Taymaz, 6 år är kidnappad till Iran sedan februari 2009. Hans mamma Kimia har blivit intervjuad på radion. Här kan ni även höra Helen Engström berätta om riskbedömningar:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=399&artikel=3711749

Många föräldrar som kidnappar sina barn påstår sedan att de inte hade något val. Det är inte sant. Varje människa har alltid ett eller flera val. Man kan välja att göra rätt eller fel. De föräldrar som har kidnappat sina barn kan fortfarande välja. Att komma hem och göra rätt eller att stanna och fortsätta göra fel. De som kidnappar sina barn är inga bra föräldrar. De skadar sina barn något otroligt! Dessa psykiska men visar sig ibland inte förrän långt senare i livet. Vi hoppas verkligen att Kevin, Taymaz pappa, tänker till och väljer att göra det rätta till sist. Att komma hem och låta Taymaz få träffa, älska och känna båda sina föräldrar. Det är varje barns rätt!

Radio Skaraborg har intervjuat Taymaz pappa Kevin i Iran och här kan ni höra hans historia:

http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3337301

Ytterligare en artikel, samt ett radioinslag ligger på SR:s hemsida, varsågoda:

http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3335661

Kära läsare, besökare, vänner och andra!

Nu är det bara några dagar kvar tills jul och slutet på år 2009. Det har blivit en vit decembermånad över hela landet och snön bäddar in hela världen som ett stort kallt duntäcke. Den ser så ren och vacker ut, rentav oskyldig, men det är en bedräglig syn för alla drabbade föräldrar. I alla fönster lyser det små ljus, stjärnor och adventsstakar. Skyltfönstrena är glittrande och lockande. Överallt ser man förväntansfulla barn som letar efter en skymt av en tomte eller ett paket. All reklam skriker om den lyckliga julen för alla barn och hjärtana brister på alla föräldrar som saknar sina små. De får inte dela denna varma högtid, mitt i den kallaste årstiden, men den de älskar mest på hela jorden. De får inte baka julkakor och borsta mjöl från små förkläden. De får inte se sina tottar sjunga luciasånger och göra julpyssel tillsammans. Planera julklappar, skriva önskelistor, blåsa adventsljus tillsammans. Ingen som klär julgranen med dagispynt och skolpyssel. Bara ett tomt hus som ter sig ännu tommare nu i juletid. De får inte ens en jul, för det går inte att känna glädje när hela ens hjärta saknas. Det blir bara ännu hemskare då!

Vi på SBN känner så för er drabbade föräldrar! Vi vet vad ni går igenom! Vi har själva varit där och en del av oss är fortfarande där! Precis som ni! Vi hoppas och ber för er att det ska bli sista julen utan era små. Att nästa jul kommer ni att kunna ta igen allting dubbelt upp. Få överdoser av julpynt, julbak, lussefirande, julklappsinslagning och många varma julkramar från små armar. Vi måste tro på det och kämpa dit tillsammans! Vi har ett helt nytt år, 2010, till vårt förfogande. Vi ska använda den tiden väl och göra allt vi kan för att barnen ska komma hem!

Nu tar hemsidan en julpaus och kommer att ”ligga i träda” fram tills den 8 januari ungefär, då ni kan räkna med stora uppdateringar. Även mailen kommer att ta en paus, så vi hörs igen nästa år även där.

För att runda upp och summera året som har gått:

Dessa barn försvann i år(som vi kan skriva offentligt och som ni kan läsa mer om på vår hemsida. Även många andra är borta men de kan vi inte skriva om av diverse anledningar):

• Taymaz Sabzandam, 5 år, försvann den 23 januari 2009, när hans pappa Kevin inte återlämnade honom efter umgänge.
  
• Thor Danielsson Wang, 1 år, försvann 14 februari 2009, när hans pappa Andrew vägrade återlämna honom efter att ha förlorat vårdnaden.
• Amalia Alkordi, 7 år, försvann 24 april 2009, när hennes pappa Ammar inte återlämnade henne efter semestern.
• Flicka, 4 år, försvann i augusti 2009, när hennes mamma vägrade återlämna henne efter att ha förlorat vårdnaden.

Vi har också den stora glädjen att berätta att flera barn har återförts också under 2009, nämligen:

• Thor Danielsson Wang, 1 år, som varit försvunnen mellan februari 2009 och april 2009, i Guatemala.
  
• Frank Valette, 12 år,  som varit försvunnen mellan oktober 2008 och april 2009, i Sverige.
• André Valette, 10 år, som varit försvunnen mellan oktober 2008 och april 2009, i Sverige.
• Flicka, 4 år, som varit försvunnen mellan augusti 2009 och november 2009, i Danmark.
  
• Sammy  Bolin, 10 år , som varit försvunnen mellan julen 2008 och december 2009 i Irak.
• Emma  Bolin, 7 år , som varit försvunnen mellan julen 2008 och december 2009 i Irak.

Vi hoppas att även 2010 kommer att resultera i fler återföranden än bortföranden. Stort tack för allas ert stöd och att ni följer kampen för de bortförda barnen här på hemsidan! Detbetyder mycket för oss och för de drabbade! Stort tack för detta året! Nästa år blir mycket bättre!

Vi hörs i januari! Hoppas ni får en välsignad jul och ta vara på de små stunderna av ro och glädje!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR 2009, hursomhelst!

I Skaraborg debatteras Taymaz ärende fortfarande, nu på riksdagsnivå av politker Carina Ohlsson(S) som blivit väldigt upprörd över uttalandet från lagmannen i förra veckan om att det är kommunens ekonomi som styr huruvida en kontaktperson kan utses eller inte.

Det senaste är den här artikeln:

http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3280829

Eller om ni vill lyssna på ett radioinslag så klicka HÄR.

Tidningen GT har också skrivit en artikel om Taymaz, klicka på bilden nedan för att läsa allting:

Idag kan vi läsa ytterligare en artikel om Taymaz, där lagman Anna-Karin Lundberg avslöjar att rätten egentligen ville förordna umgänge med kontaktperson, men inte kunde det pga att kommunen sade sig inte ha råd.

Klicka här för att lyssna på inslaget eller klicka för att läsa nedan:

http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3278810

Taymaz mamma Kimia känner att domstolen och kommunen helt enkelt sålde hennes son.

Vi förstår henne! Det är fruktansvärt och helt oacceptabelt att sådant får ske i Sverige och tydligen sker ofta, enligt samma lagman. Hur kan kommunens ekonomi användas som ett argument när barn riskerar att kidnappas ur Sverige? Skulle domaren göra samma val om det var hans systers son eller hans egen son? Låta kommunens ekonomi vara en faktor för bedömningen? Vi tror inte det. Folk förstår inte det här förrän det händer dem eller någon som står dem nära. Det verkar lätt att leka med andras liv, men inte med sina egna barns. För inget är ju viktigare än våra barn, det tycker ju varje människa.

Allas barn är våra barn, tycker vi!

Vi talade med pappa Johan igår och han berättade att han bett åklagaren om att få utfärdat ett besöksförbud för Evelinas mamma, samt morföräldrarna, som upprepade gånger kommit till hans hus eller gått förbi utanför dagis. Han är mycket orolig för att Evelina återigen ska bli kidnappad, en risk och en rädsla som alla föräldrar lever med som haft sina barn försvunna. Men det hade inte åklagaren gått med på, eftersom han inte ansåg att det fanns någon risk för kidnappning. Samme åklagare som inte heller ville efterlysa Evelinas mamma internationellt, eftersom han inte ansåg att det fanns risk att hon lämnat landet, vilket hon redan hade gjort. Beslutet kommer att överklagas.

Det är just det här som hela diskussionen handlar om. Hur kan man vara så dålig på att förebygga brott i Sverige? Vad är det för feghet som genomsyrar domstolar och åklagarväsende? Som också verkar finnas hos UD och på svenska ambassader? Varför tar man inte aktivt ställning för de värnlösa små barnen och värnar deras rättigheter till sitt liv och att INTE behöva bli kidnappade?

Varför?

Hur många åklagare, domare, poliser och andra berörda ska behöva komma krypande och be om ursäkt i efterhand? Hur många till ska behöva höra ”Vad var det jag sade?”

Taymaz hade inte behövt bli kidnappad! Det hade inte alla de andra kidnappade barnen heller. Så lite hade behövts för att skydda dem. Hur länge till ska man fortsätta att förneka det trauma en kidnappning innebär? Hur länge ska de anse att detta inte är ett problem? Påstå att det handlar om rasism eller andra hatbrott? Hitta omvägar? Slingra sig?

I en annan artikel, på Realtid.se, så kan man läsa angående hovreporter Hurtigs vårdnadstvist att Tommy Lindström, föredetta chef för rikskriminalen, gör en riskbedömning angående det barnet och de anmälningar som mamman står bakom. Han jämför henne med Evelinas mamma.

Vi vill att barnbortföranden tas på största allvar! Vi är väldigt glada att riksdagsledamot Annelie Enochson(KD) och Andreas Norlén(M) har skrivit två så jättebra motioner om barnbortföranden i år. Det går åt rätt håll, även om det är långt kvar! Tack till er som kämpar med oss!

Här är artikeln från Skaraborgs Radios hemsida:

Det visar sig att tingsrättens ödesdigra beslut att låta pappan ensam få träffa pojken berodde på att Töreboda kommun inte hade råd med någon kontaktperson.

Det berättar lagman Anna-Karin Lundberg för Radio Skaraborg.

– Han skulle ju haft umgänge med kontaktperson. Men eftersom kommunen saknade resurser blev det ingen kontaktperson, så då blev det i förlängningen så att man tillät honom att träffa pojken ensam. Och det var ju i det läget han tog pojken med sig, konstaterar Anna-Karin Lundberg.

Bodde på hemlig adress

Det var i augusti förra året som tingsrätten bestämde att Taymaz bara skulle få träffa sin pappa tillsammans med kontaktperson. Efter att ha blivit misshandlad flera gånger hade mamman Kim flytt tillsammans med sonen från pappan i Falköping och bodde nu på hemlig adress i Töreboda. Men när Töreboda kommun inte hade råd med någon kontaktperson ändrade alltså tingsrätten beslutet två månader senare. I rättens beslut står det ingenting om Törebodas ekonomi, istället står det ”något skyddsbehov som att Taymaz skulle föras bort och som motiverar kontaktperson är inte visat.

Försökte ta barnet på dagis

Så står det trots att Taymaz pappa två veckor tidigare hittade Taymaz nya förskola, och försökte röva bort honom därifrån.

Tre månader senare, i januari i år, var det dags för pappans första helg med Taymaz.

Och då förde han med sig sonen till sitt forna hemland Iran.

Enligt Lagman Anna Karin Lundberg är det här inte första gången kommunernas ekonomi bestämmer tingsrättens beslut.

Vem tar ansvaret?

– Tyvärr är det vanligt när vi förordnar kontaktperson, att kommunen saknar resurser.

För Kim som inte har fått se sin sex-årige son på snart ett det som har hänt betydligt mer än bara ett fel i systemet.

– Det är skandal, de sålde mitt barn för att spara pengar. Men vem tar ansvaret, frågar hon sig.

Elias Vänerlöv

TV4 Skaraborg har återigen gjort ett inslag som går på Nyheterna idag angående mamma Kimia och hennes till Iran bortförda son Taymaz. Riksdagsledamot Andreas Norlén(M) uttalar sig om hur Sverige har misslyckats med riskbedömningen vid vårdnadstvisten som gav Kevin obevakat umgänge, vilket möjliggjorde Taymaz kidnappning. Detta har han skrivit en ny motion om som vi på SBN är mycket glada över:

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=2009/10&bet=Ju347

Mer information kommer snart…