Idag vill vi publicera en historia om en liten pojke som bortfördes till Thailand av sin mamma, men som tackochlov är hemma igen hos sin pappa Jens i Sverige. Nedan kan ni läsa brevet från Ethans pappa och hans berättelse:

En pappas tankar, känslor, kärlek till sin älskade son!

”Kidnappad 11 månader”

Jag kommer aldrig att glömma den 24 augusti 2009 då jag fick reda på att min älskade son Ethan var bortförd av sin mamma. Min värld gick sönder! Det som jag hade varit så rädd för länge var plötsligt verklighet.

Det som skulle hända under de närmaste 11 månaderna i mitt liv var ett helvete och en mardröm varje dag! Att bli rånad på sitt älskade barn, att vara utan sitt älskade barn finns det inga ord för! Än idag när Ethan har kommit hem och bor hos mig, kan jag fortfarande inte hitta ord för vad som hände, men jag vill försöka iallafall. Men varje gång jag tänker på det gråter jag och blir hemskt ledsen!

Samma dag som jag fick reda på att Ethan var kidnappad åkte jag till Polisen i Malmö och UD i Sverige och Danmark för att få hjälp med att få hem Ethan igen. Men de kunde ingenting göra pga att Thailand inte har undertecknat 1980-års Haag Konvention.

Jag var ensam och kunde inte få hjälp någonstans från med att få hem igen min son Ethan. Ingen kunde göra något alls!

Jag tänkte hela tiden på om jag någonsin skulle få se Ethan igen. Tanken att inte veta om jag skulle få se min Ethan igen tog all min energi, kraft och lust ur mig. Att inte veta… är som att inte kunde andas!

Att inte veta! Om jag någonsin skulle få se Ethan växa upp, få se honom skratta och ha kul. Att inte kunna få vara där för honom när han behöver det, att inte få ge honom min kärlek, omsorg och säkerhet är den största smärta jag någonsin känt!

Jag kunde bara hoppas att Ethans mamma kanske ville svara mig när jag mailade henne. Under de 11 månader som Ethan var kidnappad till Thailand skickade hon inte ens mail för att berättea hur Ethan mådde.

Men jag ville veta hur Ethan mådde. Jag skrev många mail till henne och fick bara korta svar tillbaka. Det var tydligt att hon inte ville berätta hur Ethan mådde. Hon hade inget intresse alls att berätta något för mig rörande vår son.

Mailade jag inte henne, fick jag ingenting veta alls.

I maj månad 2010 började hon plötsligt självmant att skicka mail till mig. Det hade hon inte gjort alls under hela den tid hon hade hållt Ethan bortrövad från mig.

Men det var inte mail om hur Ethan mådde, utan bara hotfulla mail…
Mamman skrev:

Förutom att du måste betala för Ethans biljett.

(Du får en kopia på det), måste du bidra med ett belopp av 10.000 danska kronor som bör vara det belopp som skulle ha täckt en del av hans försörjning under den tid du inte har sett honom.

Jag måste försäkra mig om att ekonomin är okej om jag tar honom för det är inte lätt att resa med 3 barn.

Nytt mail:

Nytt mail:

Mitt hjärta Ethan! Pappa älskar dig mer än ord kan förklara! Du är Pappas enda och allt! Ett liv utan dig är inget liv!

Jag har fått stöd från: Familjen, vänner, IngridC 1 solid rock!

SBN var alltid där när man behövde dem 24/7! Svenska och Danska nätverk som gjorde att jag aldrig gav upp hoppet att se min ÄLSKADE SON IGEN!!!

Advokat Johan Sarvik!! (Malmö) tack för ditt tålamod och empati.

Örjan Landelius (UD)

TACK ALLA!!!! För er enorma styrka, tro, tålmodighed, ord och tankar som höll mig kvar i tron på att en dag få se min älskede kära son igen!

Mamman blev dömd till 120 timmars samhällstjänst av Hovrätten i oktober 2011. Tingsrätten/Skåne friade först mamman i janauari 2011 för alla åtal mot henne, även om de motsade sig själv många gånger!, Pinsamt att läsa den domen!

(Klicka på DN-artikeln ovan för att se den större)

Först och främst vill SBN rikta ett innerligt och varmt TACK (finns inga ord som räcker till) till den rättrådiga individ som den 2 april 2011 inkom med det anonyma tips via mail till oss, som sedermera ledde till att svensk polis i samarbete med Lindas pappa och familj, advokat Ia Sweger i Stockholm, Interpol, åklagare, advokat i utlandet och andra inblandade, kunde hitta och gripa Lindas mamma i slutat av maj i Sosua, Dominikanska Republiken och redan påföljande dag överlämna Linda till hennes pappa och hans fru, som fanns på plats. Du har räddat en liten flicka från ett liv på flykt under svåra omständigheter i ett främmande land, där hon varit totalt avskärmad från det liv hon en gång levt i Sverige och utan någon kontakt med sin pappa och familj på hans sida. Återigen tack!

Det har varit en lång kamp och många hopplösa spår, innan det avgörande tipset slutligen kom in som kunde lösa ärendet kring försvunna Linda. Linda blev olovligt bortförd av sin mamma då pappan erhöll enskild vårdnad i oktober 2007 och har sedan dess varit omöjlig att hitta.

Efter några veckors processande efter att tipset inkommit till SBN så kom slutligen bekräftelsen från polisen i Dominikanska Republiken: ”Ja, Linda och hennes mamma finns här. Ja, de har levt här hela tiden sedan försvinnandet. Ja, detta är ett brott även enligt inhemsk lagstiftning. Ja, vi kan utlämna Lindas mamma enligt den internationella arresteringsordern. Ja, pappan kan hämta sitt barn.”

En väldigt otäck del som har nystats upp i den här historien är att det finns flera svenska barn som gömts på just Dominikanska Republiken! Flera svenska mammor med barn. Det ger oss nästan känslan av att det skulle finnas ett dolt nätverk som ligger bakom organiseringen av att gömma dessa barn… Hoppas att de alla nu kan hittas och får komma hem igen!

Pär har skickat foton på Linda tillsammans med sin familj hemma i Sverige efter återföreningen! Fotona strålar av kärlek och närhet, men för Lindas skull så kan vi inte publicera dem, då hon behöver lugn och anonymitet nu efter all turbulens ! Tack pappa Pär för att du delar med dig av ditt underbara slut på en sådan lång och tragisk historia, som bitvis har känts helt hopplöst. Nu är din långa kamp över, även om en ny nu tar sin början…

Det finns alltid hopp och det gäller för er alla som är drabbade. Det spelar ingen roll hur lång tid som går. Någonstanns därute finns era barn och det behövs bara en enda människa för att känna igen ett försvunnet barn! Det har fallet med Linda just bevisat! Snart är det er tur också…

Fortsätta efterlysa era barn med bilder på vår hemsida med efterlysningar:

http://www.saknadebarn.org/bortforda-barn/aktuella-fall/

En uppmaning till alla er som har en hemsida eller blogg:

Lägg gärna upp denna bloggwidget för att hjälpa oss att hitta fler försvunna barn:

http://www.bloggwidgets.com/forsvunna-barn/

Till alla er som känner till var ett efterlyst barn finns: Snälla, kontakta polisen eller SBN. Alla tips granskas noggrannt och ni får gärna vara anonyma! Hjälp fler barn att återförenas med sina förtvivlade familjer som lever i ovisshet och skräck. Det är en mänsklig rättighet att få ha rätten till sitt liv, sin familj och sin identitet. Det står även i barnkonventionen och det är ett brott, både ur moralisk och juridisk synvinkel, att bortföra barn. Många skadas för livet. Bespara dem detta lidande! Till alla er som gömmer er med barn någonstanns: Snälla kom hem igen! Ni förstör inte bara för era barn utan också för er själva. Till alla er som funderar på att försvinna med era barn, betänk då detta. Det är alltid barnen som får lida och betala det ultimata priset för föräldrars dumheter. Ni kan alltid kontakta SBN för tips och råd, oavsett om ni har fått barnet bortfört eller själva bortfört ert barn. Innan det är försent! Tack!

info@saknadebarn.org

Barnen Hirori bortfördes den 5 november 2010 under faderns umgängeshelg.

Lilla flickan Peri är bara 4år och hennes storebröder Metin är 10 år och Perwer är 12. De mår enligt uppgifter väldigt dåligt och hålls olovligen kvar i staden Duhok i norra Irak.

Mer information om fallet kommer snart…

Alla som vill hjälpa mamma Nergs i kampen för sina barn kan sätta in pengar på SBN:s insamlingsstiftelse.

Bankgiro ”399-9133″ och märk er betalning ”Nergs”.

Alla pengarna går oavkortat till arbetet med att få hem barnen.

Detta är en Amber Alert!

Det här är den tredje julen som mamma Anna får fira utan sin son Vid, som bortfördes av sin pappa till Bosnien i maj 2008 och sedan dess olovligen kvarhålls där i strid med både svensk, internationell och nu även bosnisk rätt…

Igår publicerade Anna följande inlägg på sin blogg, som förtjänar att lyftas fram:

http://vidfrankradosh.wordpress.com/2010/12/19/barn-ska-inte-var-borta-inte-saknas-inte-gommas/

Mamma Anna har, som många säkert vet, sin egen blogg där hon skriver ned sina tankar och känslor kring sin bortförde son Vid:

http://vidfrankradosh.wordpress.com/

Han bortfördes till Bosnien 2008 av sin pappa som är efterlyst av Interpol(vilket Bosnien inte bryr sig om) och sedan dess har mamma Anna kämpat i de krångliga och korrumperade bosniska rättssystemen för att få hem sitt barn, som hon har enskild vårdnad om.

Först ut var ett flertal mycket illa skötta Haagrättegångar där Bosnien totalt ignorerade internationella avtal och valde att inte skicka hem Vid, som de borde ha gjort. Samtidigt avslog de pappans begäran om enskild vårdnad(vilket han väckte talan om i Bosnien) och godkände istället slutligen, i somras, mamma Annas enskilda vårdnad från Svea Hovrätt. Men för att fortsätta krångla till fallet så vägrade de sedan att verkställa mamma Annas enskilda vårdnad med hänvisning till de första felaktiga Haagärendena, vilket inte har något att göra med vårdnadsfrågor alls, om allt ska gå korrekt till. Vilket det inte gjort i det här fallet.

Men nu så har plötsligt en högre domstol i Bosnien ändrat på det första beslutet om vägrad verkställighet(eftersom mamma Anna överklagade detta direkt) och har valt att skicka tillbaka fallet till den första domstolen igen, för ett få till stånd ett verkställande.

Kanske kommer Bosnien slutligen att göra rätt? Att följa sina egna lagar och därmed ta ett steg närmare den rättssäkerhet som så många efterfrågar, inte bara i Bosnien och Hercegovina, utan i alla delar av forna Jugoslavien. Bosnien är som känt ett av de värsta områdena i Europa när det gäller instabilitet och korruption. Det är också ett av de farligaste och den region som hela tiden randar till ett nytt inbördeskrig. Vi hoppas verkligen att det inte går så långt och att Vid äntligen kan få bli fri från det fängelse som hans pappa byggt runt honom, med total isolering i ett av Europas fattigaste och farligaste smuggelnästen, med omgivningen full av minor från kriget. Det är dags för Vid att få komma hem nu och få tillbaka sitt liv igen!

Det vore den finaste julen av alla! Tredje gången gillt – nu är det din och Vids tur, Anna!

Nedan följer lite utdrag ur mamma Annas egen blogg

——————————————————————————————

Barn rövas bort utan rättslig påföljd

——————————————————————————————

Om samhället agerade snabbt…

——————————————————————————————

Korruption

ag hittade följande information om korruption i olika länder. Det visar tydligt hur illa situationen är i Bosnien. På en skala från 1-10, ligger Bosnien på 3,2. Jag önskar verkligen att situationen kommer att förbättras, det är tufft för de människor som drabbas av detta i sin vardag och minskar rättssäkerheten i landet.

http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/cpi/2010/results

——————————————————————————————

Snö

Det snöar ute. Blöt snö. Tung våt snö.

Att gå hem från busshållplatsen till porten var att hoppa mellan vattenpölar, varvat med att försiktigt trippa fram, av rädsla för att halka…

En ny vinter är på väg.

Vid, det är så mycket som jag vill berätta för dig, som jag vill prata med dig om.

Just nu.

Innan vintern kommer.

——————————————————————————————

Ibland går det bra. Ibland blir det rätt

——————————————————————————————

Artikel om kidnappade barn

——————————————————————————————

Första advent

Belysningen ute på balkongen lyser stilla genom det snöräcke som samlats under helgen, det är vackert och ger rejäl dos av julkänsla…

Inne vardagsrummet framför fönstret står även den även den lilla adventsgran som vi högg nere i Småland förra helgen. Nu klädd med röda sidenband som knutits fast i grenarna.

Jag har även hunnit med glögg och pepparkakor och trängsel på julmarknad. Som man ska när det är advent.

Jag har drömt om Vid flera nätter i rad nu. Kanske det betyder att något händer där nere?

Det är annars tredje julen som jag firar utan Vid. Eller så kanske han faktiskt kommer hem innan den 24 december.

Livet kan snabbt  förändras från en dag till en annan. ..

—————————————————————————–

Rozin och Kevin Zghaib kidnappades till Libanon av sin pappa den 13 juli 2010.

Mer information om fallet följer snart…

Det är oerhört många individer som har engagerat sig i det barnbortförande som skedde i lördags på Junibacken i Stockholm. Så många människor har blivit illa berörda och uttryckt sin förfäran och sitt stöd och omtanke för barnen som drabbats. Många har även sympatiserat med barnens mamma och ytterligare några har uttryckt sina sympatier med barnen pappa, som tagit dem. En del har uttryckt förvåning över att det plötsligt har slagits upp så stort i all media och frågat varför just detta bortförande är så speciellt och varför inte alla barnkidnappningar får samma medieutrymme och uppmärksamhet. Det kan man med rätta fråga sig.

Det är också väldigt trist att se hur debatten så snabbt har kommit att handla om mammor vs. pappor. Det verkar inte alls handla om barnen längre. Så fort media skriver om en drabbad mamma, eller vi förresten, så flödar snart kommentarer och mail kring temat ”pappan var säkert tvingad att ta barnen pga umgängessabotage”. Eller tvärtom. Så snart en drabbad pappa berättar om sina barn i media eller hos SBN, så frågar sig massor med människor misstänksamt varför ”mamman tvingades fly för att rädda barnen”? Samma frågor, samma misstänksamhet. Vi förnekar absolut inte att det förekommer fall där en mamma eller en pappa ser sig tvingad att fly med barnen. Men det är ändå inte försvarbart, även om man kan förstå resonemanget. Handlingen måste alltid fördömas. Vi kan inte ha ett laglöst samhälle där den som känner sig ohörd i domstolen skall ta lagen i egna händer.

Vi vill gärna slippa alla diskussioner som tar fokus från de drabbade barnen. Det är synd om alla föräldrar som drabbas, men vi står bara på barnens sida. De vill inte och ska inte behöva kidnappas. Det är deras rättighet. De blir lika ledsna om det är mamma eller pappa som bortför dem. De far lika illa.

Vi är jätteglada för den uppmärksamhet som Aminas och Alis kidnappning rönt i media. Vi önskar att alla barnbortföranden fick samma uppmärksamhet i riksmedia. Att polisen alltid vore lika snabb med rikslarm och Interpol-efterlysningar. Vi ska jobba för det. Vi ska fortsätta jobba för alla drabbade barn. Vi ska ändra på lagarna och se till att Sverige blir ett säkrare land för alla barn. Mot vår nollvision kring barnbortföranden.

Varje dag försvinner det ett stort antal barn i Sverige. Vi uppskattar siffrorna till cirka 5 barn varje dag. Det är en siffra som kan verka förvånande i vårt ”trygga land”, men SBN har skrivit om dessa siffror i följande artiklar tidigare:

http://www.saknadebarn.org/2010/08/27/cirka-1300-fler-barn-forsvinner-per-ar-totalt-cirka-2000-eller-fler/

http://www.saknadebarn.org/2010/08/16/saknade-personer-forsvunna-manniskor-kidnappade-barn/

Då kan man självklart undra varför just dessa två barn, Ali och Amina, helt plötsligt finns på varje löpsedel och inte de andra? Konspirationsteorierna haglar tätt. En del påstår att det beror på att pappan har tagit barnen och andra på att pappan är invandrare eller för att mamman har stöd hos Kvinnojouren. Men det är inte så. Nästan hälften av alla barn som försvinner blir tagna av just sin pappa. Då borde media slå upp dessa fall lika stort varje dag. En stor majoritet av dessa pappor är också invandrare. En stor del av de drabbade mammorna har också stöd av kvinnojourerna. Det finns inget unikt i Alis och Aminas öde. Det speglar hundratals andra fall som sker i vårt land varje år, varje månad, varje vecka.

Förra året försvann en mamma med en 4-årig flicka. Hon påstod att hon flydde för att skydda barnet och fick massor av stöd från grupper som ansåg henne vara en hjälte. Vi hjälpte pappan att få ut barnets bild på varje löpsedel i Sverige och snart hittades och återfördes barnet till sin lättade pappa.  Även nu hoppas vi att media ska kunna hjälpa till att hitta dessa barn. Situationen här är mycket snarlik den som vi skrev om förra året(vi har dock raderat alla artiklar om detta nu efter uppmaning från pappan som vill skydda sitt barn för framtiden). Även här så har Amina och Alis pappa en grupp anhängare som anser att han gör helt rätt och att han gör det han måste för att skydda barnen. I deras ögon är han också en hjälte. Det är fruktansvärt att det finns personer som glorifierar dessa handlingar och som gör barnkidnapparna till hjältar i deras egna korståg mot samhällets orättvisor. Som största förlorare står barnen i varje enskilt ärende.

Media är dock ofta restriktiv med att skriva om barnbortföranden. De är rädda att ta parti eller avfärdar problemen som ”privata vårdnadstvister”. Från SBN:s sida har vi länge kämpat mot detta felaktiga synsätt på ett brott som är så särdeles hänsynslöst som just att kidnappa ditt eget barn. En del har hävdat att det inte går att kidnappa sitt eget barn, för det är ju ditt eget barn. Andra säger att det inte finns någon anledning till oro, eftersom barnen är med sin förälder som älskar dem. Vi önskar innerligt, från vårt håll, att ni som tror så, skall tänka om.

Det är ett brott enligt FN:s Barnkonvention att bortföra barn. Det står också att barnen har rätt till sitt liv, sin identitet och sitt land och medborgarskap. De får inte åtskiljas från sina föräldrar, utom då en domstol så beslutar.

Det är också ett brott mot alla moraliska lagar som vi känner till. Dessa barn lider ett stort trauma när de bortförs. Många av dem far så illa att de senare, som vuxna, får djupa problem med självkänsla, förtroende till andra människor och relationer i allmänhet. Vi har kontakt med flera vuxna som själva varit bortförda som barn och alla vittnar om samma känslor och om det svek som de utsattes för, av sin ena förälder och av samhället som lät det ske och inte hjälpte dem. Det finns många undersökningar om detta och alla visar samma sak.

Man måste förstå att de flesta bortförande föräldrar inte är 100% bra föräldrar. Något fattas när man egenmäktigt tar sig rätten att kidnappa sina egna barn. Det handlar om en stor egoism och ett sätt att sätta sina egna behov framför barnets eller att likställa dessa. Barn är lojala och ska aldrig behöva hamna i en sådan sits. De älskar, oftast, både mamma och pappa. Många av dessa barn hjärntvättas och tror med tiden att den andra föräldern har övergivit dem eller inte älskar dem. Detta förstör barnen för livet. Många av barnen tvingas levda gömda eller under nya namn och ständigt på flykt. Det är inte en bra tillvaro för ett barn. De får hela sitt liv raserat. Sin vardag, rutiner, språk,kultur, vänner, släkt. De tvingas förneka den förälder som försvinner ur deras liv. Det är ofta ett större trauma för ett barn att bli bortfört från mamma eller pappa, än om den föräldern dör. För då får de iallafall prata om föräldern, sakna föräldern, gråta över föräldern. De får sörja, titta på bilder, bearbeta sina känslor. Det får inte de bortförda barnen.

Tänk om människor skulle se på barnmisshandel på samma vis som på barnbortföranden? Det kanske får en del att förvånas, men i USA så likställs child abduction(barnbortförande) med child abuse(barnmisshandel). Tänk om samma enögda resonemang skulle råda i Sverige kring misshandel av sina egna barn. ”Det gör ingenting, för hon slår ju sin egen son, så det är ok, det är ju ingen främling som slår barnet” eller ”ni behöver inte oroa er för han älskar ju sitt barn fastän han misshandlar det, det förstår ni väl”. Tänk om samma flathet rådde hos myndigheter och poliser och domstolar och åklagare kring detta hemska fenomen, såsom det idag fungerar kring bortförda barn.

Vi på SBN kommer aldrig att sluta slåss för de bortförda barnens rättigheter till sina liv och att slippa traumat att bortföras. De är utsatta för ett grovt brott, som borde betraktas som grovt människorov och bestraffas därefter. Amina och Ali är just nu i händerna på en barnkidnappare och det spelar ingen roll att denne man är deras pappa i det här fallet. Det gör det bara ännu värre. Det är ett sådant svek som han nu har gjort mot sina barn och hur han har skadat dem. För varje dag växer sveket och traumat. Vi hoppas innerligt att barnen snarast hittas och får komma hem igen till sin oroliga mamma. Liksom vi hoppas att alla andra kidnappade barn av dysfunktionella föräldrar snart ska återföras till sina kvarlämnade pappor och mammor och sina hem. Om någon därute sitter på information om vart barnen eller deras pappa finns eller kan gömma sig, snälla ring Polisen på 114 14 och be att få kopplas till Norrmalmspolisen och lämna era anonyma tips. Rädda barnen medan ni kan!

*** Uppdatering 14 oktober 2010: Då barnen igår eftermiddags återlämnades till sin mamma, så finns det inte längre någon anledning att ha kvar pappans namn eller bild på den här sidan. Därför har SBN valt att radera alla bilder och all personlig information om pappan i ärendet nedan, samt att ta bort bilderna och information kring flyktfordonet, men vi låter artikeln ligga kvar på hemsidan så länge barnens vårdnadshavare tillåter.

*** Uppdateringar: Fler artiklar sedan i söndags:

B.T, Danmark: http://www.bt.dk/krimi/har-du-set-amina-og-ali

Västmanlands Läns Tidning: http://vlt.se/asikter/ledarbloggen/1.623703-ledarbloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.409342

TV3, Efterlyst: http://www.tv3.se/efterlyst/efterlyst-i-hela-europa-%E2%80%93-kidnappat-sina-barn

Piteåtidningen: http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5652747

Norrländska Socialdemokraten: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5654865

Nettavisen, Norge: http://www.nettavisen.no/nyheter/article3001846.ece

NorskaTV2: http://www.tv2nyhetene.no/utenriks/kidnappet-loerdag-ingen-spor-etter-amina-7-og-ali-5-3312368.html

Sveriges Radio P4: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4089748

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2169079/de-kommer-inte-att-hitta-honom

Sveriges Radio, P4 med Lotta Bromé: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4089748

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7937429.ab

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2170428/jag-lamnar-over-barnen-pa-fredag

—————————————————

*** Uppdateringar den 10 oktober 2010:

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7930249.ab

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7930251.ab

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168256/pappan-bloggade-om-tvisten-i-natt

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168254/amina-och-ali-forsvann-pa-junibacken

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168268/amina-och-alis-pappa-begars-haktad

Göteborgsposten: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.465310–bortforda-barn-troligen-kvar-i-sverige-

Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tror-att-bortforda-barn-ar-i-sverige_5484367.svd

Västerbottenkuriren: http://www.vk.se/Article.jsp?article=384320

Piteåtidningen: http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=5652768

————————————————-

*** Uppdateringar den 9 oktober 2010:

DN: http://www.dn.se/nyheter/sverige/rikslarm-efter-forsvunna-barn-1.1185936

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2167814/amina-7-och-ali-5-ar-forsvunna

Nyheter 24: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/471953-forsvann-med-barn-rikslarm-utfardat

Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/stockholm/nyheter/pappa-jagas-for-barnkidnappning_5483309.svd

Aftonbladet  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7928979.ab

Maukonens blogg: http://maukonen.wordpress.com/2010/10/09/amber-alert-ali-5-och-amina-7-saknas/

Vids blogg: http://vidfrankradosh.wordpress.com/2010/10/09/forsvunna-barn/

Ali Al Hasane: 5 år

Cirka 1.20 cm lång, späd kroppsbyggand

Kort, brunt hår.

Pojken var klädd i jeans, mörkblå täckjacka, gymnastikskor och blå/orange mössa.

Amina Al Hasane: 7 år

Långt, brunt, lockigt hår

Flickan var klädd i röd tunika av märket Hello Kitty, svart duffeljacka, svarta stövlar, rött hårband och en grå mössa.

Barnen försvann från ett övervakat umgänge med sin far. idag den 9 oktober 2010. De var på Junibacken, Djurgården (Stockholm). De tros ha försvunnit cirka 13.00 idag. Pappan är svensk och irakisk medborgare, 38 år gammal. Pappan talar arabiska och svenska.

Allmänhetens hjälp är mycket kritiskt de nästkommande timmarna, varför vi vädjar att om ni vet något om barnens försvinnande genast ringa 112 eller Polisen direkt på 114 14 och trycka ”0 ” för att kopplas till telefonist samt be att få kopplas till Norrmalmspolisen!

Såhär skriver Aftonbladet idag:

Rikslarm utfärdat och gränsövergångar larmade

Detta inlägg är en AMBER ALERT!

Första halvåret 2010 hade 660 barn registrerats som ”försvunna” av Migrationsverket. Det handlar alltså om mellan 3-4 barn varje dag. På ett år blir det 1320 barn, om ”trenden” håller i sig. Av dessa 660 barn var 494 stycken fortfarande borta vid halvårsskiftet i juni. Alltså nästan 500 stycken, varav de flesta tros finnas kvar i Sverige, där de utnyttjas på olika vis, som arbetsslavar eller inom barnsexindustrin.

Vi på SBN har uppmärksammat ett av dessa försvunna barn i en Amber Alert artikel här på hemsidan om Lidija Sonki från Grums:

http://www.saknadebarn.org/2010/04/20/lidija-sonka-17-ar-ar-sparlost-forsvunnen-fran-grums/

Egentligen skulle vi behöva efterlysa 3-4 barn varje dag på vår hemsida! Men dessa barns öden är det inte många som hör något om. Det är dags att ändra på det nu! I debattartikeln nedan så kräver Ecpats ordförande och kommunikationsdirektören på IF tillsammans:

”Vi kräver att ansvariga svenska myndigheter ser problemet, skaffar sig ökad kunskap och kompetens och vidtar åtgärder för att hindra att barn försvinner i migrationsprocessen. Skulle berörda myndigheter agera med samma flathet om de 660 barnen som försvann var svenska?”

Det är precis samma krav som vi har ställt sedan flera år. Men inget händer egentligen! Enstaka politiker engagerar sig och försöker hjälpa de drabbade barnen. Men där stannar det. En del utredningar har iochförsig initierats av Regeringen, men de är fortfarande under utredning. Inget har blivit bättre, även om en del löften har getts. Tyvärr, måste vi svara er som skrivit debattartikeln, så tror vi inte att myndigheterna hade agerat bättre om barnen varit svenska.

I Sverige försvinner minst två barn i veckan enligt UD:s officiella statistik. Mörkertalet är enormt. Minst det dubbla och säkert tre eller fyra gånger så många. Det handlar om 200-500 barn per år, enligt vår uppskattning, där vi själva står i kontakt med otroligt många föräldrar ur ”mörkertalet” som av olika skäl inte vågar anmäla sina barns kidnappning till myndigheterna.

UD har heller ingen statistik över hur många barn som i realiteten återvänder. De talar om ”avslutade ärenden” som oftast ligger på aningen fler än antalet nya ärenden varje år. Men att ett ärende avslutas innebär inte per automatik att barnet har återvänt, utan kan istället innebära att ärendet har legat stilla för länge utan nyheter, eller att en utländsk, ibland korrupt domstol felaktligen dömt till kidnapparens fördel och vägrar återlämna barnet till sitt hemland Sverige.

Varför vill inte UD utreda siffrorna ordentligt och ta reda på hur många av dessa anmält bortförda eller kvarhållna barn som egentligen fått återvända hem? SBN har länge efterfrågat dessa siffror och vi anser att det är mer än rimligt att detta granskas och redovisas för allmänheten. Vi vet också, efter många års erfarenhet, att det finns länder som gång på gång ignorerar Haagkonventionen och som t.ex. står med på ”svarta listan” som USA presenterar. Varför har inte Sverige en svart lista över länder som vägrar följa internationella konventioner och återföra små svenska medborgare? Vi anser att det är av stor vikt att veta i förväg huruvida du som svensk förälder har någon som helst chans att få hem ditt barn från ett visst land, innan du ger dig in i den oftast mördande långsamma, psykiskt nedbrytande och dessutom oerhört kostsamma processen att slåss i utländsk domstol med hjälp av Haagkonventionen för att få hem ditt barn. För att stå där, tre år senare och inse att allting egentligen från början var totalt lönlöst, kan få även den starkaste förälder att totalt gå under. Åren har försvunnit, du har satts i personlig konkurs flera gånger och alla stridigheter har bara lett till en än mer infekterad situation där ditt barn sitter som den största förloraren utan någon som helst kontakt med dig eller Sverige och det liv det en gång hade och är ännu längre från ett återförande än det var i början av processen. Om du då dessutom får reda på att tre andra föräldrar innan dig har gått igenom samma mardrömsresa med samma intetgivande resultat, så finns det inte ord för att uttrycka din förtvivlan och hur förstörd du känner dig, för resten av ditt liv. Så många timmar, dagar, månader, år, tårar, skrik, förtvivlan, oro, rädslor, panik, ångest, kronor, resor, biljetter, telefonsamtal och krusade förhoppningar helt i onödan. Varför finns inte statistiken på vilka länder som bryter avtal om återförande av barn? Vi vet ju att dessa länder existerar. Ett exempel, bland många, på ett europeiskt land som på det fräckaste sätt har ignorerat Haagkonventionen är Bosnien. Trots att Sverige gett mer bistånd till landet än de flesta andra länder. Bosnien är inte ensamt, inte i Europa och särskilt inte i världen. Mängder av länder som gång på gång ignorerar Haagkonventionen, utan en enda reprimand från svenskt håll. Vi känner en stor frustration över detta och att det tillåts fortsätta. Det kommer att drabba så många fler barn. Inte bara svenska, utan alla barn som förs till dessa länder från andra länder. Deras hela liv ödeläggs med en flygresa och så många andra liv som är kvarlämnade utan dem. Föräldrar, syskon, vänner, skolkamrater, dagisvänner, mor- och farföräldrar, mor- och farbröder, mostrar och fastrar, kusiner, grannar…  Sorgen sprider sig som ringar på vattnet. Så många barn har drabbats. Snart har sorgen nått oss alla.

I USA så behandlas just nu ett lagförslag om sanktioner mot länder som bryter mot bl.a. Haagkonventionen, vilket vi på SBN applåderar och följer med stort intresse. Så naturligt och självklart! Läs mer HÄR!

I debattartikeln om migrationsbarnen som försvunnit så skriver man vidare:

”De myndigheter som främst bär detta ansvar är Migrationsverket, Socialtjänsten och Polisen. Brist på samarbete mellan dessa tre leder till att många ärenden faller mellan stolarna.”

När det gäller de bortförda barnen så vill vi peka ut följande myndigheter: UD och ambassaderna, domstolarna, Polisen och Interpol, åklagarmyndigheterna samt ibland också Socialtjänsten, Skatteverket och Försäkringskassan. Deras brist på samarbete är stort och leder nästan alltid till att drabbade känner sig fallna mellan stolarna och att ärenden drar ut på tiden. De utlovade sex veckorna i Haagärenden hålls i praktiken aldrig. De flesta får vänta minst ett halvår. Andra ännu längre. När det gäller barn som förts till länder utanför Haagkonventionen så är verkligheten ännu råare.

SBN anordnade ett seminarium i Stockholm den 25 maj 2010, på Internationella Dagen för Försvunna Barn. Några av dem som talade förutom drabbade föräldrar var UD, Interpol, Polisen, Barnpsykolog, Riksdagspolitker, Socialtjänsten, Familjerättsadvokater, Rädda Barnen m.fl. Nästan alla var rörande överens om en sak: att det inte fungerar idag och att det inte finns någon samordning.

SBN har motionerat om just detta tillsammans med Riksdagsledamot Annelie Enochson, men motionen avslogs tyvärr: Motion 2009/10:C256, Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn.

Om vi slår ihop siffrorna från Migrationsverket med siffrorna från UD och vår uppskattning om mörkertalet så hamnar vi på nästan kanske 2000 barn per år.

Hur länge ska Myndighetssverige fortsätta att blunda för problemen med barn som försvinner? Hur länge till? Hur många barn ska utsättas för det omänskliga i att försvinna? Imorgon är det fyra nya. I övermorgon ytterligare fem. Vad väntar vi på?

Låt oss införa Amber Alert systemet i Sverige NU och starta en samordningscentral för dessa ärenden. Någon som SBN mer än gärna hjälper till med. Vi ville ha börjat redan igår… Kan vi börja imorgon?

Det är som sagt Ecpat och Försäkringsbolaget IF som tillsammans har skrivit en Debattartikel i DN idag som ni kan läsa genom att klicka HÄR eller läs nedan.

Problemet har också uppmärksammats av Aftonbladet HÄR och Expressen HÄR.

”494 barn försvann i Sverige under första halvåret i år”

Publicerat i dag. 00:50