Lilla Amalia Alkordi bortfördes till Damaskus, Syrien av sin pappa i april 2009 och har sedan dess inte fått komma hem och inte heller fått ha kontakt med sin mamma mer än ett par gånger via telefon. Just nu är Syrien ett land i uppror, där demokrativindarna har svept in och där folket på många platser rest sig mot regimen, men mycket blodspillan som följd pga det övervåld mot civila som polis och militär utövar.

Ni som vill läsa mer om Amalias ärende, titta gärna på hennes sida på SBN:

http://www.saknadebarn.org/bortforda-barn/aktuella-fall/amalia-alkordi/

På länken nedan kan ni hitta alla artiklar om Amalia som vi har publicerat:

http://www.saknadebarn.org/category/barnarenden/amalia-alkordi/

Ni som vill följa den aktuella situationen i Syrien kan titta på Al Jazeeras live-blogg, länk:

http://blogs.aljazeera.net/liveblog/Syria

Till min lilla ängel Amalia!

Det har nu gått över 2 år sen du försvann från mig. Längtan efter dig finns hos mig varje dag.

Hur mår du lilla ängel?

Vi pratade i telefon sista gången den 26 dec 2009. Sen dess har vi inte fått ha kontakt med varandra. Din pappa vägrar låta mig prata med dig.

Jag tänker på dig varje dag, varje timme och varje sekund. Undrar vad du gör och hur du mår. Vad tänker du när jag inte finns hos dig?

Din mormor har blivit sjuk. Mormor har fått cancer i magen och blivit opererad. Nu går hon på cellgiftsbehandling 1 gång i veckan. Morfar mår ganska bra men längtar efter dig. Mormor och morfar frågar efter dig och undrar om jag fått kontakt med dig.

Din katt Nisse längtar tills du kommer hem och sover i din säng igen. Han sov ju hos dig varje natt.

Lilla Amalia jag längtar till den dag jag får krama dig igen!!

Älskar och saknar dig så vansinnigt mycket.

Du är den finaste lilla tjejen som finns!!!!

Kom hem snart!

Mamma

Grattis lilla Florence 7 år den 31 mars

Älskade Florence!

Idag fyller vi båda år och jag önskar att du vore hemma hos oss igen.

Jag och Mickelina är hemma och väntar på dig och snart kommer din ponny till oss också.

Många grattiskramar på födelsedagen från pappa.

Göteborgsposten skrev en artikel den 6 december om en sexårig flicka som rövats bort av sin mamma. Den artikeln kan ni läsa här:

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.505310-kvinna-rovade-bort-sin-dotter

Den drabbade pappan har länge tvekat huruvida det är en god idé att gå ut med namn och bild på sin försvunna dotter, av rädsla för hur mamman skulle kunna tänkas reagera om hon känner sig jagad, men har nu bestämt sig för att göra så eftersom polisens eftersökningar hittills inte har gett något resultat.

Pappa Jonas har enskild vårdnad om Florence och mamman hade enbart rätt till övervakat umgänge. Det var under ett sådant umgängestillfälle som modern lurade kontaktpersonen genom att springa ut ur hissen som de gemensamt skulle åka och som sedan fastnade (!!!) mellan två våningar. När kontaktpersonen kom ut så var mamman och Florence försvunna.

Det finns misstankar om att de ligger lågt i närheten och med hjälp av mammans vänner eller släktingar. Chansen är stor att de fortfarande finns i Sverige och att någon av er som läser detta har sett Florence den sista tiden!

Ring då omedelbart till polisen på nummer 114 14 och tryck ”0″ för telefonist. Tips kan också mailas direkt till SBN: info@saknadebarn.org

Vart finns lilla Florence? Snälla, ni som vet någonting, gör det rätta och låt den här lilla tjejen komma hem innan jul!

Här kommer pappans information om sitt barn:

Ingeborg Tea Florence Höijer

Personnr 2004-03-31-9205

Ålder: 6 år

Längd: ca 130 cm (är alltså lång för sin ålder!!)

Vikt: ca 28 kg

Kännetecken: Litet födelsemärke ovanför naveln.

Ögon: Mörk bruna

Hår: Långt mörkt (kan ha klippts eller färgats om såklart)

Allmänt: Hon gillar att leka och har rätt så lätt att ta kontakt med andra barn, även lite äldre.

Hon gillar djur(hon har en kanin och leker med sin fasters hundar).

Tycker om att ha med sig nåt, typ leksak eller litet gosedjur. Hon har mängder med olika gosedjur som hundar, kaniner, katter, nallar, ponnys och elefanter har ofta sitt äldsta gosedjur när hon ska sova(en rosa elefant som spelar en melodi).

I sin ryggsäck senast hade hon två hundar, en ponny och en sköldpadda.

Mamman samlar på saker som föreställer grodor och hon har haft gosedjurgroda hos henne.

Hon tycker om att rita, gör ofta teckningar som hennes vit/svarta kanin är med på och pappa.

Hon har mängder av leksaker

Det hon tittat på mest i leksaks affär på senare tid är typ ”Bakugan”, ”Little pethop”, ”Pokemon”, ”dinosaurier”, ”smurfar” ,”Ponnys” och fler samlar figurer och kort.

Nintendo DS

Leker bara lite grann med Barbie, dockor.

På senare tid i skolan har dom pratat om rymden och planeter och började bli intresserad av det.

Hon ville absolut ha sin lila overall trots att den var för liten och den ljusgröna mössan var också ett måste, och gummi stövlar, det var just dom kläderna hon hade när dom försvann.

Andra färger på kläder är rosa och röda.

Hon gillar inte jeans om sitter åt lite, eller strumpbyxor. Utan vill ha mjukis byxor eller typ lek byxor.

Hon är rätt så ivrig och vill ha sin vilja igenom.

När vi är och handlar så brukar hon springa och hämta själv.

Och det kan vara.

Glass (det äter vi nästan varje dag)

Choklad

Chips

Dill sås

Ost bollar

Donuts

Melon

Mjuk ost, Mozzralla Classic

Små röda ostar i nät påse.

Tidningar:

Barbie, winxclub, pokemon har det varit mest på senare tid.

Hon älskar TV.

Winxclub, Huset Anubis, scooby doo, Ben 10, bakugan.

Denna artikel är en AMBER ALERT!

Det är oerhört många individer som har engagerat sig i det barnbortförande som skedde i lördags på Junibacken i Stockholm. Så många människor har blivit illa berörda och uttryckt sin förfäran och sitt stöd och omtanke för barnen som drabbats. Många har även sympatiserat med barnens mamma och ytterligare några har uttryckt sina sympatier med barnen pappa, som tagit dem. En del har uttryckt förvåning över att det plötsligt har slagits upp så stort i all media och frågat varför just detta bortförande är så speciellt och varför inte alla barnkidnappningar får samma medieutrymme och uppmärksamhet. Det kan man med rätta fråga sig.

Det är också väldigt trist att se hur debatten så snabbt har kommit att handla om mammor vs. pappor. Det verkar inte alls handla om barnen längre. Så fort media skriver om en drabbad mamma, eller vi förresten, så flödar snart kommentarer och mail kring temat ”pappan var säkert tvingad att ta barnen pga umgängessabotage”. Eller tvärtom. Så snart en drabbad pappa berättar om sina barn i media eller hos SBN, så frågar sig massor med människor misstänksamt varför ”mamman tvingades fly för att rädda barnen”? Samma frågor, samma misstänksamhet. Vi förnekar absolut inte att det förekommer fall där en mamma eller en pappa ser sig tvingad att fly med barnen. Men det är ändå inte försvarbart, även om man kan förstå resonemanget. Handlingen måste alltid fördömas. Vi kan inte ha ett laglöst samhälle där den som känner sig ohörd i domstolen skall ta lagen i egna händer.

Vi vill gärna slippa alla diskussioner som tar fokus från de drabbade barnen. Det är synd om alla föräldrar som drabbas, men vi står bara på barnens sida. De vill inte och ska inte behöva kidnappas. Det är deras rättighet. De blir lika ledsna om det är mamma eller pappa som bortför dem. De far lika illa.

Vi är jätteglada för den uppmärksamhet som Aminas och Alis kidnappning rönt i media. Vi önskar att alla barnbortföranden fick samma uppmärksamhet i riksmedia. Att polisen alltid vore lika snabb med rikslarm och Interpol-efterlysningar. Vi ska jobba för det. Vi ska fortsätta jobba för alla drabbade barn. Vi ska ändra på lagarna och se till att Sverige blir ett säkrare land för alla barn. Mot vår nollvision kring barnbortföranden.

Varje dag försvinner det ett stort antal barn i Sverige. Vi uppskattar siffrorna till cirka 5 barn varje dag. Det är en siffra som kan verka förvånande i vårt ”trygga land”, men SBN har skrivit om dessa siffror i följande artiklar tidigare:

http://www.saknadebarn.org/2010/08/27/cirka-1300-fler-barn-forsvinner-per-ar-totalt-cirka-2000-eller-fler/

http://www.saknadebarn.org/2010/08/16/saknade-personer-forsvunna-manniskor-kidnappade-barn/

Då kan man självklart undra varför just dessa två barn, Ali och Amina, helt plötsligt finns på varje löpsedel och inte de andra? Konspirationsteorierna haglar tätt. En del påstår att det beror på att pappan har tagit barnen och andra på att pappan är invandrare eller för att mamman har stöd hos Kvinnojouren. Men det är inte så. Nästan hälften av alla barn som försvinner blir tagna av just sin pappa. Då borde media slå upp dessa fall lika stort varje dag. En stor majoritet av dessa pappor är också invandrare. En stor del av de drabbade mammorna har också stöd av kvinnojourerna. Det finns inget unikt i Alis och Aminas öde. Det speglar hundratals andra fall som sker i vårt land varje år, varje månad, varje vecka.

Förra året försvann en mamma med en 4-årig flicka. Hon påstod att hon flydde för att skydda barnet och fick massor av stöd från grupper som ansåg henne vara en hjälte. Vi hjälpte pappan att få ut barnets bild på varje löpsedel i Sverige och snart hittades och återfördes barnet till sin lättade pappa.  Även nu hoppas vi att media ska kunna hjälpa till att hitta dessa barn. Situationen här är mycket snarlik den som vi skrev om förra året(vi har dock raderat alla artiklar om detta nu efter uppmaning från pappan som vill skydda sitt barn för framtiden). Även här så har Amina och Alis pappa en grupp anhängare som anser att han gör helt rätt och att han gör det han måste för att skydda barnen. I deras ögon är han också en hjälte. Det är fruktansvärt att det finns personer som glorifierar dessa handlingar och som gör barnkidnapparna till hjältar i deras egna korståg mot samhällets orättvisor. Som största förlorare står barnen i varje enskilt ärende.

Media är dock ofta restriktiv med att skriva om barnbortföranden. De är rädda att ta parti eller avfärdar problemen som ”privata vårdnadstvister”. Från SBN:s sida har vi länge kämpat mot detta felaktiga synsätt på ett brott som är så särdeles hänsynslöst som just att kidnappa ditt eget barn. En del har hävdat att det inte går att kidnappa sitt eget barn, för det är ju ditt eget barn. Andra säger att det inte finns någon anledning till oro, eftersom barnen är med sin förälder som älskar dem. Vi önskar innerligt, från vårt håll, att ni som tror så, skall tänka om.

Det är ett brott enligt FN:s Barnkonvention att bortföra barn. Det står också att barnen har rätt till sitt liv, sin identitet och sitt land och medborgarskap. De får inte åtskiljas från sina föräldrar, utom då en domstol så beslutar.

Det är också ett brott mot alla moraliska lagar som vi känner till. Dessa barn lider ett stort trauma när de bortförs. Många av dem far så illa att de senare, som vuxna, får djupa problem med självkänsla, förtroende till andra människor och relationer i allmänhet. Vi har kontakt med flera vuxna som själva varit bortförda som barn och alla vittnar om samma känslor och om det svek som de utsattes för, av sin ena förälder och av samhället som lät det ske och inte hjälpte dem. Det finns många undersökningar om detta och alla visar samma sak.

Man måste förstå att de flesta bortförande föräldrar inte är 100% bra föräldrar. Något fattas när man egenmäktigt tar sig rätten att kidnappa sina egna barn. Det handlar om en stor egoism och ett sätt att sätta sina egna behov framför barnets eller att likställa dessa. Barn är lojala och ska aldrig behöva hamna i en sådan sits. De älskar, oftast, både mamma och pappa. Många av dessa barn hjärntvättas och tror med tiden att den andra föräldern har övergivit dem eller inte älskar dem. Detta förstör barnen för livet. Många av barnen tvingas levda gömda eller under nya namn och ständigt på flykt. Det är inte en bra tillvaro för ett barn. De får hela sitt liv raserat. Sin vardag, rutiner, språk,kultur, vänner, släkt. De tvingas förneka den förälder som försvinner ur deras liv. Det är ofta ett större trauma för ett barn att bli bortfört från mamma eller pappa, än om den föräldern dör. För då får de iallafall prata om föräldern, sakna föräldern, gråta över föräldern. De får sörja, titta på bilder, bearbeta sina känslor. Det får inte de bortförda barnen.

Tänk om människor skulle se på barnmisshandel på samma vis som på barnbortföranden? Det kanske får en del att förvånas, men i USA så likställs child abduction(barnbortförande) med child abuse(barnmisshandel). Tänk om samma enögda resonemang skulle råda i Sverige kring misshandel av sina egna barn. ”Det gör ingenting, för hon slår ju sin egen son, så det är ok, det är ju ingen främling som slår barnet” eller ”ni behöver inte oroa er för han älskar ju sitt barn fastän han misshandlar det, det förstår ni väl”. Tänk om samma flathet rådde hos myndigheter och poliser och domstolar och åklagare kring detta hemska fenomen, såsom det idag fungerar kring bortförda barn.

Vi på SBN kommer aldrig att sluta slåss för de bortförda barnens rättigheter till sina liv och att slippa traumat att bortföras. De är utsatta för ett grovt brott, som borde betraktas som grovt människorov och bestraffas därefter. Amina och Ali är just nu i händerna på en barnkidnappare och det spelar ingen roll att denne man är deras pappa i det här fallet. Det gör det bara ännu värre. Det är ett sådant svek som han nu har gjort mot sina barn och hur han har skadat dem. För varje dag växer sveket och traumat. Vi hoppas innerligt att barnen snarast hittas och får komma hem igen till sin oroliga mamma. Liksom vi hoppas att alla andra kidnappade barn av dysfunktionella föräldrar snart ska återföras till sina kvarlämnade pappor och mammor och sina hem. Om någon därute sitter på information om vart barnen eller deras pappa finns eller kan gömma sig, snälla ring Polisen på 114 14 och be att få kopplas till Norrmalmspolisen och lämna era anonyma tips. Rädda barnen medan ni kan!

*** Uppdatering 14 oktober 2010: Då barnen igår eftermiddags återlämnades till sin mamma, så finns det inte längre någon anledning att ha kvar pappans namn eller bild på den här sidan. Därför har SBN valt att radera alla bilder och all personlig information om pappan i ärendet nedan, samt att ta bort bilderna och information kring flyktfordonet, men vi låter artikeln ligga kvar på hemsidan så länge barnens vårdnadshavare tillåter.

*** Uppdateringar: Fler artiklar sedan i söndags:

B.T, Danmark: http://www.bt.dk/krimi/har-du-set-amina-og-ali

Västmanlands Läns Tidning: http://vlt.se/asikter/ledarbloggen/1.623703-ledarbloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.409342

TV3, Efterlyst: http://www.tv3.se/efterlyst/efterlyst-i-hela-europa-%E2%80%93-kidnappat-sina-barn

Piteåtidningen: http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5652747

Norrländska Socialdemokraten: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5654865

Nettavisen, Norge: http://www.nettavisen.no/nyheter/article3001846.ece

NorskaTV2: http://www.tv2nyhetene.no/utenriks/kidnappet-loerdag-ingen-spor-etter-amina-7-og-ali-5-3312368.html

Sveriges Radio P4: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4089748

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2169079/de-kommer-inte-att-hitta-honom

Sveriges Radio, P4 med Lotta Bromé: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4089748

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7937429.ab

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2170428/jag-lamnar-over-barnen-pa-fredag

—————————————————

*** Uppdateringar den 10 oktober 2010:

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7930249.ab

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7930251.ab

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168256/pappan-bloggade-om-tvisten-i-natt

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168254/amina-och-ali-forsvann-pa-junibacken

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168268/amina-och-alis-pappa-begars-haktad

Göteborgsposten: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.465310–bortforda-barn-troligen-kvar-i-sverige-

Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tror-att-bortforda-barn-ar-i-sverige_5484367.svd

Västerbottenkuriren: http://www.vk.se/Article.jsp?article=384320

Piteåtidningen: http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=5652768

————————————————-

*** Uppdateringar den 9 oktober 2010:

DN: http://www.dn.se/nyheter/sverige/rikslarm-efter-forsvunna-barn-1.1185936

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2167814/amina-7-och-ali-5-ar-forsvunna

Nyheter 24: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/471953-forsvann-med-barn-rikslarm-utfardat

Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/stockholm/nyheter/pappa-jagas-for-barnkidnappning_5483309.svd

Aftonbladet  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7928979.ab

Maukonens blogg: http://maukonen.wordpress.com/2010/10/09/amber-alert-ali-5-och-amina-7-saknas/

Vids blogg: http://vidfrankradosh.wordpress.com/2010/10/09/forsvunna-barn/

Ali Al Hasane: 5 år

Cirka 1.20 cm lång, späd kroppsbyggand

Kort, brunt hår.

Pojken var klädd i jeans, mörkblå täckjacka, gymnastikskor och blå/orange mössa.

Amina Al Hasane: 7 år

Långt, brunt, lockigt hår

Flickan var klädd i röd tunika av märket Hello Kitty, svart duffeljacka, svarta stövlar, rött hårband och en grå mössa.

Barnen försvann från ett övervakat umgänge med sin far. idag den 9 oktober 2010. De var på Junibacken, Djurgården (Stockholm). De tros ha försvunnit cirka 13.00 idag. Pappan är svensk och irakisk medborgare, 38 år gammal. Pappan talar arabiska och svenska.

Allmänhetens hjälp är mycket kritiskt de nästkommande timmarna, varför vi vädjar att om ni vet något om barnens försvinnande genast ringa 112 eller Polisen direkt på 114 14 och trycka ”0 ” för att kopplas till telefonist samt be att få kopplas till Norrmalmspolisen!

Såhär skriver Aftonbladet idag:

Rikslarm utfärdat och gränsövergångar larmade

Detta inlägg är en AMBER ALERT!

OBS: Gammal bild från innan kidnappningen.

Idag kan vi läsa den fantastiska nyheten i ”The Sydney Morning Herald” att en liten pojke som kidnappades för tre år sedan från Australien nu har hittats i Amsterdam, Nederländerna.

Här kan ni se en YouTube video om Andrew som använts i sökandet efter honom:

Vi på SBN har tidigare efterlyst Andrew här:

http://www.saknadebarn.org/2010/03/11/har-du-sett-det-har-barnet-nagonstanns/

Hans pappa Ken genomförde sedan i maj en cykelmanifestation där han cyklade genom Europa för att uppmärksamma de bortförda barnens situation. Mer om detta kan ni läsa hos Ingrid Carlqvist:

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/07/29/ken-thompson-cyklar-for-forsvunna-barn/

Ni kan också läsa mer om de glada nyheterna direkt på pappa Kens egen blogg om cykelturnén:

http://findandrewthompsoneurope2010.blogspot.com/

Efter 2,5 års mardröm så har äntligen pojken hittats i Amsterdam, Nederländerna tack vare en uppmärksam rektor vid den skola där Andrew var inskriven. Pappa Ken hade precis hunnit cykla till Stuttgart när han nåddes av nyheten att mamman arresterats i holländsk polis och satt i arresten, samtidigt som Andrew tagits om hand av Sociala myndigheter.

Idag kommer pappa Ken för första gången att få se sin son, som hunnit fylla sex år. Han hoppas att han kommer att känna igenom honom och annars att han kommer att känna igen det mjukisdjur som han haft på cykeln under hela kampanjen, Andrews favorit mjuka brandmannen Bernie Cinders..

Andrew Thompson var tre år gammal när han kidnappades i Sydney av sin mor, Melinda Stratton, den 24 april 2008, efter en vårdnadstvist, och hon har sedan lyckats hålla sig gömd i två och ett halvt år. Det var när pojkens pass hade gått ut som rektorn gjorde en säkerhetskontroll på barnet och upptäckte över 180 Interpolregistreringar.

”Ken är extatisk, emotionell, lättad, överlycklig och fortfarande i ett totalt tillstånd av chock”, berättade pappans vän och fortsatte: ”Det är ingen hemlighet att det fanns rädslor för både Melindas och Andrews säkerhet och ju längre tiden gick, växte fruktan djupare inom Ken att han kanske aldrig skulle få se sin son igen. Han vill se honom nu. Han kan inte vänta ögonblick längre. ”

Barnets mamma hade flytt Australien fyra månader efter att hon och herr Thompson misslyckades med att nå en uppgörelse om vårdnaden. Hon flög med Andrew till Tyskland och försvann sedan spårlöst. Mamman hävdade sedan i ett brev till sin fammilj att hon varit tvingad att fly eftersom domstolen inte tagit hennes anklagelser om övergrepp från pappan mot sonen, på allvar. Domstolen valde då att släppa ut den psykiatriska rapport som de hade kring mammans mentala hälsa där det framgick att hon led av en gravt paranoid sjukdom vilken nedsatte hennes förmåga att vara förälder överhuvudtaget.

Innan pappa Ken gav sig ut på sin cykeltur så vädjande han följande: ”Resan tar aldrig slut förrän jag hittar min son … Melinda, om du läser detta, eller om du får höra att jag cykel nära en stad där du finns under de kommande veckorna, så ber jag dig, hör av er. Befria mig från denna mardröm. ”

Ken – mardrömmen är över! Din son är i säkerhet!

SBN gratulerar dig hjärligast över denna fantastiska nyhet som sprider hopp till alla i liknande situationer som din.

Första halvåret 2010 hade 660 barn registrerats som ”försvunna” av Migrationsverket. Det handlar alltså om mellan 3-4 barn varje dag. På ett år blir det 1320 barn, om ”trenden” håller i sig. Av dessa 660 barn var 494 stycken fortfarande borta vid halvårsskiftet i juni. Alltså nästan 500 stycken, varav de flesta tros finnas kvar i Sverige, där de utnyttjas på olika vis, som arbetsslavar eller inom barnsexindustrin.

Vi på SBN har uppmärksammat ett av dessa försvunna barn i en Amber Alert artikel här på hemsidan om Lidija Sonki från Grums:

http://www.saknadebarn.org/2010/04/20/lidija-sonka-17-ar-ar-sparlost-forsvunnen-fran-grums/

Egentligen skulle vi behöva efterlysa 3-4 barn varje dag på vår hemsida! Men dessa barns öden är det inte många som hör något om. Det är dags att ändra på det nu! I debattartikeln nedan så kräver Ecpats ordförande och kommunikationsdirektören på IF tillsammans:

”Vi kräver att ansvariga svenska myndigheter ser problemet, skaffar sig ökad kunskap och kompetens och vidtar åtgärder för att hindra att barn försvinner i migrationsprocessen. Skulle berörda myndigheter agera med samma flathet om de 660 barnen som försvann var svenska?”

Det är precis samma krav som vi har ställt sedan flera år. Men inget händer egentligen! Enstaka politiker engagerar sig och försöker hjälpa de drabbade barnen. Men där stannar det. En del utredningar har iochförsig initierats av Regeringen, men de är fortfarande under utredning. Inget har blivit bättre, även om en del löften har getts. Tyvärr, måste vi svara er som skrivit debattartikeln, så tror vi inte att myndigheterna hade agerat bättre om barnen varit svenska.

I Sverige försvinner minst två barn i veckan enligt UD:s officiella statistik. Mörkertalet är enormt. Minst det dubbla och säkert tre eller fyra gånger så många. Det handlar om 200-500 barn per år, enligt vår uppskattning, där vi själva står i kontakt med otroligt många föräldrar ur ”mörkertalet” som av olika skäl inte vågar anmäla sina barns kidnappning till myndigheterna.

UD har heller ingen statistik över hur många barn som i realiteten återvänder. De talar om ”avslutade ärenden” som oftast ligger på aningen fler än antalet nya ärenden varje år. Men att ett ärende avslutas innebär inte per automatik att barnet har återvänt, utan kan istället innebära att ärendet har legat stilla för länge utan nyheter, eller att en utländsk, ibland korrupt domstol felaktligen dömt till kidnapparens fördel och vägrar återlämna barnet till sitt hemland Sverige.

Varför vill inte UD utreda siffrorna ordentligt och ta reda på hur många av dessa anmält bortförda eller kvarhållna barn som egentligen fått återvända hem? SBN har länge efterfrågat dessa siffror och vi anser att det är mer än rimligt att detta granskas och redovisas för allmänheten. Vi vet också, efter många års erfarenhet, att det finns länder som gång på gång ignorerar Haagkonventionen och som t.ex. står med på ”svarta listan” som USA presenterar. Varför har inte Sverige en svart lista över länder som vägrar följa internationella konventioner och återföra små svenska medborgare? Vi anser att det är av stor vikt att veta i förväg huruvida du som svensk förälder har någon som helst chans att få hem ditt barn från ett visst land, innan du ger dig in i den oftast mördande långsamma, psykiskt nedbrytande och dessutom oerhört kostsamma processen att slåss i utländsk domstol med hjälp av Haagkonventionen för att få hem ditt barn. För att stå där, tre år senare och inse att allting egentligen från början var totalt lönlöst, kan få även den starkaste förälder att totalt gå under. Åren har försvunnit, du har satts i personlig konkurs flera gånger och alla stridigheter har bara lett till en än mer infekterad situation där ditt barn sitter som den största förloraren utan någon som helst kontakt med dig eller Sverige och det liv det en gång hade och är ännu längre från ett återförande än det var i början av processen. Om du då dessutom får reda på att tre andra föräldrar innan dig har gått igenom samma mardrömsresa med samma intetgivande resultat, så finns det inte ord för att uttrycka din förtvivlan och hur förstörd du känner dig, för resten av ditt liv. Så många timmar, dagar, månader, år, tårar, skrik, förtvivlan, oro, rädslor, panik, ångest, kronor, resor, biljetter, telefonsamtal och krusade förhoppningar helt i onödan. Varför finns inte statistiken på vilka länder som bryter avtal om återförande av barn? Vi vet ju att dessa länder existerar. Ett exempel, bland många, på ett europeiskt land som på det fräckaste sätt har ignorerat Haagkonventionen är Bosnien. Trots att Sverige gett mer bistånd till landet än de flesta andra länder. Bosnien är inte ensamt, inte i Europa och särskilt inte i världen. Mängder av länder som gång på gång ignorerar Haagkonventionen, utan en enda reprimand från svenskt håll. Vi känner en stor frustration över detta och att det tillåts fortsätta. Det kommer att drabba så många fler barn. Inte bara svenska, utan alla barn som förs till dessa länder från andra länder. Deras hela liv ödeläggs med en flygresa och så många andra liv som är kvarlämnade utan dem. Föräldrar, syskon, vänner, skolkamrater, dagisvänner, mor- och farföräldrar, mor- och farbröder, mostrar och fastrar, kusiner, grannar…  Sorgen sprider sig som ringar på vattnet. Så många barn har drabbats. Snart har sorgen nått oss alla.

I USA så behandlas just nu ett lagförslag om sanktioner mot länder som bryter mot bl.a. Haagkonventionen, vilket vi på SBN applåderar och följer med stort intresse. Så naturligt och självklart! Läs mer HÄR!

I debattartikeln om migrationsbarnen som försvunnit så skriver man vidare:

”De myndigheter som främst bär detta ansvar är Migrationsverket, Socialtjänsten och Polisen. Brist på samarbete mellan dessa tre leder till att många ärenden faller mellan stolarna.”

När det gäller de bortförda barnen så vill vi peka ut följande myndigheter: UD och ambassaderna, domstolarna, Polisen och Interpol, åklagarmyndigheterna samt ibland också Socialtjänsten, Skatteverket och Försäkringskassan. Deras brist på samarbete är stort och leder nästan alltid till att drabbade känner sig fallna mellan stolarna och att ärenden drar ut på tiden. De utlovade sex veckorna i Haagärenden hålls i praktiken aldrig. De flesta får vänta minst ett halvår. Andra ännu längre. När det gäller barn som förts till länder utanför Haagkonventionen så är verkligheten ännu råare.

SBN anordnade ett seminarium i Stockholm den 25 maj 2010, på Internationella Dagen för Försvunna Barn. Några av dem som talade förutom drabbade föräldrar var UD, Interpol, Polisen, Barnpsykolog, Riksdagspolitker, Socialtjänsten, Familjerättsadvokater, Rädda Barnen m.fl. Nästan alla var rörande överens om en sak: att det inte fungerar idag och att det inte finns någon samordning.

SBN har motionerat om just detta tillsammans med Riksdagsledamot Annelie Enochson, men motionen avslogs tyvärr: Motion 2009/10:C256, Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn.

Om vi slår ihop siffrorna från Migrationsverket med siffrorna från UD och vår uppskattning om mörkertalet så hamnar vi på nästan kanske 2000 barn per år.

Hur länge ska Myndighetssverige fortsätta att blunda för problemen med barn som försvinner? Hur länge till? Hur många barn ska utsättas för det omänskliga i att försvinna? Imorgon är det fyra nya. I övermorgon ytterligare fem. Vad väntar vi på?

Låt oss införa Amber Alert systemet i Sverige NU och starta en samordningscentral för dessa ärenden. Någon som SBN mer än gärna hjälper till med. Vi ville ha börjat redan igår… Kan vi börja imorgon?

Det är som sagt Ecpat och Försäkringsbolaget IF som tillsammans har skrivit en Debattartikel i DN idag som ni kan läsa genom att klicka HÄR eller läs nedan.

Problemet har också uppmärksammats av Aftonbladet HÄR och Expressen HÄR.

”494 barn försvann i Sverige under första halvåret i år”

Publicerat i dag. 00:50

Den 25 maj så skrev DN både en framsida och ett helt uppslag i tidningen om fallet Vid Frank Radosh. Klicka på bilderna för att förstora artiklarna och läsa dem i sin helhet.

Amalia Alkordi, född: 23.03.2002, försvann från sitt hem i Uddevalla den 24.04.2009 och finns troligen i Damaskus, Syrien. Mamma Nina i Sverige har enskild vårdnad om flickan. Pappan tog dottern olovligen till Syrien där hon sedan dess är olovligt kvarhålld. Han är häktad i sin frånvaro och internationellt efterlyst via Interpol.

Fredagen OCH lördagen den 26 och 27 mars, så kommer en stor insamling att anordnas i Färgelanda centrum kl. 10.00 – 15.00, för att samla in pengar i Amalias ärende åt mamma Nina, som kämpar mot advokatsarvoden och andra stora kostnader i fallet. Hon behöver allas stöd för att få hem sin dotter igen! Insamlingen kommer att ske utanför utanför de tre mataffärerna Ica, Konsum och Tempo.

Ni som inte kan besöka insamlingen kan såklart skänka pengar via vår hemsida och vi ber er märka er gåva, stor som liten, ”Amalia”. Alla pengar går oavkortat och skattebefriade via vår stiftelse till mamma Ninas kamp. Ni kan skänka direkt via vårt bankgiro: 399-9133 eller via Payson/Paypal.

För mer information:

http://www.saknadebarn.org/natverket/donera-pengar/

http://www.youtube.com/watch?v=o_upfzXcQTo

http://www.saknadebarn.org/bortforda-barn/aktuella-fall/amalia-alkordi/

http://www.saknadebarn.org/category/barnarenden/amalia-alkordi/

Vi har fått en poster av Amalias mamma i PDF-format som alla som vill kan ladda hem genom att klicka HÄR och sedan själva skriva ut på sin skrivare hemma.

Postern kan sedan lätt spridas via allmänna anslagstavlor i era hemkommuner.

HJÄLP AMALIA HEM – stötta hennes mamma i kampen mot advokatskostanderna i Sverige och inför de kommande rättegångarna nere i Syrien. Alla pengar går oavkortat till mamma Ninas omkostnader i ärendet.

Stort tack på förhand!