Idag kan vi läsa den fantastiska nyheten i ”The Sydney Morning Herald” att en liten pojke som kidnappades för tre år sedan från Australien nu har hittats i Amsterdam, Nederländerna.

Här kan ni se en YouTube video om Andrew som använts i sökandet efter honom:

Vi på SBN har tidigare efterlyst Andrew här:

http://www.saknadebarn.org/2010/03/11/har-du-sett-det-har-barnet-nagonstanns/

Hans pappa Ken genomförde sedan i maj en cykelmanifestation där han cyklade genom Europa för att uppmärksamma de bortförda barnens situation. Mer om detta kan ni läsa hos Ingrid Carlqvist:

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/07/29/ken-thompson-cyklar-for-forsvunna-barn/

Ni kan också läsa mer om de glada nyheterna direkt på pappa Kens egen blogg om cykelturnén:

http://findandrewthompsoneurope2010.blogspot.com/

Efter 2,5 års mardröm så har äntligen pojken hittats i Amsterdam, Nederländerna tack vare en uppmärksam rektor vid den skola där Andrew var inskriven. Pappa Ken hade precis hunnit cykla till Stuttgart när han nåddes av nyheten att mamman arresterats i holländsk polis och satt i arresten, samtidigt som Andrew tagits om hand av Sociala myndigheter.

Idag kommer pappa Ken för första gången att få se sin son, som hunnit fylla sex år. Han hoppas att han kommer att känna igenom honom och annars att han kommer att känna igen det mjukisdjur som han haft på cykeln under hela kampanjen, Andrews favorit mjuka brandmannen Bernie Cinders..

Andrew Thompson var tre år gammal när han kidnappades i Sydney av sin mor, Melinda Stratton, den 24 april 2008, efter en vårdnadstvist, och hon har sedan lyckats hålla sig gömd i två och ett halvt år. Det var när pojkens pass hade gått ut som rektorn gjorde en säkerhetskontroll på barnet och upptäckte över 180 Interpolregistreringar.

”Ken är extatisk, emotionell, lättad, överlycklig och fortfarande i ett totalt tillstånd av chock”, berättade pappans vän och fortsatte: ”Det är ingen hemlighet att det fanns rädslor för både Melindas och Andrews säkerhet och ju längre tiden gick, växte fruktan djupare inom Ken att han kanske aldrig skulle få se sin son igen. Han vill se honom nu. Han kan inte vänta ögonblick längre. ”

Barnets mamma hade flytt Australien fyra månader efter att hon och herr Thompson misslyckades med att nå en uppgörelse om vårdnaden. Hon flög med Andrew till Tyskland och försvann sedan spårlöst. Mamman hävdade sedan i ett brev till sin fammilj att hon varit tvingad att fly eftersom domstolen inte tagit hennes anklagelser om övergrepp från pappan mot sonen, på allvar. Domstolen valde då att släppa ut den psykiatriska rapport som de hade kring mammans mentala hälsa där det framgick att hon led av en gravt paranoid sjukdom vilken nedsatte hennes förmåga att vara förälder överhuvudtaget.

Innan pappa Ken gav sig ut på sin cykeltur så vädjande han följande: ”Resan tar aldrig slut förrän jag hittar min son … Melinda, om du läser detta, eller om du får höra att jag cykel nära en stad där du finns under de kommande veckorna, så ber jag dig, hör av er. Befria mig från denna mardröm. ”

Ken – mardrömmen är över! Din son är i säkerhet!

SBN gratulerar dig hjärligast över denna fantastiska nyhet som sprider hopp till alla i liknande situationer som din.

Nästa gång är det Linda Agnvalls tur att hittas, som även hon hålls gömd under samma premisser som Andrew. Helena, om du läser detta – hör av dig! Befria pappa Pär från hans mardröm också!

Första halvåret 2010 hade 660 barn registrerats som ”försvunna” av Migrationsverket. Det handlar alltså om mellan 3-4 barn varje dag. På ett år blir det 1320 barn, om ”trenden” håller i sig. Av dessa 660 barn var 494 stycken fortfarande borta vid halvårsskiftet i juni. Alltså nästan 500 stycken, varav de flesta tros finnas kvar i Sverige, där de utnyttjas på olika vis, som arbetsslavar eller inom barnsexindustrin.

Vi på SBN har uppmärksammat ett av dessa försvunna barn i en Amber Alert artikel här på hemsidan om Lidija Sonki från Grums:

http://www.saknadebarn.org/2010/04/20/lidija-sonka-17-ar-ar-sparlost-forsvunnen-fran-grums/

Egentligen skulle vi behöva efterlysa 3-4 barn varje dag på vår hemsida! Men dessa barns öden är det inte många som hör något om. Det är dags att ändra på det nu! I debattartikeln nedan så kräver Ecpats ordförande och kommunikationsdirektören på IF tillsammans:

”Vi kräver att ansvariga svenska myndigheter ser problemet, skaffar sig ökad kunskap och kompetens och vidtar åtgärder för att hindra att barn försvinner i migrationsprocessen. Skulle berörda myndigheter agera med samma flathet om de 660 barnen som försvann var svenska?”

Det är precis samma krav som vi har ställt sedan flera år. Men inget händer egentligen! Enstaka politiker engagerar sig och försöker hjälpa de drabbade barnen. Men där stannar det. En del utredningar har iochförsig initierats av Regeringen, men de är fortfarande under utredning. Inget har blivit bättre, även om en del löften har getts. Tyvärr, måste vi svara er som skrivit debattartikeln, så tror vi inte att myndigheterna hade agerat bättre om barnen varit svenska.

I Sverige försvinner minst två barn i veckan enligt UD:s officiella statistik. Mörkertalet är enormt. Minst det dubbla och säkert tre eller fyra gånger så många. Det handlar om 200-500 barn per år, enligt vår uppskattning, där vi själva står i kontakt med otroligt många föräldrar ur ”mörkertalet” som av olika skäl inte vågar anmäla sina barns kidnappning till myndigheterna.

UD har heller ingen statistik över hur många barn som i realiteten återvänder. De talar om ”avslutade ärenden” som oftast ligger på aningen fler än antalet nya ärenden varje år. Men att ett ärende avslutas innebär inte per automatik att barnet har återvänt, utan kan istället innebära att ärendet har legat stilla för länge utan nyheter, eller att en utländsk, ibland korrupt domstol felaktligen dömt till kidnapparens fördel och vägrar återlämna barnet till sitt hemland Sverige.

Varför vill inte UD utreda siffrorna ordentligt och ta reda på hur många av dessa anmält bortförda eller kvarhållna barn som egentligen fått återvända hem? SBN har länge efterfrågat dessa siffror och vi anser att det är mer än rimligt att detta granskas och redovisas för allmänheten. Vi vet också, efter många års erfarenhet, att det finns länder som gång på gång ignorerar Haagkonventionen och som t.ex. står med på ”svarta listan” som USA presenterar. Varför har inte Sverige en svart lista över länder som vägrar följa internationella konventioner och återföra små svenska medborgare? Vi anser att det är av stor vikt att veta i förväg huruvida du som svensk förälder har någon som helst chans att få hem ditt barn från ett visst land, innan du ger dig in i den oftast mördande långsamma, psykiskt nedbrytande och dessutom oerhört kostsamma processen att slåss i utländsk domstol med hjälp av Haagkonventionen för att få hem ditt barn. För att stå där, tre år senare och inse att allting egentligen från början var totalt lönlöst, kan få även den starkaste förälder att totalt gå under. Åren har försvunnit, du har satts i personlig konkurs flera gånger och alla stridigheter har bara lett till en än mer infekterad situation där ditt barn sitter som den största förloraren utan någon som helst kontakt med dig eller Sverige och det liv det en gång hade och är ännu längre från ett återförande än det var i början av processen. Om du då dessutom får reda på att tre andra föräldrar innan dig har gått igenom samma mardrömsresa med samma intetgivande resultat, så finns det inte ord för att uttrycka din förtvivlan och hur förstörd du känner dig, för resten av ditt liv. Så många timmar, dagar, månader, år, tårar, skrik, förtvivlan, oro, rädslor, panik, ångest, kronor, resor, biljetter, telefonsamtal och krusade förhoppningar helt i onödan. Varför finns inte statistiken på vilka länder som bryter avtal om återförande av barn? Vi vet ju att dessa länder existerar. Ett exempel, bland många, på ett europeiskt land som på det fräckaste sätt har ignorerat Haagkonventionen är Bosnien. Trots att Sverige gett mer bistånd till landet än de flesta andra länder. Bosnien är inte ensamt, inte i Europa och särskilt inte i världen. Mängder av länder som gång på gång ignorerar Haagkonventionen, utan en enda reprimand från svenskt håll. Vi känner en stor frustration över detta och att det tillåts fortsätta. Det kommer att drabba så många fler barn. Inte bara svenska, utan alla barn som förs till dessa länder från andra länder. Deras hela liv ödeläggs med en flygresa och så många andra liv som är kvarlämnade utan dem. Föräldrar, syskon, vänner, skolkamrater, dagisvänner, mor- och farföräldrar, mor- och farbröder, mostrar och fastrar, kusiner, grannar…  Sorgen sprider sig som ringar på vattnet. Så många barn har drabbats. Snart har sorgen nått oss alla.

I USA så behandlas just nu ett lagförslag om sanktioner mot länder som bryter mot bl.a. Haagkonventionen, vilket vi på SBN applåderar och följer med stort intresse. Så naturligt och självklart! Läs mer HÄR!

I debattartikeln om migrationsbarnen som försvunnit så skriver man vidare:

”De myndigheter som främst bär detta ansvar är Migrationsverket, Socialtjänsten och Polisen. Brist på samarbete mellan dessa tre leder till att många ärenden faller mellan stolarna.”

När det gäller de bortförda barnen så vill vi peka ut följande myndigheter: UD och ambassaderna, domstolarna, Polisen och Interpol, åklagarmyndigheterna samt ibland också Socialtjänsten, Skatteverket och Försäkringskassan. Deras brist på samarbete är stort och leder nästan alltid till att drabbade känner sig fallna mellan stolarna och att ärenden drar ut på tiden. De utlovade sex veckorna i Haagärenden hålls i praktiken aldrig. De flesta får vänta minst ett halvår. Andra ännu längre. När det gäller barn som förts till länder utanför Haagkonventionen så är verkligheten ännu råare.

SBN anordnade ett seminarium i Stockholm den 25 maj 2010, på Internationella Dagen för Försvunna Barn. Några av dem som talade förutom drabbade föräldrar var UD, Interpol, Polisen, Barnpsykolog, Riksdagspolitker, Socialtjänsten, Familjerättsadvokater, Rädda Barnen m.fl. Nästan alla var rörande överens om en sak: att det inte fungerar idag och att det inte finns någon samordning.

SBN har motionerat om just detta tillsammans med Riksdagsledamot Annelie Enochson, men motionen avslogs tyvärr: Motion 2009/10:C256, Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn.

Om vi slår ihop siffrorna från Migrationsverket med siffrorna från UD och vår uppskattning om mörkertalet så hamnar vi på nästan kanske 2000 barn per år.

Hur länge ska Myndighetssverige fortsätta att blunda för problemen med barn som försvinner? Hur länge till? Hur många barn ska utsättas för det omänskliga i att försvinna? Imorgon är det fyra nya. I övermorgon ytterligare fem. Vad väntar vi på?

Låt oss införa Amber Alert systemet i Sverige NU och starta en samordningscentral för dessa ärenden. Någon som SBN mer än gärna hjälper till med. Vi ville ha börjat redan igår… Kan vi börja imorgon?

Det är som sagt Ecpat och Försäkringsbolaget IF som tillsammans har skrivit en Debattartikel i DN idag som ni kan läsa genom att klicka HÄR eller läs nedan.

Problemet har också uppmärksammats av Aftonbladet HÄR och Expressen HÄR.

”494 barn försvann i Sverige under första halvåret i år”

Publicerat i dag. 00:50

Amalia Alkordi, född: 23.03.2002, försvann från sitt hem i Uddevalla den 24.04.2009 och finns troligen i Damaskus, Syrien. Mamma Nina i Sverige har enskild vårdnad om flickan. Pappan tog dottern olovligen till Syrien där hon sedan dess är olovligt kvarhålld. Han är häktad i sin frånvaro och internationellt efterlyst via Interpol.

Fredagen OCH lördagen den 26 och 27 mars, så kommer en stor insamling att anordnas i Färgelanda centrum kl. 10.00 – 15.00, för att samla in pengar i Amalias ärende åt mamma Nina, som kämpar mot advokatsarvoden och andra stora kostnader i fallet. Hon behöver allas stöd för att få hem sin dotter igen! Insamlingen kommer att ske utanför utanför de tre mataffärerna Ica, Konsum och Tempo.

Ni som inte kan besöka insamlingen kan såklart skänka pengar via vår hemsida och vi ber er märka er gåva, stor som liten, ”Amalia”. Alla pengar går oavkortat och skattebefriade via vår stiftelse till mamma Ninas kamp. Ni kan skänka direkt via vårt bankgiro: 399-9133 eller via Payson/Paypal.

För mer information:

http://www.saknadebarn.org/natverket/donera-pengar/

http://www.youtube.com/watch?v=o_upfzXcQTo

http://www.saknadebarn.org/bortforda-barn/aktuella-fall/amalia-alkordi/

http://www.saknadebarn.org/category/barnarenden/amalia-alkordi/

Postern kan sedan lätt spridas via allmänna anslagstavlor i era hemkommuner.

HJÄLP AMALIA HEM – stötta hennes mamma i kampen mot advokatskostanderna i Sverige och inför de kommande rättegångarna nere i Syrien. Alla pengar går oavkortat till mamma Ninas omkostnader i ärendet.

Stort tack på förhand!

För mer information: http://www.findandrew.com/

Andrew Thompson, fyra år gammal, bortfördes av sin mor Melinda Thompson (även känd som Melinda Stratton) från Australien i April 2009.
Melinda bordade ett Singapore Airlines plan i Sydney tillsammans med Andrew och flög till Frankfurt, Tyskland. Detta är ett brott enligt den Australiska familjelagstiftningen, Family Law Act.
De hade bokat en tur- och retur biljett till Australien, men dök inte upp för återresan och har sedan dess varit försvunna.
Melindas familj har berättat för polisen och andra att de inte har en aning om var de befinner sig och att Melinda i veckor före bortförandet hade försökt hitta ett säkert ställe att fly till.

Bortförandet ägde rum kort efter en undersökning genomförd av en ledande barn och familje psykiater från Sydney. Pskykiatern menade att mamman kunde ha en underliggande mental tillståndsstörning som kunde påverka hennes omdöme och hennes förmåga att vara förälder på ett effektivt sätt.
En domstol har också beslutat att det måste utfärdas en varning i alla publikationer om att ingen skall ta kontakt med Melinda Thompson utan i stället omedelbart kontakta och informera den lokala polisen och/eller Interpol.
Domstolen tog beslutet utifrån psykiaterns utlåtande att det finns en risk för att modern skulle kunna skada Andrew, alternativt sig själv.
Den australiska regeringen har under de senaste 7 månaderna genomfört en omfattande internationell efterlysning efter Andrew och Melissa. Interpol har utfärdat varningar i 187 länder och Haagkonventionen om internationella bortföranden av barn har aktiverats.
Både Andrew och Melinda är Australiska medborgare, som reser på Australiensiska pass.

Vem som helst med information om var Andrew och Melinda befinner sig bör kontakta den lokala polisen som i sin tur kommer att kontakta Interpol eller den Australiska federala polisen, tel  +61-2-6126-7777.
För ytterligare information, kontakta: Robin Bowles +61-418-102-732, eller mail till urgent@foreversearching.com

Klicka på bilderna för en förstoring!

Den 27 februari stod mamma Nina och hennes vänner för SBN i Uddevalla Centrum, trotsade regnet och skramlade med bössorna för lilla kidnappade Amalias skull. Det gick väldigt bra och det planeras nu fler insamlingar. Även via SBN:s insamlingsstiftelse har pengar kommit in samt via andra insamlingar i nätverken kring Nina och vi hoppas att pengarna fortsätter att strömma in tills Amalia är hemma igen. Varje krona räknas och behövs i det här fallet!

HJÄLP OSS ATT HJÄLPA! Tillsammans gör vi skillnad!

Ni kan också skänka er gåva direkt här på hemsidan via vår skattebefriade insamlingsstiftelse:

Hjälp mamma Nina att få hem sitt barn!
Alla pengar går oavkortat till hennes kamp om du öronmärker din gåva ”Amalia”.

Lördagen den 27 februari, så kommer en stor insamling att anordnas i Uddevalla centrum och Torp Köpcentrum ca kl. 10.00 – 15.00, för att samla in pengar i Amalias ärende åt mamma Nina, som kämpar mot advokatsarvoden och andra stora kostnader. Hjälp Amalia hem!

Ni kan också skänka er gåva direkt här på hemsidan via vår skattebefriade insamlingsstiftelse:

Hjälp mamma Nina att få hem sitt barn!
Alla pengar går oavkortat till hennes kamp om du öronmärker din gåva ”Amalia”.

Vid, hur långt borta du är och var du än befinner dig,
så tänker jag på dig, längtar efter dig och saknar dig.
Jag kommer aldrig aldrig att ge upp att kämpa för dig,
jag överger dig aldrig.

God Jul min älskling

Mamma