Det kom ett underbart hoppfullt brev från mamma Susanne som tidigare hade sina döttrar efterlysta här på SBN.  Såhär skriver mamma Susanne idag om vad som har hänt sedan dess:

—————————————————————————————

Mina flickor åkte med sin far till jordanien den 18 december 2005 och har varit där sedan dess boende hos sina farföräldrar.

Så klart jag slog bakut och försökte ta hem dem med alla fula knep som finns att tillgå men jag klarade aldrig av att fullfölja någon av alla de planer jag hade,,,, Efter ett par år tog jag kontakt med saknade barns nätverk för att se vilka möjligheter jag hade att gå vidare i min strävan att återförenas med mina flickor,,,, Lina Lundin gav mig då väldigt mycket stöd och höll kontakten med mig även då jag slöt mig i mitt eget skal vid ett par misslyckanden,,,,,Märk att jag under denna tid haft regelbunden kontakt med flickorna via telefon och resor ner till jordanien, men att det alltid var jag som ringde och hur mycket jag än bad tjejerna att ringa eller SMSa mig när de behövde något,, vad som helst så skulle jag ringa upp direkt,, så gjorde dom aldrig de,, det var alltid jag som fick ringa eller jaga dem i 1-2 veckors tid med missade samtal tills de äntligen svarade nån gång och lugnt sa att nej inga registrerade missade samtal hade kommit den senaste tiden…. Så en dag en helt vanlig vinterdag i början på december 2010,,, hela 5 år efter att flickorna ryckes ur min famn,, ser jag ett missat samtal på mobilen,,,,, Jag är förvånad, glad och förvirrad,,, Glad över att de ringt,,, förvånad- är det sant eller ser jag i syne,,, samt förvirrad för jag insåg att det kan ha hänt något fruktansvärt som fått dem att ringa,,,, Jag ringer tillbaka direkt,,,, O min stora tjej pratar helt vanligt,, hej hur e det,, jag svarar lugn tillbaka ,jo tack saknar er,,, då säger hon,,, mamma jag behöver hjälp,,,, jag vill träffa pappa,,,,,,och jag kan inte om inte du hjälper mig,,,,,

Jag svara lika lugnt fastän att det kokar i mig,,, Ja flickan min det e klart jag ska hjälpa dig,,, vad behöver du,,,, Mycket förvånad och misstänksam fortsätter hon ,,,, jag behöver att du signerar ett dokument som ger mig och min lillasyster tillåtelse att resa in i USA och bo hos pappa.
och sen i samma andetag säger hon ,, och jag lovar att direkt när jag sett pappa en månad så kommer vi hem till sverige,,, det har pappa lovat om du skriver under dokumenten,,,,

Jag som mamma tar flyget till stockholm och åker till amerikanska ambassaden där jag ska signera ett dokument,,, men i stockholm börjar de fråga en massa och det blir stopp i processen… i April reser jag till Jordanien för att signera samma dokument på usas ambassad i amman istället,,,,,efter signering skulle det enligt ambassaden ta 3-4 veckor innan flickorna kunde få ett inresevisum till USA,,, jag hade planerat att stanna i 5-6 veckor så jag berättade detta för farföräldrarna,,, att jag stannar här tills flickorna kommit på flyget till sin far sen reser jag hem till sverige med hopp om att ni håller ert löfte om att flickorna kommer till mig i juli augusti,,,, ja visst absolut vi håller vad vi lovar sa farmor och tog min hand och skakade den i en överrenskommelse,,,, och så fort det blev sagt ändrades allt,,,,,,,,,,,,,

Jag blev plötsligt en hjälte,,,,,, Farmor Farfar Fastrar och hela släkten (på mina döttrars sida så klart) började kommunicera på ett fint sätt,,, de betalade det jag lagt ut på flygbiljetterna tur och retur både till mig och min lilla son mellan sverige-jordanien den här gången,,,, och framförallt jag fick ha mina döttrar boende hos mig i hela 5 veckor utan övervakning,,,, de litade fullt ut på att låta mig bo och umgås med mina flickor.

Och jag kunde äntligen visa mina döttrar vem jag är,, visa dem mina goda sidor, men oxå en del tjuriga sidor eftersom livet alltid innehåller salt och sött.
Jag har vunnit mina döttrar tillbaka,,,,, Jag har vunnit mina döttrar tillbaka,,,, mina flickor e så stora nu att de inte går att lura dem längre,, jag valde att göra det dom ville och bad om för att bränna hål på allt skitsnack och all hjärntvätt som de blivit utsatta för om mig (sin mamma),,,, och när det blev dags att säga hejdå på flygplatsen sa mina båda flickor till mig,,,,, du är en dröm som blev sann,,, du e en mamma som vi är stolta över att ha,,,, vi kommer till dig vi lovar,, och om det visar sig att de lurat dig och de inte låter os komma mamma så vet vi vad vi ska göra,,,, vi kommer till dig vi lovar,,,,,,,,

Genom att visa mina flickor att jag vill att de ska ha en normal relation till sin far, fastän att han varit självisk och förbjudit dem att ha en normal relation till mig,, genom att hela tiden bekräfta för mina flickor att pappa och mamma har lika stor rätt att umgås med dem, att eftersom jag träffat er (flickorna)så mycket under era 5 år i jordanien medan pappa inte kommit för att se er någon gång måste ni resa till honom och umgås med honom,,, genom att hjälpa dem att resa till Usa fastän att jag dör inombords för att jag vill ha hem dem till sverige,, så har jag vunnit mina flickors hjärtan.

Och jag är 100% säker på att de kommer hem till mig,,, Om du ser mig idag,,, så är det en mycket nöjd och tillfredställd mamma du ser,,, all min ångest och depression har försvunnit,,,, nu ser jag framåt,,, livet kan inte bli bättre,,, nu ska jag på allvar bara njuta av förberedelserna av tjejernas ankomst.

P.S
Jag fick genom SBN kontakt med en tjej som precis som mina döttrar tillsammans med sin storasyster varit tvungen att leva utan sin mor hemma hos farföräldrarna i ett främmande land en större del av sitt liv,,, hon blev hjärntvättad att hennes mor var en mycket dålig människa,,,, men en dag när hon och hennes syster behövde hjälp bad pappan dem att vända sig till modern och sen gick det väldigt fort,,,, flickorna återförenades med sin moder och lever idag i Sverige igen,,,,,
När vi talades vid ett antal ggr för et år sedan kunde jag inte drömma att jag skulle komma att hamna i en liknande situation,, men jag är så tacksam idag för att jag genom min kontakt med ovan nämnda tjej kunde leva mig in i hur mina egna flickor kände och tänkte och lyckades använda denna information till att kommunicera och hanskas med mina döttrar på ett fint sätt utan att utsätta dem för någon psykisk påfrestning.
Visst kommer deras senaste 5 år sätta djupa spår i deras framtid,,, men genom att leva för dagen på ett ödmjukt sätt och med otrolig styrka vet jag att de liksom ovan nämnda tjej kommer växa upp o bli underbart starka kvinnor.

Susanne Kiswani

Hej alla kära SBN-supportrar och föräldrar!

Nu har Emil skapat en fin bloggwidget som alla läsare och ni som har bloggar kan använda er av för att sprida budskapet om våra försvunna barn med.

Vi vill skicka vårt djupaste tack till Emil-ängeln och uppmanar alla läsare som kan att använda denna nya funktion.

Vi tackar med länkar till de som skapar widgeten:

http://erikbergman.se/widget-forsvunna-barn/och

http://www.emilthidell.se/

http://www.bloggwidgets.com/forsvunna-barn/

Bakom SBNs kulisser just nu är det tyvärr full fart med en strid ström mer eller mindre akuta fall. En ökning i anmälningar till SBN och rop på hjälp har också setts efter att Amelia publicerad (nummer information rörande två SBN-fall för en månad sedan. Detta håller ledningen dessvärre upptagna från att skriva här på bloggen.

SBNs styrelse utökas också detta år med två nya småttingar, då två styrelsemedlemmar har fått lyckan att få fler barn! Även detta påverkar såklart till viss del vår volontära personalstyrka (vi är ju alla volontärer i organisationen).

Hälsad vare denna vår och alla ni som följer Saknade Barns Sak!

/Mia

Idag rekommenderar vi alla att köpa Aftonbladet och läsa om Laila och Elnor som är fast i fasornas Libyen!

Här kommer en dygnsfärsk YouTube video som visar vad som händer på gatorna i bostadsområderna just nu. De som har gula hjälmar eller armbindlar är inhyrda legosoldater från andra afrikanska länder som enbart har som uppgift att slå ner allt motstånd på Libyens gator och torg:

Klicka HÄR för att läsa artikeln i Aftonbladet på Internet! Vi klistrar också in texten nedan:

Laila Säfström med sin saknade dotter Elnor.

Foto: PRIVAT

Svenska Laila är fast i Tripoli: Man hör folk bli skjutna

For an English version of this text: scroll to the bottom of this page.

Ofta är fall av barnbortförande av en förälder mycket känsliga ärenden. Detta är också fallet med lilla Noor. Men efter en hel del turer i det ”tysta” där UDs diplomati och advokaternas alla råd styr många kvarlämnade, förtvivlade, föräldrar behöver Noors berättelse få komma ut bland allmänheten.

Noor Issa är 4 år gammal. Hon föddes i Örnsköldsvik. Noor är sin mammas enda barn. När Noor bortfördes av sin pappa bodde hon i Göteborg. Sista gången mamma Alexandra såg sin dotter var den 1 december 2010. Noor skulle på ett helgbesök med pappa. Mamman och pappan är separerade sedan ett tag och har haft svårt att komma överens om umgänge, bland annat då mamman länge varit rädd för att pappan skulle bortföra Noor till sitt hemland, Palestina.

Efter en hel del eftersökningar från mammas sida, vädjan till släkt och bekanta, så fick Alexandra reda på att Noor var i Betlehem, strax innan jul 2010. Det blev en fruktansvärd jul för den kvarlämnade mamman. Efter ytterligare turer fick mamma och Noor telefonkontakt och hoppet tändes för att snabbt släckas att saker och ting skulle ordna upp sig. Det är ofta på grund av sådan här turer föräldrar väljer att inte gå ut med sina barns namn och information, då de hoppas att den förälder som tagit barnet ska kunna komma tillbaka av sig själv. Tyvärr är det ytterst sällan som vi ser att en mamma eller pappa kommer tillbaks frivilligt. Även om de visst skulle kunna det.

Alexandra skrev ett långt brev till pappan och vädjade om att han skulle återvända med Noor för att lösa problemen i Sverige. Hennes erbjudande står kvar, kommer han hem så är hon villig att inte yrka på fängelse för egenmäktighet med barn.

Noor befinner sig hos pappans familj i Betlehem, antagligen hos sin farmor. Deras släkt går under namnet Issa/ Al Laham.

Mamman har allt mindre telefonkontakt med den allt argare pappan, alltså får hon allt mer sällan tala med sin dotter – varför vi väljer att nu gå ut med Noors historia.

Mamma Alexandra vädjar nu till er: ”Finns det någon som kan hjälpa mig? Finns det någon som har erfarenhet av Palestina? Snälla hör av er, alla tips och idéer är viktiga.”

Vi från SBN: s sida vädjar också om hjälp i detta ärende, och som alltid om gåvor i form av pengar för att hjälpa Noor att få återvända hem till det enda land som någonsin varit hennes, Sverige. Märk din gåva ”Noor” så går alla pengar direkt till Noors ärende.

BANKGIRO 399-9133

Detta är en Amber Alert!

English version:

Parental abduction of children is often a very sensitive matter, such as the case of little Noor. After weeks of quiet work without any progress, the story of Noor’s abduction needs to be made public. Noor Issa is a 4-year old girl, the sole child of Alexandra. Born in Örnsköldsvik (north of Sweden), she lived in Gothenburg until she was abducted by her father to Palestine, his country of origin.

Noor’s parents are divorced and have had difficulties agreeing on custody. Alexandra has not seen her daughter since December 1, 2010 when Noor went to spend the weekend at her father’s.

Initially the distraught mother did not know where her daughter was. However, after investigations conducted by Alexandra including her appeals to relatives and acquaintances, she finally found out Noor’s location (Betlehem) just before Christmas 2010. In addition, she finally managed to achieve telephone contact with Noor which raised hope that this situation would be sorted out and that Noor would return home to Sweden quickly. However, it soon became apparent this was not the case.

It is often due to these sorts of developments that parents choose NOT to make the names of their children (including detailed information) public, in hope that the parent who has abducted the child will return voluntarily. Unfortunately it is extremely rare that a mother or father who has abducted their child returns with the child voluntarily.

Alexandra wrote a long letter to Noor’s father and pleaded for him to return with Noor to resolve the issues in Sweden. Her offer still stands. In other words; if he returns to Sweden with Noor voluntarily Alexandra is willing to not urge for jail for “abduction of a child”. Noor is currently with her father’s family in Bethlehem, most likely at her grandmother’s. Their family name is Issa/AlLaham.

As Noor’s father became aware of the warrant issued for his arrest in Sweden, he put an end to the little telephone contact Noor was allowed with her mother –which is why Alexandra has now decided to make the abduction of Noor public in an attempt to get her back home. As the mother of Noor, Alexandra now makes the following plea to the public: “Is there anyone out there who can help me? Is there anyone who has experience of Palestine? Please get in touch, all advice and ideas are important!”

SBN also appeals for assistance in the matter of Noor’s abduction and safe return to Sweden, the only country that has ever been hers. Monetary donations are needed to help Noor’s safe return to Sweden and they will be directly added to her fund. Mark your donation ”NOOR.” 

Donations made from abroad: Beneficiary name: Saknade Barns Insamlingsstiftelse Address: Bjärsjövägen 1, 27291 Simrishamn, Sweden
Beneficiary IBAN: SE5195700000000040327678

Beneficiary bank: Sparbanken Syd
BIC/SWIFT: NDEASESS

Donations from Sweden: BANKGIRO 399-9133

Thank you and many blessings!

Skrivet av: Maria Danielsson, vice ordförande SBN.

När det gäller våra barn måste vi få ta parti

Alltid för barnen. När jag tar parti mellan föräldrar som träter. Mellan föräldrar som grälar om vårdnaden om sina barn, och Gud vet att det finns två sidor i varje tvist. Tar jag parti. Alltid för barnet. Alltid för barnen.

Alla blir berörda när det gäller barn. Alla. Även de som inte har barn. De som inte vill ha barn. För barnen är vår framtid. Världens framtid. Våra barn. Jag var nyligen gravid igen. Alla var så glada. Så lyckliga. Alla. För det var ett barn jag bar. Ett nytt liv. ”När kommer den?” ”Hur mår du?” Osv. Barn berör. Sen förlorade jag barnen i 3:e månaden. Det var inte ett, det var två. Dubbel sorg. Och sorgen var enorm. Den slet i mig. Jag skrek ut min frustration på toaletten på mödravårdscentralen.

Men jag nattar ännu min lille son, Thor. Han som en gång var borta. Thor, som jag en gång inte trodde att jag någonsin skulle få vagga i mina armar igen. Nej, jag vaggar inte mina tvillingar som jag hoppats, men jag fick min son åter. Och det tröstar. Det gör det. Men ju mer sorger jag bär, ju mer saker jag går igenom i detta långa liv, ju mer växer övertygelsen. Barnen är allt vi har.

Nu svämmar våra mejlboxar här på SBN över med mejl från föräldrar som förlorat sina barn. Precis innan jul.

Och jag tar parti. Jag går i tusen bitar i mina samtal med föräldrar som är chockade. Som jag var en gång. Som gråter och skriker. Som behöver vår hjälp. För deras finaste son, deras älskade dotter togs ifrån dem. Jag gråter när jag skriver detta. ”Som jag hade dig förut” av Lars Winnerbäck och Melissa Horn snurrar i mina hörlurar… ”nu kan det vara försent att säga som det är” allt det där som mamman inte hann säga till dottern som försvann ut ur Sverige, 4 år gammal, förra veckan. Allt som pappan inte sa till sin son ”Det är dags att lägga på, men att stanna känns så rätt – jag vill ha dig nu som hade dig förut” sjunger Melissa Horn. Och jag känner ibland att mitt hjärta svämmar över av sorg. Och jag måste få ut det. Till er. För detta är små människor som är förlorade i världen och det gör ont i alla som får veta detta. Jag är säker. Alltid för barnen. Barn är allt vi har. Vi måste hjälpa barnen hem till sina hemländer. Det handlar mindre om vem som är den ”bättre” föräldern och mer om vart barnet hör hemma. Man ska inte få ta en 4-åring från sin hemvanda miljö och en av hennes föräldrar, må den kvarlämnade föräldern så vara mamma eller pappa. Brottet är mot barnet. Ironin med 4-åringen är att hon är i Betlehem. Om några dagar så föddees Jesus Kristus i Betlem, 2010 år sedan. Och i år firar en ensam svensk flicka sin första jul där. Varje kväll gråter hon nu efter sin mamma. Sitt ljus.

Jag som en gång var en kvarlämnad förälder kan tala från hjärtat: när min Thor försvann dog jag inombords. Och varje minut som gick och jag inte visste var hans fanns, och det var många minutrar, så dog jag lite mer inombords. Att få sitt barn bortfört är värre än alla krigens fasor. Värre än den värsta våldtäkt. Värre än när barnet dör. Jag har en vän vars dotter dog som liten i cancer. Jag har en nära vän vars mor blev mördad. Men de kan sörja. En förälder vars barn är bortfört, hur ska jag förklara det, barnet finns men kan inte nås. Det lever, men utan att man kan ens sörja det. Maktlösheten är total, som när man är i krig. Förnedringen är enorm, som när man våldtas. Skräcken total, tänk om man aldrig någonsin återser barnet? Hur mår den lilla dottern? Vem tar hand om henne? Vem smeker lill-killens kind när han slagit sig? Vem förklarar och vad säger de om varför deras mamma/pappa inte är med dem? Det gör inte bara ont. Det svider inte. Det är som om man långsamt förblöder. Från själen. Själsliga sår gör allra ondast. Och de syns inte. Ingen förstår. Det värsta är: det är ingen som kämpar för att hitta barnet. Ingen ringer. Ingen myndighet ligger på och spårar. Telefonen från UD är tyst. Media pratar om snöstorm. Men stormen bedarrar aldrig inombords. Midvinterns kyla spräcker det blödande hjärtat. I tusen miljoner små bitar.

Vi på SBN har vanliga jobb. Jag sitter och skriver detta vid ett fullbelamrat skrivbord. Bokrecensioner tävlar med projektarbeten. Mina elever ska få slutbetyg i en kurs nu till jul. I-landsproblemen stockar sig i halsen när jag försöker hinna med att stötta alla dessa mammor och pappor som bara gråter. Var finns hjälpen? Vad är det här för plats och tid när en förälder vars barn kidnappas sitter i ett tomt rum på någon jour och bara gråter och inte får hjälp? Många frågor. Inga svar.

Vi kämpar på i vår lilla grupp av saknadebarn-beskyddare. Men jag lovar, jag vill ha er hjälp. Och det vill alla barn som nu får fira en jul i ett nytt, främmande, land utan en av sina föräldrar.

Var deras ljus. Tänk förbi gränser, förbi religion, kön, ras, allt. Tänk: ett litet barn behöver din hjälp. Nu.

Så tänker jag när orken tryter, när alla måsten pockar på. När jag inte tror att jag orkar. Jag är ljuset för många. Jag ska skina. Jag orkar det.

Så hjälp oss hjälpa. Donera 10 kr. Kan du något, ett språk, har du kontakter, hör av dig! Stödföräldrar behövs, men kravet är att du själv varit med om ett bortförande. Har du familj/vänner utomlands som kan hjälpa till med bostad? Överallt finns det behov!

*** Uppdatering 14 oktober 2010: Då barnen igår eftermiddags återlämnades till sin mamma, så finns det inte längre någon anledning att ha kvar pappans namn eller bild på den här sidan. Därför har SBN valt att radera alla bilder och all personlig information om pappan i ärendet nedan, samt att ta bort bilderna och information kring flyktfordonet, men vi låter artikeln ligga kvar på hemsidan så länge barnens vårdnadshavare tillåter.

*** Uppdateringar: Fler artiklar sedan i söndags:

B.T, Danmark: http://www.bt.dk/krimi/har-du-set-amina-og-ali

Västmanlands Läns Tidning: http://vlt.se/asikter/ledarbloggen/1.623703-ledarbloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.409342

TV3, Efterlyst: http://www.tv3.se/efterlyst/efterlyst-i-hela-europa-%E2%80%93-kidnappat-sina-barn

Piteåtidningen: http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5652747

Norrländska Socialdemokraten: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5654865

Nettavisen, Norge: http://www.nettavisen.no/nyheter/article3001846.ece

NorskaTV2: http://www.tv2nyhetene.no/utenriks/kidnappet-loerdag-ingen-spor-etter-amina-7-og-ali-5-3312368.html

Sveriges Radio P4: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4089748

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2169079/de-kommer-inte-att-hitta-honom

Sveriges Radio, P4 med Lotta Bromé: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4089748

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7937429.ab

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2170428/jag-lamnar-over-barnen-pa-fredag

—————————————————

*** Uppdateringar den 10 oktober 2010:

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7930249.ab

Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7930251.ab

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168256/pappan-bloggade-om-tvisten-i-natt

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168254/amina-och-ali-forsvann-pa-junibacken

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2168268/amina-och-alis-pappa-begars-haktad

Göteborgsposten: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.465310–bortforda-barn-troligen-kvar-i-sverige-

Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tror-att-bortforda-barn-ar-i-sverige_5484367.svd

Västerbottenkuriren: http://www.vk.se/Article.jsp?article=384320

Piteåtidningen: http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=5652768

————————————————-

*** Uppdateringar den 9 oktober 2010:

DN: http://www.dn.se/nyheter/sverige/rikslarm-efter-forsvunna-barn-1.1185936

Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2167814/amina-7-och-ali-5-ar-forsvunna

Nyheter 24: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/471953-forsvann-med-barn-rikslarm-utfardat

Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/stockholm/nyheter/pappa-jagas-for-barnkidnappning_5483309.svd

Aftonbladet  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7928979.ab

Maukonens blogg: http://maukonen.wordpress.com/2010/10/09/amber-alert-ali-5-och-amina-7-saknas/

Vids blogg: http://vidfrankradosh.wordpress.com/2010/10/09/forsvunna-barn/

Ali Al Hasane: 5 år

Cirka 1.20 cm lång, späd kroppsbyggand

Kort, brunt hår.

Pojken var klädd i jeans, mörkblå täckjacka, gymnastikskor och blå/orange mössa.

Amina Al Hasane: 7 år

Långt, brunt, lockigt hår

Flickan var klädd i röd tunika av märket Hello Kitty, svart duffeljacka, svarta stövlar, rött hårband och en grå mössa.

Barnen försvann från ett övervakat umgänge med sin far. idag den 9 oktober 2010. De var på Junibacken, Djurgården (Stockholm). De tros ha försvunnit cirka 13.00 idag. Pappan är svensk och irakisk medborgare, 38 år gammal. Pappan talar arabiska och svenska.

Allmänhetens hjälp är mycket kritiskt de nästkommande timmarna, varför vi vädjar att om ni vet något om barnens försvinnande genast ringa 112 eller Polisen direkt på 114 14 och trycka ”0 ” för att kopplas till telefonist samt be att få kopplas till Norrmalmspolisen!

Såhär skriver Aftonbladet idag:

Rikslarm utfärdat och gränsövergångar larmade

Detta inlägg är en AMBER ALERT!

För några veckor sedan så skrev Aftonbladet HÄR om Camilla Nylunds fyra barn som hennes ex-make kidnappade till Libanon den 29 juni från Norrland.

Cleopatra(4 år), Najwa(8 år), Ismael(10 år) och Mohamed(12 år). Bortförandet antas vara reaktionen på en vårdnadstvist och en skiljmässa under våren. Camilla säger att hon under 14 år levt i rädsla för sin man och blivit misshandlad av honom både psykiskt och fysiskt.

Dessa barn är fyra av flera andra barn som just nu olovligen kvarhålls i Libanon och som SBN försöker hjälpa.

Alla ni som har kontakter eller råd att ge kring Libanon eller Beirut – maila oss på: info@saknadebarn.org

Mamma Ana Etorki från Umeå fick sina små söner, 2 och 5 år gamla, bortrövade till Libyen för 10 månader sedan. Sedan dess har hon slagits hårt för att få hem dem. Nu behöver hon pengar för att kunna resa ned och träffa dem snarast.

Läs mer på den stödgrupp som skapats på Facebook för hennes räkning:

http://www.facebook.com/group.php?gid=127977190577335

Varje krona räknas i det här ärendet och vi är oerhört tacksamma för varje liten peng som ni kan avvara:

Pengarna kan sättas in på SBN:s insamlingsstiftelse, bankgiro: 399-9133  eller på Umeå kvinnojours bankgiro: 646-6288 och ert bidrag kan ni märka ”Ana”

STORT TACK PÅ FÖRHAND!

Här kan ni läsa artikeln i Västebottenkuriren:

http://vk.se/Article.jsp?article=362647

Här kan ni höra Ana på radion:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=3849241

Har du sett den här pojken???

Marvin Engl från Kaiserslautern blev bortförd av sin pappa från Tyskland för sex månader sedan. De sista spåren pekar mot Norge, men då de inte är helt färska så finns det också en chans att barnet har förts till Sverige.

Norsk media skriver om fallet här:

http://www.dagbladet.no/2010/05/01/nyheter/innenriks/utenriks/bortforing/11532185/

Det här är Marvins kidnappare, pappan Matthias Engl, 43 år:

Sabine, Marvins mamma har redan betalat enorma summor för att få privatdetektiver att leta efter sonen, som hon har enskild vårdnad om, men har inte lyckats komma vidare och nu är pengarna slut!

Mamman anser att hon inte har fått nog med hjälp från polisen i Tyskland som heller inte vill be norsk polis om hjälp. Polisen i hemlandet anser att ”pojken är ju med sin pappa så det är ju inte så farligt”.

SBN, Saknade Barns Nätverk, startar idag ett nytt projekt för att hitta sponsorer till vår organisation!

Vi är ett ideellt nätverk och registrerad insamlingsstiftelse som arbetar för att praktiskt hjälpa och mentalt stödja familjer i Sverige som drabbats av internationell barnkidnappning.

Varje vecka försvinner det flera barn ur Sverige, enligt UD:s offentliga statistik. Förra året(2009) registrerade de 105 ärenden. Mörkertalet är stort och SBN har kontakt med många föräldrar som av olika skäl inte kan eller inte vågar registrera sina barn som försvunna hos myndigheterna.

Att få sitt barn kidnappat är något av det värsta som kan hända en förälder. Som drabbad är man oerhört utsatt och det finns inget statligt stöd att söka och ingen som hjälper dig. Du får slåss mot höga utgifter för advokater, översättningar, biljetter och annat som behövs i kampen för att hitta och få hem ditt barn igen. Många föräldrar har helt sonika tvingats ge upp. De har helt enkelt inte råd att rädda sina barn. Detta anser vi är helt oacceptabelt i ett rättssamhälle som Sverige. Det är därför vi finns!

Vi har idag ett stort nätverk både inom Sverige och i utlandet. Alla som arbetar för oss gör det ideellt och utan ersättning. Att söka hjälp från SBN är helt kostnadsfritt. Det anser vi är en självklarhet!

Vi söker nu intresserade samarbetspartners som vill hjälpa oss att få hem de försvunna barnen!

Läs mer om hur du som företag kan skänka ett bidrag till vår verksamhet, klicka på knappen nedan:

Alla företag och firmor som sponsrar SBN med ekonomiska medel presenteras på en egen tacksida, med namn, logotype och ev. länk till företagets hemsida:

http://www.saknadebarn.org/natverket/sponsorer/

Vi kan också skicka er ett diplom att hänga upp i er reception/affärslokal med uppgift om att ert företag sponsrar SBN:s verksamhet. Vi rekommenderar detta alternativ för mindre firmor, och för dem som har många besökande kunder.

För större gåvor om minst 10.000 SEK kan företaget få rätt att under en begränsad tid (ett år) få rätt att använda SBN:s logotype på sina
trycksaker (tex årsredovisning, produktbroschyrer, kataloger etc) och uppge att de sponsrar vår verksamhet.

Sponsorerna får också möjlighet att använda SBN:s logga (inklusive länk till SBN) på sin hemsida med uppgift att de sponsrar vår verksamhet och stödjer kampen mot internationell barnkidnappning. Vi rekommenderar detta alternativ för större företag och de företag som har verksamhet via hemsida.

Har du någon annan idé eller önskemål – kontakta oss för diskussion! Vi söker också sponsorer som kan hjälpa oss med praktiska saker, t.ex. sponsra t-shirts, trycksaker, muggar, pennor m.m. som vi kan sälja eller använda oss av i verksamheten. Datorer, telefoner, resebyråer, hotell m.m. som kan tänka sig att ge rabatt åt drabbade föräldrar som tvingas resa för att hitta eller hämta sina barn. Kontakta oss om du har någon idé: info@saknadebarn.org

Vår logotype, olika storlekar: