Ni som är flitiga besökare av hemsidan har märkt att plötsligt är information om ett fall försvunnen, eller flyttad. En del barn som legat efterlysta finns inte längre på listan. Detta beror på flera anledningar.

Men jag vill här framföra två tack från två pappor vars barn och historier nu har avförts från hemsidan:

Pappa Gustaf med sina flickor och pappa Johan med Evelina.

Gustaf har inte fått hem barnen, men kämpar nu istället för att lösa tvisten på plats med sin exfru och få tillstånd ett stort umgänge med sina kidnappade barn och alltså göra det bästa av situationen. Han orkar inte längre finnas med offentligt, varvid vi har plockat bort all information om barnen och videon, bloggen m.m.

Johan fick hem sin lilla dotter efter några veckors hårda eftersökningar och de mår båda väldigt bra idag och Evelina har ett visst umgänge med sin mamma kontinuerligt. Han vill tacka för allt stöd och all hjälp, men vill samtidigt be alla som har skrivit om fallet att radera dessa poster, för att skydda Evelina inför framtiden. Syftet med publiceringen var att hon skulle hittas och senare att lugna den storm av anklagelser som bubblat upp runt honom. Nu behöver inte längre varken pappan, mamman eller dottern debatteras öppet. Huvudförhandling i vårdnadsmålet samt brottsmålsförhandling har ännu ej hållits, men kommer snart.

Vi hoppas att alla respekterar deras förhoppning om att få återgå till ett anonymt leverne för barnens skull och för att inte blåsa upp konflikterna mellan föräldrarna. Det förstår vi till fullo.

Tack alla ni som följt, stöttat och tänkt på de drabbade papporna och alla andra föräldrar som finns här på SBN:s sida!

Idag kan vi läsa ytterligare en artikel om Taymaz, där lagman Anna-Karin Lundberg avslöjar att rätten egentligen ville förordna umgänge med kontaktperson, men inte kunde det pga att kommunen sade sig inte ha råd.

Klicka här för att lyssna på inslaget eller klicka för att läsa nedan:

http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3278810

Taymaz mamma Kimia känner att domstolen och kommunen helt enkelt sålde hennes son.

Vi förstår henne! Det är fruktansvärt och helt oacceptabelt att sådant får ske i Sverige och tydligen sker ofta, enligt samma lagman. Hur kan kommunens ekonomi användas som ett argument när barn riskerar att kidnappas ur Sverige? Skulle domaren göra samma val om det var hans systers son eller hans egen son? Låta kommunens ekonomi vara en faktor för bedömningen? Vi tror inte det. Folk förstår inte det här förrän det händer dem eller någon som står dem nära. Det verkar lätt att leka med andras liv, men inte med sina egna barns. För inget är ju viktigare än våra barn, det tycker ju varje människa.

Allas barn är våra barn, tycker vi!

Vi talade med pappa Johan igår och han berättade att han bett åklagaren om att få utfärdat ett besöksförbud för Evelinas mamma, samt morföräldrarna, som upprepade gånger kommit till hans hus eller gått förbi utanför dagis. Han är mycket orolig för att Evelina återigen ska bli kidnappad, en risk och en rädsla som alla föräldrar lever med som haft sina barn försvunna. Men det hade inte åklagaren gått med på, eftersom han inte ansåg att det fanns någon risk för kidnappning. Samme åklagare som inte heller ville efterlysa Evelinas mamma internationellt, eftersom han inte ansåg att det fanns risk att hon lämnat landet, vilket hon redan hade gjort. Beslutet kommer att överklagas.

Det är just det här som hela diskussionen handlar om. Hur kan man vara så dålig på att förebygga brott i Sverige? Vad är det för feghet som genomsyrar domstolar och åklagarväsende? Som också verkar finnas hos UD och på svenska ambassader? Varför tar man inte aktivt ställning för de värnlösa små barnen och värnar deras rättigheter till sitt liv och att INTE behöva bli kidnappade?

Varför?

Hur många åklagare, domare, poliser och andra berörda ska behöva komma krypande och be om ursäkt i efterhand? Hur många till ska behöva höra ”Vad var det jag sade?”

Taymaz hade inte behövt bli kidnappad! Det hade inte alla de andra kidnappade barnen heller. Så lite hade behövts för att skydda dem. Hur länge till ska man fortsätta att förneka det trauma en kidnappning innebär? Hur länge ska de anse att detta inte är ett problem? Påstå att det handlar om rasism eller andra hatbrott? Hitta omvägar? Slingra sig?

I en annan artikel, på Realtid.se, så kan man läsa angående hovreporter Hurtigs vårdnadstvist att Tommy Lindström, föredetta chef för rikskriminalen, gör en riskbedömning angående det barnet och de anmälningar som mamman står bakom. Han jämför henne med Evelinas mamma.

Vi vill att barnbortföranden tas på största allvar! Vi är väldigt glada att riksdagsledamot Annelie Enochson(KD) och Andreas Norlén(M) har skrivit två så jättebra motioner om barnbortföranden i år. Det går åt rätt håll, även om det är långt kvar! Tack till er som kämpar med oss!

Här är artikeln från Skaraborgs Radios hemsida:

Det visar sig att tingsrättens ödesdigra beslut att låta pappan ensam få träffa pojken berodde på att Töreboda kommun inte hade råd med någon kontaktperson.

Det berättar lagman Anna-Karin Lundberg för Radio Skaraborg.

– Han skulle ju haft umgänge med kontaktperson. Men eftersom kommunen saknade resurser blev det ingen kontaktperson, så då blev det i förlängningen så att man tillät honom att träffa pojken ensam. Och det var ju i det läget han tog pojken med sig, konstaterar Anna-Karin Lundberg.

Bodde på hemlig adress

Det var i augusti förra året som tingsrätten bestämde att Taymaz bara skulle få träffa sin pappa tillsammans med kontaktperson. Efter att ha blivit misshandlad flera gånger hade mamman Kim flytt tillsammans med sonen från pappan i Falköping och bodde nu på hemlig adress i Töreboda. Men när Töreboda kommun inte hade råd med någon kontaktperson ändrade alltså tingsrätten beslutet två månader senare. I rättens beslut står det ingenting om Törebodas ekonomi, istället står det ”något skyddsbehov som att Taymaz skulle föras bort och som motiverar kontaktperson är inte visat.

Försökte ta barnet på dagis

Så står det trots att Taymaz pappa två veckor tidigare hittade Taymaz nya förskola, och försökte röva bort honom därifrån.

Tre månader senare, i januari i år, var det dags för pappans första helg med Taymaz.

Och då förde han med sig sonen till sitt forna hemland Iran.

Enligt Lagman Anna Karin Lundberg är det här inte första gången kommunernas ekonomi bestämmer tingsrättens beslut.

Vem tar ansvaret?

– Tyvärr är det vanligt när vi förordnar kontaktperson, att kommunen saknar resurser.

För Kim som inte har fått se sin sex-årige son på snart ett det som har hänt betydligt mer än bara ett fel i systemet.

– Det är skandal, de sålde mitt barn för att spara pengar. Men vem tar ansvaret, frågar hon sig.

Elias Vänerlöv