Vid Frank Radosh är bortförd till Bosnien sedan snart 2 år tillbaka. Hans mamma har inte fått någon adress till sitt barn och inget telefonnummer. All kontakt har strypts. Under tiden som Vid har isolerats av sin pappa, som enligt svensk domstol inte förmår att se till Vids bästa då han agerar
aggressivt och impulsivt och brister i omsorg om Vid. Pappan behandlades för akut ångest och depression när bortförandet av Vid skedde.

Vids pappas märkliga beteende lyser igenom på många sätt, särskilt här på Internet. Han försöker på alla sätt och vis att övertyga hela världen om sin oskuld och skyller allt som har gått fel i sitt eget liv och situation, på Vids mamma Anna och på Vid själv. Han har på sista tiden börjat att använda Vids eget namn, bland andra epitet och pseudonymer som han tror att ingen ser igenom, för att skriva kommentarer på de bloggar som uppmärksammat kidnappningen av Vid. Tyvärr så vet vi alla hur Vids svenska är och hur hans pappas svenska är, både när det gäller grammatiken, stavningen och ordvalen. Han måste vara oerhört desperat och verkar inte sky några medel för att få rätt. Men tvärtom så gräver han bara ner sig djupare i sin egen grop.

Vid har ingen chans att uttrycka sina egna tankar och känslor tillsammans med en pappa som använder PAS för att ta över Vids medvetande. Hans behov blir Vids behov. Hans känslor blir Vids känslor. Det liknar det kända Stockholmssyndromet, men blir starkare när det gäller barn och deras föräldrar. Det är på precis samma vis ett psykologiskt tillstånd där Vid, hållen mot sin vilja i början, sedan har tagit parti för sin pappa/kidnappare och mot sin mamma/polisen. Det är en form av solidaritet som grundar sig på rädslan att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos personens kidnappare. Efter två års relation under dessa premisser så är det omöjligt för ett litet barn som Vid att själv komma loss. Han behöver hjälp! Vi som vuxna måste ta vårt ansvar och rädda honom så fort vi bara kan.

Vids mamma driver sedan ett år tillbaka en blogg om kampen för sin kidnappade son: http://vidfrankradosh.wordpress.com

Vi har förstått att Vids pappa ofta är inne och läser på den och reagerar på de olika uppgifter som hon lämnar där. När mamma Anna skriver om att hon fått respons och hjälp från olika individer så tar det inte lång tid innan Vids pappa kontaktar dessa på ett otrevligt sätt, minst sagt. På samma blogg så har mamma Anna otaliga gånger skrivit om sin längtan och saknad efter sin son och att hon önskade att hon åtminstone fick träffa honom någon gång. Det har hon hittills förvägrats, av samma land och myndigheter som helt nyligen godkände hennes enskilda vårdnad om Vid även i Bosnien.

Sen skrev Anna på bloggen att hon skulle upp i Riksdagen den 21 april och tala, på det hearing som Mia Danielsson skrev om här: http://www.saknadebarn.org/2010/04/26/sbn-i-riksdagen-22-april/

Vips så damp det ned  en inbjudan till umgänge med Vid i Bosnien, men bara under DEN veckan. Allt för att försöka hindra hennes framträdande i Riksdagen. Men det lyckades inte. Anna talade i Riksdagen. Barnombudsmannen var där. Rädda Barnen var där. Alla var där. Det var ett mycket lyckat framträdande. Sedan reste hon raka vägen ned till Trebinje för att kanske kunna få träffa sin son som hunnit fylla 13 år. Ett och ett halvt år senare… (Att Vids pappa stör sig på Riksdagsframträdandet vet vi också eftersom han i bosnisk media tagit upp detta med den 21 april).

I fredags fick så äntligen mamma Anna krama sitt barn igen. Pussa honom! Berätta allt som hon ville säga honom. Ge honom presenter!

Hon fick på pappans villkor träffa Vid en kort stund på Socialkontoret i Trebinje, tillsammans med en tolk. Men Vid glömde flera gånger av sig och svarade henne på svenska, innan han bytte till bosniska. Vid var där enbart på pappans uppdrag för att framföra ett meddelande till Anna. Att se till att hans internationella efterlysning försvinner så att han inte längre behöver bo i Bosnien. Så att han kan fortsätta fly genom Europa eller göra vad han nu önskar. Lagligt. Detta kommer ju aldrig att hända och dessutom ligger det verkligen inte i Annas händer. Hon är ingen ansvarig åklagare i ärendet Radosh. Det är Vids pappa som själv har brutit mot svenska lagar och regler. Varför skyller han detta på Vids mamma?

Dessutom skyller han på Vid också. Det var Vid själv som ville fly till Bosnien påstår han. Den enda oskyldiga i härvan verkar vara han själv.

Mamma Anna har de senaste dagarna formulerat flera fina inlägg på sin blogg. Lånar lite stycken därifrån:

———————–

Jag gör det här för Vid och alla andra barn som svikits. Och man bör verkligen ställa sig den här frågan:  Hur blev det så här? Hur kunde det gå så fel? Hur borde vi agerat i stället? Jag tänker på den dagen Vid blir stor, och ställer just de frågorna. Vad säger vi då?

För inte är det Vids fel. Inte något barns fel. Men det är de som får betala. Det är de som får lida av konsekvenserna.

———————–

Åh min Vid, min stackars lilla unge, finns det ingen som kan hjälpa dig? Jag såg dig på tv, såg hur du skakade med kroppen,såg hur nervös du var… Jag känner dig så väl, kan läsa ditt kroppsspråk, din flackande blick, och såg hur illa du mådde…

———————–

———————–

———————–

Jag är en ganska vanlig mamma. Med brister och fel, som alla andra, men en ganska snäll vanlig mamma. Mitt värde som mamma är just att jag är en unik mamma. En unik mamma till mitt unika barn, som faktiskt bara har en mamma. Han har nu bara en pappa också. Och barn behöver sin mamma och sin pappa. Oavsett vad de nu anser och tycker om varandra.

Jag är trött. Trött på pajkastning. Mellan föräldrar. Kan inte inse vad det hjälper deras barn. Jag är också trött på föräldrar som inte tar ansvar. Som inte tar ansvar för vad de gjort. För vad de gör. Vid hade en uppgift när jag träffade honom i fredags, och det var att säga vad hans pappa ville, vad hans pappa hade sagt åt honom att säga. Det var därför som jag fick träffa Vid.

Vid sa, att jag skulle se till att hans pappas efterlysning försvann, annars skulle jag aldrig mer få träffa honom. Han sa också att det var han själv som hade velat lämna Sverige…

Ett barn, nyss fyllda 11, som kramade sin mamma när hon läste godnattsaga kvällen innan, som pussade henne hejdå på morgonen, det barnet säger inte samma dag ”Pappa, kan vi inte åka till Trebinje och gömma oss”, (ett land Vid aldrig varit i tidigare…) Hur kan man som förälder låta sitt barn ta ansvar för det? Varför är man så feg så man inte ens står för vad man gör? Tar sitt egna ansvar? Som en vuxen?

Och…

Hur kan man inte förstå, att om man bryter mot ett domstolsbeslut, så blir man häktad i sin frånvaro, efterlyst? Att det då kanske beror på den handling man utfört, och att det är ett straff som dömts av en domstol, inte för att den andra föräldern ”ville” det… Att man begår ett brott, som framförallt drabbar sitt barn. Inte främst den andra föräldern. Men många föräldrar är så förblindade av hat mot den andra föräldern att de inte ser hur illa de gör sitt barn. Och sig själva.

Handlingar och konsekvens… har någon hört talas om det?

Jag har inte alltid varit den klokaste mamma, det finns mycket som jag ångrar, att jag inte gjorde mer, att jag inte lyckades hjälpa Vid mer… Men jag står för mina misstag. Jag skyller inte ifrån mig. Och framförallt låter jag inte mitt barn bära skulden och ta ansvaret för mina val.

Jag vill heller inte sänka mig på en nivå där det handlar om att svartmåla varandra som föräldrar, att misstänkliggöra varandra. För som sagt, återigen, den enda som drabbas av det är Vid.

I Bosnien framställs jag som den hemska elaka mamman från Sverige. (Hela Sverige framställs för övrigt som ett land där barn far mycket illa, vi svenskar är kalla och hårda människor…)

Men… man får leva med sina handlingar, man får leva med det man säger, det man gör och det man tänker om andra. Att vara snäll är en underskattad egenhet. Att vara snäll, att visa respekt och bli respekterad. Och framförallt att ta ansvar…  ta ansvar för det man själv gör och för dess konsekvenser.

Idag fyller lilla Amalia Alkordi 8 år. Hon är bortförd till Syrien av sin pappa sedan april 2009. Snart har det gått ett år! Vi vill idag skicka många långa varma grattiskramar till lilla stumpan och styrketankar till hennes mamma Nina som tvingas fira hennes födelsedag utan henne. Vi hoppas att hennes föräldrar snart kommer att hitta en lösning på sin konflikt och att Amalia kan få komma hem igen till sin släkt och sina vänner. Idag är det bara din dag Amalia – ett STORT GRATTIS från alla på SBN!

________________________________

PS. Glöm inte att det blir insamling för Amalias mamma i Färgelanda Centrum både på fredag och lördag mellan klockan 10.00 – 15.00. Välkomna!

Idag, den 16 mars 2010 fyller Zahra Benalouane, som kvarhålls sedan september 2001 i Algeriet, nio år. Vi vill gratulera henne på hennes födelsedag och vi hoppas och tror att det är sista gången som hennes mamma Lillemor behöver fira sin enda dotters födelsedag utan henne.

Hon har varit olovligen kvarhållen i fyra år och sex månader nu.

Exakt lika gammal var Zahra, fyra år och sex månader, när hon togs från sin mamma hemma i Stockholm.

Nu har hon levt halva livet utan henne. Men det verkar som att vi ser ett slut på lidandet.

Zahras pappa Djillali, som fortfarande sitter fängslad för grov egenmäktighet med barn, har nu gett sitt medgivande till att Zahra får komma hem. Han har, via sin advokat, lovat att underteckna sitt löfte om att hämta hem Zahra senast i juni månad det här året. Han kommer att lämna anstalten i mitten på april och snarast förbereda sin utresa till Algeriet för att hämta hem deras dotter.

Långa medlingssamtal mellan föräldrarna har nu lett oss fram till denna punkt och vi håller alla tummar och tår för att han verkligen står för sitt ord den här gången, och att Lillemor får hem sitt barn igen!

Imorgon kommer Lillemor för sista gången att besöka Zahras pappa på fängelset för avslutande diskussioner och sedan kommer allting handla om att förbereda för Zahras hemkomst igen.

Återigen, ett stort grattis till söta lilla Zahra och vi önskar dig ett fantastiskt nionde år i livet.

Snart är du hemma igen i mammas armar!

Postern kan sedan lätt spridas via allmänna anslagstavlor i era hemkommuner.

HJÄLP AMALIA HEM – stötta hennes mamma i kampen mot advokatskostanderna i Sverige och inför de kommande rättegångarna nere i Syrien. Alla pengar går oavkortat till mamma Ninas omkostnader i ärendet.

Stort tack på förhand!

För mer information: http://www.findandrew.com/

Andrew Thompson, fyra år gammal, bortfördes av sin mor Melinda Thompson (även känd som Melinda Stratton) från Australien i April 2009.
Melinda bordade ett Singapore Airlines plan i Sydney tillsammans med Andrew och flög till Frankfurt, Tyskland. Detta är ett brott enligt den Australiska familjelagstiftningen, Family Law Act.
De hade bokat en tur- och retur biljett till Australien, men dök inte upp för återresan och har sedan dess varit försvunna.
Melindas familj har berättat för polisen och andra att de inte har en aning om var de befinner sig och att Melinda i veckor före bortförandet hade försökt hitta ett säkert ställe att fly till.

Bortförandet ägde rum kort efter en undersökning genomförd av en ledande barn och familje psykiater från Sydney. Pskykiatern menade att mamman kunde ha en underliggande mental tillståndsstörning som kunde påverka hennes omdöme och hennes förmåga att vara förälder på ett effektivt sätt.
En domstol har också beslutat att det måste utfärdas en varning i alla publikationer om att ingen skall ta kontakt med Melinda Thompson utan i stället omedelbart kontakta och informera den lokala polisen och/eller Interpol.
Domstolen tog beslutet utifrån psykiaterns utlåtande att det finns en risk för att modern skulle kunna skada Andrew, alternativt sig själv.
Den australiska regeringen har under de senaste 7 månaderna genomfört en omfattande internationell efterlysning efter Andrew och Melissa. Interpol har utfärdat varningar i 187 länder och Haagkonventionen om internationella bortföranden av barn har aktiverats.
Både Andrew och Melinda är Australiska medborgare, som reser på Australiensiska pass.

Vem som helst med information om var Andrew och Melinda befinner sig bör kontakta den lokala polisen som i sin tur kommer att kontakta Interpol eller den Australiska federala polisen, tel  +61-2-6126-7777.
För ytterligare information, kontakta: Robin Bowles +61-418-102-732, eller mail till urgent@foreversearching.com

Klicka på bilderna för en förstoring!

Inför mars månads lördagsinsamlingar i Upplands Väsby Centrum så har Owe Rosén på det lokala tryckeriet Uffe Tryckare (http://www.kopieringotryck.se/) ställt upp med gratis posters, visitkort och flyers för SBN och för de drabbade mammornas skull.

Vi vill härmed uttrycka vår tacksamhet och rikta ett STORT TACK till er för ert fina och snabba jobb!

Här ser ni vad vi har tryckt upp, poster, visitkort samt flyers:

(Nedan kan ni läsa mer om insamlingen som börjar nu på lördag den 6 mars)

Nu är det dags att hjälpa dessa två små flickor hem igen till Sverige!

Efter att en längre tid ha jobbat med och kring lösningar på de hjärtskärande fallen Zahra och Elnor så har vi äntligen kommit närmare ett avslut och en lösning, men nu är det pengar som är problemet för att kunna köpa oss hjälp att komma vidare. De här flickornas mammor behöver er hjälp för att få komma hem igen! Lilla Zahra, 9 år snart, har varit kidnappad i fyra år och är helt föräldralös nere i Algeriet där hon lämnats hos faderns släktingar. Lilla Elnor, 4 år har varit kidnappad i 1,5 år av pappans släkt i Libyen och han själv är spårlöst försvunnen/gömmer sig.

Vi kommer att stå i Upplands Väsby varje lördag i mars månad och samla in pengar till barnens ärenden. Alla bidrag är skattebefriade och varje öre går oavkortat till föräldrarnas omkostander. Ni som inte kan komma till insamlingarna kan ändå hjälpa till genom att donera direkt via datorn:

Hjälp mamma Lillemor och mamma Laila att få hem sina barn!
Alla pengar går oavkortat till deras kamp om du öronmärker dina gåvor ”Zahra” och/eller ”Elnor” .

ZAHRA BENALOUANE
Född: 16.03.2001
Hemvist: Stockholm
Försvann: 25.09.2005
Tros befinnas: Benitamou Oued El Alleug, Algeriet
Signalement: Flicka, lockigt mellansandréfärgat hår, mörka drag, bruna ögon, normal kroppsbyggnad.
Övrigt: Barnets pappa sitter i fängelse för grov egenmäktighet med barn. Mamma Lillemor har ensam vårdnad om Zahra. Domstolsprocesser är pågående för att få ut Zahra ur Algeriet.

_________________________

ELNOR ELSAEITI
Född: 04.11.2005
Hemvist: Sverige
Försvann: 08.07.2008, Libyen.
Tros befinnas: Libyen, hos faderns släktingar.
Signalement: Flicka. Brunt hår, bruna ögon. Lång och smal,långt hår.Hon har smultron märken på höger ögon lock,och mellan ögon brynen,och ett under hårfästet i nacken.
Övrigt: Skulle vara på bröllop med sin pappa, men han lämnade henne där hos farföräldrar,fastrar, farbröder och kusiner och reste själv till Sverige 081023, fixade svenskt pass och försvann sedan spårlöst. Mamma Laila i Sverige har nu enskild vårdnad om Elnor.

_________________________

SBN har under en längre tid arbetat kring dessa fall och nu är det bara pengar som behövs för att vi ska kunna komma vidare och få hem flickorna via rättsliga processer i utlandet. Zahras och Elnors mammor behöver er hjälp att få ihop pengar för att kunna betala advokaterna både i Sverige och utomlands, samt översätta och legalisera alla viktiga dokument och papper, vilket kostar stora belopp. Flygbiljetter, hotellkostnader och andra utgifter behöver också täckas.

Det finns inget pris på våra barn! Låt oss hjälpa dessa drabbade föräldrar och deras oskyldiga barn. Pengar ska inte få sätta käppar i hjulen när något så här ohyggligt har skett. Tillsammans kan vi hjälpas åt! Varje krona räknas! Kan du avstå en kaffe och istället skänka 25 kronor till Zahra och Elnor? STORT TACK PÅ FÖRHAND!

Annars finns vi på SBN och barnens mammor på plats i Upplans Väsby, ”Väsby Centrum” – Östra entrén, VARJE LÖRDAG I MARS MÅNAD mellan klockan 10-16.

VÄLKOMNA!

http://www.saknadebarn.org/bortforda-barn/aktuella-fall/zahra-benalouane/

http://www.saknadebarn.org/bortforda-barn/aktuella-fall/elnor-elsaeiti/

http://www.facebook.com/search/?q=laila&init=quick#!/event.php?eid=332308677212&ref=mf