SBN - Saknade Barns Nätverk » Annelie Enochson

Vilka riksdagsledamöter intresserar sig för bortförda barn? (VALET 2010)

SBN Editor — Tue, 07 Sep 2010 10:11:11 +0000

SBN har också bett partierna att svara på fem frågor. Dessa svar publiceras på sin egen sida:

Valspecial 2010 – vilket parti vill kämpa för de bortförda barnen?

SBN har också mailat ut åtta frågor till samtliga Sveriges riksdagsledamöter, 349 stycken, varav tyvärr enbart 8 har svarat. Vi vill därför hylla dessa åtta inför valet om knappt två veckor och hoppas att ni, som liksom oss tycker att Sverige måste bli bättre på frågan om kidnappade barn, kryssar för någon av dessa barnrättskämpar.

Vi fick även två mailsvar från följande riksdagsledamöter:

1) Hej!
Tack för detta. Blir jag återvald till riksdagen är det här något att motionera om och driva vidare.
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm
Riksdagsledamot (fp)
Talesperson i socialpolitiska frågor

___________________________

2) Hej,

Det är jätteviktiga frågor ni tar upp och vill ha svar på. Eftersom jag slutar i riksdagen efter valet har jag bestämt mig för att avstå från att besvara enkäter som kommer i massor just nu. Jag vet att Anneli Enochsson håller den kristdemokratiska fanan högt just när det gäller bortförda barn och det är jag glad för. Jag stöder henne verkligen i det.

Vänliga hälsningar
Inger Davidson
riksdagsledamot för Kristdemokraterna
vice ordförande i justitieutskottet
tel 08 786 44 00 mobil 070 530 42 54
inger.davidson@riksdagen.se

__________________________________

Så totalt tio mailsvar från följande partier:

Socialdemokraterna, 2 svar.
Moderaterna, 4 svar, där tre stycken dock verkar ha använt nästan samma mall för sina svar och ej svarat självständigt.
Kristdemokraterna, 2 svar, men bara en på frågorna.
Folkpartiet,1 svar, men inte på frågorna.

Vi är tacksamma och glada för att ni tagit er tid att svara på just vår enkät, bland de mängder av enkäter som säkert fyller era mailboxar varje dag nu inför valet. Vi önskar er ett varmt lycka till i valet och att ni får många kryss och vill fortsätta kämpa för de bortförda barnens skull.

En sammanställning av svaren ger dock intrycket att flera riksdagsledamöter saknar kunskaper och inte vet hur verkligheten för de drabbade ser ut. Vi inser att vi måste fortsätta att informera och nå ut till fler politiker med hur skrämmande dåligt verkligheten fungerar för dessa bortförda barn.

Svaren publiceras i den ordning de kom och först ut att svara på vår enkät var:

_____________________________________________________

Fredrik Olovsson
Riksdagsledamot (s)
Tel: 08 – 786 41 86
Mobil: 070 – 211 34 60
www.fredrik-olovsson.blogspot.com

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra situationen för de drabbade familjerna?

Jag har ställt frågor, skrivit motioner och uppvaktat minister i samband
med att en familj i min egen valkrets drabbades av att barnen fördes bort.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och isåfall vad?

Jag tänker fortsätta att uppmärksamma dessa frågor

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Ta kontakt med politiker, om det är så att myndigheter ingenting gör krävs

ofta en politisk process. Självklart bör man också JO-anmäla myndigheter

som inte gör sitt jobb. Jag skulle inte rekomendera att man egenmäktigt

försöker ta tillbaka barnen.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?
Man bör kunna få hjälp från UD att driva frågan aktivt och det bör även
finnas annat stöd att få från exemeplvis kurator.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige?

Man bör reagera kraftfullt.6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för detta)?

Det är ett intressant förslag, och pressen på att få fler att skriva under
konventionen måste öka.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

8. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast ni politiker gå in och ändra lagen).

Jag skulle vara intresserad av att stöjda en sådan förändring av
lagstiftningen.

_____________________________________________________

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra situationen för de drabbade familjerna?

Ja, jag har skrivit motioner och
har försökt att påverka UD och ambassader att bli mera aktiva i att få hem
dessa bortrövade barn.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och isåfall vad?

Ja, jag kommer att fortsätta att kämpa för att vi skall
få bättre förebyggande åtgärder genom lagstiftning, myndighetssamverkan mm
för att minska bortförandet av barn. Kommer att fortsätt att skriva
motioner för att få med flera riksdagsledamöter på vikten av att engagera
sig för de kidnappade barnen.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Att de fortsätter att
ligga på UD och att söka kontakt med media för att få uppmärksamhet på sin
situation.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Att
centralmyndigheten , i detta fall UD, mera aktivt ger hjälp till den
förälder vars barn kidnappats. Att berörda ambassader arbetar mera aktivt
som med tolkstöd mm och försöker hjälpa de drabbade föräldrarna….här
finns mycket mera som kan göras….

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige?

Vi kan utöva påtryckning genom att vara restriktiva med våra
avtal och bistånd.Money talks!!

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för detta)?

Intressant och värt att pröva.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Jag har skrivit artiklar om detta och
kommer att fortsätta att arbeta för att detta blir en verklighet…vi kan
kolla på hur USA arbetar….barnen skall inte få pass om det finns det
minsta oro för att de skall bli kidnappade…pass och polismyndigheter
måste arbeta mera tillsammans vid olika flygplatser och andra
gränsövergångars för att stoppa barn som kidnappas från vårt land.

_____________________________________________________

Margareta Cederfelt
Riksdagsledamot (m) / Member of Swedish Parliament
Stockholms stad / City of Stockholm
Konstitutionsutskottet / The Committee on Constitution
EU-nämnden / The Committee on European Union Affairs

Sveriges Riksdag
100 12 Stockholm
Sweden

Tel: +46 8 786 42 82
Mobil: +46 70 354 41 08
E-mail: margareta. cederfelt@riksdagen.se
blogg http://margaretacederfelt.blogspot.com/

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra situationen för de drabbade familjerna?

Alliansen har under den innevarande mandatperioden aktivt verkat för att
fler länder ska ansluta sig till 1980-års Haagkonvention.
Denna konvention, vilken syftar till att säkerställa ett snabbt
återförenande vid ett olovligt bortförande, har skrivits under
av ett 80-tal länder. I de fall där Haagkonventionen är tillämplig brukar
ca.85 procent av fallen med bortförda barn klaras upp.
Det ska jämföras med ca.25-30 procent av de fall som berör länder vilka
inte skrivit under konventionen.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och isåfall vad?

Det avgörande för att förbättra barnens förutsättningar till återförenande
handlar framförallt om att förstärka Sveriges förmåga att
hantera dessa frågor såväl genom den svenska myndighetsstrukturen spm
genom att förmå fler länder att skriva på 1980 års
Haagkonvention. Det utreds bland annat för närvarande om vilken svensk
myndighet som skulle kunna vara bäst lämpad för att lösa detta.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Föräldern bör kontakta konsulära enheten på UD. Om barnet förts till ett
land som är anslutet till 1980 års Haagkonvention ser UD till att
ansökan sänds till myndigheten i det aktuella landet. Om landet inte är
anslutet till Haagkonventionen blir det betydligt svårare för UD
att agera eftersom det är landets egen nationella lagstiftning som
reglerar om och under vilka förutsättningar ett återförenande kan ske.
UD kan genom svenska ambassaden i landet undersöka var barnet befinner sig
och försöka etablera kontakt med den bortförande
föräldern. Det absolut smidigaste sättet att få tillbaka sitt barn är att
försöka få den andra föräldern att frivilligt medverka till
återföreningen. Om föräldern inte vill medverka till att hitta en lösning
kan UD ge anvisning till en advokat i landet som kan driva en
rättslig process mot den bortförande föräldern.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Problemen med bortförda barn är växande och djupt tragiskt för alla
parter. Jag har stor förståelse för den frustration och maktlöshet som
föräldern till det bortförda
barnet känner. Det som är gränssättande för Sveriges agerande är att
svenska myndigheter inte kan agera i andra länder annat än
på det sätt som internationella överenskommelser tillåter. Ett bortförande
som anses olagligt enligt svensk lag, kanske inte anses
olagligt i ett annat land. Lika lite som ett annat land kan lägga sig i
svensk lagstiftning kan Sverige lägga sig i ett annats lands lagar.
Det är därför som UD inte kan medverka till återförening av barn utan stöd
i det andra landets lag då det annars skulle vara ett
omvänt barnbortförande därifrån. UD måste i vilket fall som helst kunna ge
besked om det aktuella landet är anslutet till Haagkonventionen
och förklara vilka regler som gäller. Är det aktuella landet inte anslutet
till Haagkonventionen ska UD kunna förklara vilka åtgärder som är möjliga
att vidta.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige?

UD ska för det första påtala och tydligt kritisera detta i dialogen med
berörda instanser i landet där det bortförda barnet befinner sig.
Sverige även informera Haagsekretariatet och EU om ett land bryter mot de
avtal som det har skrivit på för vidare återgärder.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för detta)?

Det finns en stor risk att det skulle skapa mer problem än det löser då
det är sällan som sanktioner är ett verkningsfullt instrument
inom diplomatin. Det skulle även medföra större svårigheter i kommande
ärenden speciellt om det aktuella landet som
svar skulle säga upp Haagkonventionen.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Arbetet med bortförda barn är mycket angeläget men jag är tveksam till om
ett internationellt kontrollorgan skulle komma att bli ett
effektivt instrument för att åstadkomma en större samstämmighet i fråga om
olika länders tillämpning av 1980 års Haagkonvention.
Erfarenheter pekar på att det oftast är bilaterala diplomatiska kanaler
och påtryckningar som är den mest framgångsrika sättet att lösa svåra
frågor.

Jag stödjer tanken på att kriminalisera olovligt kvarhållande. Det skulle
även åstadkomma en större samstämmighet med
Haagkonventionen som jämställer olovligt bortförande och olovligt
kvarhållande.
Jag välkomnar därför att denna fråga utreds just nu på regeringskansliet.

_____________________________________________________

Magdalena Andersson
ledamot Sveriges Riksdag (m)
ordförande Moderatkvinnorna
tel: +46 8-786 44 98, mobile +46 70-645 90 90
mail: magdalena.w.andersson@riksdagen.se
webb: www.moderat.se/magdalena_andersson
blogg: http://magdalenamoderat.wordpress.com

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra situationen för de drabbade familjerna?

Som enskild riksdagsledamot är förutsättningar begränsade. Men regeringen arbetar intensivt med frågor som berör bortförda barn. Inte minst har regeringen under den här mandatperioden aktivt verkat att fler länder ska ansluta sig till 1980-års Haagkonvention. Denna konvention, som syftar till att säkerställa ett snabbt återförenande vid ett olovligt bortförande, har skrivits under av ett 80-tal länder. I de fall där Haagkonventionen är tillämplig brukar ca.85 procent av fallen med bortförda barn klaras upp. Det ska jämföras med ca.25-30 procent i fallen som berör länder som inte skrivit under konventionen. Moderatkvinnorna, där jag är ordförande är mycket aktiva i frågan och tar ofta upp den i olika sammanhang för att driva på.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och isåfall vad?

Viktigast är att förstärka Sveriges förmåga att hantera sådana här frågor både genom den svenska myndighetsstrukturen samt genom att förmå fler länder att skriva på 1980 års Haagkonvention. Det utreds bland annat för närvarande om vilken svensk myndighet som skulle kunna vara bäst lämpad för att lösa detta.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Föräldern bör kontakta konsulära enheten på UD. Om barnet förts till ett land som är anslutet till 1980 års Haagkonvention ser UD till att ansökan sänds till myndigheten i det aktuella landet. Om landet inte är anslutet till Haagkonventionen blir det betydligt svårare då det är landets egen nationella lagstiftning som reglerar om och under vilka förutsättningar som ett återförenande kan ske. Men UD kan genom svenska ambassaden i landet undersöka var barnet befinner sig och försöka få en kontakt med den bortförande föräldern. Det absolut smidigaste sättet att få tillbaka sitt barn är att försöka få den andra föräldern att frivilligt medverka till återföreningen. Om föräldern inte vill medverka till att hitta en lösning kan UD ge anvisning till en advokat i landet som kan driva en rättslig process mot den bortförande föräldern.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Problemen med bortförda barn är växande och djupt tragiskt. Jag tror att alla moderater (och riksdagsledamöter i allla andra partier) har stor förståelse för den frustration och maktlöshet som föräldern till det bortförda känner. Det som är gränssättande för Sveriges agerande i sådana fall är att svenska myndigheter inte kan agera i andra länder annat än på så sätt som internationella överenskommelser tillåter. Ett bortförande som anses olagligt enligt svensk lag, kanske inte anses olagligt i ett annat land. Lika lite som ett annat land kan lägga sig i svensk lagstiftning kan Sverige lägga sig i ett annats lands lagar. Det är också därför som UD inte kan medverka till återförening av barn utan stöd i det andra landets lag då det annars skulle vara ett omvänt barnbortförande därifrån. Men UD måste i vilket fall som helst kunna ge besked om det aktuella landet är anslutet till Haagkonventionen och förklara vilka regler som gäller. Är det aktuella landet inte anslutet till Haagkonventionen ska UD kunna förklara vilka åtgärder som är möjliga att vidta.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige?

UD ska för det första påtala och tydligt kritisera detta i dialogen med berörda instanser i landet där det bortförda barnet befinner sig. Sedan ska Sverige även informera Haagsekretariatet och EU om ett land bryter mot de avtal som det har skrivit på för vidare återgärder.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för detta)?

Det finns en stor risk att det skulle skapa mer problem än det löser då det är sällan som sanktioner är ett verkningsfullt instrument inom diplomatin. Det skulle även medföra större svårigheter i kommande ärenden speciellt om det aktuella landet som svar skulle säga upp Haagkonventionen.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Arbetet med bortförda barn är mycket angeläget men det är tveksamt om ett internationellt kontrollorgan skulle komma att bli ett effektivt instrument för att åstadkomma en större samstämmighet i fråga om olika länders tillämpning av 1980 års Haagkonvention. Erfarenheter pekar på att det oftast är bilaterala diplomatiska kanaler och påtryckningar som är den mest framgångsrika sättet att lösa sådana här svåra frågor.

Moderaterna stödjer tanken på att kriminalisera olovligt kvarhållande. Det skulle även åstadkomma en större samstämmighet med Haagkonventionen som jämställer olovligt bortförande och olovligt kvarhållande. Därför är det bra att denna fråga utreds just nu på regeringskansliet.

_____________________________________________________

Margareta Pålsson

ledamot Sveriges Riksdag (m)
skolpolitisk talesperson
tel 08-786 45 53, 0708-82 08 92

www.metapalsson.se

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra situationen för de drabbade familjerna?

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och isåfall vad?
Det avgörande för att förbättra barnens förutsättningar till återförenande handlar framförallt om att förstärka Sveriges förmåga att hantera sådana här frågor både genom den svenska myndighetsstrukturen samt genom att förmå fler länder att skriva på 1980 års Haagkonvention. Det utreds bland annat för närvarande om vilken svensk myndighet som skulle kunna vara bäst lämpad för att lösa detta.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Föräldern bör kontakta konsulära enheten på UD. Om barnet förts till ett land som är anslutet till 1980 års Haagkonvention ser UD till att ansökan sänds till myndigheten i det aktuella landet. Om landet inte är anslutet till Haagkonventionen blir det betydligt svårare då det är landets egen nationella lagstiftning som reglerar om och under vilka förutsättningar som ett återförenande kan ske. Men UD kan genom svenska ambassaden i landet undersöka var barnet befinner sig och försöka få en kontakt med den bortförande föräldern. Det absolut smidigaste sättet att få tillbaka sitt barn är att försöka få den andra föräldern att frivilligt medverka till återföreningen. Om föräldern inte vill medverka till att hitta en lösning kan UD ge anvisning till en advokat i landet som kan driva en rättslig process mot den bortförande föräldern.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige?

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för detta)?

Det finns en stor risk att det skulle skapa mer problem än det löser då det är sällan som sanktioner är ett verkningsfullt instrument inom diplomatin. Det skulle även medföra större svårigheter i kommande ärenden speciellt om det aktuella landet som svar skulle säga upp Haagkonventionen.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

_____________________________________________________


Jan Ericson
riksdagsledamot (M)

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra situationen för de drabbade familjerna?

Jag har två år i rad motionerat kring översyn av reglerna vid
vårdnadstvister, bland annat
när det gäller att delad vårdnad måste bli det normala och att ensam
vårdnad bör undvikas.
Just vårdnadstvister kan leda till att barn bortförs och en huvudprincip
om att båda
föräldrarna har gemensamt ansvar även efter en separation kan möjligene
minska antalet
bortförda barn.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och isåfall vad?

Fortsätta följa upp förslagen i motionerna.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Min bild är att myndigheterna brukar hjälpa till, men jag kan förstå att

man känner sig

oerhört utlämnad och uppgiven när ens barn försvunnit spårlöst. Svårt att

ge något råd.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Mycket grundlig hjälp, både för att hitta barnet och för att stötta den

drabbade föräldern.

UD är de man först ska kontakta för vidare stöd och hjälp.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige?

UD sköter hanteringen av detta och ska informera ett särskilt
Haagsekretariat om ett land
som undertecknat Haagkonventionen inte följer detta.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för detta)?

Regeringen arbetar intensivt med frågor som berör bortförda barn. Inte
minst har regeringen
under den här mandatperioden aktivt verkat att fler länder ska ansluta sig
till 1980-års
Haagkonvention. Frågan om sanktioner är komplicerad, kan både verka som
påtryckning och förvärra
läget. Har ingen direkt uppfattning.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Jag tror det är viktigare att så många länder som möjligt undertecknar
nuvarande konvention.
Är för dåligt insatt för att kunna bedöma om en skärpning av konventionen
behövs.

Jag har fått kännedom om att regeringskansliet faktiskt utreder denna
fråga just nu. Man överväger
att kriminalisera ”olovligt kvarhållande”. Det låter som en klart rimlig
lagändring.

_____________________________________________________

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra situationen för de drabbade familjerna?

Ja, har varit en av de ledamöter som genomfört riksdagens
uppföljningsrapport
kring olovligt bortförande av barn samt besökt Haagkonferensen och Bryssel
för
att diskutera hur Sverige och andra länders arbete kan förbättras. Har med
hjälp
av er organisation också fått möjlighet att lära mig mer och förstå
problematiken.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och isåfall vad?

Jag kommer att fortsätta jobba med frågan under kommande period på olika
sätt.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Man ska aldrig behöva hamna i den situationen. Som svenskar ska man få
hjälp från
första dagen om sitt barn olovligt bortförs. Tyvärr är inte verkligheten
denna och
då tycker jag man inte ska dra sig från att gå till media, engagera sig i
SBN och
kräva ansvar från regering/riksdag och tjänstemän.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Jag tycker det ska finnas ett telefonnr dit man kan larma. Genom detta
samtal ska
sedan en parlör av åtgärder vidtas. Man bör få en personlig handläggare
som också
följer upp och kan hjälpa till att hålla en informerad om vad som
eventuellt händer.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige?

Jag tycker man ska agera med kraft och tydligt visa att detta inte är
acceptabelt.
Jag tycker inte man ska vara rädd från att hitta påtryckningsmedel i olika
former.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för detta)?

Jag är positivt till det. Utan saktioner är det rätt tandlöst.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Vet inte om det är snabbaste och mest effektiva vägen. Vet för lite på
denna pkt.

Jag skulle gärna se en bredare utredning så man täcker in hela
problematiken och kan stärka skyddet och
arbetet som förhindrar bortförande men också vässa åtgärderna om det
ändock sker.

_____________________________________________________

Framgångsrikt umgängesprojekt i Libyen, juli 2010

SBN Editor — Fri, 13 Aug 2010 04:14:02 +0000

Söndagen den 25 juli reste två svenska mammor från Arlanda till Tripoli, Libyen för att deltaga i det mångårigt framgångsrika umgängesprojektet ”Family Reunion” som varade under två veckor fram tills den 8 augusti. Det var mamma Ana Etorki från Umeå och mamma Laila El Saeiti från Upplands Väsby, som båda har fått sina barn bortförda av papporna under 2009 och 2008.

Mamma Ana hade inte sett sina två små söner, Mohamed 6 år och Adeeb, 2 år på nästan ett års tid sedan deras pappa i september 2009 tog dem på en ”semesterresa” till Tripoli och sedan lämnade dem kvar där gentemot mammans vilja. Sedan dess har hon kämpat hårt för att få hem sina barn igen och kampen fortsätter…

Mamma Lailas dotter Elnor var bara 2,5 år när pappan vägrade återlämna henne efter ”semestern” i juli 2008 i Benghazi, Libyen. Sedan dess har hennes förtvivlade mamma hemma i Sverige försökt göra allt för att få kontakt med sin dotter, men lönlöst. Idag är Elnor snart fem år gammal och Laila hade inte sett ett foto av sitt barn ens på över två års tid…

________________________________________________________

Tack vare ISS International Social Service i Storbrittanien: CFAB och den Libyska välgörenhetsorganisation Wa’atasimo och SBN:s samarbete med dem, så öppnades en möjlighet för mammorna att få delta i ”Family Reunion Project 2010″ där mammorna bjöds in av Libyska Myndigheter och fick därmed hjälp med gratis visum och även uppehället sponsrat under sina två veckor i Libyen.

Tack vare Wa’atasimos starka ställning i Libyen så gick det förhållandevis bra att få pappornas tillåtelse att låta barnen och mödrarna umgås. Sammanlagt var det 25 mödrar från olika länder på plats i Libyen under 2010 års resa.

Det finns också en jättefin halvtimmeslång dokumentär om projektet som pågått sedan 1999. Den kan ni titta på här (endast engelska):

The Road to Libya – The ISS UK family reunion project 2008 from Middleton Mann on Vimeo.

För den intresserade så kan ni ladda hem och läsa ned deras rapport för 2008 HÄR. En rapport för årets projekt kommer med säkerhet att snart publiceras också.

________________________________________________________

Mamma Ana stannade i semesterbyn i Tripoli där hon fick umgås nästan dagligen med sina barn. Mohamed fyllde sex år under tiden Ana var på plats och hon fick fira hans födelsedag med paket och tårta. Han var överlycklig att se henne och kramade och pussade henne konstant och ville inte släppa henne alls. Det var uppenbart att han saknat och lidit oerhört av att vara ifrån sin mamma så länge. Han talade dock fortfarande bra svenska, men inte lillebror Adeeb, som var för liten vid tiden för kvarhållandet. Han kände därmed inte heller igen sin mamma, men lät sig kramas och pussas på ändå. Även om mamma Ana hade önskat att hon fått mer tid med sina barn så är hon ändå oerhört glad över att få ha varit nära dem, hålla dem och fått berätta för dem hur mycket hon älskar dem. Det var nyttigt för både mamma och barn att få knyta an, även om de två veckorna försvann snabbt och det var dags att resa hem igen. Särskilt Mohamed blev oerhört ledsen när det var dags att säga hejdå och förstod inte varför mamma inte kunde stanna med dem. Här kommer några foton från Anas Libyenresa och mötena med barnen:

________________________________________________________

Mamma Laila reste tillsammans med personal från ISS till Benghazi där organisationen hade ordnat med en stor välkomstkommité och festligheter dubbelt upp. Hon blev hämtad av Elnors pappa och bodde sedan hemma hos släktingarna tillsammans med Elnor under cirka en en och en halv veckas tid. Elnor talade ingen svenska längre, men de lyckades ändå kommunicera jättebra med varandra. De sov tillsammans varje natt och Elnor blev överförtjust i presenterna som Laila haft med sig. Hon blev helt förstörd när det var dags att säga hejdå på flygplatsen och grät otröstligt i ett helt dygn. Här är några foton från Lailas tid hos Elnor:

Slutligen vill SBN rikta ett varmt tack till alla som gjort den här viktiga resan möjlig:

THANK YOU SO MUCH FOR MAKING THIS POSSIBLE:

CFAB

Wa’atasimo

ISS – International Social Service

Marek Ganther

Muftah El Fagi

Ahmad Kajman

Libyska myndigheter och ambassaden i Sverige

Annelie Enochson, riksdagsledamot KD

UD/KC

Lena Isaksson, advokat, Umeå

Jessica Sandberg, jurist, Stockholm

Summering: 25 maj 2010 – Internationella Dagen för Försvunna Barn

SBN Editor — Fri, 28 May 2010 15:55:10 +0000

Vi hade ett fantastiskt intressant och gripande seminarium på Astoria den 25 maj 2010. Cirka 100 besökare fanns på plats i lokalen, många advokater, poliser, socialmedarbetare samt såklart drabbade släktingar till bortförda barn.

Vi började klockan 13.00 med ett inledande tal om bakgrunden till varför dagen firas och med lite information om vad vi på SBN gör för de drabbade. Sedan var det 4 olika föräldrar som ville dela med sig av sina erfarenheter: Mia Danielsson, Anna Frank, Karl-Erik Bolin och Kimia Tidashti. Två vars barn är tillbaka och två vars barn fortfarande är borta. Efter föräldrarnas skildringar så lästes Sara Krantz tal upp där hon gav sin syn på hur det varit att själv vara bortförd som barn. Det var många som grät, både på scenen och i publiken.

Sedan var det dags för barnpsykologen Anna Norlén, enhetschef på BUP Bågen, som berättade om hur barn kan påverkas av dessa trauman som ett bortförande innebär. Margareta Olofsson, distriktsordförande Rädda Barnen berättade sedan om Barnkonventionen och barnens rättigheter och deras syn på barnbortföranden. Efter detta var det familjerättsjurist Jessica Sandberg och advokat Ia Sweger som svarade på frågor om de juridiska bitarna och vilka förbättringar som behövs i svenska samhället. Efter detta talade Ann Gardeström från Socialtjänsten om deras roll i dessa ärenden och vad som kan förbättras. Innan kaffepausen var det slutligen UD som talade om deras roll som centralmyndighet i barnbortförandeärenden och på scenen hade vi Örjan Landelius, chef på UD/KC och Claes Bergdahl, handläggare i barnärenden. Efter detta så var det dags för kaffepaus!

Vi hade mycket mediabevakning på plats, TV-kameror och reportrar för olika tidningar. Hela dagen präglades av stor uppmärksamhet i olika medier, TV, Tidningar och Radio. Trots allt som skulle hinnas så lyckades vi att pussla ihop varje bit och det blev en mycket lyckad dag, sammantaget.

Efter kaffepausen så talade Patrik Lillqvist från Citypolisens Familjevåldsenhet och Börje Auvinen från Interpol, Rikskriminalpolisen. De talade om hur lite makt de har att påverka och att problemet är att de ofta kommer in för sent i dessa ärenden. De talade också om hur internationella efterlysningar fungerar och hur föräldrarna som kidnappar sina egna barn inte själva inser hur de skadar dem.

Slutligen var det politikernas tur att tala. Två fantastiska riksdagsledamöter stod på scenen, en ur varje block. Det var Annelie Enochson(KD) och Fredrik Lundh Sammeli(S) som höll starka tal om politkernas roll och vad de vill förändra för de drabbade.Läs gärna deras egna ord om seminariet på sina respektive bloggar:

http://lundhsammeli.blogspot.com/2010/05/saknade-barn-en-mardrom-for-alla.html

http://annelieenochson.blogspot.com/2010/05/vald-till-arets-medforalder-av-saknade.html

http://annelieenochson.blogspot.com/2010/05/roligt-att-prisas-for-langsiktigt.html

Slutligen hölls ett längre panelsamtal där alla inbjudna talare frivilligt kunde deltaga och där våra fantastiska moderatorer Elisabeth Klasson och Björn Lönner bollade frågor i panelen samt från publiken. Efter detta delades det ut blommor till alla talare och seminariet avslutades med att vi delade ut priset ”Årets Medförälder 2009″ till den person som gjort mest för drabbade föräldrar under förra året. Vinnaren blev den fantastiskt engagerade Annelie Enochson, med följande motivering:

”För sin djupa förståelse och mångåriga kamp för att hjälpa bortrövade barn och deras föräldrar, samt för att ha arbetat praktiskt med att förbättra deras svåra situation, genom motioner och mångårigt påverkansarbete bland politiker och riksdagsledamöter, har SBN(Saknade barns nätverk) styrelse utsett Annelie Enochson till Årets Medförälder 2009″

(Bild från Annelies egen blogg)

Vi hoppas att priset kan engagera och motivera fler att engagera sig för detta hål i samhället, där drabbade ramlar ner varje vecka, utan nästan någon hjälp eller några rättigheter för de drabbade barnen.

Efter prisutdelningen så samlade vi ihop 110 ballonger med texten ”Glöm mig inte” för alla de barn som just nu finns registrerade som öppna ärenden hos UD. Det är viktigt att veta att mörkertalet är mycket större, dels pga att myndigheterna inte får kännedom om alla fall och dels pga att många ärenden stängs varje år, vilket inte per automatik innebär att barnen har återvänt till Sverige.

Det var mäktigt och sorgligt att se dessa ballonger stiga mot skyn, men kändes som en fin avslutning på en oerhört givande och viktig dag!

SBN vill tacka alla som deltog i seminariet och ni som kom och lyssnade! Ett särskilt tack till våra sponsorer:

Cian Bornebusch för lån av Astoria, Dramaten för teknisk support, Elisabeth Klasson och Björn Lönner från Playhouse Teater som ställde upp som moderatorer, Daniel som skötte ljudtekniken hela dagen, Tommy Sund för råd om teknik, P-J Ljus och Ljud för lån av projektor och mikrofoner, Stage Event för lån av belysning samt AGA för lån av helium till ballongerna. Övriga sponsorer: Svenska Reklamballonger, Ljus och AV-teknik AB, Abp World Ltd och Skepp.com.

Gå gärna in på följande länkar och titta på DN, Rapport, Nyhetsmorgon, Tv4:s Nyheter, lyssna på P1:s Studio 1, P4 Extra samt läs från olika bloggar om dagen:

SVT:

http://svt.se/2.62967/1.2014932/allt_fler_barn_fors_bort_av_sin_foralder?lid=senasteNytt_739112&lpos=rubrik_2014932

Nyhetsmorgon:

http://go.tv4.se/go/e/col_0_3_latest_news_4;siteId=198/http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1652327

Studio 1 i P1:

http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2386472&codingformat=.m4a&metafile=asx

Tv4:s Nyheter:

http://go.tv4.se/go/e/col_1_7;siteId=205/http://www.nyhetskanalen.se/1.1652166/2010/05/25/regeringen_utreder_de_bortforda_barnen

http://go.tv4.se/go/e/col_1_7;siteId=205/http://www.nyhetskanalen.se/1.1653092/2010/05/25/sexariga_taymaz_togs_fran_sin_mor

Rapport:

http://svtplay.se/v/2014130/rapport/25_5_06_00

http://svtplay.se/v/2015431/rapport/25_5_19_30

http://svt.se/2.22620/1.2015210/myndigheterna_staller_inte_upp?lid=is_search527895&lpos=1&queryArt527895=karl-erik+bolin&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0

DN (klicka för förstoring):

Newsmill:

http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/25/barnets-sakerhet-viktigare-an-foraldrars-ratt-att-traffa-sina-barn

Dagen:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=213698

Blogglänkar:

http://moderatacivilkommitten.wordpress.com/2010/05/25/internationella-dagen-for-forsvunna-barn-uppmarksammas/

http://maukonen.wordpress.com/2009/05/24/dag-for-forsvunna-barn-25-maj/

http://maukonen.wordpress.com/2010/05/22/den-internationella-dagen-for-forsvunna-barn/

http://maukonen.wordpress.com/2010/05/25/dn-om-vids-mammas-kamp/

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/05/24/seminarium-om-kidnappade-barn/

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/05/26/polisen-dessa-foraldrar-forstar-inte-hur-illa-de-gor-barnen/

Internationella Dagen för Försvunna Barn – den 25:e maj!

SBN Editor — Wed, 28 Apr 2010 11:26:44 +0000

Följande firmor stödjer SBN inför den 25 maj och i kampen mot internationell barnkidnappning:

Vi kommer att uppmärksamma ”Internationella dagen för försvunna barn” officiellt för första gången i Sverige, den 25 maj. Detta gör vi tillsammans med andra organisationer för barn både i Sverige och utomlands, där vi vill sätta fokus på hur vi kan förbättra situationen för familjer drabbade av barnbortföranden i vårt land. Varje år bortförs ett stort antal barn från eller till Sverige. Oftast förs barnet bort av en förälder mot den andra förälderns vilja och i trots mot rådande domstolsbeslut och vårdnad. Barnet förvägras även vanligtvis all kontakt med den andra föräldern. SBN vill väcka fokus på hur vi gemensamt kan arbeta för förhindra bortföranden och hur vi snabbt kan agera för att återföra de bortförda barnen. Vi vill hitta nya lösningar, bättre samarbete och få igång en diskusssion mellan myndigheter och drabbade för att förbättra dagens situation.

I slutet av seminariet så kommer vi att arrangera ett ballongsläpp utanför Astoria! Det är vita ballonger med texten ”Glöm mig inte” och vi skall släppa en ballong för varje barn som är registrerade som bortförda av UD enligt aktuell statistik för maj 2010. Många familjer kommer att vara på plats för att släppa en ballong för sina barn.

Inbjudna talare som kommer att medverka:

Annelie Enochsson (kd), riksdagsledamot
Fredrik Lundh (s), riksdagsledamot och medlem i Civilutskottet
Malin Alfvén, barnpsykolog
Lars H Gustafsson, barnläkare
Margareta Olofsson distriktsordförande Rädda Barnen
Representanter från UD
Ia Sweger, familjerättsadvokat
Jessica Sandberg, familjerättsjurist
Anders Sjöberg, sektionschef, Rikskriminalpolisens enhet för internationellt samarbete
Representant från Familjevåldspolisen, Stockholm
samt drabbade föräldrar, och barn som nu vuxna berättar om sina erfarenheter som bortförda

Ni kan enkelt klicka på bilden nedan för att ladda hem inbjudan som en A4-stor PDF-fil:

Plats: Astoria, Nybrogatan 15, Stockholm
Tid: 25 maj 2010 kl 12.30 -17.00

Seminariet är helt kostnadsfritt.

Anmälan sker via mail: info@saknadebarn.org

Ni som bor långt bort eller av andra anledningar inte kan medverka får gärna istället deltaga i vår ljusmanifestation!

Alla i hela Sverige som vill vara med och uppmärksamma de försvunna barnen skall tända ett ljus i sina fönster kl. 21.00 på kvällen och låta det brinna en timme. Sprid detta budskap vidare till alla ni känner, på Facebook, på bloggar och i mail och ord:

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra. Om ni har några kronor att avvara, skänk då ert bidrag till dessa familjers kamp på vårt bakgiro och till vår insamlingsstiftelse via bankgiro 399-9133.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Vi söker och behöver ert stöd och era donationer till detta viktiga tillfälle! Varje bidrag är välkommet, hur litet det än är! Bankgiro 399-9133. Vill din firma sponsra oss? Kontakta oss direkt på info@saknadebarn.org

Läs mer om att bli företagssponsor här: http://www.saknadebarn.org/2010/04/23/sponsra-sbn-hjalp-oss-hjalpa-barnen-hem/

Sponsorer SBN kring den 25:e maj:

http://www.abpworld.com/

http://www.skepp.com

http://www.reklamballonger.se/

http://www.aga.se/

Förgätmigej, blomman som har blivit internationell symbol för den 25 maj. På engelska heter den ”Forget-me-not”.

Internationella länkar:

Här kommer några länkar, men nätet svämmar över av dem, så lägg gärna till fler via kommentarsfunktionen i botten av sidan:

General Secretariat of the European Federation for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.childfocus.be/uploads/documents/131-278-04__25%20may%202006%20an.pdf

Europa.eu:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/09/823&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

BBC News:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/6691503.stm

USA, National Center for Missing and Exploited Children:
http://www.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_US&PageId=1305

USA, Department och Justice, postertävling för barn kring 25 maj:
http://www.ojjdp.ncjrs.gov/programs/postercontest/

Rumänien, Romanian Center for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.copiidisparuti.ro/en/25-may-2008-the-international-day-of-missing-children.html

Grekland, The Greek Centre for Missing & Exploited Children:

http://gr.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_GR&PageId=3268

Tjeckien:
http://www.radio.cz/en/article/66836

Bakgrund:

Internationella Dagen för Försvunna Barn – den 25:e maj!

I år är det dessutom exakt 30 år sedan denne lille 6-årige pojke försvann spårlöst på sin väg till skolan den 25:e maj 1979. Han heter Etan Patz och föddes den 9:e oktober 1972 i New York. På morgonen den 25:e maj så vinkade han hejdå till sina föräldrar, satte på sig sin blåa kaptensmössa och gick ut ur deras Manhattan-SoHo lägenhet för att själv gå till busshållplatsen, två kvarter bort. Det var den allra första gången han själv skulle få gå dit, men han kom inte ens fram. Det dröjde tills halv fyra på eftermiddagen innan hans mamma reagerade eftersom han inte var hemma ännu efter skolan. Skolan hade aldrig ringt henne och meddelat att han var borta nämligen. Först ringde hon vänner och grannar och frågade om Etan kanske lekte hos dem, men 20 minuter senare så ringde hon polisen. Någonstanns på den korta vägen mellan hemmet och bussen, från Prince Street till West Broadway, så tog någon detta barn och hans försvinnande utlöste den största polisjakten efter en försvunnen människa någonsin i New York Citys polisdistrikt. Över hundra poliser och ett stort gäng blodhunder sattes in direkt i sökandet.

Detta till trots så fann man aldrig några spår och ingen har någonsin varken sett eller hört från pojken igen. Han blev officiellt dödförklarad av en domstol i juni 2001 och man satte hans dödsdag till just den 25:e maj 1979, den dagen han försvann.

Efter att Etan försvann så skapades nya rutiner för att hantera fallen med försvunna barn i Amerika. T.ex. så började man under 80-talet att trycka upp foton av försvunna barn på mjölkkartonger. Kanske detta vore något för Arla och Skånemejerier att tänka på också?

Presidenten Ronald Reagan utlyste den 25:e maj som en nationell dag för försvunna barn och det fick myndigheter över hela världen att leta efter pojken. Inte sedan Charles Lindberghs bebis blev kidnappad 1932 så har den amerikanska polisen utrett och letat efter ett barn med dessa mått och Etan Patz blev en symbol för alla försvunna barn i Amerika.

Man hade en misstänkt förövare vid namn Jose Antonio Ramos, idag över 60 år gammal, som var känd för att ha utnyttjat och attackerat barn förut. Han sitter förövrigt i fängelse nu också för att ha antastat barn i andra fall. Polisen kan inte åtala Ramos för Etans försvinnande i brist på ordentlig bevisning men Etans föräldrar, Julie och Stan Patz försökte stämma Ramos i ett civilmål för sin sons död år 2004. Ramos var vän med Sandy Harmon, den kvinnliga barnvakt som en enda gång tagit hand om Etan Patz några veckor innan han försvann. Ramos bodde bara några kilometer från familjen Patz hem och brukade samla sopor i de kvarter där Etan bodde. Ramos sade själv att ”ni kommer aldrig att få hitta kroppen, det är för fruktansvärt och ingen advokat skulle någonsin vilja försvara mig”. Han hade också erkänt för en cellkamrat i fängelset att han hade tagit Etan till sin lägenhet, våldtagit och sedan mördat honom. Etans föräldrar vann sitt civilmål (läs mer i en artikel i NY Times här)och blev tilldömda 20 miljoner kronor i skadestånd, pengar som de ändå aldrig kommer att få då Ramos sitter i fängelse i *Dallas, Pennsylvania för sexuellt utnyttjande av en annan 8-årig pojke.

Etan Patz-fallet ligger fortfarande ouppklarat hos NYC polisen och utan att kunna hitta kroppen kommer man aldrig att kunna binda Ramos till försvinnandet. Varje år, den 25:e maj, på kidnappnings- och dödsdagen för lille Etan, samt på hans födelsedag den 9:e oktober, så skickar hans pappa Stan en ”MISSING” poster på sin son till Ramos i fängelset och på baksidan skriver han varje år samma fråga: ”Vad har du gjort med min lille pojke?”

Familjen Patz bor fortfarande kvar på samma ställe, även om det är hemskt för dem att bo där utan Etan. Men de säger att de vill leva också med de fina minnena av 6 år med sin son och att ”tänk om han en dag skulle försöka komma hem och vi har flyttat då?”. De behöll också sitt telefonnummer eftersom Etan kunde det utantill.

Läs mer om fallet här om ni vill i NY Magazine eller HÄR för Wikipedia eller här för findagrave.com.

————————————–

Vi på Saknade Barns Nätverk (www.saknadebarn.org) anser att det är mycket viktigt att uppmärksamma de försvunna barnen i världen, även om vi främst arbetar för de svenska familjerna och fallen. Vi ber er alla att sända era tankar, böner och värme till de drabbade familjerna och deras barn på kvällen den 25:e maj, genom att tända ett stearinljus i era fönster klockan 21.00 och låta det brinna i en timme. Ställ det gärna utåt gatan så att det syns!

Sprid historien om Etan vidare och låt inte hans minne dö. Kopiera och sprid detta vidare, till vänner och bekanta, på mail och på facebook, på bloggar och i ord. Berätta för dem ni möter om den 25:e maj. Hjälp oss att få media att uppmärksamma denna dag och ljuständandet.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Idag behandlas vår motion 2009/10:C256 i Riksdagens kammare

SBN Editor — Thu, 11 Feb 2010 09:32:58 +0000

Den stora dagen är här – den som vi har väntat på sedan i höstas, när riksdagsledamot Annelie Enochson tillsammans med oss skrev en motion ur vårt manifest, rörande en samordningscentral för de bortförda barnens drabbade föräldrar hemma i Sverige.

Klicka HÄR för att följa motionen online, eller HÄR för att läsa den på Riksdagens hemsida.

Man kan följa debatten online via webb-tv från kammaren:
http://ripa2.riksdagen.se/live/live1/80000.rm

Idag ser Riksdagens program ut såhär:
Torsdag 2010-02-11

09:00 Finansutskottet

09:00 Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

09:00 Konstitutionsutskottet (Särskild kallelse)

09:00 Utbildningsutskottet

09:30 Kulturutskottet

09:30 Näringsutskottet

09:30 Utrikesutskottet

09:30 Civilutskottet

10:00 Arbetsmarknadsutskottet

10:00 Justitieutskottet

Klockan 12.00

Riksdagen debatterar om motionsförslag som handlar om familjerätt. Motionerna tar bland annat upp frågor om egendomsförhållandet mellan makar och sambor, ändringar i namnlagen vad gäller för- och efternamn, införande av barnbalk, bortförda barn i internationella förhållanden och åtgärder mot barn- och tvångsäktenskap.

Förslag som debatteras

Civilutskottet

Betänkande 2009/10:CU8
Familjerättsliga frågor
(8 reservationer)
67 motioner
Läs mer om ärendet

Frågestund

Klockan 14.00

Vid frågestunden svarar ministrarna i regeringen på frågor från riksdagsledamöterna direkt i kammaren.

Följande ministrar kommer att delta:

Socialminister Göran Hägglund (kd)
Statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Finansminister Anders Borg (m)
Försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Socialminister Göran Hägglund (kd) svarar på både allmänpolitiska frågor och frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Föredragningslistan

Nedan kan ni läsa den i sin helhet:

Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn
Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av möjligheten att inrätta en myndighet med ansvar för samordning av ärenden om bortförda barn samt med ansvar för förebyggande arbete och utgivande av handlingsplaner.
Motivering

Barn som kidnappas av en främling eller av en förälder, vårdnadshavare eller ej, far alltid illa. Ett barn som plötsligt får hela sin värld vänd uppochned, speciellt barn som tas ut ur sitt hemland, där språk, kultur och levnadssituationen snabbt byts ut, mår dåligt fysiskt och psykiskt. Ju längre barnet måste leva med sin bortförare, desto sämre mår det. Snabba åtgärder måste därför vara en prioritet i ett samhälle som säger sig värna om barn och barns rättigheter.

Sverige behöver en samordningscentral som hanterar barnbortföranden. Problemet är stort och allvarligt och det växer för varje år genom en ökande internationalisering och en mer rörlig värld. Samordningscentralen bör ordnas som en myndighet och vara tillgänglig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, på ett journummer. Personalen som ska arbeta här skall vara specialutbildade inom barnbortföranden och gärna själva ha personlig erfarenhet av vad detta innebär. Det betyder mycket att som drabbad individ få tala med någon som verkligen vet vad du känner och går igenom. En sådan samordningscentral behöver stå i direkt kontakt med bl.a. UD, ambassader, advokater verksamma inom området, polis, socialtjänst och kommunerna, m fl och verka för samordning av relevanta kontakter både i och utanför Sverige.

Idag är det endast UD som hanterar dessa ärenden genom enheten för konsulära och civila ärenden. Personalen som idag handlägger dessa ärenden på UD har en rent administrativ roll och upplevs av många föräldrar som mycket passiva. De får inte ta ställning och aktivt verka för att barnet skall återföras, vilket av de drabbade upplevs som att de inte får all den hjälp de behöver och en brist på engagemang från handläggarnas sida. UD har inte resurser att i tillräcklig utsträckning träffa föräldrarna till de barn vars ärenden de handlägger i tillräcklig utsträckning. Det behövs därför en samordningscentral som kan sköta samarbetet mellan olika myndigheter och även upprätta handlingsplaner för att förebygga och åtgärda olovliga bortföranden av barn.

Om en förälder känner ett hot att barnets andra förälder kan föra bort barnet så måste det finnas en akut handlingsplan hos samordningscentralen för att hantera detta eventuella hot. Detta är ett centralt och återkommande problem, då de olika myndigheterna bara pekar på varandra och ingen vet vad man egentligen ska göra eller hur och när. Många ärenden går på grund beroende på att drabbade föräldrar råkar ut för okunniga personer på olika myndigheter eller hos polisen, personer som inte vet vad det hela handlar om eller som viftar bort problemen som ”privata vårdnadstvister” eller som ”familjegräl”.

Barnen är det viktigaste vi har. Det tar inte lång tid att förebygga dessa brott, eller att samordna inför dem. Men det tar en livstid att reparera livet för ett barn som bortförts. Jag vill därför föreslå att en översyn görs gällande möjligheten att inrätta en samordningscentral med ansvar för upprättandet av handlingsplaner, både preventiva och sådana för det fall ett bortförande av ett barn har skett.

Stockholm den 30 september 2009

Annelie Enochson (kd)

Ett bortfört barns egna ord…

SBN Editor — Thu, 12 Nov 2009 16:04:26 +0000

*Flickan på bilden har inget att göra med flickan som skrivit brevet. Hennes bild finns istället i slutet av sidan.

Alla ni som länge har följt och brinner för frågorna om bortförda barn, minns säkert ”Kungsbacka-barnen” eller ”Gazabarnen” som de också kallades i media(enkelt att googla dessa uttryck och få fram hundratals länkar). Fem syskon mellan 6 – 16 år som fördes bort från sin mamma och sitt hem i Kungsbacka av deras pappa och kvarhölls olovligen i Gaza under 203 dagar år 2004. De äldsta döttrarna hotades av tvångsgifte med sina kusiner på pappans sida och den nästäldsta flickan Miriam led av svår diabetes och hennes medicin tog slut därnere. Med hjälp av media, engagerade politiker(stort tack till Annelie Enochson igen), UD och ambassaden så återvände till slut pappan med barnen till Sverige. HÄR är en länk till en DN-artikel som skildrar de politiska stridigheterna som skedde kring ärendet. Man diskuterade t.o.m. att dra in biståndet till Palestina på 300 miljoner kronor per år, klicka HÄR för att läsa mer om det. 15 september mötte dåvarande utrikesminister Laila Freivalds den palestinske presidenten Yassir Arafat. Han lovade då att barnen skulle få resa hem till Sverige.

För fler länkar: klicka HÄR för en sammanfattande länksamling från Expressen.

Nu, fem år senare, så har den äldsta av syskonen Krantz hört av sig till oss och frågat vad hon kan göra för att förbättra situationen för andra drabbade familjer. Hon kommer också att tala på vårt seminarium på Astoria den 25:e maj 2010, Stockholm – Internationella Dagen för Försvunna Barn. Ovan är ett färskt foto på en lycklig Sara Krantz, hemma i Sverige idag. Läs hennes öppna, hoppingivande brev nedan:

——————————————————————

Hej!

Jag har länge känt ett behov av att hjälpa till på något
sätt med försvunna barn. Det känns lite som min uppgift.
Samtidigt vill jag glömma tiden då jag själv var
kidnappad. Det var traumatiskt och än idag har jag
återkommande mardrömmar, trots att det har gått 5 år
sedan det hände. Detta pga att "han" fortfarande än idag
trakasserar mig och min familj. Det är jobbigt men
samtidigt kan man inte hålla på och älta det hela. Jag är
21 år och lever ett helt normalt liv som en 21-åring ska
göra! jag lyckades att ta min student, jag fick gå om ett
år pga kidnappningen. Detta är något jag aldrig trodde skulle
ske. Mitt självförtoende låg på botten, jag hade ingen
självkänsla. I över 2 år gick jag hos en psykolog samtidigt
som jag gick på antideppresiva medel. Det har varit ett rent
helvete, men med stöd från familj och vänner har jag lyckats
komma tillbaka till livet. Jag insåg att jag är en stark
kvinna som kan uppnå vad jag vill. Varför skulle jag låta denna
man förstöra mitt liv? Då skulle han ju vinna och få mig dit
han ville. Trots hans försök till att psyka mig har jag lyckats
med mitt liv. Min mamma är den starkaste kvinnan jag känner!
Utan henne hade vi ALDRIG kommit hem. Vi satt fast i GAZA,
en plats som är listad som världens farligaste plats. Inte ens
jag själv visste att det var så farligt där. Man tror att det
skulle vara ett land som Irak, eller kanske Pakistan, men Nej,
det är Gaza. Gaza är inte ens ett land, dom är inte med i barn-
konventionen, dom har inga som helst avtal med något land. Trots
allt detta så kom vi HEM, Juldagen 2004. Den bästa julklapp jag
någonsin fått i hela mitt 21-åriga liv. Jag tackar GUD och min
mamma varje år den 25 december för att jag lever. Hade vi inte
kommit hem så hade jag blivit bortgift mot min vilja och aldrig
kommit hem igen. Jag var självmordsbenägen och övervägde flera
gånger under tiden jag var kidnappad att ta mitt liv. Men
någonstans inombords kände jag en gnista hopp, och jag ville inte
lämna mina syskon. Dom litade på mig och såg upp till mig. Inte
kunde jag svika dem.

Jag vill skänka hopp till alla föräldrar där ute som har sina
barn kvarhållna någonstans i världen. Dom kan komma HEM!
Om vi kan, så kan dom också!

Jag vill vara med den 25 maj, 2010 och säga min mening. Jag
hoppas att innerligt att jag kan ta ledigt den dagen, men
jag ska göra allt i min makt för att det ska gå!

MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR

SARA KRANTZ

Internationella Dagen för Försvunna Barn – den 25:e maj!

SBN Editor — Thu, 05 Nov 2009 18:23:25 +0000

Följande firmor stödjer SBN inför den 25 maj och i kampen mot internationell barnkidnappning:

Inbjudna talare som kommer att medverka:

Ni kan enkelt klicka på bilden nedan för att ladda hem inbjudan som en A4-stor PDF-fil:

Plats: Astoria, Nybrogatan 15, Stockholm
Tid: 25 maj 2010 kl 12.30 -17.00

Seminariet är helt kostnadsfritt.

Anmälan sker via mail: info@saknadebarn.org

Ni som bor långt bort eller av andra anledningar inte kan medverka får gärna istället deltaga i vår ljusmanifestation!

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Läs mer om att bli företagssponsor här: http://www.saknadebarn.org/2010/04/23/sponsra-sbn-hjalp-oss-hjalpa-barnen-hem/

Sponsorer SBN kring den 25:e maj:

http://www.abpworld.com/

http://www.skepp.com

http://www.reklamballonger.se/

http://www.aga.se/

Förgätmigej, blomman som har blivit internationell symbol för den 25 maj. På engelska heter den ”Forget-me-not”.

Internationella länkar:

Här kommer några länkar, men nätet svämmar över av dem, så lägg gärna till fler via kommentarsfunktionen i botten av sidan:

General Secretariat of the European Federation for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.childfocus.be/uploads/documents/131-278-04__25%20may%202006%20an.pdf

Europa.eu:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/09/823&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

BBC News:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/6691503.stm

USA, National Center for Missing and Exploited Children:
http://www.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_US&PageId=1305

USA, Department och Justice, postertävling för barn kring 25 maj:
http://www.ojjdp.ncjrs.gov/programs/postercontest/

Rumänien, Romanian Center for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.copiidisparuti.ro/en/25-may-2008-the-international-day-of-missing-children.html

Grekland, The Greek Centre for Missing & Exploited Children:

http://gr.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_GR&PageId=3268

Tjeckien:
http://www.radio.cz/en/article/66836

Bakgrund:

Internationella Dagen för Försvunna Barn – den 25:e maj!

Läs mer om fallet här om ni vill i NY Magazine eller HÄR för Wikipedia eller här för findagrave.com.

————————————–

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Vår motion 2009/10:C256

SBN Editor — Thu, 15 Oct 2009 06:21:00 +0000

Alla som är intresserade av att läsa motionen som vi skrivit tillsammans med Annelie Enochson kan klicka HÄR och följa vad som sker med den. Här är den i sin helhet:

Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn
Förslag till riksdagsbeslut

Stockholm den 30 september 2009

Annelie Enochson (kd)

Åter i arbete

SBN Editor — Mon, 12 Oct 2009 12:13:00 +0000

Efter en veckas vila så är nu bloggansvarig tillbaka igen! Det har varit välgörande att få vila lite utan tillgång till varken sin mobil eller internet, även om tankarna på alla drabbade barn aldrig lämnar oss SBN:are ifred, vad vi än gör. Men det är ett gott tecken, ty det pekar på den glöd och det engagemang som vi har för det vi gör, vilket är det viktigaste av allt!

Under den gågna veckan så har två avgörande rättegångar hållits:

Mamma Laila som ansökt om enskild vårdnad och skiljsmässa vid Attunda Tingsrätt och mamma Zahra som tvingades möta Djillali ännu en gång, nu i Svea Hovrätt efter att han överklagat sin fängelsedom för grov egenmäktighet med barn.

Vi tror med säkerhet och djup förvissning att domstolarna kommer att döma rätt och riktigt i dessa två ärenden med två små försvunna svenska flickor till Nordafrika. Båda skall hem, det är bara en fråga om tålamod och lite mer tid nu. Vi är på god väg. Vi hoppas att vi kan publicera mammornas egna brev om sina rättegångar nu i veckan som kommer.

Det är många barn som försvinner i Sverige och som hålls gömda här också. Ibland är det ett första steg innan barnen i fråga förs ut ur landet. I en del fall kan barnen hållas gömda i Sverige i många månader eller år. Kanske känner någon av er något av dessa barn? Kanske är det den lille pojken i väntrummet på BVC eller flickan som gungar i er park? Dessa barn mår inte bra och de lever ofta under falska nya namn. Vi kämpar hårt för att komma tillrätta med detta problem också. Sverige säger sig vara ett föregångsland i kampen för barnens rättigheter. Då får de rimligtvis inte försvinna i vårt eget land.

Vi har många gånger blivit kontaktade av förtvivlade föräldrar vars barn försvunnit i Sverige. Eller utomlands, det är det ju ingen som egentligen vet. Barnen är bara borta! Inga spår! Vi på SBN kommer nu att dra igång ett rikstäckande arbete med alla Sveriges kommuner och skolansvariga för att snabbt kunna nå ut till rätt instanser med efterlysningar på de saknade barnen. Håll tummarna för att det ska rädda hem några av de kidnappade till sina oroliga föräldrar!

Vår motion till Riksdagen i samarbete med Annelie Enochson(KD) är nu inlämnad. En spännande fortsättning följer om detta!

Glöm inte att boka in 25 maj 2010 och vårt stora seminarium om försvunna barn i Stockholm. Mer info kommer senare! Vi hörs vidare i veckan med fler nyheter!

Ny sida, ny logga, ny motion…

SBN Editor — Thu, 03 Sep 2009 06:55:00 +0000

Hej vänner och läsare!

Förutom att noga följa varje fall av bortförda och kvarhållda barn, så jobbar SBN också brett på många andra fronter i samhället. Vårt stora mål är att förändra det som måste förändras på olika nivåer i samhället så att vi kan stävja och förebygga dessa tragedier. Det är fullt möjligt!

Med anledning därav så ska vi nu tillsammans med riksdagsledamoten Annelie Enochson, skriva en motion till riksdagen om det som måste ordnas. En mycket spännande höst väntar alltså!

Dessutom jobbar vi i bakgrunden med vår nya hemsida som kommer att vara mycket större och bättre än den vi har idag. En ny logotype är också under framarbetning.

Vi hörs snart igen om detta!
Mvh Lina Lundin, ordförande SBN.