Libyen är landet som toppar alla nyhetssidor just nu. Inspirerade av händelserna i Egypten och Tunisien så har det libyska folket rest sig mot Ghadaffis regim och hårda styre och revolutionen kokar på alla gator och torg i landet. Demonstranter plundrar affärer, sätter eld på offentliga byggnader, tar över stridsvagnar och har nu fått kontroll över större delen av östra Libyen. Hundratals människor har dödats. Tusentals skadats. Mat och vatten är en bristvara. Alla affärer är stängda. Ingen vågar gå ut. Så många civila har dödats, obeväpnade. Oroligheterna har nu nått huvudstaden Tripoli och inatt bombades staden av sin egen militär. Flera stridspiloter har deserterat och vägrat lyda order. Flera ambassadtjänstemän har slutat i protest mot det folkmord som nu försigår i landet. Man talar om splittring och risk för inbördeskrig. Ghadaffi och hans närmaste går ut i tal till sin nation via det statliga TV-nätet och hotar med blodbad på gatorna. All utländsk media är förbjuden i landet. Det finns ingen som bevakar händelserna. Nu följer vi oroligt den arabiska kanalen Al Jazeeras nyhetsflöden från Libyen och får ibland glimtar av kontakt från de människor som vi kämpar för i landet. De sitter nu fast mitt i stridens hetta. Rapporter kommer om att Ghadaffi hyr in legosoldater från Nigeria för 2000 dollar om dagen per person. Han har väl råd att betala, kan man tänka. Hur länge skall folkmordet fortgå? Vem ska sätta stopp? FN:s säkerhetsråd skall ha ett möte om situationen i Libyen idag. Kommer man att sätta in internationella styrkor?

Här är en 7 minuters video från striderna på gatorna i Tripoli från igår natt:

Fler frågor snurrar i huvudet. Vad händer i den stund som Ghadaffi meddelar sin avgång? Om han nu gör det. Eller om han dödas innan det skett. Vad sker i ett land som Libyen, där det inte finns någon tradition med politiska partier eller någon opposition? Vem tar över styret och ser till att landet kan hitta en fungerande vardag? Vem ser till att statsanställda får ut sin lön? Vem straffar de skyldiga för dessa massakrer? Blir det ett politiskt vakuum eller finns det en möjlighet till en demokratisk utveckling i ett land som till största delen styrs av ökenstammar och klanledare? Olika ”experter” uttalar sig på olika vis. Det finns inga svar.

Ni som följer SBN:s arbete vet att vi har haft och fortsatt har flera ärenden i Libyen. Det rör försvunna barn men även försvunna vuxna. Vi har ett gott nätverk i landet och samarbetar nära med dem och de organisationer som de knutit an till. Vi är väldigt oroliga för våra försvunna svenskar men även för de övriga svenskar som finns i landet och de libyska vänner som vi lärt känna på vägen. Vi hoppas innerligt att de är säkra och håller sig lång borta från stridigheternas centrum. Om det nu ens räcker.

När det gäller offentliga ärenden som vi kan gå ut med så har vi just nu tre bortförda barn i Libyen som vi ännu inte lokaliserat. Vi vet inte vart de finns och om de ens lever efter kaoset. Dessa är:

Adeeb och Mohamed Etorki, 2 och 6 år gamla. Bortfördes till Tripoli av sin pappa 8 juli 2009.

Elnor Elsaeiti, 5 år. Bortfördes till Benghazi av sin pappa den 8 juli 2008.

——————————————————————————————

SBN känner även till minst 3 fall till av bortförda svenska barn till Libyen, vars ärenden inte är offentliga.

——————————————————————————————

Förutom alla dessa barn så är minst 3 svenska kvinnor i Libyen just nu, varav vi endast har kontakt med en pga kaoset: Elnors mamma Laila Säfström, se bild nedan. Hon gömmer sig just nu från stridigheterna och rapporterade inatt att det sköts människor utanför huset där hon befinner sig. Hon vill inget hellre än att få resa hem. Laila flyttade till Libyen i höstas efter att ha erhållit enskild vårdnad om sin kidnappade dotter, men fadern valde då att gå under jorden med flickan och ingen vet vart hon finns eller hur hon mår. Laila kan inte kämpa för att hitta henne i ett land som just nu havererat och där ingen polis fungerar och alla bara försöker överleva. Vi tror också att det bästa vore för Laila att snarast återvända till Sverige tills oroligheterna har lagt sig.

P.g.a. den extrema situationen som ingen kunde räknat med så vill SBN nu hjälpa mamma Laila med en akut insamling av ekonomiska medel för att hon ska kunna ta sig hem och ha råd att överleva i Sverige så länge som hon måste, tills hon kan återvända och fortsätta kampen för sin bortrövade lilla dotter.

Varje krona räknas och går oavkortat till mamma Lailas ärende:

BANKGIRO: 399-9133, märk din betalning ”Elnor”
STORT TACK PÅ FÖRHAND!!!

——————————————————————————————

Allmänna säkerhetsläget

Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Libyen. Avrådan gäller tills vidare. UD uppmanar dessutom svenskar utan tvingande skäl att stanna, att lämna landet om säkerhetsläget tillåter.

Svenskar i landet bör stanna hemma till dess att bättre möjligheter finns att ta sig från Libyen. Denna bedömning kan komma att förändras under dagen. Svenskar uppmanas vidare att iaktta stor försiktighet och vaksamhet samt se över de egna säkerhetsarrangemangen. Undvik om möjligt att vistas på platser med stora folksamlingar och demonstrationer. Följ utvecklingen noggrant via tillgängliga kanaler, då situationen förändras mycket snabbt.

Avresemöjligheter

I dag, tisdag, har vi uppgifter om att flygplatsen ska vara kraftigt överbelastad med långa köer som följd.

UD kommer att uppdatera information om kända flygavgångar här, alltså på www.ud.se, i förhoppningen att den informationen skall nå berörda personer. I mån av plats tar flygplan från EU-länderna ombord andra EU-staters medborgare mot sedvanlig biljettavgift.

Teleförbindelserna till Libyen är på grund av situationen i landet mycket bristfälliga. Sverige har under måndagen (21/2) haft kontakter med övriga medlemsländer. Den gemensamma uppfattningen hos flertalet EU-länder är att utlänningar bör lämna landet.

————————————————————————-

Följ liverapporteringen av vad som sker i Libyen, dag för dag hos Al Jazeera:

http://blogs.aljazeera.net/middle-east/2011/02/17/live-blog-libya

SBN följer intensivt Mamma Anas kamp för sina till Libyen kidnappade söner Mohamed, 6 år och Adeeb, 2 år och för att få hem dem till Umeå igen. Ana har cirkulerat en hel del i media på sista tiden och här är en sammanställning av några artiklar samt radiointervjuer med Ana:

Klicka HÄR för att höra reportaget ”Pappan tog barnen från Sverige” i P4 Västerbotten – Nyheter.

Klicka HÄR för att också höra Kvinnojouren i Umeå berätta om den insamling som de startat till förmån för Anas kamp.

Västerbottens-Kuriren har skrivit en artikel som ni kan se ett kort sammandrag av genom att klicka HÄR eller för full version, klicka på bilderna nedan så förstoras de i ett nytt fönster:

Klicka HÄR för att läsa om vad Mamma Ana gjorde under 2 veckor i juli när hon var på umgänge i Libyen.

SBN och Kvinnojouren i Umeå stödjer mamma Ana i hennes kamp för sina kidnappade söner! Här kan ni läsa brevet från Kvinnojouren samt ladda hem deras poster och flyers i PDF-format som ni kan skriva ut hemma och hjälpa oss att sprida! STORT TACK PÅ FÖRHAND!!!

Umeå, juli 2010

Hej!

Kvinnojouren i Umeå har startat en insamlingskampanj till förmån för umeåbon Ana Etorki och hennes söner Mohamed, 6 år och Adeeb, 2,5 år.  Med detta brev vill vi informera  om kampanjen och be om hjälp. Det är vår förhoppning att du som läser detta vill hjälpa oss med kampanjen genom att skicka vidare detta mejl till alla du känner, och stödja Ana och barnen med ett bidrag. Du kan följa kampanjen på Facebook, sök på ”Hjälp Ana”.

I september 2009 åkte Anas barn på ”semester” till Libyen med deras pappa. Där blev de kvar. Den enda kontakten som Ana haft med dem sedan dess är telefonsamtal som alltid varit övervakade av pappan eller hans släktingar. Sedan början av april har också den kontakten upphört. När Anas barn kidnappades till Libyen hade hon inte varit ifrån dem en dag i deras liv. Nu har de varit ifrån varandra i tio månader. Hennes yngsta är två och ett halvt, hennes äldsta är sex år gammal.

-         Han säger att han ska se till att de spottar på mig om de ser mig igen. Men det är ju jag som har burit dem under mitt hjärta i nio månader, säger Ana.

Ana är ensam vårdnadshavare för Mohamed och Adeeb. Men det finns ingenting svenska myndigheter kan göra för att få hem barnen, eftersom att Haagkonventionen inte gäller i Libyen. Ana har med hjälp av organisationen Saknade barn ordnat en Libyisk advokat och förbereder sig på att resa till Libyen för att starta en rättsprocess där. Det är hennes enda chans att kunna återförenas med sina barn. Det kommer att bli en mycket kostsam process. Ana har inga ekonomiska tillgångar, inga släktingar som kan hjälpa henne. Hon kan inte försörja sig i Libyen eftersom kvinnor har mycket begränsade möjligheter till arbete där och hon är inte heller arabisktalande.

Kvinnojouren i Umeå arbetar nu för att samla ihop åtminstone 60 000 kronor till hennes uppehälle i Libyen. Tillkommer gör också kostnader för advokatarvode, tolk, resor m.m.

Vi uppskattar varje bidrag, varje krona räknas.

Kvinnojourens bankgiro för Ana är: 646-6288

Vänliga hälsningar,

Kvinnojouren i Umeå

Mail: umea@roks.se

Telefon: 090-77 97 00

Mamma Ana Etorki från Umeå fick sina små söner, 2 och 5 år gamla, bortrövade till Libyen för 10 månader sedan. Sedan dess har hon slagits hårt för att få hem dem. Nu behöver hon pengar för att kunna resa ned och träffa dem snarast.

Läs mer på den stödgrupp som skapats på Facebook för hennes räkning:

http://www.facebook.com/group.php?gid=127977190577335

Varje krona räknas i det här ärendet och vi är oerhört tacksamma för varje liten peng som ni kan avvara:

Pengarna kan sättas in på SBN:s insamlingsstiftelse, bankgiro: 399-9133  eller på Umeå kvinnojours bankgiro: 646-6288 och ert bidrag kan ni märka ”Ana”

STORT TACK PÅ FÖRHAND!

Här kan ni läsa artikeln i Västebottenkuriren:

http://vk.se/Article.jsp?article=362647

Här kan ni höra Ana på radion:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=3849241