Vi hade ett fantastiskt intressant och gripande seminarium på Astoria den 25 maj 2010. Cirka 100 besökare fanns på plats i lokalen, många advokater, poliser, socialmedarbetare samt såklart drabbade släktingar till bortförda barn.

Vi började klockan 13.00 med ett inledande tal om bakgrunden till varför dagen firas och med lite information om vad vi på SBN gör för de drabbade. Sedan var det 4 olika föräldrar som ville dela med sig av sina erfarenheter: Mia Danielsson, Anna Frank, Karl-Erik Bolin och Kimia Tidashti. Två vars barn är tillbaka och två vars barn fortfarande är borta. Efter föräldrarnas skildringar så lästes Sara Krantz tal upp där hon gav sin syn på hur det varit att själv vara bortförd som barn. Det var många som grät, både på scenen och i publiken.

Sedan var det dags för barnpsykologen Anna Norlén, enhetschef på BUP Bågen, som berättade om hur barn kan påverkas av dessa trauman som ett bortförande innebär. Margareta Olofsson, distriktsordförande Rädda Barnen berättade sedan om Barnkonventionen och barnens rättigheter och deras syn på barnbortföranden. Efter detta var det familjerättsjurist Jessica Sandberg och advokat Ia Sweger som svarade på frågor om de juridiska bitarna och vilka förbättringar som behövs i svenska samhället. Efter detta talade Ann Gardeström från Socialtjänsten om deras roll i dessa ärenden och vad som kan förbättras. Innan kaffepausen var det slutligen UD som talade om deras roll som centralmyndighet i barnbortförandeärenden och på scenen hade vi Örjan Landelius, chef på UD/KC och Claes Bergdahl, handläggare i barnärenden. Efter detta så var det dags för kaffepaus!

Vi hade mycket mediabevakning på plats, TV-kameror och reportrar för olika tidningar. Hela dagen präglades av stor uppmärksamhet i olika medier, TV, Tidningar och Radio. Trots allt som skulle hinnas så lyckades vi att pussla ihop varje bit och det blev en mycket lyckad dag, sammantaget.

Efter kaffepausen så talade Patrik Lillqvist från Citypolisens Familjevåldsenhet och Börje Auvinen från Interpol, Rikskriminalpolisen. De talade om hur lite makt de har att påverka och att problemet är att de ofta kommer in för sent i dessa ärenden. De talade också om hur internationella efterlysningar fungerar och hur föräldrarna som kidnappar sina egna barn inte själva inser hur de skadar dem.

Slutligen var det politikernas tur att tala. Två fantastiska riksdagsledamöter stod på scenen, en ur varje block. Det var Annelie Enochson(KD) och Fredrik Lundh Sammeli(S) som höll starka tal om politkernas roll och vad de vill förändra för de drabbade.Läs gärna deras egna ord om seminariet på sina respektive bloggar:

http://lundhsammeli.blogspot.com/2010/05/saknade-barn-en-mardrom-for-alla.html

http://annelieenochson.blogspot.com/2010/05/vald-till-arets-medforalder-av-saknade.html

http://annelieenochson.blogspot.com/2010/05/roligt-att-prisas-for-langsiktigt.html

Slutligen hölls ett längre panelsamtal där alla inbjudna talare frivilligt kunde deltaga och där våra fantastiska moderatorer Elisabeth Klasson och Björn Lönner bollade frågor i panelen samt från publiken. Efter detta delades det ut blommor till alla talare och seminariet avslutades med att vi delade ut priset ”Årets Medförälder 2009″ till den person som gjort mest för drabbade föräldrar under förra året. Vinnaren blev den fantastiskt engagerade Annelie Enochson, med följande motivering:

”För sin djupa förståelse och mångåriga kamp för att hjälpa bortrövade barn och deras föräldrar, samt för att ha arbetat praktiskt med att förbättra deras svåra situation, genom motioner och mångårigt påverkansarbete bland politiker och riksdagsledamöter, har SBN(Saknade barns nätverk) styrelse utsett Annelie Enochson till Årets Medförälder 2009″

(Bild från Annelies egen blogg)

Vi hoppas att priset kan engagera och motivera fler att engagera sig för detta hål i samhället, där drabbade ramlar ner varje vecka, utan nästan någon hjälp eller några rättigheter för de drabbade barnen.

Efter prisutdelningen så samlade vi ihop 110 ballonger med texten ”Glöm mig inte” för alla de barn som just nu finns registrerade som öppna ärenden hos UD. Det är viktigt att veta att mörkertalet är mycket större, dels pga att myndigheterna inte får kännedom om alla fall och dels pga att många ärenden stängs varje år, vilket inte per automatik innebär att barnen har återvänt till Sverige.

Det var mäktigt och sorgligt att se dessa ballonger stiga mot skyn, men kändes som en fin avslutning på en oerhört givande och viktig dag!

SBN vill tacka alla som deltog i seminariet och ni som kom och lyssnade! Ett särskilt tack till våra sponsorer:

Cian Bornebusch för lån av Astoria, Dramaten för teknisk support, Elisabeth Klasson och Björn Lönner från Playhouse Teater som ställde upp som moderatorer, Daniel som skötte ljudtekniken hela dagen, Tommy Sund för råd om teknik, P-J Ljus och Ljud för lån av projektor och mikrofoner, Stage Event för lån av belysning samt AGA för lån av helium till ballongerna. Övriga sponsorer: Svenska Reklamballonger, Ljus och AV-teknik AB, Abp World Ltd och Skepp.com.

Gå gärna in på följande länkar och titta på DN, Rapport, Nyhetsmorgon, Tv4:s Nyheter, lyssna på P1:s Studio 1, P4 Extra samt läs från olika bloggar om dagen:

SVT:

http://svt.se/2.62967/1.2014932/allt_fler_barn_fors_bort_av_sin_foralder?lid=senasteNytt_739112&lpos=rubrik_2014932

Nyhetsmorgon:

http://go.tv4.se/go/e/col_0_3_latest_news_4;siteId=198/http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1652327

Studio 1 i P1:

http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2386472&codingformat=.m4a&metafile=asx

Tv4:s Nyheter:

http://go.tv4.se/go/e/col_1_7;siteId=205/http://www.nyhetskanalen.se/1.1652166/2010/05/25/regeringen_utreder_de_bortforda_barnen

http://go.tv4.se/go/e/col_1_7;siteId=205/http://www.nyhetskanalen.se/1.1653092/2010/05/25/sexariga_taymaz_togs_fran_sin_mor

Rapport:

http://svtplay.se/v/2014130/rapport/25_5_06_00

http://svtplay.se/v/2015431/rapport/25_5_19_30

http://svt.se/2.22620/1.2015210/myndigheterna_staller_inte_upp?lid=is_search527895&lpos=1&queryArt527895=karl-erik+bolin&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0

DN (klicka för förstoring):

Newsmill:

http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/25/barnets-sakerhet-viktigare-an-foraldrars-ratt-att-traffa-sina-barn

Dagen:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=213698

Blogglänkar:

http://moderatacivilkommitten.wordpress.com/2010/05/25/internationella-dagen-for-forsvunna-barn-uppmarksammas/

http://maukonen.wordpress.com/2009/05/24/dag-for-forsvunna-barn-25-maj/

http://maukonen.wordpress.com/2010/05/22/den-internationella-dagen-for-forsvunna-barn/

http://maukonen.wordpress.com/2010/05/25/dn-om-vids-mammas-kamp/

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/05/24/seminarium-om-kidnappade-barn/

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/05/26/polisen-dessa-foraldrar-forstar-inte-hur-illa-de-gor-barnen/

Följande firmor stödjer SBN inför den 25 maj och i kampen mot internationell barnkidnappning:

Vi kommer att uppmärksamma ”Internationella dagen för försvunna barn” officiellt för första gången i Sverige, den 25 maj. Detta gör vi tillsammans med andra organisationer för barn både i Sverige och utomlands, där vi vill sätta fokus på hur vi kan förbättra situationen för familjer drabbade av barnbortföranden i vårt land. Varje år bortförs ett stort antal barn från eller till Sverige. Oftast förs barnet bort av en förälder mot den andra förälderns vilja och i trots mot rådande domstolsbeslut och vårdnad. Barnet förvägras även vanligtvis all kontakt med den andra föräldern. SBN vill väcka fokus på hur vi gemensamt kan arbeta för förhindra bortföranden och hur vi snabbt kan agera för att återföra de bortförda barnen. Vi vill hitta nya lösningar, bättre samarbete och få igång en diskusssion mellan myndigheter och drabbade för att förbättra dagens situation.

I slutet av seminariet så kommer vi att arrangera ett ballongsläpp utanför Astoria! Det är vita ballonger med texten ”Glöm mig inte” och vi skall släppa en ballong för varje barn som är registrerade som bortförda av UD enligt aktuell statistik för maj 2010. Många familjer kommer att vara på plats för att släppa en ballong för sina barn.

Inbjudna talare som kommer att medverka:

Annelie Enochsson (kd), riksdagsledamot
Fredrik Lundh (s), riksdagsledamot och medlem i Civilutskottet
Malin Alfvén, barnpsykolog
Lars H Gustafsson, barnläkare
Margareta Olofsson distriktsordförande Rädda Barnen
Representanter från UD
Ia Sweger, familjerättsadvokat
Jessica Sandberg, familjerättsjurist
Anders Sjöberg, sektionschef, Rikskriminalpolisens enhet för internationellt samarbete
Representant från Familjevåldspolisen, Stockholm
samt drabbade föräldrar, och barn som nu vuxna berättar om sina erfarenheter som bortförda

Ni kan enkelt klicka på bilden nedan för att ladda hem inbjudan som en A4-stor PDF-fil:

Plats: Astoria, Nybrogatan 15, Stockholm
Tid: 25 maj 2010 kl 12.30 -17.00

Seminariet är helt kostnadsfritt.

Anmälan sker via mail: info@saknadebarn.org

Ni som bor långt bort eller av andra anledningar inte kan medverka får gärna istället deltaga i vår ljusmanifestation!

Alla i hela Sverige som vill vara med och uppmärksamma de försvunna barnen skall tända ett ljus i sina fönster kl. 21.00 på kvällen och låta det brinna en timme. Sprid detta budskap vidare till alla ni känner, på Facebook, på bloggar och i mail och ord:

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra. Om ni har några kronor att avvara, skänk då ert bidrag till dessa familjers kamp på vårt bakgiro och till vår insamlingsstiftelse via bankgiro 399-9133.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Vi söker och behöver ert stöd och era donationer till detta viktiga tillfälle! Varje bidrag är välkommet, hur litet det än är! Bankgiro 399-9133. Vill din firma sponsra oss? Kontakta oss direkt på info@saknadebarn.org

Läs mer om att bli företagssponsor här: http://www.saknadebarn.org/2010/04/23/sponsra-sbn-hjalp-oss-hjalpa-barnen-hem/

Sponsorer SBN kring den 25:e maj:

http://www.abpworld.com/

http://www.skepp.com

http://www.reklamballonger.se/

http://www.aga.se/

Förgätmigej, blomman som har blivit internationell symbol för den 25 maj. På engelska heter den ”Forget-me-not”.

Internationella länkar:

Här kommer några länkar, men nätet svämmar över av dem, så lägg gärna till fler via kommentarsfunktionen i botten av sidan:

General Secretariat of the European Federation for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.childfocus.be/uploads/documents/131-278-04__25%20may%202006%20an.pdf

Europa.eu:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/09/823&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

BBC News:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/6691503.stm

USA, National Center for Missing and Exploited Children:
http://www.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_US&PageId=1305

USA, Department och Justice, postertävling för barn kring 25 maj:
http://www.ojjdp.ncjrs.gov/programs/postercontest/

Rumänien, Romanian Center for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.copiidisparuti.ro/en/25-may-2008-the-international-day-of-missing-children.html

Grekland, The Greek Centre for Missing & Exploited Children:

http://gr.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_GR&PageId=3268

Tjeckien:
http://www.radio.cz/en/article/66836

Bakgrund:

Internationella Dagen för Försvunna Barn – den 25:e maj!

I år är det dessutom exakt 30 år sedan denne lille 6-årige pojke försvann spårlöst på sin väg till skolan den 25:e maj 1979. Han heter Etan Patz och föddes den 9:e oktober 1972 i New York. På morgonen den 25:e maj så vinkade han hejdå till sina föräldrar, satte på sig sin blåa kaptensmössa och gick ut ur deras Manhattan-SoHo lägenhet för att själv gå till busshållplatsen, två kvarter bort. Det var den allra första gången han själv skulle få gå dit, men han kom inte ens fram. Det dröjde tills halv fyra på eftermiddagen innan hans mamma reagerade eftersom han inte var hemma ännu efter skolan. Skolan hade aldrig ringt henne och meddelat att han var borta nämligen. Först ringde hon vänner och grannar och frågade om Etan kanske lekte hos dem, men 20 minuter senare så ringde hon polisen. Någonstanns på den korta vägen mellan hemmet och bussen, från Prince Street till West Broadway, så tog någon detta barn och hans försvinnande utlöste den största polisjakten efter en försvunnen människa någonsin i New York Citys polisdistrikt. Över hundra poliser och ett stort gäng blodhunder sattes in direkt i sökandet.

Detta till trots så fann man aldrig några spår och ingen har någonsin varken sett eller hört från pojken igen. Han blev officiellt dödförklarad av en domstol i juni 2001 och man satte hans dödsdag till just den 25:e maj 1979, den dagen han försvann.

Efter att Etan försvann så skapades nya rutiner för att hantera fallen med försvunna barn i Amerika. T.ex. så började man under 80-talet att trycka upp foton av försvunna barn på mjölkkartonger. Kanske detta vore något för Arla och Skånemejerier att tänka på också?

Presidenten Ronald Reagan utlyste den 25:e maj som en nationell dag för försvunna barn och det fick myndigheter över hela världen att leta efter pojken. Inte sedan Charles Lindberghs bebis blev kidnappad 1932 så har den amerikanska polisen utrett och letat efter ett barn med dessa mått och Etan Patz blev en symbol för alla försvunna barn i Amerika.

Man hade en misstänkt förövare vid namn Jose Antonio Ramos, idag över 60 år gammal, som var känd för att ha utnyttjat och attackerat barn förut. Han sitter förövrigt i fängelse nu också för att ha antastat barn i andra fall. Polisen kan inte åtala Ramos för Etans försvinnande i brist på ordentlig bevisning men Etans föräldrar, Julie och Stan Patz försökte stämma Ramos i ett civilmål för sin sons död år 2004. Ramos var vän med Sandy Harmon, den kvinnliga barnvakt som en enda gång tagit hand om Etan Patz några veckor innan han försvann. Ramos bodde bara några kilometer från familjen Patz hem och brukade samla sopor i de kvarter där Etan bodde. Ramos sade själv att ”ni kommer aldrig att få hitta kroppen, det är för fruktansvärt och ingen advokat skulle någonsin vilja försvara mig”. Han hade också erkänt för en cellkamrat i fängelset att han hade tagit Etan till sin lägenhet, våldtagit och sedan mördat honom. Etans föräldrar vann sitt civilmål (läs mer i en artikel i NY Times här)och blev tilldömda 20 miljoner kronor i skadestånd, pengar som de ändå aldrig kommer att få då Ramos sitter i fängelse i *Dallas, Pennsylvania för sexuellt utnyttjande av en annan 8-årig pojke.

Etan Patz-fallet ligger fortfarande ouppklarat hos NYC polisen och utan att kunna hitta kroppen kommer man aldrig att kunna binda Ramos till försvinnandet. Varje år, den 25:e maj, på kidnappnings- och dödsdagen för lille Etan, samt på hans födelsedag den 9:e oktober, så skickar hans pappa Stan en ”MISSING” poster på sin son till Ramos i fängelset och på baksidan skriver han varje år samma fråga: ”Vad har du gjort med min lille pojke?”

Familjen Patz bor fortfarande kvar på samma ställe, även om det är hemskt för dem att bo där utan Etan. Men de säger att de vill leva också med de fina minnena av 6 år med sin son och att ”tänk om han en dag skulle försöka komma hem och vi har flyttat då?”. De behöll också sitt telefonnummer eftersom Etan kunde det utantill.

Läs mer om fallet här om ni vill i NY Magazine eller HÄR för Wikipedia eller här för findagrave.com.

————————————–

Vi på Saknade Barns Nätverk (www.saknadebarn.org) anser att det är mycket viktigt att uppmärksamma de försvunna barnen i världen, även om vi främst arbetar för de svenska familjerna och fallen. Vi ber er alla att sända era tankar, böner och värme till de drabbade familjerna och deras barn på kvällen den 25:e maj, genom att tända ett stearinljus i era fönster klockan 21.00 och låta det brinna i en timme. Ställ det gärna utåt gatan så att det syns!

Sprid historien om Etan vidare och låt inte hans minne dö. Kopiera och sprid detta vidare, till vänner och bekanta, på mail och på facebook, på bloggar och i ord. Berätta för dem ni möter om den 25:e maj. Hjälp oss att få media att uppmärksamma denna dag och ljuständandet.

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra. Om ni har några kronor att avvara, skänk då ert bidrag till dessa familjers kamp på vårt bakgiro och till vår insamlingsstiftelse via bankgiro 399-9133.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Följande firmor stödjer SBN inför den 25 maj och i kampen mot internationell barnkidnappning:

Vi kommer att uppmärksamma ”Internationella dagen för försvunna barn” officiellt för första gången i Sverige, den 25 maj. Detta gör vi tillsammans med andra organisationer för barn både i Sverige och utomlands, där vi vill sätta fokus på hur vi kan förbättra situationen för familjer drabbade av barnbortföranden i vårt land. Varje år bortförs ett stort antal barn från eller till Sverige. Oftast förs barnet bort av en förälder mot den andra förälderns vilja och i trots mot rådande domstolsbeslut och vårdnad. Barnet förvägras även vanligtvis all kontakt med den andra föräldern. SBN vill väcka fokus på hur vi gemensamt kan arbeta för förhindra bortföranden och hur vi snabbt kan agera för att återföra de bortförda barnen. Vi vill hitta nya lösningar, bättre samarbete och få igång en diskusssion mellan myndigheter och drabbade för att förbättra dagens situation.

I slutet av seminariet så kommer vi att arrangera ett ballongsläpp utanför Astoria! Det är vita ballonger med texten ”Glöm mig inte” och vi skall släppa en ballong för varje barn som är registrerade som bortförda av UD enligt aktuell statistik för maj 2010. Många familjer kommer att vara på plats för att släppa en ballong för sina barn.

Inbjudna talare som kommer att medverka:

Annelie Enochsson (kd), riksdagsledamot
Fredrik Lundh (s), riksdagsledamot och medlem i Civilutskottet
Malin Alfvén, barnpsykolog
Lars H Gustafsson, barnläkare
Margareta Olofsson distriktsordförande Rädda Barnen
Representanter från UD
Ia Sweger, familjerättsadvokat
Jessica Sandberg, familjerättsjurist
Anders Sjöberg, sektionschef, Rikskriminalpolisens enhet för internationellt samarbete
Representant från Familjevåldspolisen, Stockholm
samt drabbade föräldrar, och barn som nu vuxna berättar om sina erfarenheter som bortförda

Ni kan enkelt klicka på bilden nedan för att ladda hem inbjudan som en A4-stor PDF-fil:

Plats: Astoria, Nybrogatan 15, Stockholm
Tid: 25 maj 2010 kl 12.30 -17.00

Seminariet är helt kostnadsfritt.

Anmälan sker via mail: info@saknadebarn.org

Ni som bor långt bort eller av andra anledningar inte kan medverka får gärna istället deltaga i vår ljusmanifestation!

Alla i hela Sverige som vill vara med och uppmärksamma de försvunna barnen skall tända ett ljus i sina fönster kl. 21.00 på kvällen och låta det brinna en timme. Sprid detta budskap vidare till alla ni känner, på Facebook, på bloggar och i mail och ord:

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra. Om ni har några kronor att avvara, skänk då ert bidrag till dessa familjers kamp på vårt bakgiro och till vår insamlingsstiftelse via bankgiro 399-9133.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Vi söker och behöver ert stöd och era donationer till detta viktiga tillfälle! Varje bidrag är välkommet, hur litet det än är! Bankgiro 399-9133. Vill din firma sponsra oss? Kontakta oss direkt på info@saknadebarn.org

Läs mer om att bli företagssponsor här: http://www.saknadebarn.org/2010/04/23/sponsra-sbn-hjalp-oss-hjalpa-barnen-hem/

Sponsorer SBN kring den 25:e maj:

http://www.abpworld.com/

http://www.skepp.com

http://www.reklamballonger.se/

http://www.aga.se/

Förgätmigej, blomman som har blivit internationell symbol för den 25 maj. På engelska heter den ”Forget-me-not”.

Internationella länkar:

Här kommer några länkar, men nätet svämmar över av dem, så lägg gärna till fler via kommentarsfunktionen i botten av sidan:

General Secretariat of the European Federation for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.childfocus.be/uploads/documents/131-278-04__25%20may%202006%20an.pdf

Europa.eu:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/09/823&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

BBC News:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/6691503.stm

USA, National Center for Missing and Exploited Children:
http://www.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_US&PageId=1305

USA, Department och Justice, postertävling för barn kring 25 maj:
http://www.ojjdp.ncjrs.gov/programs/postercontest/

Rumänien, Romanian Center for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.copiidisparuti.ro/en/25-may-2008-the-international-day-of-missing-children.html

Grekland, The Greek Centre for Missing & Exploited Children:

http://gr.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_GR&PageId=3268

Tjeckien:
http://www.radio.cz/en/article/66836

Bakgrund:

Internationella Dagen för Försvunna Barn – den 25:e maj!

I år är det dessutom exakt 30 år sedan denne lille 6-årige pojke försvann spårlöst på sin väg till skolan den 25:e maj 1979. Han heter Etan Patz och föddes den 9:e oktober 1972 i New York. På morgonen den 25:e maj så vinkade han hejdå till sina föräldrar, satte på sig sin blåa kaptensmössa och gick ut ur deras Manhattan-SoHo lägenhet för att själv gå till busshållplatsen, två kvarter bort. Det var den allra första gången han själv skulle få gå dit, men han kom inte ens fram. Det dröjde tills halv fyra på eftermiddagen innan hans mamma reagerade eftersom han inte var hemma ännu efter skolan. Skolan hade aldrig ringt henne och meddelat att han var borta nämligen. Först ringde hon vänner och grannar och frågade om Etan kanske lekte hos dem, men 20 minuter senare så ringde hon polisen. Någonstanns på den korta vägen mellan hemmet och bussen, från Prince Street till West Broadway, så tog någon detta barn och hans försvinnande utlöste den största polisjakten efter en försvunnen människa någonsin i New York Citys polisdistrikt. Över hundra poliser och ett stort gäng blodhunder sattes in direkt i sökandet.

Detta till trots så fann man aldrig några spår och ingen har någonsin varken sett eller hört från pojken igen. Han blev officiellt dödförklarad av en domstol i juni 2001 och man satte hans dödsdag till just den 25:e maj 1979, den dagen han försvann.

Efter att Etan försvann så skapades nya rutiner för att hantera fallen med försvunna barn i Amerika. T.ex. så började man under 80-talet att trycka upp foton av försvunna barn på mjölkkartonger. Kanske detta vore något för Arla och Skånemejerier att tänka på också?

Presidenten Ronald Reagan utlyste den 25:e maj som en nationell dag för försvunna barn och det fick myndigheter över hela världen att leta efter pojken. Inte sedan Charles Lindberghs bebis blev kidnappad 1932 så har den amerikanska polisen utrett och letat efter ett barn med dessa mått och Etan Patz blev en symbol för alla försvunna barn i Amerika.

Man hade en misstänkt förövare vid namn Jose Antonio Ramos, idag över 60 år gammal, som var känd för att ha utnyttjat och attackerat barn förut. Han sitter förövrigt i fängelse nu också för att ha antastat barn i andra fall. Polisen kan inte åtala Ramos för Etans försvinnande i brist på ordentlig bevisning men Etans föräldrar, Julie och Stan Patz försökte stämma Ramos i ett civilmål för sin sons död år 2004. Ramos var vän med Sandy Harmon, den kvinnliga barnvakt som en enda gång tagit hand om Etan Patz några veckor innan han försvann. Ramos bodde bara några kilometer från familjen Patz hem och brukade samla sopor i de kvarter där Etan bodde. Ramos sade själv att ”ni kommer aldrig att få hitta kroppen, det är för fruktansvärt och ingen advokat skulle någonsin vilja försvara mig”. Han hade också erkänt för en cellkamrat i fängelset att han hade tagit Etan till sin lägenhet, våldtagit och sedan mördat honom. Etans föräldrar vann sitt civilmål (läs mer i en artikel i NY Times här)och blev tilldömda 20 miljoner kronor i skadestånd, pengar som de ändå aldrig kommer att få då Ramos sitter i fängelse i *Dallas, Pennsylvania för sexuellt utnyttjande av en annan 8-årig pojke.

Etan Patz-fallet ligger fortfarande ouppklarat hos NYC polisen och utan att kunna hitta kroppen kommer man aldrig att kunna binda Ramos till försvinnandet. Varje år, den 25:e maj, på kidnappnings- och dödsdagen för lille Etan, samt på hans födelsedag den 9:e oktober, så skickar hans pappa Stan en ”MISSING” poster på sin son till Ramos i fängelset och på baksidan skriver han varje år samma fråga: ”Vad har du gjort med min lille pojke?”

Familjen Patz bor fortfarande kvar på samma ställe, även om det är hemskt för dem att bo där utan Etan. Men de säger att de vill leva också med de fina minnena av 6 år med sin son och att ”tänk om han en dag skulle försöka komma hem och vi har flyttat då?”. De behöll också sitt telefonnummer eftersom Etan kunde det utantill.

Läs mer om fallet här om ni vill i NY Magazine eller HÄR för Wikipedia eller här för findagrave.com.

————————————–

Vi på Saknade Barns Nätverk (www.saknadebarn.org) anser att det är mycket viktigt att uppmärksamma de försvunna barnen i världen, även om vi främst arbetar för de svenska familjerna och fallen. Vi ber er alla att sända era tankar, böner och värme till de drabbade familjerna och deras barn på kvällen den 25:e maj, genom att tända ett stearinljus i era fönster klockan 21.00 och låta det brinna i en timme. Ställ det gärna utåt gatan så att det syns!

Sprid historien om Etan vidare och låt inte hans minne dö. Kopiera och sprid detta vidare, till vänner och bekanta, på mail och på facebook, på bloggar och i ord. Berätta för dem ni möter om den 25:e maj. Hjälp oss att få media att uppmärksamma denna dag och ljuständandet.

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra. Om ni har några kronor att avvara, skänk då ert bidrag till dessa familjers kamp på vårt bakgiro och till vår insamlingsstiftelse via bankgiro 399-9133.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Efter en veckas vila så är nu bloggansvarig tillbaka igen! Det har varit välgörande att få vila lite utan tillgång till varken sin mobil eller internet, även om tankarna på alla drabbade barn aldrig lämnar oss SBN:are ifred, vad vi än gör. Men det är ett gott tecken, ty det pekar på den glöd och det engagemang som vi har för det vi gör, vilket är det viktigaste av allt!

Under den gågna veckan så har två avgörande rättegångar hållits:

Mamma Laila som ansökt om enskild vårdnad och skiljsmässa vid Attunda Tingsrätt och mamma Zahra som tvingades möta Djillali ännu en gång, nu i Svea Hovrätt efter att han överklagat sin fängelsedom för grov egenmäktighet med barn.

Vi tror med säkerhet och djup förvissning att domstolarna kommer att döma rätt och riktigt i dessa två ärenden med två små försvunna svenska flickor till Nordafrika. Båda skall hem, det är bara en fråga om tålamod och lite mer tid nu. Vi är på god väg. Vi hoppas att vi kan publicera mammornas egna brev om sina rättegångar nu i veckan som kommer.

Det är många barn som försvinner i Sverige och som hålls gömda här också. Ibland är det ett första steg innan barnen i fråga förs ut ur landet. I en del fall kan barnen hållas gömda i Sverige i många månader eller år. Kanske känner någon av er något av dessa barn? Kanske är det den lille pojken i väntrummet på BVC eller flickan som gungar i er park? Dessa barn mår inte bra och de lever ofta under falska nya namn. Vi kämpar hårt för att komma tillrätta med detta problem också. Sverige säger sig vara ett föregångsland i kampen för barnens rättigheter. Då får de rimligtvis inte försvinna i vårt eget land.

Vi har många gånger blivit kontaktade av förtvivlade föräldrar vars barn försvunnit i Sverige. Eller utomlands, det är det ju ingen som egentligen vet. Barnen är bara borta! Inga spår! Vi på SBN kommer nu att dra igång ett rikstäckande arbete med alla Sveriges kommuner och skolansvariga för att snabbt kunna nå ut till rätt instanser med efterlysningar på de saknade barnen. Håll tummarna för att det ska rädda hem några av de kidnappade till sina oroliga föräldrar!

Vår motion till Riksdagen i samarbete med Annelie Enochson(KD) är nu inlämnad. En spännande fortsättning följer om detta!

Glöm inte att boka in 25 maj 2010 och vårt stora seminarium om försvunna barn i Stockholm. Mer info kommer senare! Vi hörs vidare i veckan med fler nyheter!

Alla ni som länge har följt och brinner för frågorna om bortförda barn, minns säkert "Kungsbacka-barnen" eller "Gazabarnen" som de också kallades i media(enkelt att googla dessa uttryck och få fram hundratals länkar). Fem syskon mellan 6 – 16 år som fördes bort från sin mamma och sitt hem i Kungsbacka av deras pappa och kvarhölls olovligen i Gaza under 203 dagar år 2004. De äldsta döttrarna hotades av tvångsgifte med sina kusiner på pappans sida och den nästäldsta flickan Miriam led av svår diabetes och hennes medicin tog slut därnere. Med hjälp av media, engagerade politiker(stort tack till Annelie Enochson igen), UD och ambassaden så återvände till slut pappan med barnen till Sverige. HÄR är en länk till en DN-artikel som skildrar de politiska stridigheterna som skedde kring ärendet. Man diskuterade t.o.m. att dra in biståndet till Palestina på 300 miljoner kronor per år, klicka HÄR för att läsa mer om det. 15 september mötte dåvarande utrikesminister Laila Freivalds den palestinske presidenten Yassir Arafat. Han lovade då att barnen skulle få resa hem till Sverige.

För fler länkar: klicka HÄR för en sammanfattande länksamling från Expressen.

Nu, fem år senare, så har den äldsta av syskonen Krantz hört av sig till oss och frågat vad hon kan göra för att förbättra situationen för andra drabbade familjer. Hon kommer också att tala på vårt seminarium på Astoria den 25:e maj 2010, Stockholm – Internationella Dagen för Försvunna Barn. Ovan är ett färskt foto på en lycklig Sara Krantz, hemma i Sverige idag. Läs hennes öppna, hoppingivande brev nedan:

——————————————————————

Hej!

Jag har länge känt ett behov av att hjälpa till på något
sätt med försvunna barn. Det känns lite som min uppgift.
Samtidigt vill jag glömma tiden då jag själv var
kidnappad. Det var traumatiskt och än idag har jag
återkommande mardrömmar, trots att det har gått 5 år
sedan det hände. Detta pga att "han" fortfarande än idag
trakasserar mig och min familj. Det är jobbigt men
samtidigt kan man inte hålla på och älta det hela. Jag är
21 år och lever ett helt normalt liv som en 21-åring ska
göra! jag lyckades att ta min student, jag fick gå om ett
år pga kidnappningen. Detta är något jag aldrig trodde skulle
ske. Mitt självförtoende låg på botten, jag hade ingen
självkänsla. I över 2 år gick jag hos en psykolog samtidigt
som jag gick på antideppresiva medel. Det har varit ett rent
helvete, men med stöd från familj och vänner har jag lyckats
komma tillbaka till livet. Jag insåg att jag är en stark
kvinna som kan uppnå vad jag vill. Varför skulle jag låta denna
man förstöra mitt liv? Då skulle han ju vinna och få mig dit
han ville. Trots hans försök till att psyka mig har jag lyckats
med mitt liv. Min mamma är den starkaste kvinnan jag känner!
Utan henne hade vi ALDRIG kommit hem. Vi satt fast i GAZA,
en plats som är listad som världens farligaste plats. Inte ens
jag själv visste att det var så farligt där. Man tror att det
skulle vara ett land som Irak, eller kanske Pakistan, men Nej,
det är Gaza. Gaza är inte ens ett land, dom är inte med i barn-
konventionen, dom har inga som helst avtal med något land. Trots
allt detta så kom vi HEM, Juldagen 2004. Den bästa julklapp jag
någonsin fått i hela mitt 21-åriga liv. Jag tackar GUD och min
mamma varje år den 25 december för att jag lever. Hade vi inte
kommit hem så hade jag blivit bortgift mot min vilja och aldrig
kommit hem igen. Jag var självmordsbenägen och övervägde flera
gånger under tiden jag var kidnappad att ta mitt liv. Men
någonstans inombords kände jag en gnista hopp, och jag ville inte
lämna mina syskon. Dom litade på mig och såg upp till mig. Inte
kunde jag svika dem.

Jag vill skänka hopp till alla föräldrar där ute som har sina
barn kvarhållna någonstans i världen. Dom kan komma HEM!
Om vi kan, så kan dom också!

Jag vill vara med den 25 maj, 2010 och säga min mening. Jag
hoppas att innerligt att jag kan ta ledigt den dagen, men
jag ska göra allt i min makt för att det ska gå!

MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR

SARA KRANTZ

Hoppas de gör det hos er också!

Läs mer om den fruktansvärda bakgrunden till denna dag här nedan på bloggen (från den 14:e maj) och visa dina sympatier med de försvunna och saknade barnen ikväll genom att tända ett ljus och ställa det i ditt fönster utåt gatan klockan 21.00 – 22.00…

Inga barn är glömda, inga barn ska vi låta försvinna – vi skall kämpa tillsammans tills de alla är tillbaka där de hör hemma. Trygga, med sina familjer i Sverige!

Snälla, ta ett foto och maila det till oss! Vi vill gärna göra ett litet galleri av brinnande ljus för de försvunna barnen. Ert deltagande och stöd betyder så mycket för så många! Tack!

Glöm inte att vi manifesterar! Tänd ett ljus i era fönster mot gatan/utåt mellan klockan 21.00-22.00 (sätt ett alarm på mobilen redan nu så glömmer ni inte). En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. Detta görs på initiativ av oss på SBN i samverkan med andra organisationer, som t.ex. Vanliga Pappor och även i andra länder, t.ex. Finland. Läs mer om försvunna barns dag genom att klicka HÄR, eller genom att bläddra ned på bloggen tills den 14:e maj. Vi uppskattar varmt om ni kan fota detta och maila era ljusfoton till oss!

Igår fick jag ett mail från Tarja Räisänen, som är ordförande för
Finnish Association for Abducted Children, en organisation som
funnits sedan 1997 och som är välkänd i Finland på många sätt.
De har sin hemsida här: www.kaapatutlapset.fi (endast finska)

Finska justitieministeriet har en hemsida på svenska dock om
bortförda barn, klicka HÄR!

Jag berättade om vår ljusmanifestation och nedan kan ni läsa
svaret från Tarja. Hon berättar att dagen uppmärksammas stort
av dem sedan 2005 och att de släpper ut ballonger, har talare
och får mycket medial uppmärksamhet. Finland kommer också att
tända ljus som vi. Nästa år hoppas vi kunna samordna något
större precis som de gör i år. Vi har tid på oss alltså...

--------------------------------------

Ni har en väldig fin idé! Vi ska göra detsamma i Finland!

We have spend the Missing children Day since 2005 by letting 200 balloons free with
a text "Forget me not" and the name of our association. At the same place we publish
the statistics on child abduction in Finland over the past year, one of our parents
reads out a petition for the politicians and every year we have an interesting
speiaker. This time we shall concentrate on  child abductions inside EU-countires:
how they last far too long time even here. We have an  example, a mother whose
children were  abducted to Spain in April 2007 and she got them back in Christmas
2008. During this time their farher was first  in prison in Finland (his girl-friend
took care of the children in spain, mother did not know where they are). whe fatrher
was free, he disappeared with his children. Mother found her children only by hiring
a  detective. The lawyer of the mother will tell about the case in our happening.
Some MEP-candidates will say (promise) something, too.  

Usually we have got a lot of space in media, so hope it happens this year, too. We
shall tell our members and co-operators about the candle lightening and that you
asked us to follow your example. 

Yours Tarja

…närmar sig! Vi hade tänkt att uppmärksamma den 25 maj som en särskild dag(dagen då pojken ovan försvann från sitt liv och sin familj), tillsammans med andra organisationer för barn. Läs mer om tanken också här på Vanliga Pappors hemsida. I år hinner vi nog inte samordna några stora demonstrationer eller manifestationer, men vi har istället bestämt att alla som vill vara med och uppmärksamma de försvunna barnen skall tända ett ljus i sina fönster kl. 21.00 på kvällen och låta det brinna en timme. Sprid detta budskap vidare till alla ni känner, på Facebook, på mail och i ord:

—————————–

Internationella Dagen för Försvunna Barn – den 25:e maj!

I år är det dessutom exakt 30 år sedan denne lille 6-årige pojke försvann spårlöst på sin väg till skolan den 25:e maj 1979. Han heter Etan Patz och föddes den 9:e oktober 1972 i New York. På morgonen den 25:e maj så vinkade han hejdå till sina föräldrar, satte på sig sin blåa kaptensmössa och gick ut ur deras Manhattan-SoHo lägenhet för att själv gå till busshållplatsen, två kvarter bort. Det var den allra första gången han själv skulle få gå dit, men han kom inte ens fram. Det dröjde tills halv fyra på eftermiddagen innan hans mamma reagerade eftersom han inte var hemma ännu efter skolan. Skolan hade aldrig ringt henne och meddelat att han var borta nämligen. Först ringde hon vänner och grannar och frågade om Etan kanske lekte hos dem, men 20 minuter senare så ringde hon polisen. Någonstanns på den korta vägen mellan hemmet och bussen, från Prince Street till West Broadway, så tog någon detta barn och hans försvinnande utlöste den största polisjakten efter en försvunnen människa någonsin i New York Citys polisdistrikt. Över hundra poliser och ett stort gäng blodhunder sattes in direkt i sökandet.

Detta till trots så fann man aldrig några spår och ingen har någonsin varken sett eller hört från pojken igen. Han blev officiellt dödförklarad av en domstol i juni 2001 och man satte hans dödsdag till just den 25:e maj 1979, den dagen han försvann.

Efter att Etan försvann så skapades nya rutiner för att hantera fallen med försvunna barn i Amerika. T.ex. så började man under 80-talet att trycka upp foton av försvunna barn på mjölkkartonger. Kanske detta vore något för Arla och Skånemejerier att tänka på också?

Presidenten Ronald Reagan utlyste den 25:e maj som en nationell dag för försvunna barn och det fick myndigheter över hela världen att leta efter pojken. Inte sedan Charles Lindberghs bebis blev kidnappad 1932 så har den amerikanska polisen utrett och letat efter ett barn med dessa mått och Etan Patz blev en symbol för alla försvunna barn i Amerika.

Man hade en misstänkt förövare vid namn Jose Antonio Ramos, idag över 60 år gammal, som var känd för att ha utnyttjat och attackerat barn förut. Han sitter förövrigt i fängelse nu också för att ha antastat barn i andra fall. Polisen kan inte åtala Ramos för Etans försvinnande i brist på ordentlig bevisning men Etans föräldrar, Julie och Stan Patz försökte stämma Ramos i ett civilmål för sin sons död år 2004. Ramos var vän med Sandy Harmon, den kvinnliga barnvakt som en enda gång tagit hand om Etan Patz några veckor innan han försvann. Ramos bodde bara några kilometer från familjen Patz hem och brukade samla sopor i de kvarter där Etan bodde. Ramos sade själv att "ni kommer aldrig att få hitta kroppen, det är för fruktansvärt och ingen advokat skulle någonsin vilja försvara mig". Han hade också erkänt för en cellkamrat i fängelset att han hade tagit Etan till sin lägenhet, våldtagit och sedan mördat honom. Etans föräldrar vann sitt civilmål (läs mer i en artikel i NY Times här)och blev tilldömda 20 miljoner kronor i skadestånd, pengar som de ändå aldrig kommer att få då Ramos sitter i fängelse i *Dallas, Pennsylvania för sexuellt utnyttjande av en annan 8-årig pojke.

Etan Patz-fallet ligger fortfarande ouppklarat hos NYC polisen och utan att kunna hitta kroppen kommer man aldrig att kunna binda Ramos till försvinnandet. Varje år, den 25:e maj, på kidnappnings- och dödsdagen för lille Etan, samt på hans födelsedag den 9:e oktober, så skickar hans pappa Stan en "MISSING" poster på sin son till Ramos i fängelset och på baksidan skriver han varje år samma fråga: "Vad har du gjort med min lille pojke?"

Familjen Patz bor fortfarande kvar på samma ställe, även om det är hemskt för dem att bo där utan Etan. Men de säger att de vill leva också med de fina minnena av 6 år med sin son och att "tänk om han en dag skulle försöka komma hem och vi har flyttat då?". De behöll också sitt telefonnummer eftersom Etan kunde det utantill.

Läs mer om fallet här om ni vill i NY Magazine eller HÄR för Wikipedia eller här för findagrave.com.

————————————–

Vi på Saknade Barns Nätverk (www.saknadebarn.org) anser att det är mycket viktigt att uppmärksamma de försvunna barnen i världen, även om vi främst arbetar för de svenska familjerna och fallen. Vi ber er alla att sända era tankar, böner och värme till de drabbade familjerna och deras barn på kvällen den 25:e maj, genom att tända ett stearinljus i era fönster klockan 21.00 och låta det brinna i en timme. Ställ det gärna utåt gatan så att det syns!

Sprid historien om Etan vidare och låt inte hans minne dö. Kopiera och sprid detta vidare, till vänner och bekanta, på mail och på facebook. Berätta för dem ni möter om den 25:e maj. Hjälp oss att få media att uppmärksamma denna dag och ljuständandet.

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra. Om ni har några kronor att avvara, skänk då ert bidrag till dessa familjers kamp på vårt bakgiro och till vår insamlingsstiftelse via bankgiro 399-9133.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!