Den 31 maj så mottog SBN utredningen om en ny myndighet för bortförda barn, Ds 2010:16,  där vi ska ingå som remissinstans tillsammans med flera andra instanser. Remissvaren skall vara klara i september så vi kommer att få jobba på dem under sommaren nu.

Vi är väldigt glada, dels att vi har fått vara med och ge föräldrars syn på många sidor av barnbortföranden, via möten med Justitiedepartementet både i Malmö och Stockholm och dels för att vi nu får ge svar på det som utredningen har kommit fram till.

På SBN arbetar vi nu också med en hel del andra administrativa delar:

Vi går igenom alla gamla ärenden och förfrågningar från drabbade föräldrar och statistikför dessa anonymt. Statistiken skall vara klar under 2010 så att vi snabbt och lätt kan ta fram uppgifter på inblandade länder och antalet barn m.m.

SBN är också mycket intresserade av valet i september och vi kommer att ta fram ett antal viktiga frågor ur vårt perspektiv och bereda varje parti tillfälle att svara på dem. Dessa frågor kommer snart!

Det är ett högt tryck på SBN med nya ärenden! Detta gör att en del köer har bildats. Oerhört många nya drabbade behöver stöd och hjälp! Ännu fler kontaktar oss med allmänna frågor eller i förebyggande syfte! Vårt mål är att alla ska få svar inom en vecka, just nu. En del är självklart mer akuta än andra! Dessa tar vi inom 24 timmar. Vi arbetar som sagt ideellt på vår fritid med detta, och varje SBN:are har bara två händer. Vi ber om förståelse för detta!

Förövrigt är det mycket semestrar just nu och allt står still, både juridiskt här hemma i Sverige och utomlands. Vi vet att många barn åker iväg på efterlängtade semesterar, men tyvärr aldrig återvänder. Sommaren är högsäsong för barnkidnappningar. Tyvärr.

Hursomhelst så kommer den här hemsidan att stå ganska still fram tills slutet av augusti, men det kan hända att den uppdateras lite ändå någon gång. Även vi på SBN kommer att ta lite semester(men inte alla samtidigt), men vi jobbar på som vanligt ”bakom kulisserna”.

Passar på att önska alla en fin sommar och njut av era barn i solskenet! Var rädd om dem – och varandra!

Glad sommar!

Den 25 maj var SBN inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon tillsammans med den drabbade mamman Mari Stenberg samt Sveriges justitieminister Beatrice Ask. Här kan ni som missade inslaget, se det igen:

Justitieministern berättade om det nya lagförslaget som ska täppa igen ett av många hål i lagen som tillåter barnkidnappningar ur Sverige. SBN fick ge några förslag på vad som måste förbättras och Mari Stenberg berättade om hur hennes barn försvann under tio år, innan hon fick hem dem igen.

Du kan klicka HÄR för att ladda ned och läsa vår årsredovisning för år 2009 som nu är färdig och inlämnad!

Vi hade ett fantastiskt intressant och gripande seminarium på Astoria den 25 maj 2010. Cirka 100 besökare fanns på plats i lokalen, många advokater, poliser, socialmedarbetare samt såklart drabbade släktingar till bortförda barn.

Vi började klockan 13.00 med ett inledande tal om bakgrunden till varför dagen firas och med lite information om vad vi på SBN gör för de drabbade. Sedan var det 4 olika föräldrar som ville dela med sig av sina erfarenheter: Mia Danielsson, Anna Frank, Karl-Erik Bolin och Kimia Tidashti. Två vars barn är tillbaka och två vars barn fortfarande är borta. Efter föräldrarnas skildringar så lästes Sara Krantz tal upp där hon gav sin syn på hur det varit att själv vara bortförd som barn. Det var många som grät, både på scenen och i publiken.

Sedan var det dags för barnpsykologen Anna Norlén, enhetschef på BUP Bågen, som berättade om hur barn kan påverkas av dessa trauman som ett bortförande innebär. Margareta Olofsson, distriktsordförande Rädda Barnen berättade sedan om Barnkonventionen och barnens rättigheter och deras syn på barnbortföranden. Efter detta var det familjerättsjurist Jessica Sandberg och advokat Ia Sweger som svarade på frågor om de juridiska bitarna och vilka förbättringar som behövs i svenska samhället. Efter detta talade Ann Gardeström från Socialtjänsten om deras roll i dessa ärenden och vad som kan förbättras. Innan kaffepausen var det slutligen UD som talade om deras roll som centralmyndighet i barnbortförandeärenden och på scenen hade vi Örjan Landelius, chef på UD/KC och Claes Bergdahl, handläggare i barnärenden. Efter detta så var det dags för kaffepaus!

Vi hade mycket mediabevakning på plats, TV-kameror och reportrar för olika tidningar. Hela dagen präglades av stor uppmärksamhet i olika medier, TV, Tidningar och Radio. Trots allt som skulle hinnas så lyckades vi att pussla ihop varje bit och det blev en mycket lyckad dag, sammantaget.

Efter kaffepausen så talade Patrik Lillqvist från Citypolisens Familjevåldsenhet och Börje Auvinen från Interpol, Rikskriminalpolisen. De talade om hur lite makt de har att påverka och att problemet är att de ofta kommer in för sent i dessa ärenden. De talade också om hur internationella efterlysningar fungerar och hur föräldrarna som kidnappar sina egna barn inte själva inser hur de skadar dem.

Slutligen var det politikernas tur att tala. Två fantastiska riksdagsledamöter stod på scenen, en ur varje block. Det var Annelie Enochson(KD) och Fredrik Lundh Sammeli(S) som höll starka tal om politkernas roll och vad de vill förändra för de drabbade.Läs gärna deras egna ord om seminariet på sina respektive bloggar:

http://lundhsammeli.blogspot.com/2010/05/saknade-barn-en-mardrom-for-alla.html

http://annelieenochson.blogspot.com/2010/05/vald-till-arets-medforalder-av-saknade.html

http://annelieenochson.blogspot.com/2010/05/roligt-att-prisas-for-langsiktigt.html

Slutligen hölls ett längre panelsamtal där alla inbjudna talare frivilligt kunde deltaga och där våra fantastiska moderatorer Elisabeth Klasson och Björn Lönner bollade frågor i panelen samt från publiken. Efter detta delades det ut blommor till alla talare och seminariet avslutades med att vi delade ut priset ”Årets Medförälder 2009″ till den person som gjort mest för drabbade föräldrar under förra året. Vinnaren blev den fantastiskt engagerade Annelie Enochson, med följande motivering:

”För sin djupa förståelse och mångåriga kamp för att hjälpa bortrövade barn och deras föräldrar, samt för att ha arbetat praktiskt med att förbättra deras svåra situation, genom motioner och mångårigt påverkansarbete bland politiker och riksdagsledamöter, har SBN(Saknade barns nätverk) styrelse utsett Annelie Enochson till Årets Medförälder 2009″

(Bild från Annelies egen blogg)

Vi hoppas att priset kan engagera och motivera fler att engagera sig för detta hål i samhället, där drabbade ramlar ner varje vecka, utan nästan någon hjälp eller några rättigheter för de drabbade barnen.

Efter prisutdelningen så samlade vi ihop 110 ballonger med texten ”Glöm mig inte” för alla de barn som just nu finns registrerade som öppna ärenden hos UD. Det är viktigt att veta att mörkertalet är mycket större, dels pga att myndigheterna inte får kännedom om alla fall och dels pga att många ärenden stängs varje år, vilket inte per automatik innebär att barnen har återvänt till Sverige.

Det var mäktigt och sorgligt att se dessa ballonger stiga mot skyn, men kändes som en fin avslutning på en oerhört givande och viktig dag!

SBN vill tacka alla som deltog i seminariet och ni som kom och lyssnade! Ett särskilt tack till våra sponsorer:

Cian Bornebusch för lån av Astoria, Dramaten för teknisk support, Elisabeth Klasson och Björn Lönner från Playhouse Teater som ställde upp som moderatorer, Daniel som skötte ljudtekniken hela dagen, Tommy Sund för råd om teknik, P-J Ljus och Ljud för lån av projektor och mikrofoner, Stage Event för lån av belysning samt AGA för lån av helium till ballongerna. Övriga sponsorer: Svenska Reklamballonger, Ljus och AV-teknik AB, Abp World Ltd och Skepp.com.

Gå gärna in på följande länkar och titta på DN, Rapport, Nyhetsmorgon, Tv4:s Nyheter, lyssna på P1:s Studio 1, P4 Extra samt läs från olika bloggar om dagen:

SVT:

http://svt.se/2.62967/1.2014932/allt_fler_barn_fors_bort_av_sin_foralder?lid=senasteNytt_739112&lpos=rubrik_2014932

Nyhetsmorgon:

http://go.tv4.se/go/e/col_0_3_latest_news_4;siteId=198/http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1652327

Studio 1 i P1:

http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2386472&codingformat=.m4a&metafile=asx

Tv4:s Nyheter:

http://go.tv4.se/go/e/col_1_7;siteId=205/http://www.nyhetskanalen.se/1.1652166/2010/05/25/regeringen_utreder_de_bortforda_barnen

http://go.tv4.se/go/e/col_1_7;siteId=205/http://www.nyhetskanalen.se/1.1653092/2010/05/25/sexariga_taymaz_togs_fran_sin_mor

Rapport:

http://svtplay.se/v/2014130/rapport/25_5_06_00

http://svtplay.se/v/2015431/rapport/25_5_19_30

http://svt.se/2.22620/1.2015210/myndigheterna_staller_inte_upp?lid=is_search527895&lpos=1&queryArt527895=karl-erik+bolin&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0

DN (klicka för förstoring):

Newsmill:

http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/25/barnets-sakerhet-viktigare-an-foraldrars-ratt-att-traffa-sina-barn

Dagen:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=213698

Blogglänkar:

http://moderatacivilkommitten.wordpress.com/2010/05/25/internationella-dagen-for-forsvunna-barn-uppmarksammas/

http://maukonen.wordpress.com/2009/05/24/dag-for-forsvunna-barn-25-maj/

http://maukonen.wordpress.com/2010/05/22/den-internationella-dagen-for-forsvunna-barn/

http://maukonen.wordpress.com/2010/05/25/dn-om-vids-mammas-kamp/

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/05/24/seminarium-om-kidnappade-barn/

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/05/26/polisen-dessa-foraldrar-forstar-inte-hur-illa-de-gor-barnen/

Artikeln berättar om Karl-Eriks kamp för att spåra och få hem sina barn Sammy och Emma som kidnappade till krigets Bagdad under nästan hela år 2009. ”Det förlorade året” som Karl-Erik säger. Den beskriver maktlösheten, desperationen och den förtvivlan som varje drabbad förälder känner. Men det är också en artikel fylld av hopp och med ett gott budskap: att även det värsta scenario kan vändas till ljus och lycka! Köp gärna en Allers den här veckan! Vi hoppas att SBN genom artikeln kommer att nå ut till många fler drabbade familjer och att vi kan hjälpa ännu fler!

Vi kommer att uppmärksamma ”Internationella dagen för försvunna barn” officiellt för första gången i Sverige, den 25 maj. Detta gör vi tillsammans med andra organisationer för barn både i Sverige och utomlands, där vi vill sätta fokus på hur vi kan förbättra situationen för familjer drabbade av barnbortföranden i vårt land. Varje år bortförs ett stort antal barn från eller till Sverige. Oftast förs barnet bort av en förälder mot den andra förälderns vilja och i trots mot rådande domstolsbeslut och vårdnad. Barnet förvägras även vanligtvis all kontakt med den andra föräldern. SBN vill väcka fokus på hur vi gemensamt kan arbeta för förhindra bortföranden och hur vi snabbt kan agera för att återföra de bortförda barnen. Vi vill hitta nya lösningar, bättre samarbete och få igång en diskusssion mellan myndigheter och drabbade för att förbättra dagens situation.

I slutet av seminariet så kommer vi att arrangera ett ballongsläpp utanför Astoria! Det är vita ballonger med texten ”Glöm mig inte” och vi skall släppa en ballong för varje barn som är registrerade som bortförda av UD enligt aktuell statistik för maj 2010. Många familjer kommer att vara på plats för att släppa en ballong för sina barn.

Inbjudna talare som kommer att medverka:

Annelie Enochsson (kd), riksdagsledamot
Fredrik Lundh (s), riksdagsledamot och medlem i Civilutskottet
Malin Alfvén, barnpsykolog
Lars H Gustafsson, barnläkare
Margareta Olofsson distriktsordförande Rädda Barnen
Representanter från UD
Ia Sweger, familjerättsadvokat
Jessica Sandberg, familjerättsjurist
Anders Sjöberg, sektionschef, Rikskriminalpolisens enhet för internationellt samarbete
Representant från Familjevåldspolisen, Stockholm
samt drabbade föräldrar, och barn som nu vuxna berättar om sina erfarenheter som bortförda

Ni kan enkelt klicka på bilden nedan för att ladda hem inbjudan som en A4-stor PDF-fil:

Plats: Astoria, Nybrogatan 15, Stockholm
Tid: 25 maj 2010 kl 12.30 -17.00

Seminariet är helt kostnadsfritt.

Anmälan sker via mail: info@saknadebarn.org

Ni som bor långt bort eller av andra anledningar inte kan medverka får gärna istället deltaga i vår ljusmanifestation!

Alla i hela Sverige som vill vara med och uppmärksamma de försvunna barnen skall tända ett ljus i sina fönster kl. 21.00 på kvällen och låta det brinna en timme. Sprid detta budskap vidare till alla ni känner, på Facebook, på bloggar och i mail och ord:

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra. Om ni har några kronor att avvara, skänk då ert bidrag till dessa familjers kamp på vårt bakgiro och till vår insamlingsstiftelse via bankgiro 399-9133.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Vi söker och behöver ert stöd och era donationer till detta viktiga tillfälle! Varje bidrag är välkommet, hur litet det än är! Bankgiro 399-9133. Vill din firma sponsra oss? Kontakta oss direkt på info@saknadebarn.org

Läs mer om att bli företagssponsor här: http://www.saknadebarn.org/2010/04/23/sponsra-sbn-hjalp-oss-hjalpa-barnen-hem/

Sponsorer SBN kring den 25:e maj:

http://www.abpworld.com/

http://www.skepp.com

http://www.reklamballonger.se/

http://www.aga.se/

Förgätmigej, blomman som har blivit internationell symbol för den 25 maj. På engelska heter den ”Forget-me-not”.

Internationella länkar:

Här kommer några länkar, men nätet svämmar över av dem, så lägg gärna till fler via kommentarsfunktionen i botten av sidan:

General Secretariat of the European Federation for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.childfocus.be/uploads/documents/131-278-04__25%20may%202006%20an.pdf

Europa.eu:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/09/823&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

BBC News:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/6691503.stm

USA, National Center for Missing and Exploited Children:
http://www.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_US&PageId=1305

USA, Department och Justice, postertävling för barn kring 25 maj:
http://www.ojjdp.ncjrs.gov/programs/postercontest/

Rumänien, Romanian Center for Missing and Sexually Exploited Children:
http://www.copiidisparuti.ro/en/25-may-2008-the-international-day-of-missing-children.html

Grekland, The Greek Centre for Missing & Exploited Children:

http://gr.missingkids.com/missingkids/servlet/NewsEventServlet?LanguageCountry=en_GR&PageId=3268

Tjeckien:
http://www.radio.cz/en/article/66836

Bakgrund:

Internationella Dagen för Försvunna Barn – den 25:e maj!

I år är det dessutom exakt 30 år sedan denne lille 6-årige pojke försvann spårlöst på sin väg till skolan den 25:e maj 1979. Han heter Etan Patz och föddes den 9:e oktober 1972 i New York. På morgonen den 25:e maj så vinkade han hejdå till sina föräldrar, satte på sig sin blåa kaptensmössa och gick ut ur deras Manhattan-SoHo lägenhet för att själv gå till busshållplatsen, två kvarter bort. Det var den allra första gången han själv skulle få gå dit, men han kom inte ens fram. Det dröjde tills halv fyra på eftermiddagen innan hans mamma reagerade eftersom han inte var hemma ännu efter skolan. Skolan hade aldrig ringt henne och meddelat att han var borta nämligen. Först ringde hon vänner och grannar och frågade om Etan kanske lekte hos dem, men 20 minuter senare så ringde hon polisen. Någonstanns på den korta vägen mellan hemmet och bussen, från Prince Street till West Broadway, så tog någon detta barn och hans försvinnande utlöste den största polisjakten efter en försvunnen människa någonsin i New York Citys polisdistrikt. Över hundra poliser och ett stort gäng blodhunder sattes in direkt i sökandet.

Detta till trots så fann man aldrig några spår och ingen har någonsin varken sett eller hört från pojken igen. Han blev officiellt dödförklarad av en domstol i juni 2001 och man satte hans dödsdag till just den 25:e maj 1979, den dagen han försvann.

Efter att Etan försvann så skapades nya rutiner för att hantera fallen med försvunna barn i Amerika. T.ex. så började man under 80-talet att trycka upp foton av försvunna barn på mjölkkartonger. Kanske detta vore något för Arla och Skånemejerier att tänka på också?

Presidenten Ronald Reagan utlyste den 25:e maj som en nationell dag för försvunna barn och det fick myndigheter över hela världen att leta efter pojken. Inte sedan Charles Lindberghs bebis blev kidnappad 1932 så har den amerikanska polisen utrett och letat efter ett barn med dessa mått och Etan Patz blev en symbol för alla försvunna barn i Amerika.

Man hade en misstänkt förövare vid namn Jose Antonio Ramos, idag över 60 år gammal, som var känd för att ha utnyttjat och attackerat barn förut. Han sitter förövrigt i fängelse nu också för att ha antastat barn i andra fall. Polisen kan inte åtala Ramos för Etans försvinnande i brist på ordentlig bevisning men Etans föräldrar, Julie och Stan Patz försökte stämma Ramos i ett civilmål för sin sons död år 2004. Ramos var vän med Sandy Harmon, den kvinnliga barnvakt som en enda gång tagit hand om Etan Patz några veckor innan han försvann. Ramos bodde bara några kilometer från familjen Patz hem och brukade samla sopor i de kvarter där Etan bodde. Ramos sade själv att ”ni kommer aldrig att få hitta kroppen, det är för fruktansvärt och ingen advokat skulle någonsin vilja försvara mig”. Han hade också erkänt för en cellkamrat i fängelset att han hade tagit Etan till sin lägenhet, våldtagit och sedan mördat honom. Etans föräldrar vann sitt civilmål (läs mer i en artikel i NY Times här)och blev tilldömda 20 miljoner kronor i skadestånd, pengar som de ändå aldrig kommer att få då Ramos sitter i fängelse i *Dallas, Pennsylvania för sexuellt utnyttjande av en annan 8-årig pojke.

Etan Patz-fallet ligger fortfarande ouppklarat hos NYC polisen och utan att kunna hitta kroppen kommer man aldrig att kunna binda Ramos till försvinnandet. Varje år, den 25:e maj, på kidnappnings- och dödsdagen för lille Etan, samt på hans födelsedag den 9:e oktober, så skickar hans pappa Stan en ”MISSING” poster på sin son till Ramos i fängelset och på baksidan skriver han varje år samma fråga: ”Vad har du gjort med min lille pojke?”

Familjen Patz bor fortfarande kvar på samma ställe, även om det är hemskt för dem att bo där utan Etan. Men de säger att de vill leva också med de fina minnena av 6 år med sin son och att ”tänk om han en dag skulle försöka komma hem och vi har flyttat då?”. De behöll också sitt telefonnummer eftersom Etan kunde det utantill.

Läs mer om fallet här om ni vill i NY Magazine eller HÄR för Wikipedia eller här för findagrave.com.

————————————–

Vi på Saknade Barns Nätverk (www.saknadebarn.org) anser att det är mycket viktigt att uppmärksamma de försvunna barnen i världen, även om vi främst arbetar för de svenska familjerna och fallen. Vi ber er alla att sända era tankar, böner och värme till de drabbade familjerna och deras barn på kvällen den 25:e maj, genom att tända ett stearinljus i era fönster klockan 21.00 och låta det brinna i en timme. Ställ det gärna utåt gatan så att det syns!

Sprid historien om Etan vidare och låt inte hans minne dö. Kopiera och sprid detta vidare, till vänner och bekanta, på mail och på facebook, på bloggar och i ord. Berätta för dem ni möter om den 25:e maj. Hjälp oss att få media att uppmärksamma denna dag och ljuständandet.

En låga för hoppet som aldrig släcks och för värmen som bor i varje förälders hjärta. En tyst, gemensam manifestation som varje hus och hem själva kan göra. Om ni har några kronor att avvara, skänk då ert bidrag till dessa familjers kamp på vårt bakgiro och till vår insamlingsstiftelse via bankgiro 399-9133.

Vi får aldrig glömma ett enda försvunnet barn! Flera hundra barn försvinner ur Sverige varje år! Långt ifrån alla kommer hem igen! Vi glömmer aldrig… Vi glömmer ingen…

STORT TACK FÖR ERT STÖD OCH ERT ENGAGEMANG!

Den 22 april 2010 hölls ett viktigt seminarium i Riksdagen gällande barnbortföranden i Sverige. Annelie Enochson bjöd in oss från SBN till detta viktiga möte. Närvarande från SBN: s styrelse var Anna Frank, Kevin Wyn-Jones samt jag. Vi har ju för bara två månader sedan suttit i möte med representanter från Justitiedepartementet några kvarter från Rosenbad, på UD, för att ge SBN: s syn på centralmyndighetens placering, som handhar bortförda barns ärenden. Det är alltid lika spännande att få möta våra folkvalda politiker, och hoppet återupplivas att allt arbete kommer att ge resultat så småningom.

Det var en gråmulen dag. Snön vräkte ned, typiskt aprilväder, men smälte bort lika fort under våra skor när vi kom in i Rosenbad. Allt som allt var vi 17 deltagande. Hearingen leddes av en riksdagskvinna som Annelie, då hon satt fast någonstans bakom ett askmoln i Afrika, sänt oss. Vid det stora gula bordet på rummets kortsida satte sig advokat Ia Sweger, barnombudsmannen Christoffer Carlsson samt Anna Frank. Runt det långbord som upptog det stora rummets längd satt politiker, en ledamot från Socialnämnden, en kvinna från Rädda Barnen och ett par andra intresserade och engagerade eldsjälar.

Under en kolossal kristallkrona och med en tavla målad av Prins Eugene i blickfånget lyssnade jag ännu en gång på Annas berättelse om hur Vid togs från henne och kidnappades utom Sveriges gränser 2008. Jag har hört hennes och Vids historia många gånger. Första gången jag läste om Anna Frank var under februari månad 2009. Då sökte jag febrilt på nätet efter organisationer och människor som kunde hjälpa mig få tillbaks min 15 månader gamla son. Jag trodde när Thor kidnappades att min situation var ytterst unik. Vad jag fann var att jag var en av hundratusentals kvarlämnade föräldrar runt om i världen. Liksom Anna. Genom Annas berättelse kom jag i februari 2009 i kontakt med Saknade Barns Nätverk.

Till skillnad från Anna så återfanns min son genom mirakulösa och självuppoffrande människors goda gärningar efter bara två och en halv månad. Det kändes verkligen inte som ”bara” dryga två månader under tiden Thor var spårlöst borta, men nu i efterhand vet jag hur otroligt snabb sökandet och återförandet av min son var. Annas Vid är ännu borta, nu mer än 2 år senare. Annas historia är inte unik i sin tidsaspekt. Annas reagerade som många skulle ha gjort i hennes situation, hennes absoluta tro på det svenska rättssamhället lika betryggande vanlig som en fikarast på jobbet. Anna gick inte ut i media, utan väntade på vad hon trodde var hjälp som var på väg. Men Anna tror inte längre på en absolut fungerande rättsstat. Det gör inte jag heller. Därför satt vi denna onsdag i Riksdagen.

Människor som hör Annas berättelse för första gången har mycket svårt att tro henne. Det är inget konstigt med att man faktiskt tror att när ens barn kidnappas av en förälder så sätter samhället igång med en rivstart; polisen spanar och eftersöker kidnapparföräldern, socialen och terapeuter ringer upp den kvarlämnade mamman eller pappan och tröstar och stöttar. Några väl valda, utbildade, människor anländer till det hem där barnet tagits ifrån och kampanjar med myndigheter och media i eftersökandet av barnet. Det jag just beskrev är USA idag i fall gällande kidnappade barn. Men Sverige är mycket långt från USA: s verklighet.

Det som hände Anna var att ingenting gjordes. Och än idag görs ingenting. Carl Bildt mumlar något om ”tyst diplomati” och föräldrar som anmäler sina barn kidnappade uppmanas att göra en anmälan hos UD och sen vänta. På att ingenting händer. Jo! De uppmanas att göra en enda sak: att inte tala med media. Men om de ”kunde vara så vänliga att ringa upp kidnapparen och förhandla sig till att barnet får komma hem till Sverige vore det ju bra…” Ja, detta är helt sant. Tyvärr har jag nu hört samma historia från ett tjugotal föräldrar sedan mitt arbete för SBN började. Och det är lika chockerande och upprörande varje gång.

Så vad gjorde vi i Riksdagen. Jo Anna, genom sitt berättande, samt Ia Sweger med exempel från tingsrätt och Svea hovrätt illustrerade på ett mycket effektfullt sätt hur verkligenheten ser ut i Sverige idag när ett barn bortförs utom riket av en förälder.

Många av de närvarande politikerna var mycket rörda av vad de hörde. Panelen fick också en del frågor.

En fråga kommer jag särskilt väl ihåg. En nämndeman från syd Sverige undrade försynt om man verkligen ’borde ta bort umgänge för den förälder som anklagas för att vilja föra bort barn i en vårdnadstvist, kunde inte då systemet utnyttjas så att en pappa eller mamma bara hade att anklaga den andre för att vara en kidnappare för att se till att de inte fick träffa sitt barn?’ Visst, men så är ju även fallet med blotta anklagelsen idag att en förälder förgriper sig på barnet. Visst, ett system och en lag kan alltid missbrukas. Men det finns idag solid forskning, främst från föregångslandet USA, som Socialstyrelsen redan erkänt och som ligger till grund för lagändringen 2006/2007. Lagändringen juli 2006 ledde till Regeringsuppdraget Skr 2007/08:39 vilket ger IMS/Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram strukturerat riskbedömningsinstrument med riskfaktorer för riskbedömning av bland annat barnkidnappning. Socialstyrelsen rapport november 2007 angående riskbedömning i samband med vårdnadsutredningar lyder delvis i sin slutsats: ”strukturerat riskbedömningsinstrument har högre prognosförmåga än riskbedömning utan metod/struktur vilket är jämförbart med att kasta tärning/slumpen.”

Det enkla svaret på nämndemannens fråga: självklart bör man undvika umgänge, även med kontaktperson, för ett barn med den potentiella kidnapparen under tiden som anklagelsen utreds. Med bra bedömningsinstrument och med fängelse och vite i de fall falska anklagelser görs (detsamma borde gälla vid falska övergreppsanklagelser av andra sorter) så kan vi bättre skydda barn från att tas utomlands och kanske aldrig få se en av sina föräldrar igen. Om en riskbedömning gjorts i Vids fall, om polisen och socialen samverkat de två gånger Vid hölls från sin mamma och vårdnadshavare, inlåst i sin fars lägenhet i flera månader, om om varit hade Vid varit hemma i sin mammas armar just nu.

Riksdagshearingen var ett första steg i vad vi hoppas på är ett växande missnöje med den flagranta attityd Sverige har gentemot barn av blandförhållanden som förs från sitt enda hemland långt bort av en kidnapparmamma eller pappa. Vi kan inte längre blunda och säga att kidnappningar är ”privata vårdnadstvister” utan måste möta problematiken av 2000-talets mobila, internationella förhållanden och de barn som resulterar därav. Barn är barn och ingen borde behöva ryckas upp från sitt hem, sitt språk, vänner och familj och tas till främmande land med en instabil, arg, farlig förälder. Det är vår skyldighet som samhälle att hjälpas åt med att förändra lagen och kräva rättvisa för våra barn, och att införa FN: s barnkonvention i praxis och lag.

I solidaritet,

Mia Danielsson

Kontakta mig på mia@saknadebarn.org

SBN, Saknade Barns Nätverk, startar idag ett nytt projekt för att hitta sponsorer till vår organisation!

Vi är ett ideellt nätverk och registrerad insamlingsstiftelse som arbetar för att praktiskt hjälpa och mentalt stödja familjer i Sverige som drabbats av internationell barnkidnappning.

Varje vecka försvinner det flera barn ur Sverige, enligt UD:s offentliga statistik. Förra året(2009) registrerade de 105 ärenden. Mörkertalet är stort och SBN har kontakt med många föräldrar som av olika skäl inte kan eller inte vågar registrera sina barn som försvunna hos myndigheterna.

Att få sitt barn kidnappat är något av det värsta som kan hända en förälder. Som drabbad är man oerhört utsatt och det finns inget statligt stöd att söka och ingen som hjälper dig. Du får slåss mot höga utgifter för advokater, översättningar, biljetter och annat som behövs i kampen för att hitta och få hem ditt barn igen. Många föräldrar har helt sonika tvingats ge upp. De har helt enkelt inte råd att rädda sina barn. Detta anser vi är helt oacceptabelt i ett rättssamhälle som Sverige. Det är därför vi finns!

Vi har idag ett stort nätverk både inom Sverige och i utlandet. Alla som arbetar för oss gör det ideellt och utan ersättning. Att söka hjälp från SBN är helt kostnadsfritt. Det anser vi är en självklarhet!

Vi söker nu intresserade samarbetspartners som vill hjälpa oss att få hem de försvunna barnen!

Läs mer om hur du som företag kan skänka ett bidrag till vår verksamhet, klicka på knappen nedan:

Alla företag och firmor som sponsrar SBN med ekonomiska medel presenteras på en egen tacksida, med namn, logotype och ev. länk till företagets hemsida:

http://www.saknadebarn.org/natverket/sponsorer/

Vi kan också skicka er ett diplom att hänga upp i er reception/affärslokal med uppgift om att ert företag sponsrar SBN:s verksamhet. Vi rekommenderar detta alternativ för mindre firmor, och för dem som har många besökande kunder.

För större gåvor om minst 10.000 SEK kan företaget få rätt att under en begränsad tid (ett år) få rätt att använda SBN:s logotype på sina
trycksaker (tex årsredovisning, produktbroschyrer, kataloger etc) och uppge att de sponsrar vår verksamhet.

Sponsorerna får också möjlighet att använda SBN:s logga (inklusive länk till SBN) på sin hemsida med uppgift att de sponsrar vår verksamhet och stödjer kampen mot internationell barnkidnappning. Vi rekommenderar detta alternativ för större företag och de företag som har verksamhet via hemsida.

Har du någon annan idé eller önskemål – kontakta oss för diskussion! Vi söker också sponsorer som kan hjälpa oss med praktiska saker, t.ex. sponsra t-shirts, trycksaker, muggar, pennor m.m. som vi kan sälja eller använda oss av i verksamheten. Datorer, telefoner, resebyråer, hotell m.m. som kan tänka sig att ge rabatt åt drabbade föräldrar som tvingas resa för att hitta eller hämta sina barn. Kontakta oss om du har någon idé: info@saknadebarn.org

Vår logotype, olika storlekar:

Vid Frank Radosh(Radoš på bosniska), 13 år, kidnappades för snart två år sedan av sin pappa som vid tillfället behandlades för akut ångest och depression. Han förde Vid olovligen ur landet och ordnade illegala pass till både sig och pojken i Bosnien, ett land som de inte har någon anknytning till, men som var så pass korrupt att han kunde få ut passen(trots att pappan inte ens hade vårdnad om Vid) och gömma sig i staden Trebinje. Tack vare deras ”nyvunna medborgarskap” så slapp pappan utvisas till Sverige, såsom den internationella arresteringsordern gjorde gällande. Bosnien utvisar inte sina egna medborgare! Däremot är han tvungen att stanna i Bosnien för att inte gripas och där har han nu i strid med internationella lagar kvarhållt Vid sedan 2008. Men kampen är inte över och hoppet att få hem Vid lyser fortfarande lika starkt!

Bosnien är ett land som har skrivit under Haagkonventionen, men den är inte värd vatten i de lokala domstolarna. Om det beror på okunskap, nationalism, korruption eller ren dumhet kan man bara spekulera i, men domstolen i Trebinje ansåg att ansökan från den svenska UD att återföra Vid var ”grundlös” och lät därför pappan fortsätta kvarhålla honom i Bosnien, fortfarande utan att ens ha vårdnaden om pojken. Sanslöst är ett ord som beskriver hela cirkusen ganska bra!

Pappan själv är ett praktexempel där man kan hitta alla personliga störningar och problem som ofta kännetecknar en barnkidnappare. Han skadar Vid något otroligt i den här pågående striden och inser inte själv att en dag kommer Vid att bli så stor och stark att han kommer att vända sig emot sin far och den dagen har den mannen för alltid förlorat sin son. Så sker det otroligt ofta med de barn som en gång kidnappats av en förälder. Men det är fruktansvärt att Vid ska behöva förlora så många år av sin barndom på köpet.

Ann-Mari Maukonen har skrivit ett jättefint inlägg på sin blogg för några dagar sedan som heter ”Vids rätt till frihet” som ni kan hitta här:

http://maukonen.wordpress.com/2010/04/11/vids-ratt-till-frihet/

Ingrid Carlqvist föreslog då att man varje dag skulle kontakta Carl Bildt och be han använda sig av alla sina Balkankontakter för att rädda Vid hem igen! Det skulle räcka med ett telefonsamtal, så skulle Bosnien plocka fram Vid på mindre än en kvart!

Ann-Mari Maukonen spann vidare på idén och skrev följande på sin blogg:

http://maukonen.wordpress.com/2010/04/12/liten-kampanj-for-vid-frank-radosh/

Här nedan är texten som ni kan kopiera och maila, eller kommentera med på utrikesministerns egna blogg som ni hittar här.

För övrigt tycker jag att du ska ringa dina kontakter i Bosnien och se till att kidnappade Vid Frank Radosh får komma hem till sin mamma!
Det är ett klart brott mot Haagkonventionen att Vid inte har blivit återförd till sitt hemland som är Sverige från Bosnien där han hålls kvar av sin pappa och de bosniska myndigheterna.

HJÄLP OSS ATT SPRIDA KAMPANJEN!

Låt Vid komma hem igen nu!

Här kan ni följa mamma Annas blogg om sin försvunne son: http://vidfrankradosh.wordpress.com/

Annas vädjan om hjälp: http://vidfrankradosh.wordpress.com/en-vadjan-om-hjalp/

Information om Vid och hans pappa: http://vidfrankradosh.wordpress.com/about/

Namninsamling för Vid: http://namninsamling.se/index.php?nid=3186

Namninsamling för alla kidnappade barn: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4309

Allt som SBN bloggat om Vid: http://www.saknadebarn.org/category/barnarenden/vid-frank-radosh/

Vids egen SBN sida: http://www.saknadebarn.org/bortforda-barn/aktuella-fall/vid-frank-radosh/

Förra tisdagen satt två av SBN:s representanter och bevakade rättegången mot Bolinmamman, som bortförde sina två barn till Irak mot deras vilja under julumgänget 2008 och kvarhöll dem i denna krigshärd under nästan 1 års tid. I tisdags föll domen mot henne, där hon döms för grov egenmäktighet med barn till 160 timmars samhällstjänst och sammanlagt 60 000 kronor i skadestånd till sina bägge barn sammantaget.

Vi skrev ett referat om rättegången i onsdags som ni kan läsa här:

http://www.saknadebarn.org/2010/04/01/brottsmalsforhandlingen-mot-barnen-bolins-mamma-i-lunds-tingsratt/

Tingsrätten skriver i domslutet, bl.a. följande:

Mot bakgrund av vad som nu sagts finner tingsrätten vid en samlad bedömning av
förhållandena i målet att gärningen är att bedöma som grov egenmäktighet med
barn.

Straffvärdet för den aktuella brottsligheten uppgår till fängelse sex månader.

Eftersom S.B. tidigare är ostraffad och då det saknas anledning att tro att
hon på nytt kommer att göra sig skyldig till brott är de allmänna förutsättningarna
för villkorlig dom i och för sig uppfyllda. Nu aktuell brottslighet har emellertid
enligt tingsrättens mening ett sådant artvärde att en villkorlig dom i förening med
böter inte är en tillräckligt ingripande påföljd. Brottets art i kombination med dess
straffvärde utgör emellertid inte hinder mot att tillämpa villkorlig dom som påföljd
under förutsättning att denna förenas med ett sådant skärpande moment som
samhällstjänst utgör. Med hänsyn till gärningens straffvärde bör den tid under
vilken S.B. ska utföra samhällstjänst bestämmas till 160 timmar.

Brottet egenmäktighet med barn avser obehöriga ingrepp i eller missbruk av
vårdnaden. Brottet är således normalt sett inte ägnat att kränka den personliga
integriteten hos den andre vårdnadshavaren i det hänseende som avses i 2 kap. 3 §
skadeståndslagen. Inte heller i förevarande mål kan S.B:s agerande sägas
innefatta någon omständighet som inneburit ett intrång i Karl-Erik Bolins
personliga integritet.

Senast den 27 april skall denna dom förhoppningsvis överklagas. Den är rent ut sagt skandalös! Att kidnappa två små barn till ett livsfarligt område, misshandla dem och utsätta dem för allsköns faror och risker under nästan ett helt års tid är helt oförsvarligt. Straffskalan för grov egenmäktighet ligger på mellan 6 månader och 4 års fängelse. Att de överhuvudtaget överväger ett mildare straff än minst ett års fängelse är helt obegripligt.

Det finns många som har bloggat och skrivit om domen, här kommer några länkar! Känner ni till fler så får ni gärna fylla på via kommentarsfunktionen!

http://sydsvenskan.se/sverige/article644413/Mamma-forde-bort-barn-till-Irak.html

http://www.dn.se/nyheter/sverige/mamma-domd-for-kidnappning-av-barn-1.1073638

http://svt.se/2.22620/1.1954201/mamma_domd_for_kidnappning_av_barn

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1943686/mamma-domd-for-kidnappning-av-barn

http://www3.trelleborgsallehanda.se/sverige/article644413/Mamma-forde-bort-barn-till-Irak.html

http://www.ystadsallehanda.se/article/20100407/TOMELILLA/704079669/1068

http://hd.se/skane/2010/04/07/mamma-domd-for-kidnappning-av/

http://maukonen.wordpress.com/2010/04/07/skandal-dom-av-lunds-tr/

http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2010/04/lojligt-laga-straff-for-kidnappning-av.html

http://www.pellebilling.se/2010/04/pojke-omskuren-mot-sin-vilja/

http://www.dads-r-us.se/2010/04/07/pojke-omskuren-mot-sin-vilja-mamman-fick-160-timmars-samhallstjanst/