Libyen är landet som toppar alla nyhetssidor just nu. Inspirerade av händelserna i Egypten och Tunisien så har det libyska folket rest sig mot Ghadaffis regim och hårda styre och revolutionen kokar på alla gator och torg i landet. Demonstranter plundrar affärer, sätter eld på offentliga byggnader, tar över stridsvagnar och har nu fått kontroll över större delen av östra Libyen. Hundratals människor har dödats. Tusentals skadats. Mat och vatten är en bristvara. Alla affärer är stängda. Ingen vågar gå ut. Så många civila har dödats, obeväpnade. Oroligheterna har nu nått huvudstaden Tripoli och inatt bombades staden av sin egen militär. Flera stridspiloter har deserterat och vägrat lyda order. Flera ambassadtjänstemän har slutat i protest mot det folkmord som nu försigår i landet. Man talar om splittring och risk för inbördeskrig. Ghadaffi och hans närmaste går ut i tal till sin nation via det statliga TV-nätet och hotar med blodbad på gatorna. All utländsk media är förbjuden i landet. Det finns ingen som bevakar händelserna. Nu följer vi oroligt den arabiska kanalen Al Jazeeras nyhetsflöden från Libyen och får ibland glimtar av kontakt från de människor som vi kämpar för i landet. De sitter nu fast mitt i stridens hetta. Rapporter kommer om att Ghadaffi hyr in legosoldater från Nigeria för 2000 dollar om dagen per person. Han har väl råd att betala, kan man tänka. Hur länge skall folkmordet fortgå? Vem ska sätta stopp? FN:s säkerhetsråd skall ha ett möte om situationen i Libyen idag. Kommer man att sätta in internationella styrkor?

Här är en 7 minuters video från striderna på gatorna i Tripoli från igår natt:

Fler frågor snurrar i huvudet. Vad händer i den stund som Ghadaffi meddelar sin avgång? Om han nu gör det. Eller om han dödas innan det skett. Vad sker i ett land som Libyen, där det inte finns någon tradition med politiska partier eller någon opposition? Vem tar över styret och ser till att landet kan hitta en fungerande vardag? Vem ser till att statsanställda får ut sin lön? Vem straffar de skyldiga för dessa massakrer? Blir det ett politiskt vakuum eller finns det en möjlighet till en demokratisk utveckling i ett land som till största delen styrs av ökenstammar och klanledare? Olika ”experter” uttalar sig på olika vis. Det finns inga svar.

Ni som följer SBN:s arbete vet att vi har haft och fortsatt har flera ärenden i Libyen. Det rör försvunna barn men även försvunna vuxna. Vi har ett gott nätverk i landet och samarbetar nära med dem och de organisationer som de knutit an till. Vi är väldigt oroliga för våra försvunna svenskar men även för de övriga svenskar som finns i landet och de libyska vänner som vi lärt känna på vägen. Vi hoppas innerligt att de är säkra och håller sig lång borta från stridigheternas centrum. Om det nu ens räcker.

När det gäller offentliga ärenden som vi kan gå ut med så har vi just nu tre bortförda barn i Libyen som vi ännu inte lokaliserat. Vi vet inte vart de finns och om de ens lever efter kaoset. Dessa är:

Adeeb och Mohamed Etorki, 2 och 6 år gamla. Bortfördes till Tripoli av sin pappa 8 juli 2009.

Elnor Elsaeiti, 5 år. Bortfördes till Benghazi av sin pappa den 8 juli 2008.

——————————————————————————————

SBN känner även till minst 3 fall till av bortförda svenska barn till Libyen, vars ärenden inte är offentliga.

——————————————————————————————

Förutom alla dessa barn så är minst 3 svenska kvinnor i Libyen just nu, varav vi endast har kontakt med en pga kaoset: Elnors mamma Laila Säfström, se bild nedan. Hon gömmer sig just nu från stridigheterna och rapporterade inatt att det sköts människor utanför huset där hon befinner sig. Hon vill inget hellre än att få resa hem. Laila flyttade till Libyen i höstas efter att ha erhållit enskild vårdnad om sin kidnappade dotter, men fadern valde då att gå under jorden med flickan och ingen vet vart hon finns eller hur hon mår. Laila kan inte kämpa för att hitta henne i ett land som just nu havererat och där ingen polis fungerar och alla bara försöker överleva. Vi tror också att det bästa vore för Laila att snarast återvända till Sverige tills oroligheterna har lagt sig.

P.g.a. den extrema situationen som ingen kunde räknat med så vill SBN nu hjälpa mamma Laila med en akut insamling av ekonomiska medel för att hon ska kunna ta sig hem och ha råd att överleva i Sverige så länge som hon måste, tills hon kan återvända och fortsätta kampen för sin bortrövade lilla dotter.

Varje krona räknas och går oavkortat till mamma Lailas ärende:

BANKGIRO: 399-9133, märk din betalning ”Elnor”
STORT TACK PÅ FÖRHAND!!!

——————————————————————————————

Allmänna säkerhetsläget

Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Libyen. Avrådan gäller tills vidare. UD uppmanar dessutom svenskar utan tvingande skäl att stanna, att lämna landet om säkerhetsläget tillåter.

Svenskar i landet bör stanna hemma till dess att bättre möjligheter finns att ta sig från Libyen. Denna bedömning kan komma att förändras under dagen. Svenskar uppmanas vidare att iaktta stor försiktighet och vaksamhet samt se över de egna säkerhetsarrangemangen. Undvik om möjligt att vistas på platser med stora folksamlingar och demonstrationer. Följ utvecklingen noggrant via tillgängliga kanaler, då situationen förändras mycket snabbt.

Avresemöjligheter

I dag, tisdag, har vi uppgifter om att flygplatsen ska vara kraftigt överbelastad med långa köer som följd.

UD kommer att uppdatera information om kända flygavgångar här, alltså på www.ud.se, i förhoppningen att den informationen skall nå berörda personer. I mån av plats tar flygplan från EU-länderna ombord andra EU-staters medborgare mot sedvanlig biljettavgift.

Teleförbindelserna till Libyen är på grund av situationen i landet mycket bristfälliga. Sverige har under måndagen (21/2) haft kontakter med övriga medlemsländer. Den gemensamma uppfattningen hos flertalet EU-länder är att utlänningar bör lämna landet.

————————————————————————-

Följ liverapporteringen av vad som sker i Libyen, dag för dag hos Al Jazeera:

http://blogs.aljazeera.net/middle-east/2011/02/17/live-blog-libya

Vi på SBN är oerhört tacksamma för de underbara politiker som fortsätter att kämpa för de bortförda barnen och för deras hårt drabbade föräldrar.Vi har kontakt med flera politiker som står på vår sida i dessa frågor, men det finns fortsatt en, som med oförtruten energi fortsätter att gå i täten och som tar mängder av egna initiativ i denna frågan. Vi talar självklart om fantastiska Annelie Enochson, KD.

Vi kan tyvärr inte gå in på detaljer om vad hon gjort för enskilda individer i olika ärenden, då det är belagt med sekretess, men vi kan presentera den motion som hon lämnat in nu under den Allmänna Motionstiden som var, denna gång tillsammans med Yvonne Andersson,(KD):

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GY02C221

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3120&doktyp=motion&bet=2010/11:C221

———————————————————————————————————————

Motion 2010/11:C221 Bortrövade barn

Bortrövade barn

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en ordentlig bedömning av risken att barnen ska bortrövas bör göras i samband med vårdnadsprocesser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att umgängesrätten bör inhiberas med omedelbar verkan när en förälder befaras planera att föra bort sitt barn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att aktivera och informera om larmnumret 116 000 i Sverige.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbättra de bilaterala kontakterna mellan Sverige och andra länder med det särskilda syftet att effektivisera tidiga insatser i samband med bortföranden av barn.

Motivering

Varje år förs barn bort från Sverige. Barnen rycks ur den tillvaro de är trygga i och tvingas klippa banden med hemmet, skolan och kompisar de haft i sin vardag. De rycks upp och finner sig själva fångna i ett främmande land. Det är något av det mest traumatiska som kan drabba ett barn och en familj. Ett hundratal barn befinner sig just nu i denna situation.

Det har skett en ökning av antalet barn som olovligt bortförs eller kvarhålls i internationella förhållanden. Det kan handla om barn som förts från Sverige utan vårdnadshavares medgivande, och även barn som förs till Sverige från ett annat land. Oavsett anledningen till att ett barn försvinner är det aldrig bra för barnet att skiljas från sin hemmiljö. Att föra bort ett barn olovligt är brottsligt och innebär psykisk misshandel av det barn som bortförs. Det finns anledning att både se över straffskalan för detta brott, och inte minst arbeta brottsförebyggande.

Internationella regler som Haagkonventionen syftar till att förenkla återförande av bortrövade barn. Tyvärr är det dock oerhört svårt och i värsta fall för sent att agera när ett barn väl förts ut ur landet. Det blir komplicerat, både juridiskt, politiskt och praktiskt, för alla inblandade. Barnet hålls ofta gömt. Myndigheterna i det andra landet kan i många fall inte göra något. Om lång tid går och barnet börjar anknyta till det nya landet, kan det försvåra ett beslut om omedelbart återförande. Därför måste resurser satsas på förebyggande insatser, att snabbt kunna förhindra bortföranden av barn.

Idag är internationella förhållanden och äktenskap mycket vanligt. Problem inom familjer får därför internationella proportioner. Inom EU är det varje år ungefär 1 000 000 skilsmässor och 13 procent av dessa är internationella. Det kan ligga nära tillhands för en förälder i en vårdnadstvist att se som en lösning att resa till sitt hemland och ta med sig sitt barn. Är detta emot den andra förälderns vilja eller till och med en förälder som har ensam vårdnad, måste det finnas verktyg inom ramen för vårdnadsprocessen att bedöma risken för olovliga bortföranden och att snabbt sätta in preventiva åtgärder. Dagens svenska lagstiftning som styr bedömningarna i vårdnadstvister ligger efter den globala utvecklingen.

För det första måste en ordentlig riskbedömning göras i alla vårdnadsprocesser. Barnets säkerhet måste här väga tyngre än föräldrarnas intresse av att få träffa sitt barn utan inskränkning. I de svenska domstolarna finns idag inte ett fungerande riskbedömningsinstrument. I andra länder i Europa är umgänges- och vårdnadsbeslut mycket striktare än i Sverige. I exempelvis Storbritannien formuleras beslut om umgängesrätt oftast med detaljerade anvisningar kring hur umgänget ska gå till. Svenska domstolar har också denna möjlighet, men den utnyttjas sällan. Föreligger risk för olovliga bortföranden bör domstolarna uttryckligen förordna att ingen av föräldrarna får åka utomlands med barnet.

För det andra: om det blir känt att en förälder förbereder att föra bort sitt barn måste det snabbt fattas ett tillfälligt beslut om att förälderns umgängesrätt inhiberas, alltså stoppas, med omedelbar verkan. Ett sådant beslut kan fattas enligt bestämmelsen i 21 kap. 10 § föräldrabalken men det görs sällan i svenska domstolar. Om en förälders umgängesrätt stoppas kan socialtjänst och polis ingripa och hämta barnet från föräldern, om föräldern försöker föra bort barnet utomlands. Liksom för brottmål borde det finnas jourdomstolar för sådana brådskande familjerättsliga ärenden.

För det tredje borde det vara prioriterat att börja använda larmnumret 116 000 i Sverige. Till detta larmnummer, som EU-kommissionen har upprättat för brådskande fall av försvunna barn, kan allmän­heten lämna tips och information. Numret finns redo för användning, men Sverige har inte aktiverat numret. Larmnumret kan komma att bli ett centralt verktyg för återförande av barn, men då måste det implementeras. I DS 2010:19 uppmanas regeringen att ge PTS i uppdrag att verka för att 116 00 tas i bruk i form av telefonjour för rapportering av försvunna barn. Det är därför hög tid att regeringen i en proposition går ut med detta uppdrag. Information om numret måste också nå ut till allmänheten.

För att effektivt förhindra olovliga bortföranden krävs dessutom samarbete mellan länder och effektiva system för att snabbt återfinna barn i ett tidigt skede av bortförandet. Viktiga saker är att öka insatserna och vara mer alerta vid flygplatser och andra gränsövergångar. Att lämna ut bild och signalement på efterlysta barn till polis, tull och internationella flygplatser i Europa vore ett bra sätt att öka det internationella samarbetet.

En ökad proaktivitet är nödvändig för att minska antalet olovliga bortföranden av barn. Det är också nödvändigt med ett bättre stöd till de föräldrar som drabbas. Konkreta steg finns att ta – som att börja använda det europeiska larmtelefonnummer som redan finns, göra ordentliga riskbedömningar i vårdnadstvister samt att snabbt stoppa umgängesrätt om ett barn håller på att föras bort. Vi kan göra detta. Mer kan göras för att skydda barn så att de inte förs bort olovligen från sitt hem och sin trygga miljö.

———————————————————————————-

Nedan kan ni läsa utvalda delar om bortförda barn ur Annelie Enochsons egen blogg, som ni för övrigt hittar här:

http://annelieenochson.blogspot.com/

onsdagen den 19:e maj 2010

Bortrövade barn eller försvunna barn – se inbjudan nedan!

————————————————————————-

tisdagen den 25:e maj 2010

Vald till ”Årets Medförälder” av Saknade Barns Nätverk idag – så glad för detta!

—————————————————————————

onsdagen den 26:e maj 2010

Roligt att prisas för långsiktigt arbete!

onsdagen den 27:e oktober 2010

Bortrövade barn fortsätter att beröra mig!

SBN har också bett partierna att svara på fem frågor. Dessa svar publiceras på sin egen sida:

Valspecial 2010 – vilket parti vill kämpa för de bortförda barnen?

SBN har också mailat ut åtta frågor till samtliga Sveriges riksdagsledamöter, 349 stycken, varav tyvärr enbart 8 har svarat. Vi vill därför hylla dessa åtta inför valet om knappt två veckor och hoppas att ni, som liksom oss tycker att Sverige måste bli bättre på frågan om kidnappade barn, kryssar för någon av dessa barnrättskämpar.

Vi fick även två mailsvar från följande riksdagsledamöter:

1) Hej!
Tack för detta. Blir jag återvald till riksdagen är det här något att motionera om och driva vidare.
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm
Riksdagsledamot (fp)
Talesperson i socialpolitiska frågor

___________________________

2) Hej,

Det är jätteviktiga frågor ni tar upp och vill ha svar på. Eftersom jag slutar i riksdagen efter valet har jag bestämt mig för att avstå från att besvara enkäter som kommer i massor just nu. Jag vet att Anneli Enochsson håller den kristdemokratiska fanan högt just när det gäller bortförda barn och det är jag glad för. Jag stöder henne verkligen i det.

Vänliga hälsningar
Inger Davidson
riksdagsledamot för Kristdemokraterna
vice ordförande i justitieutskottet
tel 08 786 44 00   mobil  070 530 42 54
inger.davidson@riksdagen.se

__________________________________

Så totalt tio mailsvar från följande partier:

• Socialdemokraterna, 2 svar.
• Moderaterna, 4 svar, där tre stycken dock verkar ha använt nästan samma mall för sina svar och ej svarat självständigt.
  
• Kristdemokraterna, 2 svar, men bara en på frågorna.
  
• Folkpartiet,1 svar, men inte på frågorna.

Vi är tacksamma och glada för att ni tagit er tid att svara på just vår enkät, bland de mängder av enkäter som säkert fyller era mailboxar varje dag nu inför valet. Vi önskar er ett varmt lycka till i valet och att ni får många kryss och vill fortsätta kämpa för de bortförda barnens skull.

En sammanställning av svaren ger dock intrycket att flera riksdagsledamöter saknar kunskaper och inte vet hur verkligheten för de drabbade ser ut. Vi inser att vi måste fortsätta att informera och nå ut till fler politiker med hur skrämmande dåligt verkligheten fungerar för dessa bortförda barn.

Svaren publiceras i den ordning de kom och först ut att svara på vår enkät var:

_____________________________________________________

Fredrik Olovsson
Riksdagsledamot (s)
Tel: 08 – 786 41 86
Mobil: 070 – 211 34 60
www.fredrik-olovsson.blogspot.com

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra
situationen för de drabbade familjerna?

Jag har ställt frågor, skrivit motioner och uppvaktat minister i samband
med att en familj i min egen valkrets drabbades av att barnen fördes bort.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden
och isåfall vad?

Jag tänker fortsätta att uppmärksamma dessa frågor

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger
sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Ta kontakt med politiker, om det är så att myndigheter ingenting gör krävs

ofta en politisk process. Självklart bör man också JO-anmäla myndigheter

som inte gör sitt jobb. Jag skulle inte rekomendera att man egenmäktigt

försöker ta tillbaka barnen.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör
kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Man bör kunna få hjälp från UD att driva frågan aktivt och det bör även
finnas annat stöd att få från exemeplvis kurator.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar
multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till
Sverige?

Man bör reagera kraftfullt.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som
inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för
detta)?

Det är ett intressant förslag, och pressen på att få fler att skriva under
konventionen måste öka.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen
och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Ja

8. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är
inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni
förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar
kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket
viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast
ni politiker gå in och ändra lagen).

Jag skulle vara intresserad av att stöjda en sådan förändring av
lagstiftningen.

_____________________________________________________

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra
situationen för de drabbade familjerna?

Ja, jag har skrivit motioner och
har försökt att påverka UD och ambassader att bli mera aktiva i att få hem
dessa bortrövade barn.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden
och isåfall vad?

Ja, jag kommer att fortsätta att kämpa för att vi skall
få bättre förebyggande åtgärder genom lagstiftning, myndighetssamverkan mm
för att minska bortförandet av barn. Kommer att fortsätt att skriva
motioner för att få med flera riksdagsledamöter på vikten av att engagera
sig för de kidnappade barnen.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger
sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Att de fortsätter att
ligga på UD och att söka kontakt med media för att få uppmärksamhet på sin
situation.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör
kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Att
centralmyndigheten , i detta fall UD, mera aktivt ger hjälp till den
förälder vars barn kidnappats. Att berörda ambassader arbetar mera aktivt
som med tolkstöd mm och försöker hjälpa de drabbade föräldrarna….här
finns mycket mera som kan göras….

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar
multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till
Sverige?

Vi kan utöva påtryckning genom att vara restriktiva med våra
avtal och bistånd.Money talks!!

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som
inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för
detta)?

Intressant och värt att pröva.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen
och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

JA

8. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är
inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni
förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar
kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket
viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast
ni politiker gå in och ändra lagen).

Jag har skrivit artiklar om detta och
kommer att fortsätta att arbeta för att detta blir en verklighet…vi kan
kolla på hur USA arbetar….barnen skall inte få pass om det finns det
minsta oro för att de skall bli kidnappade…pass och polismyndigheter
måste arbeta mera tillsammans vid olika flygplatser och andra
gränsövergångars för att stoppa barn som kidnappas från vårt land.

_____________________________________________________

Margareta Cederfelt
Riksdagsledamot (m) / Member of Swedish Parliament
Stockholms stad / City of Stockholm
Konstitutionsutskottet / The Committee on Constitution
EU-nämnden / The Committee on European Union Affairs

Sveriges Riksdag
100 12 Stockholm
Sweden

Tel: +46 8 786 42 82
Mobil: +46 70 354 41 08
E-mail: margareta. cederfelt@riksdagen.se
blogg http://margaretacederfelt.blogspot.com/

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra
situationen för de drabbade familjerna?

Alliansen har under den innevarande mandatperioden aktivt verkat för att
fler länder ska ansluta sig till 1980-års Haagkonvention.
Denna konvention, vilken syftar till att säkerställa ett snabbt
återförenande vid ett olovligt bortförande, har skrivits under
av ett 80-tal länder. I de fall där Haagkonventionen är tillämplig brukar
ca.85 procent av fallen med bortförda barn klaras upp.
Det ska jämföras med ca.25-30 procent av de fall som berör länder vilka
inte skrivit under konventionen.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden
och isåfall vad?

Det avgörande för att förbättra barnens förutsättningar till återförenande
handlar framförallt om att förstärka Sveriges förmåga att
hantera dessa frågor såväl genom den svenska myndighetsstrukturen spm
genom att förmå fler länder att skriva på 1980 års
Haagkonvention. Det utreds bland annat för närvarande om vilken svensk
myndighet som skulle kunna vara bäst lämpad för att lösa detta. 

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger
sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Föräldern bör kontakta konsulära enheten på UD. Om barnet förts till ett
land som är anslutet till 1980 års Haagkonvention ser UD till att
ansökan sänds till myndigheten i det aktuella landet. Om landet inte är
anslutet till Haagkonventionen blir det betydligt svårare för UD
att agera eftersom det är landets egen nationella lagstiftning som
reglerar om och under vilka förutsättningar ett återförenande kan ske.
UD kan genom svenska ambassaden i landet undersöka var barnet befinner sig
och försöka etablera kontakt med den bortförande
föräldern. Det absolut smidigaste sättet att få tillbaka sitt barn är att
försöka få den andra föräldern att frivilligt medverka till
återföreningen. Om föräldern inte vill medverka till att hitta en lösning
kan UD ge anvisning till en advokat i landet som kan driva en
rättslig process mot den bortförande föräldern.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör
kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Problemen med bortförda barn är växande och djupt tragiskt för alla
parter. Jag har stor förståelse för den frustration och maktlöshet som
föräldern till det bortförda
barnet känner. Det som är gränssättande för Sveriges agerande är att
svenska myndigheter inte kan agera i andra länder annat än
på det sätt som internationella överenskommelser tillåter. Ett bortförande
som anses olagligt enligt svensk lag, kanske inte anses
olagligt i ett annat land. Lika lite som ett annat land kan lägga sig i
svensk lagstiftning kan Sverige lägga sig i ett annats lands lagar.
Det är därför som UD inte kan medverka till återförening av barn utan stöd
i det andra landets lag då det annars skulle vara ett
omvänt barnbortförande därifrån. UD måste i vilket fall som helst kunna ge
besked om det aktuella landet är anslutet till Haagkonventionen
och förklara vilka regler som gäller. Är det aktuella landet inte anslutet
till Haagkonventionen ska UD kunna förklara vilka åtgärder som är möjliga
att vidta.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar
multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till
Sverige?

UD ska för det första påtala och tydligt kritisera detta i dialogen med
berörda instanser i landet där det bortförda barnet befinner sig.
Sverige även informera Haagsekretariatet och EU om ett land bryter mot de
avtal som det har skrivit på för vidare återgärder.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som
inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för
detta)?

Det finns en stor risk att det skulle skapa mer problem än det löser då
det är sällan som sanktioner är ett verkningsfullt instrument
inom diplomatin. Det skulle även medföra större svårigheter i kommande
ärenden speciellt om det aktuella landet som
svar skulle säga upp Haagkonventionen.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen
och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Arbetet med bortförda barn är mycket angeläget men jag är tveksam till om
ett internationellt kontrollorgan skulle komma att bli ett
effektivt instrument för att åstadkomma en större samstämmighet i fråga om
olika länders tillämpning av 1980 års Haagkonvention.
Erfarenheter pekar på att det oftast är bilaterala diplomatiska kanaler
och påtryckningar som är den mest framgångsrika sättet att lösa svåra
frågor.

8. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är
inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni
förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar
kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket
viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast
ni politiker gå in och ändra lagen).

Jag stödjer tanken på att kriminalisera olovligt kvarhållande. Det skulle
även åstadkomma en större samstämmighet med
Haagkonventionen som jämställer olovligt bortförande och olovligt
kvarhållande.
Jag välkomnar därför att denna fråga utreds just nu på regeringskansliet.

_____________________________________________________

Magdalena Andersson
ledamot Sveriges Riksdag (m)
ordförande Moderatkvinnorna
tel: +46 8-786 44 98,  mobile +46 70-645 90 90
mail: magdalena.w.andersson@riksdagen.se
webb: www.moderat.se/magdalena_andersson
blogg: http://magdalenamoderat.wordpress.com

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra
situationen för de drabbade familjerna?

Som enskild riksdagsledamot är förutsättningar begränsade. Men regeringen arbetar intensivt med frågor som berör bortförda barn. Inte minst har regeringen under den här mandatperioden aktivt verkat att fler länder ska ansluta sig till 1980-års Haagkonvention. Denna konvention, som syftar till att säkerställa ett snabbt återförenande vid ett olovligt bortförande, har skrivits under av ett 80-tal länder. I de fall där Haagkonventionen är tillämplig brukar ca.85 procent av fallen med bortförda barn klaras upp. Det ska jämföras med ca.25-30  procent i fallen som berör länder som inte skrivit under konventionen. Moderatkvinnorna, där jag är ordförande är mycket aktiva  i frågan och tar ofta upp den i olika sammanhang för att driva på.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden
och isåfall vad?

Viktigast är att förstärka Sveriges förmåga att hantera sådana här frågor både genom den svenska myndighetsstrukturen samt genom att förmå fler länder att skriva på 1980 års Haagkonvention. Det utreds bland annat för närvarande om vilken svensk myndighet som skulle kunna vara bäst lämpad för att lösa detta.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger
sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Föräldern bör kontakta konsulära enheten på UD. Om barnet förts till ett land som är anslutet till 1980 års Haagkonvention ser UD till att ansökan sänds till myndigheten i det aktuella landet. Om landet inte är anslutet till Haagkonventionen blir det betydligt svårare då det är landets egen nationella lagstiftning som reglerar om och under vilka förutsättningar som ett återförenande kan ske. Men UD kan genom svenska ambassaden i landet undersöka var barnet befinner sig och försöka få en kontakt med den bortförande föräldern. Det absolut smidigaste sättet att få tillbaka sitt barn är att försöka få den andra föräldern att frivilligt medverka till återföreningen. Om föräldern inte vill medverka till att hitta en lösning kan UD ge anvisning till en advokat i landet som kan driva en rättslig process mot den bortförande föräldern.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör
kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Problemen med bortförda barn är växande och djupt tragiskt. Jag tror att alla moderater (och riksdagsledamöter i allla andra partier) har stor förståelse för den frustration och maktlöshet som föräldern till det bortförda känner. Det som är gränssättande för Sveriges agerande i sådana fall är att svenska myndigheter inte kan agera i andra länder annat än på så sätt som internationella överenskommelser tillåter. Ett bortförande som anses olagligt enligt svensk lag, kanske inte anses olagligt i ett annat land. Lika lite som ett annat land kan lägga sig i svensk lagstiftning kan Sverige lägga sig i ett annats lands lagar. Det är också därför som UD inte kan medverka till återförening av barn utan stöd i det andra landets lag då det annars skulle vara ett omvänt barnbortförande därifrån. Men UD måste i vilket fall som helst kunna ge besked om det aktuella landet är anslutet till Haagkonventionen och förklara vilka regler som gäller. Är det aktuella landet inte anslutet till Haagkonventionen ska UD kunna förklara vilka åtgärder som är möjliga att vidta.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar
multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till
Sverige?

UD ska för det första påtala och tydligt kritisera detta i dialogen med berörda instanser i landet där det bortförda barnet befinner sig. Sedan ska Sverige även informera Haagsekretariatet och EU om ett land bryter mot de avtal som det har skrivit på för vidare återgärder.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som
inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för
detta)?

Det finns en stor risk att det skulle skapa mer problem än det löser då det är sällan som sanktioner är ett verkningsfullt instrument inom diplomatin. Det skulle även medföra större svårigheter i kommande ärenden speciellt om det aktuella landet som svar skulle säga upp Haagkonventionen.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen
och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Arbetet med bortförda barn är mycket angeläget men det är tveksamt om ett internationellt kontrollorgan skulle komma att bli ett effektivt instrument för att åstadkomma en större samstämmighet i fråga om olika länders tillämpning av 1980 års Haagkonvention. Erfarenheter pekar på att det oftast är bilaterala diplomatiska kanaler och påtryckningar som är den mest framgångsrika sättet att lösa sådana här svåra frågor.

8. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är
inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni
förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar
kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket
viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast
ni politiker gå in och ändra lagen).

Moderaterna stödjer tanken på att kriminalisera olovligt kvarhållande. Det skulle även åstadkomma en större samstämmighet med Haagkonventionen som jämställer olovligt bortförande och olovligt kvarhållande. Därför är det bra att denna fråga utreds just nu på regeringskansliet.

_____________________________________________________

Margareta Pålsson

ledamot Sveriges Riksdag (m)
skolpolitisk talesperson
tel 08-786 45 53, 0708-82 08 92

www.metapalsson.se

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra
situationen för de drabbade familjerna?

Som enskild riksdagsledamot är förutsättningar begränsade. Men regeringen arbetar intensivt med frågor som berör bortförda barn. Inte minst har regeringen under den här mandatperioden aktivt verkat att fler länder ska ansluta sig till 1980-års Haagkonvention. Denna konvention, som syftar till att säkerställa ett snabbt återförenande vid ett olovligt bortförande, har skrivits under av ett 80-tal länder. I de fall där Haagkonventionen är tillämplig brukar ca.85 procent av fallen med bortförda barn klaras upp. Det ska jämföras med ca.25-30  procent i fallen som berör länder som inte skrivit under konventionen. Moderatkvinnorna, där jag är ordförande är mycket aktiva  i frågan och tar ofta upp den i olika sammanhang för att driva på.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden
och isåfall vad?

Det avgörande för att förbättra barnens förutsättningar till återförenande handlar framförallt om att förstärka Sveriges förmåga att hantera sådana här frågor både genom den svenska myndighetsstrukturen samt genom att förmå fler länder att skriva på 1980 års Haagkonvention. Det utreds bland annat för närvarande om vilken svensk myndighet som skulle kunna vara bäst lämpad för att lösa detta.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger
sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Föräldern bör kontakta konsulära enheten på UD. Om barnet förts till ett land som är anslutet till 1980 års Haagkonvention ser UD till att ansökan sänds till myndigheten i det aktuella landet. Om landet inte är anslutet till Haagkonventionen blir det betydligt svårare då det är landets egen nationella lagstiftning som reglerar om och under vilka förutsättningar som ett återförenande kan ske. Men UD kan genom svenska ambassaden i landet undersöka var barnet befinner sig och försöka få en kontakt med den bortförande föräldern. Det absolut smidigaste sättet att få tillbaka sitt barn är att försöka få den andra föräldern att frivilligt medverka till återföreningen. Om föräldern inte vill medverka till att hitta en lösning kan UD ge anvisning till en advokat i landet som kan driva en rättslig process mot den bortförande föräldern.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör
kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Problemen med bortförda barn är växande och djupt tragiskt. Jag tror att alla moderater (och riksdagsledamöter i allla andra partier) har stor förståelse för den frustration och maktlöshet som föräldern till det bortförda känner. Det som är gränssättande för Sveriges agerande i sådana fall är att svenska myndigheter inte kan agera i andra länder annat än på så sätt som internationella överenskommelser tillåter. Ett bortförande som anses olagligt enligt svensk lag, kanske inte anses olagligt i ett annat land. Lika lite som ett annat land kan lägga sig i svensk lagstiftning kan Sverige lägga sig i ett annats lands lagar. Det är också därför som UD inte kan medverka till återförening av barn utan stöd i det andra landets lag då det annars skulle vara ett omvänt barnbortförande därifrån. Men UD måste i vilket fall som helst kunna ge besked om det aktuella landet är anslutet till Haagkonventionen och förklara vilka regler som gäller. Är det aktuella landet inte anslutet till Haagkonventionen ska UD kunna förklara vilka åtgärder som är möjliga att vidta.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar
multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till
Sverige?

UD ska för det första påtala och tydligt kritisera detta i dialogen med berörda instanser i landet där det bortförda barnet befinner sig. Sedan ska Sverige även informera Haagsekretariatet och EU om ett land bryter mot de avtal som det har skrivit på för vidare återgärder.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som
inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för
detta)?

Det finns en stor risk att det skulle skapa mer problem än det löser då det är sällan som sanktioner är ett verkningsfullt instrument inom diplomatin. Det skulle även medföra större svårigheter i kommande ärenden speciellt om det aktuella landet som svar skulle säga upp Haagkonventionen.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen
och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Arbetet med bortförda barn är mycket angeläget men det är tveksamt om ett internationellt kontrollorgan skulle komma att bli ett effektivt instrument för att åstadkomma en större samstämmighet i fråga om olika länders tillämpning av 1980 års Haagkonvention. Erfarenheter pekar på att det oftast är bilaterala diplomatiska kanaler och påtryckningar som är den mest framgångsrika sättet att lösa sådana här svåra frågor.

8. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är
inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni
förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar
kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket
viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast
ni politiker gå in och ändra lagen).

Moderaterna stödjer tanken på att kriminalisera olovligt kvarhållande. Det skulle även åstadkomma en större samstämmighet med Haagkonventionen som jämställer olovligt bortförande och olovligt kvarhållande. Därför är det bra att denna fråga utreds just nu på regeringskansliet.

_____________________________________________________

Jan Ericson
riksdagsledamot (M)

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra
situationen för de drabbade familjerna?

Jag har två år i rad motionerat kring översyn av reglerna vid
vårdnadstvister, bland annat
när det gäller att delad vårdnad måste bli det normala och att ensam
vårdnad bör undvikas.
Just vårdnadstvister kan leda till att barn bortförs och en huvudprincip
om att båda
föräldrarna har gemensamt ansvar även efter en separation kan möjligene
minska antalet
bortförda barn.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden
och isåfall vad?

Fortsätta följa upp förslagen i motionerna.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger
sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Min bild är att myndigheterna brukar hjälpa till, men jag kan förstå att

man känner sig

oerhört utlämnad och uppgiven när ens barn försvunnit spårlöst. Svårt att

ge något råd.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör
kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Mycket grundlig hjälp, både för att hitta barnet och för att stötta den

drabbade föräldern.

UD är de man först ska kontakta för vidare stöd och hjälp.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar
multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till
Sverige?

UD sköter hanteringen av detta och ska informera ett särskilt
Haagsekretariat om ett land
som undertecknat Haagkonventionen inte följer detta.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som
inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för
detta)?

Regeringen arbetar intensivt med frågor som berör bortförda barn. Inte
minst har regeringen
under den här mandatperioden aktivt verkat att fler länder ska ansluta sig
till 1980-års
Haagkonvention. Frågan om sanktioner är komplicerad, kan både verka som
påtryckning och förvärra
läget. Har ingen direkt uppfattning.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen
och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Jag tror det är viktigare att så många länder som möjligt undertecknar
nuvarande konvention.
Är för dåligt insatt för att kunna bedöma om en skärpning av konventionen
behövs.

8. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är
inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni
förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar
kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket
viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast
ni politiker gå in och ändra lagen).

Jag har fått kännedom om att regeringskansliet faktiskt utreder denna
fråga just nu. Man överväger
att kriminalisera ”olovligt kvarhållande”. Det låter som en klart rimlig
lagändring.

_____________________________________________________

1. Har du gjort något för de bortförda barnen eller för att förbättra
situationen för de drabbade familjerna?

Ja, har varit en av de ledamöter som genomfört riksdagens
uppföljningsrapport
kring olovligt bortförande av barn samt besökt Haagkonferensen och Bryssel
för
att diskutera hur Sverige och andra länders arbete kan förbättras. Har med
hjälp
av er organisation också fått möjlighet att lära mig mer och förstå
problematiken.

2. Avser du att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden
och isåfall vad?

Jag kommer att fortsätta jobba med frågan under kommande period på olika
sätt.

3. Vad skulle du rekommendera drabbade föräldrar att göra, när de säger
sig inte ha fått någon hjälp av svenska myndigheter?

Man ska aldrig behöva hamna i den situationen. Som svenskar ska man få
hjälp från
första dagen om sitt barn olovligt bortförs. Tyvärr är inte verkligheten
denna och
då tycker jag man inte ska dra sig från att gå till media, engagera sig i
SBN och
kräva ansvar från regering/riksdag och tjänstemän.

4. Vilken hjälp känner du rent spontant att man som svensk medborgare bör
kunna förvänta sig när någon kidnappar ditt barn till ett annat land?

Jag tycker det ska finnas ett telefonnr dit man kan larma. Genom detta
samtal ska
sedan en parlör av åtgärder vidtas. Man bör få en personlig handläggare
som också
följer upp och kan hjälpa till att hålla en informerad om vad som
eventuellt händer.

5. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar
multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till
Sverige?

Jag tycker man ska agera med kraft och tydligt visa att detta inte är
acceptabelt.
Jag tycker inte man ska vara rädd från att hitta påtryckningsmedel i olika
former.

6. Hur ställer ni er till förslaget att införa sanktioner mot länder som
inte följer Haagkonventionen? (I USA finns ett förslag framtaget för
detta)?

Jag är positivt till det. Utan saktioner är det rätt tandlöst.

7. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen
och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

Vet inte om det är snabbaste och mest effektiva vägen. Vet för lite på
denna pkt.

8. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är
inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni
förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar
kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket
viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast
ni politiker gå in och ändra lagen).

Jag skulle gärna se en bredare utredning så man täcker in hela
problematiken och kan stärka skyddet och
arbetet som förhindrar bortförande men också vässa åtgärderna om det
ändock sker.

_____________________________________________________

Den 4 augusti skrevs följande jättebra inlägg i debatten om barn som avskurits från sina föräldrar, som ni också kan läsa genom att klicka HÄR eller läsa nedan.

Barnen förlorar mest

Föräldrar som fått sitt barn bortfört behöver hjälp av förstärkt lagstiftning och internationell samordning

Thomas Österberg
Opinionsredaktör
thomas.osterbergdagen.se
08-619 24 87

Första halvåret 2010 hade 660 barn registrerats som ”försvunna” av Migrationsverket. Det handlar alltså om mellan 3-4 barn varje dag. På ett år blir det 1320 barn, om ”trenden” håller i sig. Av dessa 660 barn var 494 stycken fortfarande borta vid halvårsskiftet i juni. Alltså nästan 500 stycken, varav de flesta tros finnas kvar i Sverige, där de utnyttjas på olika vis, som arbetsslavar eller inom barnsexindustrin.

Vi på SBN har uppmärksammat ett av dessa försvunna barn i en Amber Alert artikel här på hemsidan om Lidija Sonki från Grums:

http://www.saknadebarn.org/2010/04/20/lidija-sonka-17-ar-ar-sparlost-forsvunnen-fran-grums/

Egentligen skulle vi behöva efterlysa 3-4 barn varje dag på vår hemsida! Men dessa barns öden är det inte många som hör något om. Det är dags att ändra på det nu! I debattartikeln nedan så kräver Ecpats ordförande och kommunikationsdirektören på IF tillsammans:

”Vi kräver att ansvariga svenska myndigheter ser problemet, skaffar sig ökad kunskap och kompetens och vidtar åtgärder för att hindra att barn försvinner i migrationsprocessen. Skulle berörda myndigheter agera med samma flathet om de 660 barnen som försvann var svenska?”

Det är precis samma krav som vi har ställt sedan flera år. Men inget händer egentligen! Enstaka politiker engagerar sig och försöker hjälpa de drabbade barnen. Men där stannar det. En del utredningar har iochförsig initierats av Regeringen, men de är fortfarande under utredning. Inget har blivit bättre, även om en del löften har getts. Tyvärr, måste vi svara er som skrivit debattartikeln, så tror vi inte att myndigheterna hade agerat bättre om barnen varit svenska.

I Sverige försvinner minst två barn i veckan enligt UD:s officiella statistik. Mörkertalet är enormt. Minst det dubbla och säkert tre eller fyra gånger så många. Det handlar om 200-500 barn per år, enligt vår uppskattning, där vi själva står i kontakt med otroligt många föräldrar ur ”mörkertalet” som av olika skäl inte vågar anmäla sina barns kidnappning till myndigheterna.

UD har heller ingen statistik över hur många barn som i realiteten återvänder. De talar om ”avslutade ärenden” som oftast ligger på aningen fler än antalet nya ärenden varje år. Men att ett ärende avslutas innebär inte per automatik att barnet har återvänt, utan kan istället innebära att ärendet har legat stilla för länge utan nyheter, eller att en utländsk, ibland korrupt domstol felaktligen dömt till kidnapparens fördel och vägrar återlämna barnet till sitt hemland Sverige.

Varför vill inte UD utreda siffrorna ordentligt och ta reda på hur många av dessa anmält bortförda eller kvarhållna barn som egentligen fått återvända hem? SBN har länge efterfrågat dessa siffror och vi anser att det är mer än rimligt att detta granskas och redovisas för allmänheten. Vi vet också, efter många års erfarenhet, att det finns länder som gång på gång ignorerar Haagkonventionen och som t.ex. står med på ”svarta listan” som USA presenterar. Varför har inte Sverige en svart lista över länder som vägrar följa internationella konventioner och återföra små svenska medborgare? Vi anser att det är av stor vikt att veta i förväg huruvida du som svensk förälder har någon som helst chans att få hem ditt barn från ett visst land, innan du ger dig in i den oftast mördande långsamma, psykiskt nedbrytande och dessutom oerhört kostsamma processen att slåss i utländsk domstol med hjälp av Haagkonventionen för att få hem ditt barn. För att stå där, tre år senare och inse att allting egentligen från början var totalt lönlöst, kan få även den starkaste förälder att totalt gå under. Åren har försvunnit, du har satts i personlig konkurs flera gånger och alla stridigheter har bara lett till en än mer infekterad situation där ditt barn sitter som den största förloraren utan någon som helst kontakt med dig eller Sverige och det liv det en gång hade och är ännu längre från ett återförande än det var i början av processen. Om du då dessutom får reda på att tre andra föräldrar innan dig har gått igenom samma mardrömsresa med samma intetgivande resultat, så finns det inte ord för att uttrycka din förtvivlan och hur förstörd du känner dig, för resten av ditt liv. Så många timmar, dagar, månader, år, tårar, skrik, förtvivlan, oro, rädslor, panik, ångest, kronor, resor, biljetter, telefonsamtal och krusade förhoppningar helt i onödan. Varför finns inte statistiken på vilka länder som bryter avtal om återförande av barn? Vi vet ju att dessa länder existerar. Ett exempel, bland många, på ett europeiskt land som på det fräckaste sätt har ignorerat Haagkonventionen är Bosnien. Trots att Sverige gett mer bistånd till landet än de flesta andra länder. Bosnien är inte ensamt, inte i Europa och särskilt inte i världen. Mängder av länder som gång på gång ignorerar Haagkonventionen, utan en enda reprimand från svenskt håll. Vi känner en stor frustration över detta och att det tillåts fortsätta. Det kommer att drabba så många fler barn. Inte bara svenska, utan alla barn som förs till dessa länder från andra länder. Deras hela liv ödeläggs med en flygresa och så många andra liv som är kvarlämnade utan dem. Föräldrar, syskon, vänner, skolkamrater, dagisvänner, mor- och farföräldrar, mor- och farbröder, mostrar och fastrar, kusiner, grannar…  Sorgen sprider sig som ringar på vattnet. Så många barn har drabbats. Snart har sorgen nått oss alla.

I USA så behandlas just nu ett lagförslag om sanktioner mot länder som bryter mot bl.a. Haagkonventionen, vilket vi på SBN applåderar och följer med stort intresse. Så naturligt och självklart! Läs mer HÄR!

I debattartikeln om migrationsbarnen som försvunnit så skriver man vidare:

”De myndigheter som främst bär detta ansvar är Migrationsverket, Socialtjänsten och Polisen. Brist på samarbete mellan dessa tre leder till att många ärenden faller mellan stolarna.”

När det gäller de bortförda barnen så vill vi peka ut följande myndigheter: UD och ambassaderna, domstolarna, Polisen och Interpol, åklagarmyndigheterna samt ibland också Socialtjänsten, Skatteverket och Försäkringskassan. Deras brist på samarbete är stort och leder nästan alltid till att drabbade känner sig fallna mellan stolarna och att ärenden drar ut på tiden. De utlovade sex veckorna i Haagärenden hålls i praktiken aldrig. De flesta får vänta minst ett halvår. Andra ännu längre. När det gäller barn som förts till länder utanför Haagkonventionen så är verkligheten ännu råare.

SBN anordnade ett seminarium i Stockholm den 25 maj 2010, på Internationella Dagen för Försvunna Barn. Några av dem som talade förutom drabbade föräldrar var UD, Interpol, Polisen, Barnpsykolog, Riksdagspolitker, Socialtjänsten, Familjerättsadvokater, Rädda Barnen m.fl. Nästan alla var rörande överens om en sak: att det inte fungerar idag och att det inte finns någon samordning.

SBN har motionerat om just detta tillsammans med Riksdagsledamot Annelie Enochson, men motionen avslogs tyvärr: Motion 2009/10:C256, Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn.

Om vi slår ihop siffrorna från Migrationsverket med siffrorna från UD och vår uppskattning om mörkertalet så hamnar vi på nästan kanske 2000 barn per år.

Hur länge ska Myndighetssverige fortsätta att blunda för problemen med barn som försvinner? Hur länge till? Hur många barn ska utsättas för det omänskliga i att försvinna? Imorgon är det fyra nya. I övermorgon ytterligare fem. Vad väntar vi på?

Låt oss införa Amber Alert systemet i Sverige NU och starta en samordningscentral för dessa ärenden. Någon som SBN mer än gärna hjälper till med. Vi ville ha börjat redan igår… Kan vi börja imorgon?

Det är som sagt Ecpat och Försäkringsbolaget IF som tillsammans har skrivit en Debattartikel i DN idag som ni kan läsa genom att klicka HÄR eller läs nedan.

Problemet har också uppmärksammats av Aftonbladet HÄR och Expressen HÄR.

”494 barn försvann i Sverige under första halvåret i år”

Publicerat i dag. 00:50

Ni kan klicka HÄR för att läsa artikeln i Sydsvenskan där bl.a. SBN:s ordförande uttalar sig och som behandlar det nya lagförslaget att kriminalisera alla barnbortföranden eller kvarhållanden, oavsett hur vårdnaden ser ut mellan föräldrarna. Ni kan också läsa texten nedan:

________________________________________________________

Att hålla kvar ett barn kan bli straffbart

Text: Sara Assarsson
Uppdaterad 9 augusti 2010 8.01 Publicerad 9 augusti 2010 6.302010-08-09 06:30:00

Den 19 september är det val i Sverige!

Vårt val är enkelt – vi vill ha politiker som engagerar sig för att förändra de ihåliga lagarna och som stärker barnens rättigheter och som skyddar dem från olovlig barnkidnappning. För att hjälpa er att hitta rätt så har vi mailat ut fem frågor till varje parti samt några fler frågor till de Riksdagsledamöter som vi har idag, för att kunna hitta de individer som brinner för den lilla människan och som kan hjälpa oss vidare i vår viktiga kamp mot barnbortföranden. Svar från Riksdagsledamöterna på separata frågor hittar ni här:

Ledamöterna i Riksdagen svarar på de bortförda barnens frågor!

SBN som organisation är politiskt och religiöst neutral och alla politikers budskap och svar får stå för dem själva.

Alla partier har ännu inte hunnit svara, så här presenterar vi de som har svarat redan och fyller på efter hand!

FEM FRÅGOR OCH SVAR TILL PARTIERNA:

Se svaren undertill…

1. Vad har ert parti gjort hittills för de barn som bortförs ur Sverige eller för att förbättra situationen för de drabbadde familjerna?

2. Avser ni att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och isåfall vad?

3. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige? (I USA finns t.ex. ett färskt förslag om sanktioner mot länder som inte respekterar Haagkonventionen)

4. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

5. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast ni politiker gå in och ändra lagen).

1. Vad har ert parti gjort hittills för de barn som bortförs ur Sverige eller för att förbättra situationen för de drabbade familjerna?

FOLKPARTIET: Inom alliansregeringen har vi arbetat aktivt med frågorna. Vi har tillsatt en utredning som ska se över straffansvaret för egenmäktighet med barn och har tagit fram ett förslag på en ny myndighet som ska arbeta med barn som har bortförts. Det förslaget är nu ute på remiss. Vi arbetar också på det internationella planet för att få fler länder att ansluta sig till Haagkonventionen och för att se till att den tillämpas ordentligt i de länder som redan undertecknat. Det arbetet vill vi fortsätta. För folkpartiet är det viktigt att barnets bästa sätts i första rummet och vi arbetar därför också för att införliva barnkonventionen i svensk lagstiftning.

MODERATERNA: Moderaterna och Alliansregeringen arbetar intensivt med frågor som berör bortförda barn. Inte minst har regeringen under den här mandatperioden aktivt verkat att fler länder ska ansluta sig till 1980-års Haagkonvention. Denna konvention, som syftar till att säkerställa ett snabbt återförenande vid ett olovligt bortförande, har skrivits under av ett 80-tal länder. I de fall där Haagkonventionen är tillämplig brukar ca.85 procent av fallen med bortförda barn klaras upp. Det ska jämföras med ca.25-30  procent i fallen som berör länder som inte skrivit under konventionen.

MILJÖPARTIET: Detta är en svår fråga att påverka som riksdagsledamot eftersom den i slutänden hamnar på regeringskansliet. Än så länge har vi aldrig varit i regering. Det vi brukar fokusera mest på är det förebyggande arbetet i syfte att förhindra att barn rövas bort.

CENTERPARTIET: Centerpartiet har varit en aktiv del i regeringens arbete med att förtydliga och ge ansvarigamyndigheter bättre verktyg och möjligheter att snabbare upptäcka när barn olovligen bortförtseller kvarhållits. Bland annat genom en utredning om vad som omfattas av så kalladegenmäktighet och genom att se över och göra straffansvaret tydligare så att inte olikheteruppstår beroende på vad man har för typ av vårdnad för sina barn.Centerpartiet har också varit med och förordat att verksamheten vid myndigheter som rörolovliga bortföranden och kvarhållanden av barn och andra frågor om föräldraansvar iinternationella situationer ska samlas under en egen fristående myndighet.Centerpartiet anser principiellt att barnens rätt alltid ska beaktas i första hand. Sverige harskrivit under både Barnkonventionen och Haagkonventionen, vilka båda förpliktigar till att tabarnets intresse i första hand.

2. Avser ni att göra något för dessa barn eller i dessa frågor i framtiden och i så fall vad?

FOLKPARTIET: Inom alliansregeringen har vi arbetat aktivt med frågorna. Vi har tillsatt en utredning som ska se över straffansvaret för egenmäktighet med barn och har tagit fram ett förslag på en ny myndighet som ska arbeta med barn som har bortförts. Det förslaget är nu ute på remiss. Vi arbetar också på det internationella planet för att få fler länder att ansluta sig till Haagkonventionen och för att se till att den tillämpas ordentligt i de länder som redan undertecknat. Det arbetet vill vi fortsätta.  För folkpartiet är det viktigt att barnets bästa sätts i första rummet och vi arbetar därför också för att införliva barnkonventionen i svensk lagstiftning.

MODERATERNA: Det avgörande för att förbättra barnens förutsättningar till återförenande handlar framförallt om att förstärka Sveriges förmåga att hantera sådana här frågor både genom den svenska myndighetsstrukturen samt hur Sverige kan få fler länder att skriva på 1980 års Haagkonvention. Det utreds bland annat för närvarande om vilken svensk myndighet som skulle kunna vara bäst lämpad för att lösa detta.

MILJÖPARTIET: Det bästa vi kan göra är att förse Utrikesdepartementet med de resurser som behövs för att arbeta mer aktivt med dessa frågor. Det handlar i de flesta fall om diplomati och påverkansarbete i det land barnet befinner sig i och därför är resurser till denna verksamhet av avgörande betydelse. Det är också viktigt att ge polis och åklagare större möjligheter att agera vid misstanke om att barn kommer att föras bort.

CENTERPARTIET: Än finns mycket kvar att göra. Det handlar bland annat om att sätta i bruk och marknadsföra
det EU-gemensamma telefonnumret 116 000 som har reserverats för telefonjourer avsedda för
saknade barn och marknadsföra den av EU tillsatta ombudsmannen för bortförda barn. Det är
också viktigt att vi bättre kan använda oss av de befintliga resurserna i den Svenska staten och
i den Europeiska Unionen, i vissa delar har samarbetet inte varit fullt ut effektivt tex när det
gäller Interpol och polisiärt samarbete över nationsgränserna. De mänskliga rättigheterna och
barnens rättigheter ska inte hindras eller inskränkas av nationsgränser.
Den snabbaste lösningen av ärenden med bortförda barn är ofta att föräldrarna kommer
överens om ett frivilligt återlämnande. Därför skulle en bättre internationell medling vara ett
bra verktyg att använda sig av. I vissa länder finns organ, statliga eller privata, som arbetar
med internationell medling och Centerpartiet är beredda att studera införandet av en sådan
medlingsorganisation även i Sverige. Centerpartiet vill också undersöka möjligheterna för
svenska domstolar att fastställa ett avtal som tagits fram mellan föräldrar genom medling.
Centerpartiet anser att UD hela tiden måste bli bättre på att hantera denna typ av ärenden
tillsammans med våra ambassader runt om i världen. Centerpartiet vill också se över
möjligheterna för att ett europeiskt system för tidig varning av bortförande av barn, liknande
det amerikanska ”amber alert” införs, det skulle kunna förhindra mycket lidande.

3. Hur bör Sverige behandla eller reagera gentemot ett land som ignorerar multilaterala avtal och inte återlämnar bortförda svenska barn till Sverige? (I USA finns t.ex. ett färskt förslag om sanktioner mot länder som inte respekterar Haagkonventionen)

FOLKPARTIET: Sverige ska vara pådrivande i arbetet för att förbättra Haagkonventionen. En idé kan vara att instifta ett internationellt kontrollorgan. Vi ska också vara tydliga med att konventionen ska tillämpas korrekt av alla länder som har skrivit på, och arbeta för att fler länder ansluter sig.

MODERATERNA: UD ska för det första påtala och tydligt kritisera detta i dialogen med berörda instanser i landet där det bortförda barnet befinner sig. Sedan ska Sverige även informera Haagsekretariatet och EU om ett land bryter mot de avtal som det har skrivit på för vidare återgärder. Beträffande sanktioner finns det en stor risk att det skulle skapa mer problem än det löser då det är sällan som sanktioner är ett verkningsfullt instrument inom diplomatin. Det skulle även medföra större svårigheter i kommande ärenden speciellt om det aktuella landet som svar skulle säga upp Haagkonventionen.

MILJÖPARTIET:Grunden för alla bedömningar är att Haagkonventionen ska följas av alla länder. Det händer rätt ofta att det är svenska föräldrar som tar med sina barn till Sverige från de länder de vuxit upp i och då brukar det bli mycket känslosamt när dessa ska skickas tillbaka. Det är viktigt att vi inte gör skillnad mellan svenska föräldrar och utländska föräldrar i dessa fall. I slutänden måste det vara hänsyn till barnets bästa som ska vara avgörande för bedömningen.

CENTERPARTIET: Sverige och UD ska i dialogen med det berörda landet vara tydlig och kritisera agerandet.
Sverige ska också vara aktiv i att förbättra och tydliggöra Haagkonventionen. Centerpartiet
tror inte att sanktioner i de flesta fall är en lösning, sanktioner riskerar istället att skapa fler
problem än de löser.

4. Skulle ni vilja arbeta internationellt för att skärpa Haagkonventionen och ev instifta ett internationellt kontrollorgan?

FOLKPARTIET: Sverige ska vara pådrivande i arbetet för att förbättra Haagkonventionen. En idé kan vara att instifta ett internationellt kontrollorgan. Vi ska också vara tydliga med att konventionen ska tillämpas korrekt av alla länder som har skrivit på, och arbeta för att fler länder ansluter sig.

MODERATERNA: Arbetet med bortförda barn är mycket angeläget men det är tveksamt om ett internationellt kontrollorgan skulle komma att bli ett effektivt instrument för att åstadkomma en större samstämmighet i fråga om olika länders tillämpning av 1980 års Haagkonvention. Erfarenheter pekar på att det oftast är bilaterala diplomatiska kanaler och påtryckningar som är den mest framgångsrika sättet att lösa sådana här svåra frågor.

MILJÖPARTIET: Ja

CENTERPARTIET: Centerpartiet vill vara delaktiga i arbetet att förbättra Haagkonventionen och framförallt se till
att fler länder ansluter sig. Ett internationellt kontrollorgan kan vara ett alternativ men det är
viktigt att inte bygga för mycket byråkrati som ger liten påverkan på verkligheten.

5. Idag fungerar åtalspunkten egenmäktighet med barn dåligt, och det är inte ett tillräckligt skydd mot barn som drabbas inom Sverige. Hur vill ni förbättra detta så att polisen snabbare kan gå in i ärenden där föräldrar kvarhåller sina barn? (Polisen själva ser detta som en önskvärd och mycket viktig åtgärd och de känner sig maktlösa i nuvarande läge. Här kan endast ni politiker gå in och ändra lagen).

FOLKPARTIET: Dagens lagstiftning om egenmäktighet med barn fungerar inte så bra, och vi har därför tillsatt en utredning som ska komma med förslag om hur lagstiftningen kan förbättras.

MODERATERNA: Vi stödjer tanken på att kriminalisera olovligt kvarhållande. Det skulle även åstadkomma en större samstämmighet med Haagkonventionen som jämställer olovligt bortförande och olovligt kvarhållande. Vi välkomnar därför att denna fråga utreds just nu på regeringskansliet.

MILJÖPARTIET: Både polis och utlandsmyndigheter bör få större möjligheter att agera snabbt för att få hem barnen. Det är inte acceptabelt att det tar så lång tid att barnen hinner rota sig så mycket att det kan anses vara till men för barnen att resa hem. Egenmäktighet med barn bör prioriteras högre och lagföras även om föräldern befinner sig i det andra landet.

CENTERPARTIET: Justitiedepartementet har tillsatt en utredning i våras som har till uppgift att kartlägga vad som
omfattas av så kallad egenmäktighet och om bortförande ska kriminaliseras. Utredningen
kommer att vara klar i maj nästa år och vi avvaktar resultatet.

Människor försvinner i mängder varje dag i Sverige. Närmare 7000 personer anmäls som försvunna till Polisen varje år. Det handlar alltså om cirka 19 personer varje dag. Det är nästan en person i timmen, dygnet runt.

De allra flesta hittas på något vis. En del hade rest bort, utan att meddela sig, andra ville ”vara ifred” eller hade bara gått vilse. En del var döda. Men för cirka 30 personer varje år, så känner ingen till vad som skett. Det kan ta många år, om en någonsin, att få ett svar på vart de tagit vägen.

Ibland slår media upp en del av deras försvinnanden. Mer om några försvunna svenskar kan ni läsa HÄR eller HÄR eller HÄR eller helt enkelt googla lite på temat.

Man kunde önska att det fanns en portal för att efterlysa alla försvunna vuxna också. För det är fruktansvärt att vara anhörig till någon som saknas. Helst vill man ju att hela världen ska titta på fotot så att någon snabbt känner igen och hittar just din familjemedlem. Men så fungerar det inte.

Många av de personer som försvinner är barn. Det finns inget värre för en förälder, nästan, än att behöva rapportera sitt barn som försvunnet till polisen. Skräcken och paniken är något som sätter ärr i varje förälders själ för evigt. Att inte veta om man någonsin kommer att få se sitt barn igen.

De flesta barnen kommer också hem igen, relativt snabbt, tack och lov. Men det finns också en hel del som inte gör det. De flesta av dessa barn är kidnappade av en av sina egna föräldrar. Detta är absolut inte en lättnad,  som många tror. För en frisk förälder kidnappar inte sitt eget barn. Detta är ett övergrepp som barnen utsätts för, som borde jämställas med barnmisshandel. Ingen skulle resonera att ”det gör ingenting att han/hon slåss, det är ju ändå hans/hennes eget barn som får stryk, så då är det inte så allvarligt”. På samma sätt som det är lika illa att slå ett barn, ditt eller andras, så är det lika illa att kidnappa ett barn, ditt eller andras. Det är väldigt viktigt att förstå detta!

Det finns också flera barn som i Sverige försvunnit spårlöst och där man inte misstänker en förälder för kidnappning. En del av dessa barn har antagligen utsatts för något brott. Här är några foton på saknade barn som INTE bortförts av en förälder och som är rapporterade försvunna, men det finns självklart många fler:

Jasmina Jasharaj, 6 år, Sävsjö

Ålder: 6 år. Bodde: På andra våningen i hyresfastighet på Vallsjögatan 14 A i södra delarna av Sävsjö. Försvann: Från bostadsområdet på kvällen måndagen 28 juli 1997. Jasmina var känd i området. Hon var ofta ute och samlar tomburkar. Ringde på hos folk. Polis och anhöriga är övertygade om att hon utsatts för brott. Sista säkra iakttagelsen: En 15-årig flicka på väg hem från badet såg Jasmina 400 meter från hemmet vid cykelstigen mellan Lingonvägen och Smultronvägen. Flickan mötte Jasminas blick. Strax innan sågs hon cykla tillsammans med en 41-årig man. Några dagar innan han kallades till förhörd brann ett ödehus i Sävsjötrakten. Polisen tror att branden var ett försök att undanröja spår efter Jasminas kropp. 41-åringen satt anhållen men släpptes i brist på bevis. Om ingen mördare grips innan 28 juli 2022 preskriberas brottet.

Mariam Adam, 8 år, Sävsjö

Ålder: 8 år. Bodde: Tillsammans med sin familj på missionskyrkans lägergård i Hultafors utanför Borås för att slippa utvisning till Ghana. Försvann: Fredageftermiddagen den 27 juni 1997 försvann Mariam Adam från lägergården i Hultafors. Föräldrarna sökte först själva efter henne, men när de inte hittade henne kontaktade de, trots utvisningshotet, polisen. Omkring 200 personer – poliser, militärer och civila – sökte i två dygn efter flickan. Skallgångskedjorna gick igenom ett skogsområde på 5 gånger 2 kilometer. Polisen i Borås misstänkte inledningsvis att Mariam Adams familj själva gömt henne för att skjuta upp utvisningen. Men efter resultatlös efterlysning via Interpol är den dominerande teorin att hon utsatts för ett våldsbrott. Utlänningsnämnden har beslutat att familjen Olar får stanna i Sverige av humanitära skäl. Mariam är fortfarande försvunnen och utredningen är vilande.

Henrik Jansson, 12 år, Ängelholm

Ålder: 12 år. Bodde: Växelvis hos sina föräldrar i Ängelholm. Försvann: Torsdagen den 6 maj 1999 klockan 15.30 så försvann Henrik på väg från skolan hem till sin pappa i Ängelholm. Pappan ringde till mamman och sade att sonen inte dykt upp. En omfattande utredning startades men man fann varken Henrik, hans skolväska eller gymnastikpåsen som försvunnit tillsammans med honom.  Pappan har suttit anhållen för mord på sonen, men släppts i brist på bevis. Henrik är fortfarande försvunnen.

Björn Brännfors, 15 år, Vaxholm

Ålder: 15 år. Bodde: Vaxholm. Försvann: Den 30 september 1999 klev Björn ensam ombord på ett flygplan med destination New York. Han har aldrig hörts av sedan dess och ingen vet vad som har hänt. Han kan finnas i USA eller Kanada.

Lidija Sonki, 17 år, Grums

Ålder: 17 år. Bodde: Växelvis hos sina föräldrar i Ängelholm. Försvann: Den 17 april 2010, kl 23:45 anmäler en familj bosatt i Grums att deras dotter försvunnit från bostaden. Hon lämnade bostaden för att få lite frisk luft och har sedan inte hörts av. En polisinsats har under den första helgen genomförts för att söka efter flickan. Sökandet har inte gett något resultat. Lidija var då hon lämnade bostaden klädd i en svart jacka, rosa tröja, svarta tajta byxor och svarta skor.
Lidija är 154 cm lång och har en smal kroppsbyggnad.

———————————————————————————————

Det är en levande mardröm att vara utan sitt barn och ännu värre när du inte vet vart ditt barn finns eller om det ens lever. Flera barn bortförs av sin ena förälder varje vecka i Sverige. Många av dem göms här i vårt eget land. Polisen tar emot tusentals anmälningar om egenmäktighetsbrott varje år. Bara en handfull går till åtal. Barnen är väldigt oskyddade och utsatta och våra lagar är inte starka nog ännu. Men vi kämpar för att ändra på det.

En stor del av barnen förs också ut ur landet och en del av dessa är spårlöst försvunna. Exempelvis syskonen Möller som försvann under julhelgen 2004, när Sverige samtidigt paralyserades av nyheten om tsunamin i Thailand. Det finns inga spår efter varken dem eller deras pappa sedan dess. Hemma i Sverige sitter deras förtvivlade mamma och väntar oroligt varje dag på ett livstecken från sina enda barn.

På Maukonens blogg finns ett tänkvärt inlägg om en Australiensisk kampanj för saknade och försvunna personer:

”I Australien har man en årlig kampanj National Missing Persons Week för att öka medvetenheten om frågorna och konsekvenserna kring försvunna personer. Årets kampanj startade måndagen den 2 augusti.  Forskning har visat att det är en ihållande myt att folk tror att de måste vänta 24 timmar för att rapportera att en person saknas. Årets kampanj fokuserar på att skingra denna myt. Om du inte vet om var en person är någonstans och du är orolig för deras säkerhet och välbefinnande, behöver du inte vänta innan du anmäler detta till polisen. De första 24 till 48 timmarna är de kritiska när en person försvinner, för utredningen kring försvinnandet och för att återfinna den försvunne vid liv.”

”När någon försvinner, är en dag av väntan en förlorad dag”.
‘when someone goes missing, a day spent waiting is a day lost’.

Från Australien kommer också pappan Ken Thompson som vi på SBN har skrivit om en gång tidigare. Hans son Andrew, 4 år försvann med sin mamma från Australien i april 2008. De är också spårlöst försvunna efter att ha tagit ett flyg till Frankfurt och då mamman talar flera språk flytande så är det lätt för henne att smälta in i flera länder. Pappa Ken har en hemsida som ni kan titta på HÄR eller läsa hans reseblogg HÄR då han just nu cyklar genom Europa för att väcka uppmärksamhet kring frågan om barnbortföranden och försvunna barn! Vilken hjälte! Alla som vill kan få cykla med honom förresten.

Försvunna personer och framförallt barn måste bli ett viktigare ämne, dels politiskt och dels i media! För det berör oss alla. Lagarna måste bli skarpare och göra det möjligt för poliser och åklagare att agera snabbt och kraftfullt. Vi måste som land visa att vi inte accepterar att våra barn försvinner. Just nu fungerar Sverige som ett såll där flera barn i veckan rinner igenom. Varje barn som försvinner är en tragedi utan like. Det är inte bara barnets liv som ödeläggs utan också alla som står barnet nära.

Just som detta skrivs så finns det t.ex. ett döende barn i Irak, kidnappad från Sverige för några veckor sedan. En liten flicka med en medfödd sjukdom som inte kan få den specialistvård hon behöver därnere. Hon kanske dör idag, eller imorgon? Vi vet inte hur länge hennes lilla kropp kan uthärda, men vi vet att hon inte överlever om hon inte får komma hem nu. Men det verkar utsiktslöst, då hennes pappa anser att det är bättre för henne att dö så han ”slipper problemet” som han uttryckt sig. Vem hjälper henne eller hennes syskon hem? Vem hjälper hennes desperata mamma i Sverige? Vilket skydd har dessa barn? Inget, just nu…

Det kan hända dig eller någon du älskar! Det drabbar urskillningslöst. Media ska inte vara så rädda för att skildra barnbortföranden. Det är oerhört angeläget att snabbt få ut barnets information och bild till allmänheten, så att de har en chans att lämna tips och information. De första timmarna och dagarna efter ett försvinnande är ofta de viktigaste!

Vi på SBN har flera gånger fått fantastiska tips från uppmärksamma läsare när det gäller våra barnärenden.(Tack!!! Ni vet vilka ni är!)

Det räcker att EN ENDA person känner igen ett saknat barn, för att barnet ska kunna räddas. Och i samma sekund som barnet hittas, skingras all den oro och skräck och rädsla som den drabbade, kvarlämnade föräldern tvingas utstå i sin ensamhet.

Hjälp oss på SBN i vår kamp för de försvunna barnen! Sätt in en liten slant på vår stiftelse eller skriv ut en efterlysningsposter på din skrivare och klistra upp på ICA. Ingen kan göra allt men alla kan göra något! Vi behöver er hjälp!

Det kanske är du som hittar nästa barn? Det är kanske du som räddar ett liv, eller flera?

”Har du räddat ett liv, har du räddat hela världen”

Den 31 maj så mottog SBN utredningen om en ny myndighet för bortförda barn, Ds 2010:16,  där vi ska ingå som remissinstans tillsammans med flera andra instanser. Remissvaren skall vara klara i september så vi kommer att få jobba på dem under sommaren nu.

Vi är väldigt glada, dels att vi har fått vara med och ge föräldrars syn på många sidor av barnbortföranden, via möten med Justitiedepartementet både i Malmö och Stockholm och dels för att vi nu får ge svar på det som utredningen har kommit fram till.

På SBN arbetar vi nu också med en hel del andra administrativa delar:

Vi går igenom alla gamla ärenden och förfrågningar från drabbade föräldrar och statistikför dessa anonymt. Statistiken skall vara klar under 2010 så att vi snabbt och lätt kan ta fram uppgifter på inblandade länder och antalet barn m.m.

SBN är också mycket intresserade av valet i september och vi kommer att ta fram ett antal viktiga frågor ur vårt perspektiv och bereda varje parti tillfälle att svara på dem. Dessa frågor kommer snart!

Det är ett högt tryck på SBN med nya ärenden! Detta gör att en del köer har bildats. Oerhört många nya drabbade behöver stöd och hjälp! Ännu fler kontaktar oss med allmänna frågor eller i förebyggande syfte! Vårt mål är att alla ska få svar inom en vecka, just nu. En del är självklart mer akuta än andra! Dessa tar vi inom 24 timmar. Vi arbetar som sagt ideellt på vår fritid med detta, och varje SBN:are har bara två händer. Vi ber om förståelse för detta!

Förövrigt är det mycket semestrar just nu och allt står still, både juridiskt här hemma i Sverige och utomlands. Vi vet att många barn åker iväg på efterlängtade semesterar, men tyvärr aldrig återvänder. Sommaren är högsäsong för barnkidnappningar. Tyvärr.

Hursomhelst så kommer den här hemsidan att stå ganska still fram tills slutet av augusti, men det kan hända att den uppdateras lite ändå någon gång. Även vi på SBN kommer att ta lite semester(men inte alla samtidigt), men vi jobbar på som vanligt ”bakom kulisserna”.

Passar på att önska alla en fin sommar och njut av era barn i solskenet! Var rädd om dem – och varandra!

Glad sommar!

Den 25 maj var SBN inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon tillsammans med den drabbade mamman Mari Stenberg samt Sveriges justitieminister Beatrice Ask. Här kan ni som missade inslaget, se det igen:

Justitieministern berättade om det nya lagförslaget som ska täppa igen ett av många hål i lagen som tillåter barnkidnappningar ur Sverige. SBN fick ge några förslag på vad som måste förbättras och Mari Stenberg berättade om hur hennes barn försvann under tio år, innan hon fick hem dem igen.