OBS: Gammal bild från innan kidnappningen.

I mitten av förra veckan så skrev vi en artikel om hur den sedan tre år försvunne pojken Andrew Thompson återfanns i Amsterdam, Nederländerna när hans mamma försökte skriva in honom i en skola med ett ogiltigt pass:

http://www.saknadebarn.org/2010/09/09/lille-andrew-thompson-fran-australien-hittad-efter-3-ar/

Mamman sitter sedan dess i häkte och väntar på utlämning till Australiensiska myndigheter. Pappa Ken som för tillfället var på cykelturné i Tyskland för att hitta sin son, skyndade till Amsterdam när han nåddes av den glada nyheten.

Nu har Australiensisk media äntligen rapporterat om pojkens och pappans återförening.

Ni kan läsa några artiklar genom att klicka på länkarna nedan:

http://www.abc.net.au/news/stories/2010/09/14/3010773.htm

http://www.theaustralian.com.au/news/nation/dad-ken-thompson-reunited-with-abducted-son-andrew/story-e6frg6nf-1225921591981

Ni kan också titta på den här fantastiska intervjun med pappa Ken efter beskedet att hans son har hittats:

http://video.au.msn.com/watch/video/father-and-son-reunited/x4bk2h9

Pappa Ken säger följande om sina tankar kring att återförenas med sin lille son efter så lång tid:

Han säger att han nu mår mycket bättre än han gjort de sista 2,5 åren då hans son har saknats, trots att han inte kunnat sova på tre dagar knappt. Han säger att han är så fantastiskt lättad över att veta vart Andrew finns och att han är trygg med myndigheterna i Nederländerna som har tagit hand om hans son.

Han säger att Andrew säkert inte minns honom och att han vill inleda processen mot ett återförenande med sin son i långsam takt, eftersom det gått så pass lång tid. Han är också osäker på vad Andrews mamma har sagt om honom själv eller om varför de flydde från Australien när Andrew var 3,5 år gammal.

Ken var extra orolig för att Andrew helt skulle ha glömt honom, men att barnpsykologerna i Holland har berättat för honom att de första fyra åren i ett barns liv är oerhört viktiga när det gäller att utveckla och bevara minnen och att barn i liknande situationer som Andrew har visat sig ha kvar sina minnen.

Det största problemet är istället att barnet kan ha fått höra många lögner om sin frånvarande förälder och t.o.m. vara rädd för denna. Med anledning av detta så vill Ken närma sig Andrew ytterst försiktigt och i hans egen takt så att det ska bli positivt för barnet.

Sedan så frågar reportern hur Ken känner inför mamman som har gjort allt detta mot honom och barnet, varvid Ken svarar:

-Mamman är en väldigt fin person och en väldigt bra mamma, trots det som skett. Hon verkar ha ett problem som får henne att skapa idéer kring situationer som inte är sanningsenliga och sedan ta till drastiska åtgärder, även om detta med flykten var mer än någon kunnat förutse. Det viktigaste här är att mamman behöver hjälp och jag har alltid sagt att jag vill hjälpa henne att inse att hon har gjort ett misstag och hur hon ska hantera att hon gjort det här misstaget. Detta är ingenting som jag kan hjälpa henne med, utan hon behöver proffesionell hjälp att lösa detta. Men människor frågar alltid om jag inte hatar henne? Men det gör jag inte. Jag hatar vad hon har gjort, mot Andrew och mot min familj, migsjälv och andra. Men jag hatar verkligen inte henne. Hon är Andrews mamma och jag måste se till att, när det här hela är över, ska Andrew ha den bästa möjliga relationen med både sin mamma och sin pappa.

När reportern frågar vad som drev Ken till att cykla runt hela Europa på jakt efter sin son, så säger Ken:

-Andrew har varit i en farlig situation och det är min instinkt att skydda honom. Jag kunde inte sluta. Jag var tvungen att göra allt jag kunde för att hitta honom. Jag kom inte längre i Australien och jag insåg att jag måste åka till Europa och leta där och skapa uppmärksamhet. Jag kom då på idén om en cykelkampanj när var ute en dag och cyklade för att rensa mitt huvud.

Reportern ställer då frågan vad Kan vill göra med Andrew när han kommer hem till Australien igen efter så lång tid, och Ken svarar med tårar i ögonen och ostadig röst:

- Jag vill vara hans pappa! Just nu är jag hans fader. Jag tycker att det är en stor skillnad på att vara pappa och vara en fader. En pappa är en person som spenderar tid med sitt barn, delar sina erfarenheter med honom och lär sitt barn att växa genom livet. Och det är det jag vill göra. Det är Andew berättigad till. Nu kan vi äntligen ha det så och det är bra för Andrew och förhoppningsvis kan mamman komma igenom detta också och Andrew kan få ha sina bägge föräldrar till sist.

OBS: Gammal bild från innan kidnappningen.

I tidningsartiklarna kan vi läsa hur mötet mellan Ken och Andrew såg ut:

Andrew hade vuxit och blivit längre men han var sig lik och Ken kände genast igen sin son på glipan mellan framtänderna och leendet. Håret var häftigt friserat med gele och stod upp. Andrew visste att det var sin pappa han träffade, men han kände inte igenom honom och mindes inte honom alls.

Andrew talar nu flytande holländska och har därför befunnit sig en längre till i Nederländerna. Dock talade han fortfarande perfekt engelska, men med en lustig brytning, berättar hans pappa.

Vi får veta att det var ett fantastiskt möte som varade i 40 minuter och att varken Ken eller Andrew ville avsluta när det var dags. Men det är enligt de holländska barnpsykologerna mycket viktigt att ta deras återförening stegvis för att göra det positivt för Andrew.

Andrew hade spelat brädspel och frågat sin pappa en hel del frågor. Han var inte blyg alls. Han är en liten tänkare, berättade pappa Ken efteråt.

Nu återstår det bara att få se hur många veckor Ken stannar i Amsterdam för att bygga upp relationen med sin förlorade son, innan de återvänder hem till Australien igen tillsammans.

OBS: Gammal bild från innan kidnappningen.

Idag kan vi läsa den fantastiska nyheten i ”The Sydney Morning Herald” att en liten pojke som kidnappades för tre år sedan från Australien nu har hittats i Amsterdam, Nederländerna.

Här kan ni se en YouTube video om Andrew som använts i sökandet efter honom:

Vi på SBN har tidigare efterlyst Andrew här:

http://www.saknadebarn.org/2010/03/11/har-du-sett-det-har-barnet-nagonstanns/

Hans pappa Ken genomförde sedan i maj en cykelmanifestation där han cyklade genom Europa för att uppmärksamma de bortförda barnens situation. Mer om detta kan ni läsa hos Ingrid Carlqvist:

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2010/07/29/ken-thompson-cyklar-for-forsvunna-barn/

Ni kan också läsa mer om de glada nyheterna direkt på pappa Kens egen blogg om cykelturnén:

http://findandrewthompsoneurope2010.blogspot.com/

Efter 2,5 års mardröm så har äntligen pojken hittats i Amsterdam, Nederländerna tack vare en uppmärksam rektor vid den skola där Andrew var inskriven. Pappa Ken hade precis hunnit cykla till Stuttgart när han nåddes av nyheten att mamman arresterats i holländsk polis och satt i arresten, samtidigt som Andrew tagits om hand av Sociala myndigheter.

Idag kommer pappa Ken för första gången att få se sin son, som hunnit fylla sex år. Han hoppas att han kommer att känna igenom honom och annars att han kommer att känna igen det mjukisdjur som han haft på cykeln under hela kampanjen, Andrews favorit mjuka brandmannen Bernie Cinders..

Andrew Thompson var tre år gammal när han kidnappades i Sydney av sin mor, Melinda Stratton, den 24 april 2008, efter en vårdnadstvist, och hon har sedan lyckats hålla sig gömd i två och ett halvt år. Det var när pojkens pass hade gått ut som rektorn gjorde en säkerhetskontroll på barnet och upptäckte över 180 Interpolregistreringar.

”Ken är extatisk, emotionell, lättad, överlycklig och fortfarande i ett totalt tillstånd av chock”, berättade pappans vän och fortsatte: ”Det är ingen hemlighet att det fanns rädslor för både Melindas och Andrews säkerhet och ju längre tiden gick, växte fruktan djupare inom Ken att han kanske aldrig skulle få se sin son igen. Han vill se honom nu. Han kan inte vänta ögonblick längre. ”

Barnets mamma hade flytt Australien fyra månader efter att hon och herr Thompson misslyckades med att nå en uppgörelse om vårdnaden. Hon flög med Andrew till Tyskland och försvann sedan spårlöst. Mamman hävdade sedan i ett brev till sin fammilj att hon varit tvingad att fly eftersom domstolen inte tagit hennes anklagelser om övergrepp från pappan mot sonen, på allvar. Domstolen valde då att släppa ut den psykiatriska rapport som de hade kring mammans mentala hälsa där det framgick att hon led av en gravt paranoid sjukdom vilken nedsatte hennes förmåga att vara förälder överhuvudtaget.

Innan pappa Ken gav sig ut på sin cykeltur så vädjande han följande: ”Resan tar aldrig slut förrän jag hittar min son … Melinda, om du läser detta, eller om du får höra att jag cykel nära en stad där du finns under de kommande veckorna, så ber jag dig, hör av er. Befria mig från denna mardröm. ”

Ken – mardrömmen är över! Din son är i säkerhet!

SBN gratulerar dig hjärligast över denna fantastiska nyhet som sprider hopp till alla i liknande situationer som din.

Har du sett den här pojken???

Marvin Engl från Kaiserslautern blev bortförd av sin pappa från Tyskland för sex månader sedan. De sista spåren pekar mot Norge, men då de inte är helt färska så finns det också en chans att barnet har förts till Sverige.

Norsk media skriver om fallet här:

http://www.dagbladet.no/2010/05/01/nyheter/innenriks/utenriks/bortforing/11532185/

Det här är Marvins kidnappare, pappan Matthias Engl, 43 år:

Sabine, Marvins mamma har redan betalat enorma summor för att få privatdetektiver att leta efter sonen, som hon har enskild vårdnad om, men har inte lyckats komma vidare och nu är pengarna slut!

Mamman anser att hon inte har fått nog med hjälp från polisen i Tyskland som heller inte vill be norsk polis om hjälp. Polisen i hemlandet anser att ”pojken är ju med sin pappa så det är ju inte så farligt”.

Rick Paris föddes och växte upp de första fem åren i Buenos Aires, Argentina med en argentinsk pappa och en amerikansk mamma. Han drabbades som barn av polio och åkte därför ofta till USA för medicinska behandlingar. En dag när han var där med sin mamma så kommer hon in i hans rum och förklarar upprört att hans pappa och farföräldrar har dött i en tragisk olycka och att de därför kommer att stanna i USA.

Några år senare så ändrar hon historien och erkänner att pappan och farföräldrarna visst lever, men att Ricks pappa är en ond man som dessutom nu har gift sig med en ond kvinna och att Rick inte kan åka dit för då kommer han aldrig mer att få se sin mamma. Han spenderar hela sin barndom med att flytta runt och leva isolerat, byta identitet gång på gång och i långa perioder inte umgås med någon annan än sin egen mor.

Som 16-åring bestämmer han sig för att kontakta sin pappa i Argentina för att höra hans sanning. I själva verket så har pappan spenderat otroliga summor och tid på att leta efter sin kidnappade son. Han har varit i USA otaliga gånger, anlitat privatdeckare, sökt hjälp från myndigheterna, men inget har hjälpt.

Rick och mamman har lyckats gömma sig för alla.

I slutet av videon förklarar Rick vilken fin relation han haft med sin far på slutet av faderns liv och vilket trauma det var att kidnappas och växa upp i mammans lögner. Tänk om alla föräldrar insåg vilka katastrofala följder deras handlande får för deras oskyldiga barn. Och om de insåg att en dag kommer barnen som de så desperat knyter till sig och ljuger för, att vända sig ifrån dem och hitta hem igen!

Den här videon är på engelska och handlar om en kvinna som kidnappades någon gång under 60-talet från sin riktiga familj. Historien förtäljer inte vad som sedan skedde, men antagligen så adopterades hon vidare på falska grunder. På den tiden i USA så fanns det inget amber alert system(det finns det fortfarande inte i bl.a. Sverige) och många anmälningar som skedde då är antagligen försvunna i några dammiga arkiv.

Kvinnan minns att hennes mamma älskade att sjunga för henne. Hon hade en leksakskatt när hon kidnappades, med en bjällra i svansen. Hon minns ett brunt hus med gungor på baksidan. Hon vet att hon tillhör en familj någonstanns och att det finns en familj som saknar en dotter.

Med den här videon så hoppas hon bli identifierad och att någon ska känna igen henne, antingen från barnfoton eller för att hon eventuellt är lik sina föräldrar.

Känner du en familj i USA som blev av med sin lilla tjej på 60-talet?

För mer information: http://www.findandrew.com/

Andrew Thompson, fyra år gammal, bortfördes av sin mor Melinda Thompson (även känd som Melinda Stratton) från Australien i April 2009.
Melinda bordade ett Singapore Airlines plan i Sydney tillsammans med Andrew och flög till Frankfurt, Tyskland. Detta är ett brott enligt den Australiska familjelagstiftningen, Family Law Act.
De hade bokat en tur- och retur biljett till Australien, men dök inte upp för återresan och har sedan dess varit försvunna.
Melindas familj har berättat för polisen och andra att de inte har en aning om var de befinner sig och att Melinda i veckor före bortförandet hade försökt hitta ett säkert ställe att fly till.

Bortförandet ägde rum kort efter en undersökning genomförd av en ledande barn och familje psykiater från Sydney. Pskykiatern menade att mamman kunde ha en underliggande mental tillståndsstörning som kunde påverka hennes omdöme och hennes förmåga att vara förälder på ett effektivt sätt.
En domstol har också beslutat att det måste utfärdas en varning i alla publikationer om att ingen skall ta kontakt med Melinda Thompson utan i stället omedelbart kontakta och informera den lokala polisen och/eller Interpol.
Domstolen tog beslutet utifrån psykiaterns utlåtande att det finns en risk för att modern skulle kunna skada Andrew, alternativt sig själv.
Den australiska regeringen har under de senaste 7 månaderna genomfört en omfattande internationell efterlysning efter Andrew och Melissa. Interpol har utfärdat varningar i 187 länder och Haagkonventionen om internationella bortföranden av barn har aktiverats.
Både Andrew och Melinda är Australiska medborgare, som reser på Australiensiska pass.

Vem som helst med information om var Andrew och Melinda befinner sig bör kontakta den lokala polisen som i sin tur kommer att kontakta Interpol eller den Australiska federala polisen, tel  +61-2-6126-7777.
För ytterligare information, kontakta: Robin Bowles +61-418-102-732, eller mail till urgent@foreversearching.com

Ett oerhört spännande lagförslag ligger i den amerikanska kongressen och vi på SBN kommer noga att följa detta förslag och de följder som det skulle få om och när det klubbas igenom. Det handlar om hårdare tag gentemot de länder som bryter mot Haagkonventionen eller som vägrar hjälpa till i de fall där barn bortförts till länderna eller där föräldrar vägras umgänge med sina bortförda barn. Förslaget är helt banbrytande och kan förhoppningsvis också verka som en förebild för EU och våra länders regeringar här.

Läs mer om förslaget på följande länkar:

http://www.govtrack.us/congress/bill.xpd?bill=h111-3240

http://www.govtrack.us/congress/bill.xpd?bill=h111-3240&tab=committees

Tänk vad lite politiska krafttag kan göra. De kan göra underverk för de bortförda barnen. I fallet med de fem bortförande svenska barnen till Gaza så var det just politikernas inblandning samt hot om indraget bistånd som fick hem barnen igen. Tänk om Sverige skulle agera lika kraftfullt för alla de bortförda barnen. Tänk om Carl Bildt, med alla sina goda relationer nere på Balkan, skulle intressera sig för bortförde Vid Frank och Bosniens totala ignorering av internationella avtal och lagar och hota med detsamma där. Vi vet att Vid skulle komma hem redan idag. Varför är det ingen som agerar för våra kidnappade barn och vem ska ta ansvar för deras förstörda barndom och traumatiserade liv? Vi behöver hjälp!

Därför kommer vi nu snart att starta en namninsamling för att visa politikerna att även vi svenskar har tröttnat på ett system som läcker svenska barn ur Sverige som ett durkslag läcker vatten. Vi måste se ett slut på ett system som är totalt tillåtande för kidnappare där sedan deras hemländer håller dem om ryggen, stick-i-stäv med svenska lagar och ev. efterlysningar genom Interpol. Vi behöver känna att vårt land är tryggt och att våra barn är skyddade här och att Sverige inte lämnar sina yngsta medborgare i sticket, bara för att de kidnappats ur Sveriges territorium. Sverige, som exemplariskt följer Haagkonventionen, bör kräva detsamma av andra stater och bör ge reprimander till de länder som inte återlämnar våra svenska barn. Mer info om namninsamlingen kommer i veckan!

2009 års lag för att förebygga och hindra internationella barnbortföranden: H.R. 3240

Källa: http://underwatch.wordpress.com/2009/12/28/international-child-abduction-prevention-act-of-2009-hr-3240/

Översättning: Lina Lundin, Saknade Barns Nätverk

Kongressledamoten och representanten Chris Smith har genom sitt stöd för David Goldman i hans försök att återfå sitt olovligt bortförda barn från Brasilien, gjort mer för hela det internationella samfundet rörande barnbortföranden än någon annan politiker har lyckats med, under flera av de sista årtiondena. Även många andra politiker, bl.a. president Obama, Hillary Clinton och senator Lautenberg har gett sitt stöd åt återförandet av Sean Goldman till hans biologiska pappa. Tillsammans med det globala mediaintresset som Goldmanfallet väckte, så skänker det stort hopp och en ny start för tusentals pågående barnbortförandeärenden.

Förra året så presenterade Chris Smith H.R. 3240, 2009 års lag för att förebygga och hindra internationella barnbortföranden. Detta lagförslag är det första sedan Föräldrakidnappningslagen år 1993. Genom att öppna för möjligheter för sanktioner gentemot länder som inte följer eller som ignorerar Haagkonventionen så kommer den att göra mer för att skydda barnens grundläggande mänskliga rättigheter och avskräcka internationella barnbortföranden samt förhoppningsvis skynda på återförandet av internationellt kidnappade barn. Utöver detta så borde lagen verka som en förebild för andra länder globalt sett.

Nedan följer en sammanfattning av lagförslaget. Vi hoppas att Kongressen kommer att klubba igenom lagen så fort som möjligt under år 2010.

2009 års lag för att förebygga och hindra internationella barnbortföranden: H.R. 3240 – En summering:

Vi blev tipsade om de två försvunna pojkarna Watkins: Alexander, 9 år och Christopher, 5 år som togs från sin pappa i Kanada av den numera efterlysta mamman Edyta Watkins/Ustaszewski och befaras nu hållas gömda i Polen, men kan även finnas i övriga europeiska länder.

De försvann under ett umgänge den 6 mars 2009 och är fortfarande försvunna.

Har du sett dessa pojkar?

Eftersom vi har flytande resurser i polska, jättebra kontakter därnere när det gäller allt, samt erfarenheter från flera familjer av det polska rättssystemet, advokatskontakter, detektiver, polisen, myndigheterna m.m. så kände vi att vi hade en bra möjlighet att sträcka ut en hand över landsgränserna och hjälpa till.

Vi har iochmed vårt engagemang för pappa Stephen nu fått ett nytt samarbete med HFMC i England också. Det ser vi som oerhört positivt!

Här kan ni följa fallet på pappans egen hemsida:

http://www.watkins-missing-children.com/

Det var med otrolig lättnad som vi mottog beskedet under julhelgen att Sean Goldman som varit kidnappad till Brasilien i fem år, nu har fått lov att återvända till sin pappa David i USA. Vi på SBN har länge följt denna fruktansvärda historia som började när Seans mamma tog med honom på semester till sitt forna hemland och sedan kvarhöll honom där. Lite senare gifte hon sig med sin advokat och eftersom Brasilien är (ö)känt för att inte följa Haagkonventionen så lyckades inte David få tillbaka sin son. När mamman senare dog i barnsäng så trodde alla att Sean direkt skulle få komma hem, med det gick fortfarande inte då advokaten, Seans styvfar, vägrade släppa pojken. Fallet avgjordes slutligen i de högsta juridiska instanserna och efter fem års kamp fick pojken återvända hem. Många stora politiker har engagerat sig i Seans öde, bl.a. Hillary Clinton.

Vi på SBN önskar att fler svenska politiker skulle våga och orka engagera sig i våra försvunna svenska barn också! Det skulle hjälpa!

Här kan ni läsa Aftonbladets artikel om Sean Goldman: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6341779.ab

Här är Sean Goldmans egen hemsida: http://bringseanhome.org/

Officiell hemsida: www.findmadeleine.com

Lilla Madeleine McCann försvann i maj 2007 under en semester i Portugal. Såhär tror man att hon kan se ut idag. Snälla, ta en minut och titta på filmen härunder för Maddies skull: