Bortförda barn

Om ditt barn har förts bort eller kvarhålls i ett annat land så är det något av det värsta som kan drabba dig som förälder. Men det finns hjälp och det finns hopp! Vi är många som har varit med om samma sak och som kan hjälpa dig!

Det finns två kategorier av barnärenden:

 KONVENTIONSÄRENDEN

 När ditt barn är borta så drabbas man först och främst av en oerhörd chock och panik. Varje timme är en timme för mycket, tycker man. Det är fruktansvärt påfrestande för alla i en drabbad familj, både för ekonomin och för det vardagliga livet som plötsligt vänts uppochned. Först och främst så måste man skaffa sig en kunnig advokat i Sverige, se förslag på erfarna ombud  som jobbat länge med Internationell Familjerätt på vår sida med svenska advokater.

Du måste också omedelbart kontakta UD samt ev. också göra en polisanmälan. Detta kan din advokat också hjälpa dig med.

Om ett barn förts iväg från Sverige och till ett land där Haagkonventionen gäller så måste följande punkter också vara uppfyllda:

- Barnet ska ha bott i Sverige före bortförandet.
- Sökanden ska ha del i vårdnaden eller enskild vårdnad om barnet.
- Barnet skall vara under 16 år.

Du kan nu kontakta UD:s enhet för konsulära och civilrättsliga ärenden(KC) för att fylla i en anmälan. De tar i sin tur kontakt med centralmyndigheterna i det land dit barnet har förts. Om du inte vet vart barnet kan tänkas finnas så kan UD hjälpa dig att söka efter barnet i olika länder.

Det är viktigt att snabbt kontakta UD och fylla i anmälan så att inte för lång tid förflyter från att barnet förts bort, då det finns risk för att din anmälan annars avvisas. Man brukar tala om en tidsgräns på ett år. Det är alltid en god idé att lämna in en ansökan om återförande enligt Haagkonventionen för att inte förlora tid. Sedan kan man självklart jobba parallellt på flera spår för att få till stånd t.ex. en fredlig lösning. En anmälan kan alltid dras tillbaka om situationen senare klaras upp av sig själv eller på frivillig basis.

UD går genast igenom ansökan och ser till att den innehåller allt som är nödvändigt. Sedan skickas handlingarna till centralmyndigheten i det land dit barnet förts. Ibland kontaktas då den andre föräldern av den centralmyndigheten som uppmanar föräldern att återlämna barnet frivilligt och utan inblandning av domstolar. Om det inte fungerar så måste man hitta en advokat i det landet som kan föra fram frågan i domstol. Ibland är det de utländska centralmyndigheterna själva som representerar sökanden i domstolen. 

Tidsaspekterna på hanterandet av dessa ärenden brukar ligga på från några månader upp till ett år eller längre i vissa fall. Det beror på handläggningstider hos myndigheter, både i Sverige och utomlands samt kösystem för att komma upp i domstolarna m.m. Ibland behövs kompletteringar av papper och översättningar kan också ta tid. Sedan finns ju alltid risken med överklaganden m.m. som kan dra ut på tiden. I Haagkonventionen talas om en tidsgräns på 6 veckor, något som dock aldrig skådats i verkligheten, oss veterligen iallafall. Svenska UD ska prioritera alla ärenden om bortförda barn, så snart de registrerats på departementen och håller kontinuerlig kontakt med den utländska centralmyndigheten i det land dit barnet förts. Oftast står UD för all sådan kontakt, medan det i en del fall går bra att själv kontakta centralmyndighterna utomlands och föra en dialog direkt med dem. Sådant har visat sig skilja sig från fall till fall.

En jobbig aspekt i hela processen är den långa tid som man tvingas vara skild från sitt barn. I många fall så kanske den andra föräldern rentav gömmer sig eller går under jorden med barnet. Det går självklart bra att ansöka om umgänge vid en domstol i det land dit barnet förts, under tiden som Haagfallet behandlas, men det sägs samtidigt kunna försvåra ansökan om ett återförande, då domstolen kanske ser umgänges-ansökan som en form av acceptans för att barnet nu bytt hemvist och bor i sitt nya land. Därför är det generella rådet att inte ansöka om umgänge under tiden som Haagansökan behandlas.

När UD har skickat iväg Haaganmälan till centralmyndigheten i det berörda landet så kommer de att hjälpa er att hitta en advokat i det landet, om ni inte representeras av myndighetspersonal från själva centralmyndigheten utomlands. Sedan kommer detta juridiska ombud att lämna in en stämning till behörig domstol, som i sin tur kommer att sätta ett datum för ärendet och rättegången.

Det är alltid viktigt att vara på plats, säger all vår samlade erfarenhet. Det är också viktigt att själv vara väldigt aktiv i hela processen, att samla bevis, få viktiga papper översatta samt att hålla en ständig dialog med berörda instanser och personer. UD kan i de flesta fall bevilja resebidrag för de drabbade familjerna så att ni kan resa till rättegången och närvara där, samt få hjälp med uppehället på plats, mot uppvisande av kvitton i orginal.

Efter rättegången så följer alltid en tids väntan på dom och sedan ev. överklaganden som måste väntas på samt ev. nya rättegångar. Domstolen skall i normalfallet alltid besluta om att skicka tillbaka barnet till Sverige, ifall alla villkor i Haagkonventionen är uppfyllda och inga vägransgrunder kan anges. En del domstolar beslutar att barnet skall ges till den sökande föräldern, andra säger bara att barnet skall tillbaka till Sverige. Det är olika från land till land.

Kostnaderna för hela processen kan bli dyra, eftersom advokater inte är billiga att anlita och eftersom man ofta måste ha minst två stycken. Alltid en i Sverige och sedan också en eller flera utomlands. Man kan få hjälp med kostnaderna av Rättshjälpsmyndigheten eller i rättsskyddet som ingår i de flesta normala hemförsäkringarna. Det är din advokat som hjälper dig att ansöka om denna hjälp. Ibland kan man också få hjälp i utlandet med bidrag för advokatarvodena. Det skiljer sig också från land till land.

ICKE-KONVENTIONSÄRENDEN

 När ett barn däremot förts bort till ett land som ännu inte undertecknat t.ex. Haagkonventionen - då blir det verkligt komplicerat eftersom man på juridisk eller laglig väg inte kan tvinga den föräldern att återlämna barnet.

UD försöker också här att hjälpa till genom att kontakta myndigheterna i det landet och genom att hitta ett sätt till ett frivilligt återlämande. Ibland så går det bra utan domstolar och konventioner.

Man kan försöka att genom medling hitta ett sätt att lösa problemen.

Om det inte går så kan man alltid begära umgänge eller starta en vårdnadstvist i det land dit barnet förts. En mamma har också rättigheter och chansen att få vårdnaden, även i ett muslimskt land med islamisk lag, så misströsta inte. Kontakta oss för mer landsspecifik information!

Det är viktigt att försöka upprätthålla kontakt med barnet, träffa det osv. Vi på SBN har bra kontaktnätverk för detta i flera länder.

Kontakta gärna oss så kan vi tillsammans utvärdera situationen och se vad som är bäst att göra i det enskilda fallet!