Det är smärtsamt att läsa om föräldrar som inte får träffa sina barn, trots att de inget hellre vill än att ha kontakt. Om pojkrummet som står tomt hemma hos mamma Anna Frank medan sonen Vid mot hennes vilja hålls i Bosnien (Dagen 29/7). Om pappa Ferat Korkmaz som ett år gjorde 21 resor från Sverige till Tyskland för att övervakad få träffa sin son Deniz (30/7). Och i dag om Josephine vars två döttrar finns i krigets DR Kongo, och där Migrationsverket inte tillåter att de kommer hit (4/8).

Föräldrarna, som Dagen i tre artiklar har berättat om, delar samma saknad, samma förtvivlade känslor och samma desperata kamp mot myndigheterna för att få träffa sina barn igen. Det är inte svårt att känna med dem.Ändå är det de vuxnas perspektiv som skildras. Barnens ofrivilliga saknad efter en mamma eller en pappa, ibland blandat med lojalitetskänslor till den förälder som tagit dem långt bort till främmande land, har vi av naturliga skäl inte kunnat dokumentera. Men att barnen så långt det går ska ha rätt till både sin mamma och sin pappa är grundläggande i internationella konventioner.Att barn skiljs från föräldrar är på ett sätt inget nytt. Tidigare miste många pappor nästan helt kontakten med barnen vid en skilsmässa. Andra män sviker redan innan födseln och vill knappt kännas vid sitt barn. Utplaceringar och bortadopterande av barn har historiskt varit vanliga också i Sverige. Vårdnadstvister som förgiftar för barn och föräldrar har vi sett allt för många.I en allt mer internationaliserad värld gifter vi oss över kontinenterna och rör oss snabbt till andra länder. Många lyckliga familjer växer fram ur detta, men när det går snett saknas rutiner för hur det ska hanteras. Kulturkrockar och olika regelverk blir uppenbara. Det är utifrån den verkligheten ett 100-tal barn är anmälda saknade till utrikesdepartementet i dagsläget. Samma fenomen finns i flera andra länder. Utan tvekan finns mycket som skulle kunna göra rejält bättre för att hitta lösningar. Lagstiftningen kan förstärkas så att det blir straffbart att vid delad vårdnad resa utomlands utan att komma tillbaka med barnet. Olika myndigheter behöver samordna sitt arbete. Viktigt är också att samordna reglerna internationellt, och att fler länder ansluter sig till Haagkonventionen för att arbeta snabbt med ärendena.Tidsfaktorn är här en av nyckelfaktorerna. Ju längre tiden går desto svårare blir det oftast att återupprätta barnets kontakt med den förälder som hålls borta.I flyktingpolitiken, där familjer ibland splittras tillfälligt i en svår situation, är det angeläget att svenska myndigheter aktivt verkar för en återförening. Fallet Josephine, som Dagen skriver om i dag, belyser att Migrationsverket och Migrationsdomstolen inte tar de här frågorna på tillräckligt stort allvar. Att hålla ihop familjer måste vara en grundläggande ledstjärna.