- Jag ville inte lämna mina barn, men jag hade inget val, berättar Josephine om flykten från sitt hemland.

Hon är född och uppvuxen i Demokratiska Republiken Kongo, ett land som det senaste årtiondet exporterat en rad olika skräckberättelser. Först handlade det om storskaliga krig med flera länder inblandade. Sedan kom gerillakrigen och våldtäktsvågen. Mitt i detta brutala virrvarr har Josephine vuxit upp.

Hon kommer från Norra Kivuprovinsen i östra delen av jättelandet DR Kongo, en provins som fortfarande anses vara en konfliktzon.

När Josephine berättar om varför hon valde att lämna sitt hem börjar hon med att nämna sin man. Han var politiskt aktiv i rebellrörelsen CNDP, ledd av den mytomspunne generalen Laurent Nkunda, numera fängslad och anklagad för krigsbrott. Som aktiv i rörelsen blev Josephines man eftersökt av den kongolesiska armén.
- En dag bara försvann min man. Jag letade efter honom i över en veckas tid. Och efter två veckor kom de efter mig, berättar Josephine.

- De kom hem och frågade ut mig, men de ville inte förstå.

Till slut tog de med sig Josephine till ett fängelse, där militären försökte pressa henne på information om var hennes man befann sig.

- Jag kunde inte säga något, jag visste inte var han var. Jag har aldrig varit engagerad politiskt, utan det var min man de var ute efter.

I fängelset blev Josephine sjuk, hon fördes till sjukhus, och när hon skrivits ut därifrån bestämde hon sig för att fly. Först tog hon sig till grannlandet Burundi, och därifrån lyckades hon ta sig till Europa och Sverige.

Att ta med sig barnen i flykten sågs inte som ett alternativ, utan de fick istället bo hos släktingar i Rwanda. Planen var att de skulle komma efter så småningom, och när Josephine fick uppehållstillstånd i Sverige skickade hon in en ansökan om familjeanknytning.
Att ansöka om uppehållstillstånd för att man är anhörig är inget märkligt, exempelvis fick över 34 000 människor komma till Sverige förra året av den anledningen. Det innebär att anhöriginvandringen är avsevärt mycket högre än antalet beviljade asylärenden, som samma år låg på omkring 7 500 personer.

Men Josephines ansökan har inte varit lyckosam, och hennes två döttrar, tolv respektive fjorton år, får inte komma till Sverige. Både Migrationsverket och Migrationsdomstolen har gjort samma bedömning, och anledningen till att barnen inte får komma hit beror på deras pappa. Han har nämligen inte gett sin tillåtelse till att barnen ska få bosätta sig i Sverige, och Josephine har heller inte ”inlämnat intyg som visar att hon är ensam vårdnadshavare”, skriver Migrationsverket i sitt beslut där barnen nekas uppehållstillstånd i Sverige.
Att barnens pappa skulle lämna in något sådant intyg känns inte speciellt rimligt. För med största sannolikhet är han död. Efter att han försvunnit från hemmet i DR Kongo har inte Josephine hört något från sin man. Flera år senare, när hon var bosatt i Sverige, fick Josephine under hösten 2009 reda på att han avlidit i fängelse nere den kongolesiska staden Goma. Informationen fick hon av pappans släktingar, som även skickade med ett intyg på dödsfallet som påstås ha inträffat för två år sedan. Dödsbeskedet tog Josephine mycket hårt, men papperet hon fått från DR Kongo verkar inte räcka som bevis i en svensk domstol.

Migrationsdomstolen konstaterar bara att intyget är ”av mycket enkel beskaffenhet och saknar uppgifter om till exempel hur han ska ha avlidit”. Av dokumentet framgår inte heller ”hur eller när hans anhöriga ska ha fått besked om hans död” och hur den dödes identitet fastställts. Med den motiveringen har alltså Josephine fått avslag på sin överklagan av Migrationsverkets beslut. Nu vet hon inte hur hon ska bevisa för svenska myndigheter att hennes man är död. Hon har heller inga dokument som övertygar svenska myndigheter att pappans släkt godkänner att hon som mamma ska ha vårdnaden om sina barn. Efter att de fått information om pappans dödsfall har släkten hållit ett familjeråd, och där kommit fram till att det är Josephine som är bäst lämpad att ta hand om barnen. Ett traditionellt sätt att göra avhandla familjeärenden i DR Kongo, men enligt Migrationsdomstolen är dokumenten från familjerådet inte tillförlitliga, och de menar att Josephine inte ”har visat att hon skulle ha ensam vårdnad om döttrarna”.
Röda Korset arbetar mycket med att återförena familjer, och Alexandra Segenstedt konstaterar att det är problematiskt när människor som flyr en konfliktzon i efterhand måste komma med myndighetspapper.

- Att få ut handlingar på att man har ensam vårdnad om sina barn i ett sådant område är svårt, konstaterar Alexandra Segenstedt.

Hon känner inte till förhållandena i DR Kongo speciellt bra, och lyfter i stället fram Somalia som exempel, ett land som inte haft en fungerande regering sedan 1991. Där finns flera liknande ärenden, där föräldrar har svårt att få fram bevis på grund av att det inte finns myndigheter som kan verifiera människors berättelser.

Varför ställer Migrationsverket och Migrationsdomstolen så höga krav på människor som kommer från konfliktområden?- Det är förvaltningsrätt. Förvaltningslagen styr och allmänna principer gäller, som inte tar hänsyn till vilket område man kommer ifrån, säger Alexandra Segenstedt.

Hon förstår mycket väl att det är principiellt viktigt att alla asylsökande måste följa samma regelverk, men tycker också att det måste gå att hitta möjligheter utifrån de förutsättningar som finns. Kommer man som flykting från en osäker region är det viktigt att kunna värdera de dokument som kommer därifrån på rätt sätt. Och kommer man från ett konfliktområde kanske det inte bör ställas samma juridiska krav?

För Josephine har de här beviskraven hittills varit omöjliga att leva upp till.

- När jag kom till Sverige hade jag ingenting. Hur ska jag kunna få fram bevis, undrar hon.

I stället för en nystart med familjen har livet i Sverige bjudit på en rad motgångar, och trots att hon regelbundet skickar ner pengar berättar Josephine att hennes barn börjat vända sig emot henne.

- Det känns mycket svårt när jag pratar med mina barn i telefon. De börjar anklaga mig för att jag lämnade dem. Det gör ont att de inte förstår mig. Det gör ont.
Förutom att Josephine försökt få hit sina barn har hon också tre småsyskon hon skickat in en ansökan om familjeanknytning för. Hon har nämligen tagit hand om dem efter att deras föräldrar dog, och säger att hon sedan dess varit som deras mamma. Den juridiska processen för småsyskonen är avsevärt mycket brantare än när det gäller de egna barnen, eftersom svensk lagstiftning främst fokuserar på att det är kärnfamiljen som ska kunna återförenas. Dessutom håller ett av syskonen på att fylla 18 år, och blir då myndig, vilket mer eller mindre omöjliggör en familjeåterförening i Sverige.