Ännu en artikel i Sydsvenskan 2

Sydsvenskan har också intervjuat en mamma vars son har kvarhållits i Kroatien i artikel nr 2 som ni hittar genom att klicka HÄR eller läs texten nedan:

______________________________________________________________________

”Varje gång det händer blir jag helt förstörd”

Text: Sara Assarsson, Jenny Leyman
Uppdaterad 9 augusti 2010 8.02 Publicerad 9 augusti 2010 6.302010-08-09 06:30:00

MALMÖ. Födelsedagstårtan står framdukad på bordet. Runt omkring sitter släkten och väntar på födelsedagsbarnet. Men han dyker inte upp.

– Varje gång det händer blir jag helt förstörd, säger Helen som i flera år har kämpat för att få ensam vårdnad av sin son Jesper.

När Helen och hennes exmake gick skilda vägar för tio år sedan hade de ett gemensamt ansvar för sonen.

Men redan tidigt stod det klart att samarbetet mellan föräldrarna inte fun­gerade. Hämtningar och lämningar var ofta hotfulla, berättar Helen.

Vid flera tillfällen reste pappan bort med Jesper utan att berätta det för Helen.

Nu lever hon med oron för att sonen inte ska komma hem igen.

– Jag går hela tiden med hotet att han ska stanna i Kroatien, säger Helen uppgivet.

Första gången sonen försvann var efter påsk­lovet 2004. Jesper hade tillbringat lovet tillsammans med pappans släkt i Kroatien. Men när skolan började igen var Jesper fortfarande borta. Varje dag i nästan tre veckor gick Helen till Jespers skola för att se om han var där. Till slut orkade hon inte längre utan bad läraren att höra av sig om han kom.

– Jag klarade inte av besvikelsen att se hans tomma bänk.

Tre veckor senare dök Jesper upp.

– Det var första gången. Nu sitter vi som på nålar varje gång Jesper ska lämnas, berättar Helen när vi sitter runt köksbordet i radhusvillan.

Framför sig har hon en bunt papper. Det är utlåtande från kuratorer, läkare och lärare som gång på gång har kontaktat socialkontoret på orten där hon bor.

– Jespers pappa har sagt nej till en dyslexiutredning, säger Helen med en suck.

– Och eftersom vi har gemensam vårdnad har han rätt till det.

Trots att pappan är dömd för misshandel fick Helen avslag i hovrätten när hon för tre år sedan begärde ensam vårdnad.

Nu bor Jesper hos sin mamma och träffar pappan varannan helg. Skol­loven delar föräldrarna mellan sig.

Den senaste vistelsen i Kroatien i somras slutade med att pappan höll kvar sonen utan att meddela Helen.

– Den gången blev det för mycket för mig och jag bröt ihop fullständigt, säger Helen som polisanmälde händelsen.

Efter sju dagar kom sonen hem.

– En vecka kanske inte verkar så mycket, men varje minut är fruktansvärd.

Helen har flera gången bett polisen och de sociala myndigheterna om hjälp. Hon har även bett om en kontaktperson för att underlätta samarbetet med pappan. Men varje gång får hon avslag på grund av att pappan säger nej.

Helen och Jesper syns inte i statistiken över dem som drabbas när ett barn förs bort. Jesper har aldrig varit borta så länge att myndigheterna har ingripit. Trots att pappan bryter mot umgängesavtalet mellan föräldrarna står han kvar som vårdnadshavare.

– Har man gemensam vårdnad får man hela tiden det slängt i ansiktet. Lagen måste ändras så att det blir straffbart att stjäla och kränka ett barn.

Sydsvenskan har utan framgång sökt pappan för en kommentar.

Helen och Jesper heter egentligen något annat.