Evelinas pappa uppdaterar alla läsare

Hej.

Fyra dygn har gått sedan Evelina kom hem till Södertälje. Det känns lite
orealistiskt och allt är faktiskt helt som vanligt. Hon är så glad och har
så mycket energi, precis som jag är van vid, och hon har sovit väldigt bra
på nätterna. Jag hoppas verkligen att det är så här bra och att det inte
kommer fram något traumatiskt från kidnappningen senare. Nu äntligen så kan
Evelina få en stabilitet utan att behöva flytta runt och för första gången
på två år så ser jag positivt på Evelinas framtid. 

Hämtningen i Köpenhamn gick fantastiskt. Jag pratade med observationshemmet,
dit hon förts efter Anna gripits, innan jag kom ner. De meddelade att hon
varit väldigt orolig och haft svårt att sova. Så innan jag träffade Evelina
förberedde vi oss på att det kanske skulle ta lite tid innan hon var redo
för att åka. Men. När dörren öppnades och vi ser varandra för första gången
på fem månader så vände hennes ledsamhet direkt till glädje ”pappa!”. Sedan
rusade hon direkt till mig och hoppade upp i famnen. ”PAPPA!” Medan vi gick
in i rummet så får Evelina se farfar och brister ut ”och det där är min
farfar!”. Evelina ord kom helt spontant medan hon kramade mig, ”Jag älskar
dig pappa”, ”jag tycker om dig”, ska vi åka hem nu?”. Lättnaden var stor hos
dem som tagit hand om henne på hemmet. De sa att Evelinas beteende vände
helt otroligt från traumatiskt till helt normalt.

Vi bokade flygbiljetter hem och fick en taxi till flygplatsen. Hela resan
gick väldigt bra. Det var spännande att flyga och Evelina sa ”Pappa kommer
du ihåg att du lovade mig att vi skulle flyga någon gång?
Nu gör vi ju det:”. 

I förrgår gick vi på ett kort besök på hennes dagis. Evelinas vänner har
frågat efter henne där och det var väldigt roligt för alla att hon var
tillbaka. Alla grannar fick också reda på nyheten väldigt snabbt och barnen
längtar efter att få leka med varandra.

Anna påträffades alltså i Köpenhamn med Evelina. Vi hade haft våra aningar
om att hon var där pga Annas relation med en person som tyckt till om att
jag är en dålig vårdnadshavare, utan att ha träffat mig och enbart på Annas
berättelse. Personen har haft dubbla adresser i Malmö och Köpenhamn. Det
verkar nu väldigt troligt att den personen skyddat Anna och vetat om att han
skyddar en brottsling.

Jag har använt saknade barns nätverk och blogg för att sprida information om
att Evelina var saknad. Det som är intressant att se är den stora viljan hos
en del att försöka övertyga allmänheten om att jag skulle gjort alla hemska
saker mot Evelina. Eller att jag ska förklara mig. Jag har inte det behovet,
det hjälper mig inte i kampen om Evelinas bästa. Varken jag eller min familj
har lagt in kommentarer på bloggen. 

De har valt vägen med anklagelser om sexuella övergrepp och med en
onaturlig tro på sig själva om att kunna påverka andra människor
och få som man vill, så kan man ju inte backa. Även om utredning
efter utredning (och de är många) i allt kraftigare
ordalag uttrycker att Evelina riskerar att fara illa pga moderns beteende.

Men det verkar i det här fallet som att allt förnuft är borta och man måste
helt enkelt köra anklagelserna ända in i kaklet. Och där i återvändsgränden
när det inte finns någon annan väg och insikten att det egna agerandet
mynnat ut till fördel för den andra föräldern så finns det bara kidnappning
kvar. Knappast en lösning utan endast till nackdel för barnet. Vilket också
bara bevisar de tidigare resultaten i utredningarna. Min uppfattning är att
man inte sätter barnet i främsta rummet med ett sådant agerande och
tankesätt. Snarare sitt eget främsta.

Till sist vill jag rikta ett enormt stort tack till saknade barns nätverk
samt ABP World Group Ltd och Martin Waage som drivit,
stöttat och kommit med idéer i det långa sökandet efter min Dotter. Jag
hoppas verkligen att saknade barn kan bli den central och styrorgan som
behövs i Sverige och andra länder i sökandet efter barn. I dagsläget måste
man agera själv som projektledare i sökandet. Mitt bland polis, åklagare,
myndigheter, interpol och privata initiativ. Tack också alla ni som stöttat
på bloggen och som har en klarsynthet om att beslut om ensam vårdnad inte
kommer till utan anledning.

Kramar från Johan och Evelina