Finland kan – kan Sverige?

Vi har tidigare sett fallet med den kidnappade finske pojken(läs mer här) som Finlands diplomat personligen körde hem igen. Helt osannolikt att det händer egentligen! Men det ger oss hopp.

Idag skriver också Expressen om fallet här!

En kort resumé: Rimma(ryska) och Paavo(finsk) Salonen tog ut skiljsmässa 2007 och då började vårdnadstvisten om deras idag 5 årige son Anton. Domstolen dömde till gemensam vårdnad och detta fungerade fram tills 2008 då Rimma försvann spårlöst med pojken till Ryssland, som saknar utlämningsavtal och inte har undertecknat Haagkonventionen.

När pappan väl lokaliserat sin son så kidnappade han tillbaka honom och gömde sig sedan på det finländska konsulatet i S:t Petersburg under 3 veckors tid.

Det visade sig att mamma Rimma hade lyckats utfärda ryskt medborgarskap till den finske pojken på falska papper. Dessa hade sedan dessutom accepterats av rysk domstol. Så nu var pojken enligt dem rysk, trots att det var på falska premisser. De vägrade dra tillbaka medborgarskapet.

Han kunde omöjligt passera gränsen utan ett pass till pojken. Tillslut så blev situationen så ohållbar att den finske konsuln Simo Pietiläinen beslöt att köra hem far och son i sin diplomatbil, som alltså är immun. Därför utfördes ingen gränskontroll och Anton är åter hemma i Finland idag.

-Nej, det fanns ingen chans att lagligen få hem dem till Finland därifrån. Jag ångrar inte vad jag gjorde, säger konsuln.

-Skulle jag bli skyldig till ett mer allvarligt brott om jag gjorde det som jag gjorde, under de rådande omständigheterna, än att inte göra någonting och se till att två finska medborgare kunde komma hem?

-Jag har förståelse för det han gjorde. Han agerade i en svår situation där det inte fanns någon annan utväg, säger Pasi Touminen chef på utrikesministeriets konsulära avdelning.

Det är ungefär det samma som ett godkännande av hans agerande, anser vi. Om chefen för finska UD säger sig ha förståelse och dessutom menar att det inte fanns någon annan utväg, så innebär ju det att han enligt honom gjorde rätt. Dessutom vidtas inga åtgärder från finsk sida gentemot varken konsuln eller pappan. Det enda som händer i Finland är att mamma Rimma kommer att gripas om hon kommer dit igen pga brottsmisstanke i landet.

Ryssland meddelar att konsuln inte är välkommen till Ryssland igen och kommer nu att omplaceras. Ryssland säger också att förtroendet mellan länderna är skadat. Finland trycker mer på att problemet uppmärksammat bristen på juridiska avtal mellan länderna. De ber Ryssland att skriva under Haagkonventionen också.

Antons mamma Rimma Salonen är fortfarande kvar i Ryssland och säger att hon inte vågar återvända till Finland, eftersom hon är efterlyst där. Hon säger att hon ville ge sin son en rysk uppfostran och att hon inte kan förstå hur hela Finland kan stå bakom pappan som kidnappade barnet från henne. Att hon först gjorde detsamma och på falska papper, verkar inte bekymra henna.

Det finns många tankar som far igenom ens huvud efter att ha tagit del av denna historien. Dels så håller vi med Finland om att detta kanske kan belysa de problem som uppstår när barn förs över de ryska gränserna och kanske kan det vara ett steg närmare ett avtal mellan Ryssland och övriga länder? Det vore ju fantastiskt, med tanke på alla försvunna barn som sitter fast därborta, t.ex. lilla Ingrid 6 år från Stockholm.

Vi kan heller inte låta bli att bli glatt överraskade över konsulns agerande i frågan. Detta är någon som engagerar sig, till skillnad från många andra som arbetar med dessa frågor. Detta är en man som vågar stå upp för demokratiska ideal och rättvisa. Visst, man kan aldrig rättfärdiga ett brott med ett brott, men frågan kvarstår: vad ska man göra när ditt lands medborgare inte har något rättsskydd och när ett annat lands domstolar inte respekterar de domar som redan finns. Som i fallet med Anton? Vad ska en normalt funtad människa rimligen göra? Vad tycker ni?

Sen förundras man ju över att en diplomat tar lagen i egna händer. Hur skulle världen se ut om alla diplomater från olika länder gjorde detsamma överallt, efter eget tycke? Det är verkligen ett svårt ämne och en svår sits. Men vi vill ändå slutligen applådera Simos civilkurage i detta fallet och jag vet att vartenda en av er som hade fått era egna barn kidnappade på falska papper till andra länder skulle önskat samma hjälp av ert hemlands ambassadör eller konsul?

Slutfrågan är ju: hur trygg är du som svensk när du väl lämnat Sverige? Hur trygg ska du kunna vara? Vilken hjälp förtjänar svenskar i utlandet av svenska myndigheter och ambassader? Och slutligen: vilken hjälp förtjänar våra små barn, kidnappade och bortförda? Vem ställer upp för dem? Vem ser till att de får komma hem igen? Det måste bli bättre! Vi måste kunna lita på Sverige! Tillsammans ska vi förändra detta!